AV DICK EMANUELSSON
CHARALLAVE / 041003 / Nestor Rodriguez är en av 13000 kubanska läkare som för närvarande tjänstgör i Venezuela. När jag kommer till staden Charallave, sextio kilometer söder om Caracas, invigs den nya specialistkliniken i staden. Nestor är stolt även om han är en av de fåordiga kubanerna på plats.
– Min uppgift är att samordna de kubanska läkarnas arbete i stan. Här har tjänstgjort i ett år.
bullet Hur var hälsosituationen för ett år sedan?
– Det fann inga läkare som verkade i de fattiga bostadsområdena. Där startade vi vårt arbete
bullet Vilka var och är de vanligaste sjukdomarna?
– Hypertension, astma, hygieniska och sanitära sjukdolmar. Brist på vatten och avlopp eller ”agua negra”, förgiftat vatten.
När jag frågar honom hur många kubaner som arbetar i stan säger ”samordnaren” att han inte har det exakta talet men att det är fler än trettio när jag pressar honom. Orsaken till denna fåordighet är den politiska oppositionens och USA-myndigheternas intresse av att utmåla kubanerna som ”militära instruktörer” som, i stället för att täcka sjuttio procent av Venezuelas läkarbehov bygger upp en ny säkerhetspolis och utbildar de väpnade styrkorna. I Venezuela finns det i dag få som tror på dessa historier men i utlandet spelar ofta press som har en fientlig inställning till såväl Kuba som den politiska processen i Venezuela på detta kort.
Kliniken som invigdes i dag har en rad funktioner som de 160.000 invånarna i Charavalle tidigare tvingades resa till Caracas för att få utförda. När den stora fastigheten byggdes stod inte kubanerna och tittade på utan deltog på sin lediga söndag med att mura.
– Det finns väl ingen kuban som inte deltagit i ”mikrobrigadsarbete” på Kuba, säger Arlenes Aguilar, radioreporter på lokalstationen Radio Zamora Libre som bevakar invigningen denna dag. Nestor ler instämmande.
– Här kan vi ställa alla slags diagnoser som hiv, hepatits, alla slags sjukdomar med röntgen, säger Nestor när vi går runt i de rymliga lokalerna med de enkla men fullt funktionella maskinerna och instrumenten.
Barrio Adentro, som startade för snart två år sedan kostar inget för Nestors patienter. Naturligtvis har det väckt ursinne hos den venezuelanska läkarkåren som i Charallaves fall hade monopol på sjukvård.
På väggen till specialistkliniken sitter ett stort porträtt med Fidel och Chavez och texten ”Bienvenido Fidel, un abrazo entre los Pueblos de Bolivar y Marti”, välkommen Fidel, en omfamning mellan Bolivars och Martis folk. När själva ceremonin kulminerade föll tårarna på kubanernas kinder när de venezuelanska skolbarnen sjöng Kubas nationalsång. Banden mellan de bägge karibiska folken har stärkts och fördjupats genom Kubas imponerande projekt inom utbildning och hälsovård. Flera av de chavistiska ledarna sa i privata samtal att de var oroade över att dessa projekt skulle tas som intäkt för en våldsam offensiv. När konfrontationen mellan oppositionen och regeringen exploderade i arbetsgivarfrontens lockout i slutet av 2002 och början av 2003, mördades också en av de kubanska läkarna. Därför håller kubanerna en låg profil före att inte lägga salt i oppositionens sår efter att ha förlorat allt som går att förlora i val och stöd hos befolkningen.
Att kubanerna heller inte är demoner som äter barn visar de genom att leva i samma fattigdom och utsatthet som det fattiga venezuelanerna i deras bostadsområden. Det finns historier om hur ledande oppositionsmän i fattigområdena först vägrat anlita kubanerna men sedan tvingats till det av de ekonomiska omständigheterna. Många av dessa har helt ändrat uppfattning och nu blivit anhängare av den Bolivarianska revolutionen. I dag talar också oppositionen tyst om de Bolivarianska skolorna som de tidigare utmålade som
”Indoktrineringsskolor i Ches anda”
Oppositionen har till och egna förslag som försöker efterlikna revolutionens projekt. Och mitt bland dessa projekt finns kubanerna som levande praktiska och teoretiska exempel på att det går att skapa en ny bättre och rättvisare värld.
– De kubanska läkarna har besökt mer än 85 procent av befolkningen i Charallave och i dag täcker vi mer än 90 procent av sjukvården i staden.
En vecka innan statskuppen i april 2002 intervjuade jag en ung man i Caracas som anklagade de venezuelanska läkarna för att vägra resa ut på landsbygden, till Caracas' fattiga bostadsområden. I stället föredrar de att ta emot sina patienter i en luftkonditionerad klinik med heltäckande mattor där priset för de fattiga är helt oåtkomliga.
– De kubanska läkarna eller sjukvårdspersonalen är inte rädd för lopporna som kan finnas ibland. Där de sjuka finns och behöver oss där finns vi.
– Därför har befolkningen i Charallave som resten av Venezuela tagit emot oss väl. Vi lever tillsammans med venezuelanska familjer.
När jag frågar honom om oppositionens kritiska uttalanden och direkta anklagelser mot de tusentals kubanska läkarna säger Nestor bara kort och diplomatiskt att han ”inte har mött denna inställning”.
– Vi har kommit för att arbeta och inget annat.
* * *
Tidigt på morgonen dagen efter beger jag mig ut till den fattiga stadsdelen Caramao som ingår i kommunen Libertador, en av Caracas fem kommuner. Libertador styrs av den karismatiske borgmästaren och revolutionären Fredy Bernal som denna dag ska anlända till Caramao för att inviga åtta folkmatsal och två läkarstationer. Entusiasmen är stor för samtidigt pågår valrörelsen för fullt. Den 31 oktober ska 337 lokalpolitiker på olika nivåer ställas mot väggen efter halva mandatperioden. Det är samma folkomröstning som Chavez utsattes för den 15 augusti och som 60 procent av folket gav sitt stöd till.
Orlando Rodriguez är samordnare för de kubanska läkarna i distriktet Macarao och den skäggige och lite flintskallige läkaren står högtidligt tillsammans med andra kubaner och inväntar att borgmästaren ska klippa bandet som förklarar läkarstationen invigd.
– De 15 månader som Barrio Adentro har fungerat här i Macarao har varit en stor vacker erfarenhet, ett ambitiöst projekt som revolutionen har utvecklat tack vare kommendant Chavez, ty detta är en social revolution med en djup humanitär karaktär som har en stor framtidsvision. För våra latinamerikanska länder är det en gammal dröm som i Venezuela går i uppfyllelse.
bullet Stor kontrast mellan situationen i Kuba och Venezuela?
– När vi anlände för 15 månader sedan var barnadödligheten mycket hög, nästan 40 procent. Den har gått ned till tio procent tack vare hälsovårdsprogrammen som nu genomförs.
I speciella program följer kubanerna upp de nya mödrarna och deras nyfödda och instruerar också venezuelanerna om vikten till en riktig kost, hygien och
I den nya läkarstationen kommer kubanerna att kunna erbjuda venezuelanerna akut hjälp mot luftvägsinfektioner och parasitsjukdomar som är de vanligaste sjukdomarna i området
Samma dag som jag träffar de kubanska läkarna har dagstidningen Ultimas Noticias presenterat en rapport från Världshälsoorganisationen samt en venezuelansk om undernäringen. Enligt WHO är det bara Chile, Costa Rica och Kuba som får godkänt. I de fattiga bostadsområdena över hela Venezuela är undernärringen kritisk, i synnerhet bland barnen.
– Det är just projekt som Barrio Adentro som syftar till att eliminera undernärringen av den kommande generationen, men den är omöjlig att eliminera om folk inte har något att ätt äta och där kommer projektet folkmatsalarna in i bilden som ger de fattigaste två mål mat per dag. Med ett organiserat folk är det möjligt att förändra denna negativa verklighet. Med våra egna erfarenheter från Kuba.
Veckorna innan har de ursinniga orkanerna passerat den karibiska övärlden där Kuba för en gång skulle klarade sig relativt bra, dessutom men en beredskapsorganisation och civilförsvar som fick stort erkännande av FN. När jag frågar den kubanske läkaren om inte Fidel har lämnat Kubas folk utan läkare i den svåra situation som orkanerna innebär ler Orlando Rodriguez och svarar kort:
– Inte alls. Vi har en så stor potential, 70.000 läkare, att vi kan bistå våra venezuelanska bröder med 13.000 som inte betyder något.
Säger Orlando och börjar ta ner alla festligheter och dekorationer för att förbereda läkarstationen till det den är avsedd för, ta emot Macaros fattiga invånare och ge dem för första gången i sitt liv den mänskliga rätten att bli undersökt av en läkare och få medicin utan att det kostar patienten en enda peso.
KORTFAKTA:
bullet Den 16 april 2003 inleddes de första försöken med Barrio Adentro i Caracasregionen. Den 14 april samma år startade formellt Barrio Adentro över hela landet.
bullet Trots alla begränsningar kommer under 2004 Venezuela ha en läkare per 250 familjer eller en per 1200 invånare.
bullet Tillsammans med Mision Robinson, som praktiskt taget har raderat analfabetismen som uppgick till 1,5 miljoner personer för ett år sedan, har Venezuela tagit de första stegen på vägen mot fulla mänskliga rättigheter i form av hälsovård och utbildning.
D.E.
