 |
| Fidel i Köpenhamn 11 mars 1995: FOTO: DICK E. |
100 år med den
“oövervinnlige” Fidel
STOCKHOLM
/ 2026-08-16 / I ett överfullt Solidaritetshuset högtidlighöll Svensk-Kubanska
föreningen Fidels 100-årsdag med tal, och ett stort artistuppbåd som inramade
ett värdigt evenemang.
– Imperialismen
håller på att rasa samman och drar allt med sig i fallet då den vägrar att ge
vika, och för dem förblir Kuba ett oavslutat kapitel. Det är därför de drar oss
mot avgrunden och utsätter vårt folk för fruktansvärt lidande, sa Peter Inti
Peredo Harvey, son till Inti Peredo, gerillasoldat som stred tillsammans med
Che i Bolivia.
– Revolutionen
tvingas nu vidta svåra åtgärder för sin överlevnad för att hantera denna nya
situation och möta tidens utmaningar, sammanfattade Peredo som du kan se och
höra i den medföljande videon.
På
fredag, den 21 augusti inbjuder `Cubanos por Cuba´, Kubaner för Kuba i Sverige
till en middag på Victor Jaras lokaler på Pontonjärsgatan 36, kl. 16,00. Missa
inte detta tillfälle för att bidra till att finansiera ännu en container till
Kuba.
D.E.
 |
| Peter Inti Peredo Harvey, son till Inti Peredo, en gerillakämpe som stred tillsammans med Che Guevara i Bolivia. FOTO: DICK EMANUELSSON |
Peter
Inti Peredos tal i Solidaritetshuset den 15 augusti, 2026:
Kamrater:
Den 13:e
högtidlighöll vi hundraårsminnet av vår oövervinnerlige överbefälhavare Fidel
Castro Ruz, en titan vars liv är omöjligt att sammanfattas på bara några få
rader. Fidels minne och exempel är oförgängliga. Hans ord ekar in i framtiden
med kristallklar tydlighet och häpnadsväckande aktualitet. Det kommer att dröja
mer än tusen år innan en annan människa föds med sådan integritet, karisma,
moralisk resning, mod och visdom. Fidel har satt sin prägel på varje kuban.
Varje revolutionär kuban är Fidel.
Fidel
sade att ett revolutionärt medvetande är summan av många medvetanden: summan av
ett humanistiskt medvetande, ett medvetande präglat av heder och värdighet,
samt av de främsta värderingar en människa kan odla. Det föds ur kärleken till
fosterlandet och kärleken till världen.
 |
| Fidel lever vidare i det honduranska folkets kamp och motstånd. FOTO: DICK EMANUELSSON |
FIDEL
LÄRDE OSS ATT det är idéer som förenar oss, idéer som gör oss
till ett kämpande folk och idéer som kollektivt gör oss till revolutionärer.
Det är när allas styrka förenas som ett folk aldrig kan besegras; och när
antalet idéer, när antalet idéer och värderingar som försvaras – mångfaldigas,
är det ännu mindre troligt att ett folk kan besegras.
Han lärde
oss att revolution innebär att förstå det historiska ögonblickets innebörd; att
det innebär full frihet och rättvisa. Att revolution innebär att bli behandlad
som en människa och att behandla andra på samma sätt, att uppnå sin egen
frigörelse samtidigt som man förblir ödmjuk, uppriktig, osjälvisk och
solidarisk med andra, alltmedan man upprätthåller etiska principer och kämpar
med mod, intelligens och realism. Att revolution innebär att försvara de
värderingar man tror på, oavsett vilka uppoffringar som krävs; det är den djupa
övertygelsen om att ingenting kan krossa sanningens och idéernas kraft. Att
revolution är enighet och självständighet; det är att kämpa för våra drömmar om
rättvisa för Kuba och världen, själva grundvalen för vår patriotism, vår
socialism och vår internationalism.
Idag lever vi i en tid då imperiets ideologiska hegemoni försöker sätta sin prägel på hela världen; vårt lilla land, med sin okuvliga revolution, utgör en avgörande frontlinje där ideologi och principer måste definieras tydligt.
IMPERIALISMEN
HÅLLER PÅ att rasa samman och drar allt med sig i fallet då den vägrar
att ge vika, och för dem förblir Kuba ett oavslutat kapitel. Det är därför de
drar oss mot avgrunden och utsätter vårt folk för fruktansvärt lidande.
Revolutionen
tvingas nu vidta svåra åtgärder för sin överlevnad för att hantera denna nya
situation och möta tidens utmaningar.
I denna
nya fas är det möjligt för ”det revolutionära” att vinna mark, även på
bekostnad av att ”det kontrarevolutionära” återtar vissa positioner. För att
segra är det avgörande att den revolutionära verkligheten får styra ideologin i
sin egen takt. Kontrarevolution, revisionism och dogmatism kommer att
framställa revolutionärer som en belastning och deras idéer som dogmer som
måste övervinnas.
NÄR KRAV
RESES PÅ ATT överge vissa ideologiska principer i verklighetens
namn, måste man visa omdöme. Fidels arv, vår revolutions ideologi och
marxistisk teori är de verktyg vi har för att förstå denna nya verklighet, för
att analysera och styra de mål vi satt upp för oss själva, samt för att bekämpa
antinationella krafter.
Oavsett
hotets omfattning, oavsett skriken från ohyran i norr eller tryckets
intensitet, gör Kuba motstånd och kommer att fortsätta göra det; ty Kuba är ett
värdigt, revolutionärt folk med hög moralisk resning, som vägrar att ge upp.
Kuba
förkroppsligar ideologi och moral, och står som en frihetens fyrbåk.
Och Kuba
står inte ensamt; revolutionärer världen över står vid dess sida.
I denna
direkta kamp spelar kubaner bosatta utomlands en allt viktigare roll. Många
kubaner, som bor utanför landet – arbetar för Kuba, känner sig som en del av
den process vi driver på hemmaplan och är sanna patrioter. Vi, Cubanos por Cuba
(Kubaner för Kuba), deltar aktivt i denna kamp.
Att
fortsätta arbeta för Kuba är själva anledningen till att Cubanos por Cuba finns
och till vårt högtidliga åtagande; det är vår hyllning till Fidel, ty vi
förklarar unisont: vi är fidelistas.
Leve
Fidel!
Tills den
slutliga segern!
`Cubanos
por Cuba´ i Sverige
En hyllning till Inti Peredo som stred tillsammans med Che Guevara i Bolivia och som stupade 1969, två år efter att Che hade dödats den 8 oktober 1967.
NOTA BIOGRAFICA
Guido Alvaro Peredo Leigue "Inti" nacio en Cochabamba, el 30 de abril de 1937. Bajo la influencia de su padre, profesor y director del periódico católico El Imparcial, desde joven muestra interés por los problemas sociales, e integra un pequeño grupo de jóvenes fundadores del Partido Comunista en la zona de El Beni.
Peredo ocupa diversas responsabilidades en la Juventud Comunista y el Partido Comunista en La Paz, llegando a ser Primer Secretario del Comité Regional y miembro del Comité Central.
Desde 1963, Inti, con su hermano Coco, Rodolfo Saldaña y "El Loro" Jorge Vázquez Viaña, prestó una valiosa ayuda en la organización del Ejército Guerrillero del Pueblo, encabezado por el periodista Jorge Ricardo Masetti, que operaría en la provincia de Salta, en el norte de la Argentina. También colaboró con revolucionarios peruanos.
En marzo de 1966 José María Martínez Tamayo, "Ricardo", contacta con Inti para iniciar los preparativos del foco guerrillero. Ya en mayo elabora un informe para el Congreso Regional del Partido, donde plantea la necesidad impostergable de la lucha armada. En esa reunión se dispuso su viaje a Cuba al frente de 20 hombres, para entrenarse militarmente. El 25 de julio parte para la isla en compañía de solo nueve militantes, integrando asiel segundo grupo de bolivianos enviados a Cuba. Sin embargo en octubre reciben la orden del maximo lider del PCB, Mario Monje, de regresar al país, lo que cumplen no obstante estar en desacuerdo con la orden.
El día 12 de noviembre Into vuelve a Cochabamba para instalar el campamento guerrillero en Ñancahuazú y el 31 de diciembre recibe a Mario Monje, quien proponia a los miembros Comunistas abandonar la guerrilla. Peredo se opuso, junto a su hermano, Coco, y los otros cinco guerrilleros comunistas que le acompañaban. Monje desistió, pero como el PCB era la principal vía de apoyo al Ejército de Liberación Nacional, este quedaba ahora sin apoyo.
Entre la guerrilla Inti fue nombrado desde su llegada a Ñacahuazú como uno de los comisarios políticos del naciente Ejército de Liberación Nacional de Bolivia. Tras la derrota en el combate de el Yuro, el 8 de octubre de 1967, Inti se sobrepuso al dolor de la pérdida del Che, de su propio hermano y de demás compañeros, desempeñando un importante papel en la salida del pequeño grupo de combatientes de la zona insurgente. Con la cooperación de militantes del PCB, organizó la salida de los combatientes hasta el poblado de Sabaya, en el departamento de Oruro, cerca a la frontera con Chile, donde los esperaba Salvador Allende.
Inti regresa a Bolivia en mayo de 1969. Dos meses después su mensaje al pueblo -"Volvemos a la montaña"- conmocionó a la opinión pública del país y el gobierno desató una persecución brutal. Los cuerpos represivos del estado lo buscaban intensamente, por lo que se traslada secretamente de Cochabamba a La Paz. Al amanecer del día nueve de septiembre, 150 efectivos de la policía, alertados por algun delator, rodearon la casa donde se escondía. Por espacio de una hora Inti resistió el ataque hasta que una granada lanzada por una ventana le produjo graves heridas en una pierna y un brazo.
En la cárcel lo torturaron salvajemente. Cuentan que el sicario Tato Quintanilla le dio varios culatazos por la cabeza y como pasadas dos horas permanecía con vida sin delatar a nadie, decidieron que el doctor Hebert Miranda Pereira provocara su muerte mediante una inyección letal A las 22 horas de ese día el gobierno reveló a la prensa el cadáver del guerrillero con evidentes señales de tortura.
ESCRITOS
1968: Carta a Fidel Castro
1969: Mi campaña junto al Che
