Kubaner för Kuba i Sverige högtidlighöll minnet av attacken mot Moncada-kasernen den 26:e juli 1953

Moncadakasernen var militär garnison för Batistadiktaturen som Fidel och rebellerna attackerade den 26 juli 1953 och som efter revolutionen förvandlades till en skola.

Kubaner för Kuba i Sverige högtidlighöll minnet av attacken mot Moncada-kasernen den 26:e juli 1953

STOCKHOLM / 2025-07-26 / ”Om vi försöker skilja mellan de olika USA-administrationerna under denna långa blockad, kommer vi att se att det i frågan om blockaden inte finns någon ondska som är varken mindre eller värre ondska, alla varianter är fruktansvärda”.

Det sa Inti Peredo, språkrör för ”Kubaner för Kuba” i Sverige, när han framförde organisationens hälsning till de cirka 40 deltagarna som hade samlats till att högtidlighålla revolutionärerna den 26:e juli 1953, som attackerade två av Batistadiktaturens främsta garnisoner i sydöstra Kuba.

Läkaren, kirurgen och hjärtspecialisten Peredo underströk att Kuba i dag befinner sig i en komplicerad och utsatt situation där den imperialistiska aggressionen tar sig allt mer drastiska uttryck i form av ekonomiska strypgrepp på den karibiska ön. Men det är i princip inget nytt, menade Peredo:

– Den “progressive” Kennedy inledde blockaden, fredspristagaren Carter skrev under blockadlagarna fyra gånger, och “broder” Obama åtta gånger!! Inte att tala om Reagan, Bush och andra av samma kaliber som Trump, som är på sin andra omgång, och denna gång fördubblar insatserna för att försämra folkets lidande genom sitt presidentmemorandum för `Nationell Säkerhet 5´ om USA:s politik om Kuba den 30 juni 2025, där han beordrar en skärpning av alla blockadåtgärder, sa representanten för ”Kubaner för Kuba” i Sverige, ett tal som vi presenterar här i sin helhet för dess analytiska djupgående beskrivning av situationen i och mot Kuba och perspektiven att kunna komma avgå med seger mot imperialismens angrepp.

D.E.

Cubanos por Cuba en Suecia med vänner.
Video: Inti Peredos tal: 
https://vimeo.com/1104808075

Version på spanska:
https://cubaayeryhoy.blogspot.com/2025/07/cubanos-por-cuba-en-suecia-conmemoraron.html

Tal av INTI PEREDO, Kubaner för Kuba i Sverige

”26 juli, den ideologiska striden”

 

IDAG MINNS VI ATTACKEN mot Moncada-kasernerna i Santiago de Cuba och Carlos Manuel de Céspedes i Bayamo den 26 juli 1953. För att förstå kärnan i händelserna den 26 juli, men framför allt dess framtida projektion eller vad de representerar ideologiskt, är det nödvändigt att förstå att Martís ideologi återspeglades i ”La Historia me absolvera, Fidels historiska försvar i rättegången efter han greps efter Moncada-händelserna. Detta tal blev det politiska och ideologiska programmet för 26 julirörelsen, ett program som folket anslöt sig till i bergen och på slätterna, tills segern konsoliderades den 1 januari 1959. Den revolutionära segern för rebellerna i 26-julirörelsen skulle inte vara enbart en seger över en diktatur som finansierades av USA, utan också implementera apostelns idéer: fosterland, frihet, social jämlikhet, moralisk etik och anti-imperialism.

Arbetare beväpnade med machetes vid sockerbruket Mario Muñoz i provinsen Matanzas, november 1990, i början av den "ekonomiska specialperioden", då Imperiet trodde att Kuba skulle falla ihop på grund av Sovjetunionens kollaps. Oljan sinade, men inte det kubanska folkets motstånd.
FOTO: DICK E.

DET ÄR VIKTIGT ATT FÖRSTÅ att essensen av den kubanska historiska processen, där 26 juli 1953 är en historisk milstolpe, ligger i beslutet om nationellt självbestämmande, med absolut oberoende under kubanernas krav och för utvecklingen och välbefinnandet för kubanerna. Denna nationella känsla har formats genom det revolutionära handlandet av kubanerna från det första frihetsropet fram till idag och är en process av historisk kontinuitet.

Med den kubanska revolutionens segern i januari 1959, följde konfrontationen med USA:s regering. Revolutionens triumf blev snart en ideologisk stridsfront. I slutet av 1959 påpekade USA-regeringen att ”Om den kubanska revolutionen är en framgång, kommer andra länder i Latinamerika och kanske någon annanstans att ta den som en modell”.

Radikaliseringen mot revolutionen kristalliserades från början av 1960-talet när den framtida politiken för USA-regeringen mot Kuba klarnade, när biträdande utrikesminister Lester Mallony drog upp riktlinjerna för aggressionen och påpekade att det enda tänkbara sättet att undergräva stödet för den revolutionära processen var att strypa den kubanska ekonomin, framkalla hunger och desperation hos det kubanska folket och på så sätt åstadkomma ett regimskifte av den revolutionära regeringen.

Sedan kom lagen om handel med fienden (hörnsten för blockaden), lagen om utländsk hjälp (1961), reglering av kubanska tillgångar (1963), lagen om exportadministration (1979), reglerna för exportadministration (1979), Torricelli-lagen eller lagen för demokrati i Kuba (1992), Helms-Burton-lagen eller lagen för frihet och demokratisk solidaritet i Kuba (1996) och inkluderandet av Kuba på listan över länder som stöder terrorism (1982–2015; 2021-till dags dato). Blockaden hindrar importer, ekonomiska transaktioner, etablering av ekonomiska relationer, höjer kostnader, bland många andra.

 

DET ÄR VÄRT ATT NÄMNA att namnen Ley Torricelli eller lagen för demokratin i Kuba (1992), och Ley Helms-Burton (1996) eller lagen för Kubansk frihet och demokratisk solidaritet tydligt visar den inblandande, överlägsna, rent imperialistiska karaktären av åtgärderna mot Kuba, som dessutom inte bara är simpla åtgärder utan blir lagar i USA och till och med utanför unionen.

Om vi försöker skilja mellan de olika USA-administrationerna under denna långa blockad, kommer vi att se att det i frågan om blockaden inte finns någon ondska som är mindre eller värre ondskan, alla varianter är fruktansvärda. Den “progressiva” Kennedy inledde blockaden, fredspristagaren Carter skrev under blockadlagarna fyra gånger, och “broder” Obama åtta gånger!! Inte att tala om Reagan, Bush och andra av samma kaliber som Trump som är på sin andra omgång, och denna gång fördubblar insatserna för att försämra folkets lidande genom sitt presidentmemorandum för nationell säkerhet 5 om USA:s politik om Kuba den 30 juni 2025, där han beordrar en skärpning av alla blockadåtgärder.

DEN USA-KUBANSKA BORGARKLASSEN, som är antikommunistisk till sin natur, är fullt involverad i detta ideologiska smutsiga krig för sina egna intressen. Den har varit etablerad i Miami sedan 60-talet och har samlat på sig inte bara ekonomisk utan också politisk makt. Den är så inflytelserik att den har senatorer och idag till och med en utrikesminister, Marco Rubio som är en svuren fiende till revolutionen och skyr inte resurser eller knep för att försöka störta den.

I denna grogrund har flera politiska grupper av olika kaliber skapats, alltid rådgivna av CIA, alla tillhör extremhögern och kännetecknas av antikommunism, terroristspråk och brist på skrupler när det gäller deras handlingar. Det har också skapats aktiva operativa organisationer, till exempel Operation 40, som godkändes 1960, som var en grupp skapad och tränad av CIA, specialiserad på terrorism och som omfattade mer än 18 USA-kubaner. Denna grupp har varit ansvarig för, bland annat, sabotage av kubanska civila flygplan. Senare deltog gruppen i alla USA:s hemliga operationer mot den latinamerikanska vänstern och var blandad i vapenförsäljning, narkotikahandel, mord på civila och hemliga operationer.

Siffror från 2019 där Kuba förlorade i praktiken alla turister som anlände med kryssningsfartyg till Kuba. I dag är blockaden mot all turism nästan total efter att USA förbjuder alla turister som besökt Kuba efter januari 2021 att besöka USA.

I SIN MODERNA VERSION av terrorismen, har den kontrarevolutionära neoterrorismen lagt till i sin arsenal av vapen användningen av sociala medier genom sina politiska agitatorer, som använder offensiver på nätet och försöker utveckla ett fjärde  generationens krig med hjälp av troll (nätanvändare som ibland under falsk identitet, deltar i den virtuella debatten med provokationer och osanningar), bots (datorprogram som gör inlägg automatiskt och simulerar mänsklig interaktion) och falska nyheter på sociala medier.

Ett av neoterroristernas mål idag är att försöka främja en folklig revolt och uppmana till en invasion. Andra mål är att försöka radera vårt kollektiva minne, försöka radera vår historia. Det finns dussintals Podds och program på internet där historien återuppfinns och diskuteras på nytt. Våra föräldrars upplevelser förvanskas och presenteras på ett annat sätt, som nya sanningar, diametralt motsatta till vad de egentligen var, men som används i det nya förfarandet att misskreditera revolutionen, att ifrågasätta den som ett historiskt relevant och nödvändigt fenomen.

 

TYVÄRR FINNS DET LANDSMÄN både inom och utanför Kuba som faller i denna lömska fälla och plötsligt börjar tvivla. Det finns till och med de som går ännu längre, de som inte erkänner vad Revolutionen gav dem och till och med arbetar för en förändring i landet, utan att ens ha anständighet att acceptera att majoriteten av kubanerna röstade på Kuba för att bevara den revolutionära processen, och att denna majoritet av kubaner dessutom avvisar utländsk inblandning.

De så kallade oppositionsmedlemmarna, som i grunden är ekonomisk och inte politisk migration, är en produkt av en desinformationsoffensiv och av tankesmedjor och subversioncentra som har sin bas i Förenta staterna. Dessa oppositionsmedlemmar gör det med stöd av högern i världen. Här i Sverige av den svenska högern, och i resten av kontinenten av den europeiska högern, som härjar på denna kontinent, i det Europa där nynazismen försöker slå rot.

IntiPeredo, läkare och kirurg och kuban, trogen den kubanska revolutionen. FOTO: DICK E.

REVOLUTIONEN ÄR EN BRED ideologisk kampfront, mycket viktig i denna tid när imperiets ideologiska hegemoni försöker påtvinga och konfrontera det heroiska motståndet från den kubanska revolutionen, 26-Julis revolution, Fidels revolution. Mot det ekonomiska kriget, de terroristiska angreppen, den fjärde generationens krig, kämpar Kuba för att försvara sig och för att fortsätta sin revolutionära process. Revolutionen bemöter desinformation, eliminerar fakenews och stödjer sig på historien. `Fidelister´ i alla åldrar tar ideologisk strid, processen är levande. Nyligen såg vi den kubanska folkets debattförmåga som kulminerade med avsättningen av en minister. Detta händer endast när en process är levande och får näring från folket.

Kuba fortsätter att utveckla sin bioteknologi, trots blockaden och kom nyligen ut med ett vaccin mot lungcancer. Dessutom ansluter sig Kuba till nya formationer som BRICS, vilket kan öppna nya vägar för landet som alltid söker en oberoende utveckling. Revolutionens framsteg trots så mycket ekonomisk, politisk och ideologisk aggression, är sällan i fokus för mediernas uppmärksamhet.

Det är också sant att misstag har begåtts, men det är upp till Kuba att rätta till dem utan handledare eller förmyndare.

 

REVOLUTIONEN SOM POLITISK process och som ett framtidsalternativ är fortfarande lika aktuell som när den socialistiska karaktären av revolutionen förklarades 1961.

Kuba förblir en scen för en ideologisk kamp, kampen mellan imperiet och de rebeller som vägrar acceptera imperialistmakten och foga sig till underkastelse, eftersom det är bättre att dö stående än att leva på knä.

26 juli är uppror och det är vad vi firar idag, dagen för det kubanska upproret!

Leve 26 juli!

Evig ära åt hjältarna från Moncada!

Leve Fidel!

Patria o Muerte!

Venceremos!

Inti Peredo,
Kubaner för Kuba.