Svensk-kubanska 60 år (5): Kuba presenterar läkemedel mot alzheimer

/ Kuba / Av dickema51@yahoo.com.mx

FOTO: Leslie Perez Ruiz, under sitt föredrag om utvecklingen av det kubanska läkemedlet NeuralCIM mot alzheimer på Svensk-kubanskas 60-årsjubileum

När Sverige och Kuba hade ett utbyte av forskare som gynnade de bägge folken

AV DICK EMANUELSSON

GÖTEBORG / 2026-10-10 / Kuba kan nu presentera tre läkemedel mot/eller som bekämpar och bromsar alzheimer, lungcancer och diabetesfot. Den glädjande nyheten förmedlade Leslie Pérez Ruiz, postdoktor och kubansk forskare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i ett föredrag i lördags, under Svensk-kubanskas 60-årsjubileum.

Presentationen handlade främst om hennes Alzheimerforskning. Kuba har nu patenterat sitt läkemedel vilket de även gjort med frågan om lungcancer och det framgångsrika Hebertprot-P. Detta medel har minskat amputeringar av diabetesfot med 70 procent i de 30-tal stater där det har registrerats och fått certifikat att användas.

Kubas framsteg inom läkemedelsindustrin är slående och egentligen häpnadsväckande med tanke på under vilka förhållanden och omständigheter den karibiska ön befinner sig, belägrad av USA:s kriminella blockad.

Alzheimers, Parkinsons och ataxi

”NeuralCIM är ett neuroprotektivt (nervskyddande) läkemedel som visar positiva resultat hos patienter med Alzheimers, Parkinsons och ataxi. Det är en nässpray, vilket gör det enkelt att administrera och använda. Läkemedlet förlänger livet på cellerna i nervsystemet, vilket mildrar symtomen och bromsar sjukdomsförloppet”, sammanfattar det kubanska forskningscentret Centre for Molecular Immunology (CIM), en av de institutioner som är involverade i forskning och utveckling av NeuralCIM.

Läs mer: Kubas pionjärarbete mot diabetes och amputeringssågen
https://dickema.com/videoreportage-kubas-pionjararbete-mot-diabetes-och-amputeringssagen/

REDAN 1986 GRUNDADES Centrum för Genteknik och Bioteknik i Havanna, CIGB (Centro de Ingeniería Genética y Biotecnología). Och det är forskningscentrum som till och med Jimmy Carter imponerades av när han besökte det år 2002.

Trots blockaden har det vetenskapliga samfundet i USA visat ett långvarigt intresse för CIGB:s framsteg tack vare dess globalt unika behandlingar. En viktig milstolpe inträffade 2002, då den tidigare amerikanske presidenten Jimmy Carter besökte CIGB:s anläggningar i Havanna och erkände potentialen hos öns vetenskapliga centrum.

I dag är det sällsynt med utbyte eller att kubanska forskare inom sjukvården anländer till Sverige, Leslie Perez är ett undantag. Men på 1980-90-talet var utbytet livligt.

Även ett ekonomiskt lokomotiv

I slutet av 2014 gjorde jag en omfattande intervju med Manuel Raices, forskare och en av de då fyra direktörerna på Centrum för Genteknik och Bioteknik i Havanna. I praktiken är det detta centrum som samordnar forskningen på Kuba. Raices var en av utbytesforskarna i Sverige på 80-talet och drömmer om att den tiden borde komma tillbaka, till gagn för bägge länderna.

– Den kubanska biotekniksektorn fungerar till viss del som ett lokomotiv för landets forskning och ekonomi. Det är ingen hemlighet att vår ekonomi är bräcklig – förra året (2013) växte den med mindre än två procent. Men biotekniken växer med över 20 procent årligen, har verksamhet i 57 länder och utvecklar behandlingar som idag är helt unika i världen.

Manuel Raíces, berättar om sin erfarenhet under ett par år i Sverige på 80-talet, ett exempel på det vetenskapliga utbytet mellan Kuba och Sverige som då existerade:

Undertexter på engelska

Sa Manuel Raices, forskare sedan grundandet på Centrum för Genteknik och Bioteknik i Havanna 1986. Han är biolog till yrket och har en doktorsexamen i Molekylärbiologi.

– Jag vågar att säga att jag är en av få kubaner som kan åka skidor, tack vare det intensiva samarbetet vi hade med det vackra Sverige sedan 1986, ett samarbete i ämnet papperstillverkning med biologiska metoder.

”Guldålder för akademiskt samarbete”

Det var så Raices kom i kontakt med den kände och omtyckte professorn Carl Eric Ericsson på STFI-institutet i Stockholm. Därefter anlände den kubanske forskaren till Uppsala universitet och Institutet för biokemi. Där fokuserade han på biokemiska analyser av svampenzymer och hur de bryter ned material från cellulosa och trä (så kallad lignocellulosa).

– Samarbetet och utbytet mellan Sverige-Kuba upprätthölls genom SAREC-byrån (som efter 1995 gick upp i Sida). Jag vågar påstå att det under 1980-talet och åren 1990 var en guldålder för akademiskt samarbete vid flera universitet och städer, mellan Uppsala, Umeå, Uppsala, Stockholm, Göteborg och Kuba. Även med Lunds universitet, understryker Raices.

Forskning mot tumörer och virus

Han menar att det finns forskare och arbetsgrupper som har haft en mycket stark akademisk relation. Det handlar om viktiga forskningslinjer som cancer och användningen av interferoner – alltså de naturliga signalproteiner som kroppens immunförsvar tillverkar för att bekämpa tumörer och virus. Men det handlar också om industriell bioteknik, där man velat förstå varför vitrötesvampar är så effektiva på att bryta ned lignin, det biologiska limmet i växters cellväggar. I det avseendet har utbytet mellan Sverige och Kuba varit av enormt värde för att gemensamt utveckla kunskaper och erfarenheter.

– Det här samarbetet satte ett mönster, som enligt min mening var mycket viktigt för akademisk, vetenskaplig kunskap och bland ledande forskargrupper från Sverige och Kuba, bland andra saker, för jag vågar påstå att det var ett förhållande mellan jämlikar.

Ömsesidigt utbyte

Sverige satt, hävdar Manuel Raices på en enorm kunskapsbank inom grundforskning, framför allt inom ren biokemi. Detta kompletterade på ett kraftfullt sätt de kubanska samarbetspartnernas kompetens, som redan då höll en mycket hög nivå inom genteknik och molekylärbiologi.

– Samarbetet resulterade i flera internationella publikationer, men också i en djup och varaktig vänskap. Dessutom visade det i praktiken hur ett höginkomstland som Sverige och ett utvecklingsland med stark utbildnings- och vetenskapstradition som Kuba kan samarbeta på ett mycket givande sätt – långt bortom bara teoretiska modeller.

– När samarbetet med Kuba genom SAREC avslutades 1996 – om jag inte minns helt fel – tror jag att det finaste minnet vi kubanska forskare tog med oss var den delade sorgen över att det inte fick fortsätta. Men vi respekterade beslutet, och jag tror att den gnista som tändes då faktiskt lever kvar än idag.

• Har du fortfarande kontakt med svenska forskare?

– Nej, inte för närvarande. Man sluter fantastiska vänskapsband, men livet rör sig med sin egen dynamik. “The life must go on”, som engelsmännen eller amerikanerna säger. Det är en verklighet.

Intervju med Manuel Raices, en av direktörerna vid Kubas Centrum för genteknik och bioteknik, (Centro de Ingeniería Genética y Biotecnología) IGBC.

UNDERTEXTER PÅ ENGELSKA.

Annat politiskt klimat

Samarbetet med de svenska forskargrupperna hade en avgörande ingrediens: stödet från den socialdemokratiska regeringen. Akademiskt samarbete kräver nämligen politisk vilja. Utan den politiska viljan tvingas forskare – som helt styrs av budgetar och anslag – verka på stenhårda villkor i en alltmer konkurrensutsatt och globaliserad värld, säger den kubanska forskaren, med lite sorg i rösten.

– Dessa faktorer blir helt avgörande för vilka beslut som tas. Den `guldålder´ vi såg under 80- och 90-talen finns tyvärr inte kvar idag. Men trots det finns det fortfarande mycket viktiga forskningsspår som lever vidare.

• Vad hände med forskningen på Kuba?

– Den kubanska forskningen fortsatte att utvecklas, drivet av en mycket målmedveten strategi: man bedrev inte grundforskning bara för sakens skull, utan med det uttalade syftet att den skulle leda till färdiga produkter som kom det kubanska samhället till del och gav en betydande effekt på folkhälsan.

– Det som under 80- och 90-talen betraktades som embryot till en spirande kubansk biotekniksektor – som sakta höll på att ta plats på den internationella arenan – är idag en formidabel industri som är djupt respekterad över hela världen.

Landets ”lokomotiv”

– Den kubanska biotekniksektorn fungerar till viss del som ett lokomotiv för landets forskning och ekonomi. Det är ingen hemlighet att vår ekonomi är bräcklig – förra året (2013) växte den med mindre än två procent. Men biotekniken växer med över 20 procent årligen, har verksamhet i 57 länder och utvecklar behandlingar som idag är helt unika i världen.

– Vi pratar om mediciner som inte ens ett land som Sverige har. Ett exempel är vår behandling av diabetesfot. Den läker svåra sår med extremt hög effektivitet – sår som i vanliga fall nästan alltid skulle leda till amputation.

– Just nu pågår också en helt fantastisk cancerforskning. Vi har produkter under utveckling och registrerade läkemedel som nästan låter som science fiction, men som är en ren realitet. Genom att omsätta grundforskningen i en rak linje till prekliniska och kliniska studier har vi över åtta olika cancerprojekt på gång. Målet är att dessa ska vara registrerade och tillgängliga före 2022, till nytta för tusentals patienter – inte bara på Kuba, utan i hela världen.

Sa den kubanske forskaren för drygt tio år sedan. I dag kan CIGB stoltsera med tre läkemedel mot Covid, ett mot lungcancer och den första stoltheten, Heberprot-P, mot diabetesfot, det enda i världen.

Läs mer: 

lördag 5 november 2016

Första kliniska prövningen i USA av ett kubanskt läkemedel mot lungcancer

https://cubadick.blogspot.com/2016/11/forsta-kliniska-provningen-i-usa-av-ett.html

torsdag 19 december 2019

USAID:s svinaktiga kampanj mot den kubanska medicinska insatsen i världen

https://cubadick.blogspot.com/2019/12/usaids-svinaktiga-kampanj-mot-den.html

måndag 25 maj 2020

Kubanskt läkemedel lyckas modulera den dödliga inflammationen som orsakar Covid-19

https://cubadick.blogspot.com/2020/05/kubanskt-lakemedel-lyckas-modulera-den.html

torsdag 2 april 2020

Kubanska hälsovårdskooperanter föredras av ursprungsbefolkningarna i Kanada

https://cubadick.blogspot.com/2020/04/kubanska-halsovardskooperanter-foredras.html

måndag 29 juni 2020

34 kubanska hälsovårdsbrigader till 27 länder för att bekämpa Covid-19 medan Vita Huset utfärdar 80 nya sanktioner mot den karibiska ön

https://cubadick.blogspot.com/2020/06/34-kubanska-halsovardsbrigader-till-27.html

torsdag 21 januari 2021

Kuba inleder produktionen av 100 miljoner vaccin mot Covid-19

https://cubadick.blogspot.com/2021/01/kuba-inleder-produktionen-av-de-100.html

söndag 25 april 2021

Det dödliga viruset och den kapitalistiska egoismen: Fallet USA-Paraguay-Kuba

https://cubadick.blogspot.com/2021/04/det-dodliga-viruset-och-den.html

måndag 12 juli 2021

Historien om en desperat kubansk mor i Lima med en hjärtsjuk dotter

https://cubadick.blogspot.com/2021/07/historien-om-en-desperat-kubansk-mor-i.html

Svensk-kubanska 60 år: ”I trots mot imperialismen och världens mäktigaste krigsmakt firar vi jubilarens 60 år”!

Två kvinnor ur den svenska delegationen av den Nordiska Arbetsbrigaden 1980 som böjer armeringsjärn. Vem påstår att det bara är ett mansgöra? Inte den kubanske ”lagbasen” som är imponerad.

Svensk-kubanska 60 år:

”I trots mot imperialismen och världens mäktigaste krigsmakt firar vi jubilarens 60 år”!

GÖTEBORG / 2026-10-10 / – I försvaret av det socialistiska Kuba står Svensk-Kubanska föreningen och Kommunistiska partiet varandra nära, ideologiskt och i praktisk solidaritet.

Med de orden underströk Vera Peterson Kommunistiska Partiets hälsning till Svensk-kubanska föreningens 60-årsjubileum på den sena lördagskvällen i Göteborg. Vera är medlem sedan slutet av 1970-talet, partiets kvinnopolitiska sekreterare och även medlem i partiets högsta instans, centralkommittén.

Innan Vera talade Ung Vänsters 23-åriga Esther Kornbrink. Och de bägge symboliserar på ett vackert sätt hur alla generationer i världen slår vakt om det socialistiska Kubas rätt att själva forma sin framtid.

Vera Peterson, med 50 års arbete och kamp bakom sig för den svenska arbetarklassen och i solidaritet med alla arbetande kvinnors kamp. FOTO: Skärmduns från Proletären.

SVENSK-KUBANSKA HAR under dessa 60 år haft minst lika många, om inte fler kvinnliga medlemmar i föreningen än män. Se bara på fotot från den svenska delegationen av Nordiska Arbetsbrigaden 1980, vi var i kraftig minoritet. Och Vera underströk just den kubanska revolutionsledarens ord i betydelsen av att den kubanska kvinnan är delaktig i uppbygget av socialismen;

”Fidel Castro såg kvinnornas villkor från det gamla samhället och satsade på utbildning för flickor. Det var viktigt för kvinnorna, samtidigt som det var nödvändigt att vinna kvinnorna för revolutionen”.

Sa Vera och möttes av starka applåder när klockan började närma sig 23:00, slutet på lördagskvällen i Marx-Engelshuset, det som är Kommunistiska partiets fastighet mitt i hjärtat av det röda Göteborg, nära hamnen, och det som var varven på andra sidan älven, och faktiskt bara tre kvarter från mina första uppväxtår på 1950-talet, Vegagatan.

Kvinnorna utgör en stor majoritet i CDR-kommittéernas arbetsuppgifter. Från Santiago de Cuba 1980.
Foto: Dick Emanuelsson

I DAG KÄMPAR DE KUBANSKA kvinnorna vidare, sida vid sida med männen för att isolera krigsaktivisterna och fascismens mörkaste krafter i Miami och slå vakt om rätten för att deras barn ska kunna växa i fred. Kvinnorna är organiserade i FMC, Kubas Kvinnoförbund och deltar i CDR-Kommittéerna för Revolutionens Försvar i sitt bostadsområde.

Kampen är i dag stenhård, men lika så viljan av att övervinna imperialismens aggressioner och barbari. Därför är Svensk-kubanska föreningens Medicin- och solpanelskampanj faktiskt, utan att överdriva, en kamp på liv och död, inte bara för Kuba utan för mänskligheten.

Dick Emanuelsson

[LÄS MER: El rol y el orgullo de la mujer cubana https://vimeo.com/33515216]

Omgiven av hårt arbetande kvinnor, svenska såväl som kubanska, och denne skrivare. FOTO: LARS WILÉN

Vera Petersons tal:

Tack för inbjudan till detta 60 – årsjubileum. Idag firar vi en jubilar som föddes 1966, och som fortfarande är i god vigör. 60 år är en ansenlig ålder, även för en förening, och de 60 åren har varit fyllda med solidaritetsarbete för det socialistiska Kuba.

Vägen hit, fram till 2026 har knappast varit spikrak, när är den det, särskilt inte för en förening som så tydligt, som Svensk-Kubanska, arbetar med politisk, praktisk solidaritet.

Att sprida kunskap om Kuba, om det kubanska samhället, som det positiva exemplet, den positiva utvecklingen för befolkningen efter revolutionen 1959, i ett Sverige som under årtionden gått alltmer åt höger i politiken stöter naturligtvis på svårigheter.

Då gäller det att manövrera med föreningens och solidaritetsarbetets bästa för ögonen. Det har lyckats, nu finns 60 år av samlad erfarenhet, och en tillströmning av nya medlemmar. En eloge för det!

 

I FÖRSVARET AV DET socialistiska Kuba står Svensk-Kubanska föreningen och Kommunistiska partiet varandra nära; ideologiskt och i praktisk solidaritet.

Ett exempel är den partidelegation som besökte Kuba på hösten 2025.

Vi hade ett gediget program under tio dagar och väl hemkomna till Sverige, höll delegationens deltagare drygt 25 offentliga möten runt om i landet där vi berättade om våra erfarenheter.

I planeringen inför resan hade vi kontakt med Svensk-Kubanska med resultatet att delegationen tog med elva väskor med medicinsk utrustning. Dessutom datorer och ytterligare mediciner, samt andra bristvaror som lämnades som gåvor vid olika studiebesök.

Ett annat exempel är partiets insamling av pengar på våren i år, ”Solpaneler till Kuba” där målet sattes till 100 000 kronor, vilket fördubblades.

Solpanelerna fanns redan på Kuba, pengarna behövdes för montering och uppsättning vilket har gjorts på ett utvalt provinssjukhus.

Den svenska delegationen av den Nordiska Arbetsbrigaden som bestod av totalt cirka 200 nordbor. Kvinnorna i kraftig majoritet. Arbetsveckan bestod av arbete 07:00-17.00, måndag-lördag med onsdag avsett för studiebesök, medan söndagen var ägnat till vila, ibland på playan. I tre veckor arbetade vi och den fjärde reste vi ut i Kuba. FOTOGRAF: okänd.

FIDEL CASTROS BETYDELSE för revolutionen kan inte nog betonas. Castro myntade uttrycket ”Revolutionen inom revolutionen” och det är den sociala, samhälleliga utveckling, de förbättringar för Kubas kvinnor i det dagliga livet som avses.

Fidel Castro såg kvinnornas villkor från det gamla samhället och satsade på utbildning för flickor. Det var viktigt för kvinnorna, samtidigt som det var nödvändigt att vinna kvinnorna för revolutionen.

Svensk-Kubanska föreningens jubileum infaller, ja firas mot en mycket bekymmersam och dyster bakgrund. Alla här i salen känner till situationen på Kuba.

Blockaden ligger nu på en nivå där den är på god väg att trasa sönder det kubanska samhället och framkalla den nöd och desperation som USA anger som syftet.

”Varje dag som Kuba står emot och överlever anstormningen är en seger” skriver föreningen.

I trots mot imperialismen, i trots mot världens mäktigaste krigsmakt, i trots firar vi jubilarens 60 år!

Ha den äran, Svensk-Kubanska föreningen!

Manuel ”Mallungo” Valenzuela, bördig från Mapuchefolket i södra Chile var på plats redan kvällen innan och monterade ”100 år med Fidel”, som också firades samtidigt med föreningens 60-årsjubileum.

”Levande solidaritet” med Kuba när 60-åringen Svensk-kubanska Föreningen firades

AV DICK EMANUELSSON

GÖTEBORG / 2026-10-10 / – När solidariteten ifrågasätts behöver vi människor som står fast. Och när orättvisor dokumenteras, behöver vi fortsätta att organisera oss, protestera och visa att en annan värld är möjlig. Därför vill vi rikta ett stort tack till alla er som under dessa 60 år har lagt ner tid, kraft och engagemang på att hålla solidariteten levande. Ert arbete påminner oss om att politisk förändring kräver uthållighet, gemenskap och människor som vägrar att ge upp.

Orden från den 23-åriga Esther Kornbrink, ordförande i Ung Vänster i Göteborg & Bohuslän möttes av rungande applåder av deltagarna i en Leninsal som inte räckte till när fler än 200 medlemmar hade strömmat till i lördags när föreningens 60 år högtidlighölls i Göteborg.

Under tolv timmar firades denna 60-åring och det hela inleddes vid Brunnsparken då ett hundratal aktivister samlades i halv storm i ett fuktigt Göteborg och där ett par dussin kubaflaggor smattrade till ackompanjemanget av gnisslet från spårvagnarna och Kubamusik.

Esther Kornbrink, ordförande för Ung Vänster i Göteborg och Bohuslän.

Föreningens still-going-strongkvinna, Eva Björklund

Under hela eftermiddagen hölls föredrag av Martin och Louise Österlin som i stora drag gick igenom föreningens historia med hjälp av ett bildspel, från bildandet av föreningen den 24 november 1966. Bland de många grundarna återfinns Sara Lidman, Jan Myrdal, Artur Lindkvist, Bengt Hellgren, spanienkämpen Conny Andersson, Eva Björklund, med flera framstående personer.

Men den person som vigde hela sitt liv för Kuba och föreningen och som jag vill ge ett speciellt hedersomnämnande är Eva Björklund. Idag går våra tankar ännu mer till denna fantastiska kamrat som, när man nämner hennes namn för kubaner i ICAP, är det ingen okänd svensk de tänker på. I dag, när omständigheterna är annorlunda än för några år sedan, fortsätter hon att leva för Kuba och hennes vackra Che-gobeläng, som satt på en vägg på lokalen på Drottninggatan i Stockholm, sitter nu på hennes rum i Norrtälje. LEVE EVA!

Eva Björklund i en grotta i bergen i Escambray, ett centrum för den kubanska kontrarevolutionen i mitten av 1960-talet. Fotograf okänd. På bilden till höger under ett möte i Solidaritetshuset i Stockholm i juni 2022. Eva och ett liv ägnat till stöd för den kubanska revolutionen. Foto: Juana Gonzalez.

`Gerillaköket´ klarade biffen

Utan den organisation som Göteborgsavdelningen förfogar över, hade 60-årsjubiléet varit svårt att gå i land med. En särskild applåd till personalen på Lill-baren, till köket och Stor-baren på Palm-rummet, på våningen under konferenssalen och övriga kamrater som gjorde det möjligt att, trots det stora antalet deltagare, flöt allt som planerat.

Ja, inte riktigt. Det kom fler anmälningar än antalet platser vilket gjorde att en väntelista sattes upp! Men ”Avantgardet” i köket klarade även den biffen med röda kinder framför den stora spisen och jättegrytan. Den påminde mig om den 48:e gerillafronten i södra Colombia som utspisade ett lika stort antal hungriga FARC-krigare en dag i april 2005, när jag hade vägarna förbi.

Ungdomen och Kuba

I kommande reflektioner av 60-årsjubileet ska jag ta upp ett par andra teman. Men nedan vill jag slå ett slag för den kommande generationens förkämpar för solidaritet och fred, Esther Kornbrink, ordförande för Ung Vänster i Göteborg och Bohuslän. Hon framförde ett tal som jag tror bekräftar, att imperialismens illusioner om att Kuba är en lätt munsbit och att världen har glömt pärlan i Karibien efter att medier och fredens fiender har försökt hjärntvätta världsopinionen i sitt mediala bombkrig mot ön, men det är enbart en illusion. Ty ”Kuba står inte ensamt”, som Kubas älskade Carlos Puebla säger och sjunger .

Video: https://vimeo.com/1235157142

Esther Kornbrink, ordförande i Ung Vänster i Göteborg & Bohuslän:

”Det är med stor glädje och stolthet som jag som ordförande får representera Ung Vänster i Göteborg och Bohuslän här idag och gratulera Svensk-Kubanska föreningen till 60 år av solidaritet, engagemang och internationell gemenskap. I 60 år har ni samlat människor kring övertygelsen att solidaritet inte stannar vid nationsgränser. Ni har visat att kampen för rättvisa, självbestämmande och ett värdigt liv för alla människor angår oss, oavsett var vi befinner oss i världen.

För oss i Ung Vänster är internationell solidaritet en självklar del av våra politiska övertygelser. Vi vet att kampen mot imperialism, för jämlikhet och för människors rätt att forma sin egen framtid, inte är något som sker isolerat.

Det hänger ihop med den kamp som vi har här hemma, på våra skolor, arbetsplatser och gator.

KUBAS HISTORIA och det kubanska folkets strävan efter självbestämmande, har under lång tid väckt engagemang och solidaritet runt om i världen. Samtidigt fortsätter det kubanska folket att möta stora ekonomiska och sociala utmaningar till följd av USAs långvariga ekonomiska blockad.

Att stå upp för internationell solidaritet handlar om att försvara folkrätten, motsätta sig imperialism och stå upp för vanliga människor.

Det handlar också om att lyssna, lära och bygga gemenskap över gränser.

Solidaritet är inte välgörenhet. Det är en insikt om att vår kamp hänger samman.

I en tid då militarism, nationalism och högextremism växer sig starkare, är ert arbete viktigare än någonsin. När människor ställs mot varandra, behöver vi organisationer som bygger broar.

När soliditeten ifrågasätts behöver vi människor som står fast. Och när orättvisor dokumenteras, behöver vi fortsätta att organisera oss, protestera och visa att en annan värld är möjlig.

Därför vill vi rikta ett stort tack till alla er som under dessa 60 år har lagt ner tid, kraft och engagemang på att hålla solidariteten levande.

ERT ARBETE PÅMINNER OSS om att politisk förändring kräver uthållighet, gemenskap och människor som vägrar att ge upp.

Från oss Ung Vänster i Göteborg vill vi önska Svensk-kubanska Föreningen grattis på er 60-årsdag av internationell solidaritet och vi hoppas att vi får många fler år av engagemang, folkbildning och internationell solidaritet.

Tack så mycket!