100 år med den “oövervinnlige” Fidel

Fidel i Köpenhamn 11 mars 1995: FOTO: DICK E.

100 år med den “oövervinnlige” Fidel

STOCKHOLM / 2026-08-16 / I ett överfullt Solidaritetshuset högtidlighöll Svensk-Kubanska föreningen Fidels 100-årsdag med tal, och ett stort artistuppbåd som inramade ett värdigt evenemang.

– Imperialismen håller på att rasa samman och drar allt med sig i fallet då den vägrar att ge vika, och för dem förblir Kuba ett oavslutat kapitel. Det är därför de drar oss mot avgrunden och utsätter vårt folk för fruktansvärt lidande, sa Peter Inti Peredo Harvey, son till Inti Peredo, gerillasoldat som stred tillsammans med Che i Bolivia.

– Revolutionen tvingas nu vidta svåra åtgärder för sin överlevnad för att hantera denna nya situation och möta tidens utmaningar, sammanfattade Peredo som du kan se och höra i den medföljande videon.

På fredag, den 21 augusti inbjuder `Cubanos por Cuba´, Kubaner för Kuba i Sverige till en middag på Victor Jaras lokaler på Pontonjärsgatan 36, kl. 16,00. Missa inte detta tillfälle för att bidra till att finansiera ännu en container till Kuba.

D.E.

Peter Inti Peredo Harvey, son till Inti Peredo, en gerillakämpe som stred tillsammans med Che Guevara i Bolivia.
FOTO: DICK EMANUELSSON

Peter Inti Peredos tal i Solidaritetshuset den 15 augusti, 2026:

Kamrater:

Den 13:e högtidlighöll vi hundraårsminnet av vår oövervinnerlige överbefälhavare Fidel Castro Ruz, en titan vars liv är omöjligt att sammanfattas på bara några få rader. Fidels minne och exempel är oförgängliga. Hans ord ekar in i framtiden med kristallklar tydlighet och häpnadsväckande aktualitet. Det kommer att dröja mer än tusen år innan en annan människa föds med sådan integritet, karisma, moralisk resning, mod och visdom. Fidel har satt sin prägel på varje kuban. Varje revolutionär kuban är Fidel.

Fidel sade att ett revolutionärt medvetande är summan av många medvetanden: summan av ett humanistiskt medvetande, ett medvetande präglat av heder och värdighet, samt av de främsta värderingar en människa kan odla. Det föds ur kärleken till fosterlandet och kärleken till världen.

Fidel lever vidare i det honduranska folkets kamp och motstånd.
FOTO: DICK EMANUELSSON

FIDEL LÄRDE OSS ATT det är idéer som förenar oss, idéer som gör oss till ett kämpande folk och idéer som kollektivt gör oss till revolutionärer. Det är när allas styrka förenas som ett folk aldrig kan besegras; och när antalet idéer, när antalet idéer och värderingar som försvaras – mångfaldigas, är det ännu mindre troligt att ett folk kan besegras.

Han lärde oss att revolution innebär att förstå det historiska ögonblickets innebörd; att det innebär full frihet och rättvisa. Att revolution innebär att bli behandlad som en människa och att behandla andra på samma sätt, att uppnå sin egen frigörelse samtidigt som man förblir ödmjuk, uppriktig, osjälvisk och solidarisk med andra, alltmedan man upprätthåller etiska principer och kämpar med mod, intelligens och realism. Att revolution innebär att försvara de värderingar man tror på, oavsett vilka uppoffringar som krävs; det är den djupa övertygelsen om att ingenting kan krossa sanningens och idéernas kraft. Att revolution är enighet och självständighet; det är att kämpa för våra drömmar om rättvisa för Kuba och världen, själva grundvalen för vår patriotism, vår socialism och vår internationalism.

Idag lever vi i en tid då imperiets ideologiska hegemoni försöker sätta sin prägel på hela världen; vårt lilla land, med sin okuvliga revolution, utgör en avgörande frontlinje där ideologi och principer måste definieras tydligt.

IMPERIALISMEN HÅLLER PÅ att rasa samman och drar allt med sig i fallet då den vägrar att ge vika, och för dem förblir Kuba ett oavslutat kapitel. Det är därför de drar oss mot avgrunden och utsätter vårt folk för fruktansvärt lidande.

Revolutionen tvingas nu vidta svåra åtgärder för sin överlevnad för att hantera denna nya situation och möta tidens utmaningar.

I denna nya fas är det möjligt för ”det revolutionära” att vinna mark, även på bekostnad av att ”det kontrarevolutionära” återtar vissa positioner. För att segra är det avgörande att den revolutionära verkligheten får styra ideologin i sin egen takt. Kontrarevolution, revisionism och dogmatism kommer att framställa revolutionärer som en belastning och deras idéer som dogmer som måste övervinnas.

 

NÄR KRAV RESES PÅ ATT överge vissa ideologiska principer i verklighetens namn, måste man visa omdöme. Fidels arv, vår revolutions ideologi och marxistisk teori är de verktyg vi har för att förstå denna nya verklighet, för att analysera och styra de mål vi satt upp för oss själva, samt för att bekämpa antinationella krafter.

Oavsett hotets omfattning, oavsett skriken från ohyran i norr eller tryckets intensitet, gör Kuba motstånd och kommer att fortsätta göra det; ty Kuba är ett värdigt, revolutionärt folk med hög moralisk resning, som vägrar att ge upp.

Kuba förkroppsligar ideologi och moral, och står som en frihetens fyrbåk.

Och Kuba står inte ensamt; revolutionärer världen över står vid dess sida.

I denna direkta kamp spelar kubaner bosatta utomlands en allt viktigare roll. Många kubaner, som bor utanför landet – arbetar för Kuba, känner sig som en del av den process vi driver på hemmaplan och är sanna patrioter. Vi, Cubanos por Cuba (Kubaner för Kuba), deltar aktivt i denna kamp.

Att fortsätta arbeta för Kuba är själva anledningen till att Cubanos por Cuba finns och till vårt högtidliga åtagande; det är vår hyllning till Fidel, ty vi förklarar unisont: vi är fidelistas.

Leve Fidel!

Tills den slutliga segern!

`Cubanos por Cuba´ i Sverige

 

En hyllning till Inti Peredo som stred tillsammans med Che Guevara i Bolivia och som stupade 1969, två år efter att Che hade dödats den 8 oktober 1967. 

NOTA BIOGRAFICA

Guido Alvaro Peredo Leigue "Inti" nacio en Cochabamba, el 30 de abril de 1937.   Bajo la  influencia de su padre, profesor y director del periódico católico El Imparcial, desde joven muestra interés por los problemas sociales, e integra un pequeño grupo de jóvenes fundadores del Partido Comunista en la zona de El Beni.

Peredo ocupa diversas responsabilidades en la Juventud Comunista y el Partido Comunista en La Paz, llegando a ser Primer Secretario del Comité Regional y miembro del Comité Central.

Desde 1963, Inti, con su hermano Coco, Rodolfo Saldaña y "El Loro" Jorge Vázquez Viaña, prestó una valiosa ayuda en la organización del Ejército Guerrillero del Pueblo, encabezado por el periodista Jorge Ricardo Masetti, que operaría en la provincia de Salta, en el norte de la Argentina. También colaboró con  revolucionarios peruanos.

En marzo de 1966 José María Martínez Tamayo, "Ricardo", contacta con Inti para iniciar los preparativos del foco guerrillero. Ya en mayo elabora un informe para el Congreso Regional del Partido, donde plantea la necesidad impostergable de la lucha armada. En esa reunión se dispuso su viaje a Cuba al frente de 20 hombres, para entrenarse militarmente.  El 25 de julio parte para la isla en compañía de solo nueve militantes, integrando asiel segundo grupo de bolivianos enviados a Cuba.    Sin embargo en octubre reciben la orden del maximo lider del PCB, Mario Monje, de regresar al país, lo que cumplen no obstante estar en desacuerdo con la orden. 

El día 12 de noviembre Into vuelve a Cochabamba para instalar el campamento guerrillero en Ñancahuazú y el 31 de diciembre recibe a Mario Monje, quien proponia a los miembros Comunistas abandonar la guerrilla. Peredo se opuso, junto a su hermano, Coco, y los otros cinco guerrilleros comunistas que le acompañaban.  Monje desistió, pero como el PCB era la principal vía de apoyo al Ejército de Liberación Nacional, este quedaba ahora sin apoyo.

Entre la guerrilla Inti  fue nombrado desde su llegada a Ñacahuazú como uno de los comisarios políticos del naciente Ejército de Liberación Nacional de Bolivia.    Tras la derrota en el combate de el Yuro, el 8 de octubre de 1967, Inti se sobrepuso al dolor de la pérdida del Che, de su propio hermano y de demás compañeros, desempeñando un importante papel en la salida del pequeño grupo de combatientes de la zona insurgente. Con la cooperación de militantes del PCB, organizó la salida de los combatientes hasta el poblado de Sabaya, en el departamento de Oruro, cerca a la frontera con Chile, donde los esperaba Salvador Allende.

Inti regresa a Bolivia en mayo de 1969. Dos meses después su mensaje al pueblo -"Volvemos a la montaña"- conmocionó a la opinión pública del país y el gobierno desató una persecución brutal.   Los cuerpos represivos del estado lo buscaban intensamente, por lo que se traslada secretamente de Cochabamba a La Paz. Al amanecer del día nueve de septiembre, 150 efectivos de la policía, alertados por algun delator, rodearon la casa donde se escondía. Por espacio de una hora Inti resistió el ataque hasta que una granada lanzada por una ventana le produjo graves heridas en una pierna y un brazo. 

En la cárcel lo torturaron salvajemente. Cuentan que el sicario Tato Quintanilla le dio varios culatazos por la cabeza y como pasadas dos horas permanecía con vida sin delatar a nadie, decidieron que el doctor Hebert Miranda Pereira provocara su muerte mediante una inyección letal    A las 22 horas de ese día el gobierno reveló a la prensa el cadáver del guerrillero con evidentes señales de tortura.

 

ESCRITOS

1968: Carta a Fidel Castro

1969: Mi campaña junto al Che

 

Inte någonstans i det fem sidor långa dokumentet som UD har utarbetat om situationen på Kuba, nämns inte med ett enda ord att landet är totalt blockerat av USA. Stenergard mörkar bödeln i Vita Huset medan FN varnar för en humanitär katastrof i Kuba. Därmed ger den svenska utrikesministern sitt tysta gillande till en USA-invasion av Kuba.

Stenergard ger Trump frisedel att invadera Kuba

AV DICK EMANUELSSON

STOCKHOLM / 2026-08-10 / I ett fem sidor långt dokument [1] lägger det svenska utrikesdepartementet och den svenska högerregeringen fast sin linje under de kommande fem åren i sitt förhållande till Kuba. Kuba har sig själv att skylla för att USA nu lägger snaran om halsen på det kubanska folket. Det är den outtalade slutsatsen av dokumentet, som andas en brutal cynism som inte har någon historisk motsvarighet i svensk utrikespolitik.

Inte på en enda rad nämns att den karibiska ön är totalt blockerad, inte bara i form av att USA:s militära armada inte tillåter att enda droppe olja lossas på ön. Hela det finansiella systemet och dess handelsrelationer är nästan totalt paralyserade. Sju tusen (7000) containers är fast på olika platser i världen, främst i Jamaicas hamn för att de berörda rederierna har fått ultimatum; ”om ni lossar containrarna i Havanna kan ni glömma att gå på någon USA-hamn i framtiden. Samma med banker, företag, organisationer, med mera; Kuba ska strypas, sakta men säkert till sista andetaget.

Fascisterna i riksdagen

Och det är där som svensk utrikespolitik anno 2026, om den nu hade haft politiskt ståndaktiga och principfasta ballar eller stockar hade markerat mot pirat- och gangsterregimen i Vita Huset;

”Vi respekterar folkrätten och FN:s principer, inte den starkes rätt att sätta sig över dessa principer och internationella konventioner”.

Men från tvåbarnsmamman Stenergard (m) finns det ingen solidaritet för bebisarna som dör i kuvösen i Havanna när det nationella elnätet slås ut i brist på diesel till värmekraftverken. Medan det fascistoida SD:s riksdagsmän i riksdagens talarstol flämtande talar om vikten av att den kubanska diktaturen måste störtas, ger högerregimen i Rosenbad i praktiken Trump sin välsignelse dagen han bombar Havanna och förbereder en invasion, likt den han gjorde för sju månader sedan när Caracas bombades. Inte ett knäpp från Rosenbad eller UD.

Nä, Stenergard reser hellre till Tel Aviv och skakar den av palestinskt blodbesudlade handen på Israels utrikesminister Gideon Saar, som efter den kvinnliga högerministerns besök sammanfattade besöket på sitt X-konto:

”Dialogen mellan Israel och Sverige och relationen mellan våra länder blir bättre och bättre. Jag berömde Sverige för det viktiga beslutet att stoppa bidrag till UNRWA. Vi kommer att fortsätta stärka vänskapen mellan våra länder.”

– Det är inte värdigt Sverige att ha en utrikesminister som reser till Israel under ett pågående folkmord, sa Håkan Svenneling, Vänsterpartiets utrikespolitiska språkrör i riksdagen till Aftonbladet de 26 mars förra året, 2025 [2].

När siffran 50 000 döda i Gaza hade passerats, flög Sveriges utrikesminister, tvåbarnsmamman Maria Malmer Stenergard till Tel Aviv och gratulerade. . ., förlåt, skakade hon hand med ockupationsmaktens utrikesminister.

Invasionen kan ”förändra”

I det femsidiga dokumentet, ”Strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med Kuba 2026-2031”, anser Stenergard att ”Kuba har huvudansvaret för sin egen utveckling”.

”Kuba har de senaste åren befunnit sig i en djup och mångdimensionell kris, präglad av brist på energi och drivmedel samt mycket låga nivåer av investeringar i produktion, infrastruktur och offentliga tjänster. (…) Inget finansiellt stöd ska dock utgå till den kubanska staten eller kubanska myndigheter. (…), menar den moderata ministern.

• Vem försöker Stenergard föra bakom ljuset?
• Varför finns det ”brist på energi och drivmedel”?
• Varför försöka begå våld på folks förstånd?

I stället ger hon `Narco´ Rubio & Donald Trump en vink om att från Rosenbads och Arvfurstens Palats kommer inga protester om och när USA attackerar och invaderar Kuba. Och för det har det femsidiga dokumentet ett flexibelt svar:

”Genomförandet av strategin kan under strategiperioden anpassas utifrån politiska och ekonomiska omständigheter och eventuella förändringar i Kuba”.

Under rubriken ”Bistånd för en ny era – Frihet, egenmakt och hållbar tillväxt, hävdar UD-skrivarna att ”internationellt stöd kan dock spela en katalytisk roll för att stärka demokratisk utveckling och mänskliga fri- och rättigheter och stödja en öppning av landets ekonomi. (…) Sida får indikativt använda ca 10 miljoner kronor per år för verksamhet inom ramen för strategin för Kuba 2026–2031. Det faktiska årliga beloppet beslutas i regleringsbrevet för respektive år. (…) Inget finansiellt stöd ska dock utgå till den kubanska staten eller kubanska myndigheter”.

Över 26 000 ukrainska och vitryska barn fick behandling på Kuba för sina strålskador från kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. På bilden en playa i Kuba med en jämnårig kubansk idrottare. Vem är kriminell, Kuba eller mannen som representerar en stat som med alla medel försöker strypa/kväva den humanitära hjälpen från Kuba?

Modigs (kdu) rätt att störta regeringar

Det är inte första gången som en svensk regering infiltrerar och överlämnar finansiella medel till de politiska krafter som sedan 1959 har velat störta den kubanska regeringen och dess val av politiskt och ekonomiskt system.

Om någon minns 2012 när KDU:s ordförande Jens Aron Modig och hans spanske kollega Angel Carromero, tredjemannen i den spanska högerns ungdomsförbund Nya Generationer (Partido Popular, PP) gjorde en “turistresa” till Kuba [3].

I plånboken hade Modig 50,000 kronor, eller 4000 euros som han diskret överlämnade till det kristdemokratiska kubanska kd-partiet i Kuba, som i princip bara bestod av familjen Payaá. Dessvärre körde spanjoren mot ett träd efter en nattlig bilresa från Havanna till Bayamo och Payaá och hans partikamrat, bägge i baksätet omkom i kraschen medan Modig satt och sov i förarsätet.

Men skulden lades naturligtvis på den kubanska säkerhetstjänsten, inte på den galne spanjoren som efter 40 trafikförseelser fick sitt körkort indraget i Spanien.

De 50,000 kronorna hade Modig fått från den svenska statens bidrag till riksdagspartierna ungdomsförbund som ger generösa bidrag till sina ”brodersförbund” ute i världen.

När jag intervjuade Modig en fredagskväll, efter att han släppts från fängelset i Kuba som ytterst ansvarig för att två kubanska medborgare dödades i den vårdslösa körningen med hyrbilen, sa han, när frågorna kom in på vad svensk lagstiftning säger om mottagande av pengar från utländsk makt som kan ge två års fängelse, då ville han inte fortsätta intervjun utan hänvisade till att han skulle äta kvällsmiddag med tjejen.

De två "demokratiska regimförändrarna", i själva verket två speglar av en europeisk nykolonial inställning.

Den svenska högerregeringen erkände öppet 2012 att den hade en hemlig politisk och ekonomisk agenda för ett regimskifte på Kuba.

– Jag vill inte gå längre än så när det gäller att beskriva vad vi kan göra och vad vi kanske till och med gör på Kuba. Det lämpar sig, av skäl som är relativt lätt insedda, inte för ett riksdagsprotokoll, sa utrikesminister Carl Bildt i juni 2007.

Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) sa fem veckor efter Modigs krasch på Kuba till den kristna tidningen Världen Idag (*) att “av naturliga skäl går vi inte in på till vilka länder denna typ av bistånd ges eller vilka summor det handlar om”.

Sidas pressekreterare Anders Maxson uppgav att Sida inte har någon verksamhet på Kuba. Men Sidas budgetunderlag för 2011-2013 beskriver “ett mindre program för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Kuba”, dock utan att ange några kronor och ören, mottagare eller konkret innehåll.

Men Världen Idag ger sig inte utan skriver att “en del av demokratibiståndet verkar gå direkt genom Sveriges ambassad i Havanna. (...) Att ambassaderna skulle vara navet för det svenska stödet till `demokratiska dissidenter och medborgerliga demokratirörelser` i länder som Kuba, signalerade Gunilla Carlsson redan 2008”.

Slutsatserna från Världen Idag är i praktiken ett konstaterande att om utlänningar verkar för att ändra ett lands politiska system så är det olagligt. Det kallas för “undergrävande verksamhet” i såväl Sverige som på Kuba.

ENLIGT DET KUBANSKA kommunistpartiets dagstidning Granma den 31 juli 2012, var det Annika Rigö, generalsekreterare för KIC, som hade organiserat Modigs resa. Hon överlämnade pengar och en mobiltelefon med en programmerad telefonlista på namn till Modig. Enligt planen skulle Modig-Carromero bidra till att organisera en ungdomsorganisation för Oswaldo Payás rörelse. 

KIC:s Annika Rigö, kubanen Alexis Gainza och Victor Olmedo.

`Regimförändrarnas´ pengar

Enligt UD-dokumentet ska Sida i ”genomförandet av verksamheten särskilt beakta följande: Sverige kan genom ett starkt kontaktnät och långvarigt engagemang spela en viktig roll i att stötta demokratiska förändringsaktörer”, [läs regimbytesaktörer]. ”Verksamheten inom strategin ska därför bidra till att stärka organisationer, aktörer och nätverk som på olika sätt verkar för mänskliga fri- och rättigheter och rättsstatens principer”.

Och vilka är dessa? Det förtäljer inte Stenergards politiska ”sakkunniga” på UD.

[1] https://www.regeringen.se/globalassets/regeringen/dokument/utrikesdepartementet/landsstrategier/strategi-for-sveriges-utvecklingssamarbete-med-kuba-2026-2031.pdf

[2] https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/pPvdjX/utrikesministern-pa-hemlig-resa-i-israel-far-kritik-pa-hemmaplan

[3] https://cubadick.blogspot.com/2013/02/v-behaviorurldefaultvmlo.html?m=0

Journalisten Maria Sandblad och psykologen Kristina Hillgren framför riksdagen. FOTO: DICK EMANUELSSON

KRISTINA HILLGREN, legitimerad psykolog och lärare skriver i ett öppet brev till svenska ambassaden i Havanna, som svar på ambassadens publicering av UD:s inställning.

”Ambassaden i Havanna ser på när den mordlystne mobbaren, stampar på sitt offer, ett svältande land. Åskådaren skanderar "vi hjälper dig, men reta inte den store mannen, som håller kängan på din strupe”.

Ambassaden tar ställning för mobbaren, inte för offret.

 

Öppet brev

Till Svenska Ambassaden i Havanna, Kuba med anledning av ambassadens deklaration på Facebook. 

USA har stoppat oljeimporten till Kuba med förödande konsekvenser för hela samhället.

Svenska ambassaden i Havanna vänder sig — inte mot förövaren USA — utan mot offret Kuba och proklamerar; Sverige kan fortsatt bistå till landets privatisering och demokratiska utveckling. Detta är höjden av cynism!

Ambassaden i Havanna ser på när den mordlystne mobbaren, stampar på sitt offer, ett svältande land. Åskådaren skanderar "vi hjälper dig, men reta inte den store mannen, som håller kängan på din strupe.

Skäms! Gör om. Gör rätt.

Rikta blicken mot orsaken till lidandet. Visa det moraliska mod som situationen kräver. Stå upp för folkrätten, för mänsklig värdighet, för Kubas suveränitet och för det kubanska folkets rätt att leva utan USA:s blockader, stopp för oljeimport och inblandning i Kubas inre angelägenheter. Tystnad inför orättvisor är inte neutralitet. Det är ett ställningstagande. Välj rätt sida.

Med vänliga hälsningar,

Kristina Hillgren, leg psykolog och lärare med yrkesmässiga kontakter med Kuba sedan år 2001

 

 

 

Kuba och ”26:e juli” och “de moraliska barrikaderna som bryter blockaden”

`Propagandabrigaden”,från Svenska-kubanska föreningen och andra genomför den sex kilometer långa torsdagsmarschen, från Odenplan till Slussen som går genom Stockholm city och dess mest trafikerade gator, som till exempel Drottninggatan.
– Mottagandet har varit enormt positivt, säger deltagarna.
FOTO: ACHIM RÖDNER.

 

Kuba och ”26:e juli” och “de moraliska barrikaderna som bryter blockaden”

AV DICK EMANUELSSON

STOCKHOLM /2026-07-25 /Svensk-kubanska föreningen hyllade hjältarna från '26:e juliattacken på militärkasernen Moncada 1953 vid mötet på Medborgarplatsen. Senare på dagen genomfördes ett mycket välbesökt politiskt-kulturellt evenemang, organiserat av «Kubaner för Kuba i Sverige».

Osvaldo Lebrato, från «Kubaner för Kuba i Sweden», försäkrade i sitt tal att kubanernas solidaritet i Sverige kommer att stärkas för att Kuba kommer att fortsätta att vara fritt och självständigt.

Raul Delgado, den kubanske ambassadören å sin sida, berömde medlemmarna i Svensk-kubanska föreningen för allt det nedlagda arbetet så som att skicka resväskor med medicin, mjölkpulver i containers eller andra nödvändiga produkter inför en kriminell blockad som kommer att besegras med internationell solidaritet.

 

Kubas ambassadör i Stockholm, Raul Delgado.

VIDEO:
Från Stockholm: 26 juli och “de moraliska
barrikader som bryter blockaden”

https://vimeo.com/1213034338

 

I en annan punkt som Delgado nämnde var ”Torsdagsmarscherna”. Under 22 torsdagar,  har en `propagandabrigad´, bestående av medlemmar i föreningen Svensk-kubanska och andra solidaritetsaktivister för Kuba genomfört en sex kilometer lång marsch som går från Odenplan till Slussen, genom Stockholm och dess mest trafikerade gator så som Drottninggatan, förbi riksdagen och UD.

— Mottagandet har enligt deltagarna varit enormt positivt. Flygbladen tas emot av människorna med glädje. Och till ljudet av «Kuba står inte ensamt», av (den folkkära nationaltrubaduren) Carlos Puebla, börjar invånarna i Stockholm och tusentals turister till och med att röra på höfterna.

Nej det råder ingen tvekan om att Kuba inte bara har stöd av en överväldigande majoritet av FN:s medlemsstater när de röstar årligen för att fördöma folkmordsblockaden, utan på världens gator och torg visar människorna sin solidaritet med Kuba mot gangsterregimen i Vita huset.

Kuba det kommer att triumfera med folkets solidaritet!

HITLER V.2, det vill säga Donald Trumps, kriminella politik mot det hjältemodiga Kuba möter hård kritik i det egna landet

 

HITLER V.2, det vill säga Donald Trumps, kriminella politik mot det hjältemodiga Kuba möter hård kritik i det egna landet

Av Dick Emanuelsson

STOCKHOLM / 2026-07-24 / ”Kommer vi att vidta militära åtgärder mot Kuba?” frågade kongressrepresentanten Mark Pocan USA:s FN-ambassadör Mike Waltz, som vittnade vid en utfrågning i representanthusets utrikesutskott i onsdags, den 22 juli 2026.

– Jag tänker inte ta ifrån USA:s president några som helst alternativ, svarade Waltz torrt.

VIDEO: 

Mike Pocan contra Mike Waltz i USA:s representanthus

Mark William Pocan, född 14 augusti 1964 i Kenosha i Wisconsin, är ledamot av USA:s representanthus sedan 2013 för Demokraterna.

Trumps totalt arroganta krigs- och knähund, Mike Waltz, titulerad som USA:s FN-ambassadör bekräftar imperialismens cynism när han avslöjas för att inte ens ha läst den lika cyniska rapporten från sitt eget lands utrikesdepartement på 95 sidor, där Kuba utpekas som:· 

• Ett ”kommandocenter för kommunism”, där ”Black live smatter” eller ”Pastorer för Fred” förvandlas till kallhamrade ”spioner och kommunistiska agitatorer”, men som till sitt försvar säger att han växte upp i Florida, närmare bestämt i den antikubanska Miami-kloakens atmosfär.
  
  
• En FN-ambassadör som representerar den stat som stoppar ett franskt fartyg som tvingas ankra i Jamaica med tio containers medicinsk utrustning med Havanna som destination och som förnekar att detta INTE drabbar patienter när kubanska kirurger tvingas lysa upp dessa med sina egna mobiler”, vilket Waltz´ utfrågare i kongressen personligen kunde bekräfta vid ett besök nyligen i Kuba.

Trumps lika psykopatiska föregångare, Adolf Hitler var åtminstone öppet ärlig i sitt uppsåt när han företog sig uppgiften att ”rycka upp bolsjevismen med rötterna”.

Trump har exakt samma plan mot Kuba, men med ett annat språkbruk. Nu med den dolda föresatsen att förvandla Havanna till ”bordellernas och kasinons Mecka” under USA-maffians och magnaternas kontroll, så som det var innan Revolutionen 1959. Därför förvandlas du och jag till ”spioner och terrorister i Castros tjänst”, bara för att vi en gång kanske har deltagit i en arbetsbrigad som organiserats av respektive lands vänskapsförening, i Sverige sedan början av 1960-talet av Svensk-kubansla föreningen.

Ty vänskap med Kuba är liktydigt med att utgöra ett potentiellt terroristhot för det livrädda och paranoida USA.

Lika grovt och antiintellektuellt språkbruk som maffiabossarna innan 1959 använde.

Hur det gick för Hitler vet vi. Vilka former neutraliseringen av `A.H. Version II´ kommer ta sig, kan bara framtiden utvisa. Men hatet mot denne psykopatiske fascist och hans politik växer, inte bara i Kuba och omvärlden, utan även inne i USA, vilket utfrågningen av knähunden Mike Waltz bekräftade.

Att Trump skulle sätta en kula i tinningen eller ta en giftampull som Hitler gjorde, det tror vi inte. Det är han för feg för.

Den svenska högerregeringen agerar lika underordnat som övriga väst. De liknar ömsom strykrädda hundar, ömsom politiska knähundar och prostituerar sig likt det politiska etablissemanget på det mest pinsamma sätt som inte har någon som helst motsvarighet i en blygsam svensk utrikespolitik. Men nu har den lagt sig som en dörrmatta för det största krigshotet mänskligheten har stått inför.