![]() |
| Efter 36 års verksamhet i Kuba stänger den stora spanska hotellkedjan Melia sina hotell och lämnar Kuba, också ett offer för USA:s stryptag av Kuba. Men på UD är det tyst. |
En miljon kronor mot Trumps ostraffade stryptag av Kuba!
- Vad händer med de
7 000 strandsatta containrarna till Kuba?
- Svensk-Kubanska Föreningen snart uppe i 800 000 kronor till mediciner
och solpaneler till Kuba och det återstår 200 000 kronor till Miljonen.
Men vad händer med Stockholmsföreningen som bara har bidragit med 5000 kronor?
AV
DICK EMANUELSSON
STOCKHOLM
/ 2026-09-27 / Hitler försökte förinta en halv miljon judar i det instängda
Warszawa under tre års tid. Netanyahu har under tre år försökt förinta två
miljoner palestinier i Gaza och massakrerat 73,000 palestinier varav 21 000
är barn. Och nu försöker hans strategiska allierade, Donald Trump, att svälta
tio miljoner kubaner till döds genom omringningen och det allt hårdare
stryptaget av den största ön i Karibien.
Den
spanska hotellkedjan Melia Hotels International upphörde med all sin
verksamhet på Kuba i juli 2026, efter 36 års närvaro på ön, rapporterade
CNN [1].
Det
ekonomiska stryptaget kompletterades med förlusten av internationella
transaktioner, vilket innebar att det varken gick att använda Visa och
Mastercard eller att genomföra transaktioner via de traditionella
internationella bankerna.
Den
1 maj utfärdade USA:s president Donald Trump `Executive Order 14404´
[2], som kraftigt utökade sanktionerna
mot handel och finansiella transaktioner med Kuba. Detta ledde till att Visa
och Mastercard helt slutade fungera på Kuba.
Den
utländska bank som historiskt hanterat och processat alla internationella Visa-
och Mastercard-transaktioner i Kuba tvingades bryta sina band med det kubanska
statliga finansbolaget Fincimex. Den
utländska banken meddelade att USA:s nya regler gjorde det olagligt och
omöjligt att fortsätta samarbetet [3].
Konsekvenserna
av dessa folkrättsvidriga beslut är att Kubas centralbank tvingades stoppa alla
transaktioner med internationella västerländska kort. Detta har slagit hårt mot
turistnäringen då ön inte längre kan ta emot kortbetalningar från utländska
besökare för varor och tjänster. Turister måste istället förlita sig på
kontanter, inhemska kubanska förbetalda kort, ryska Mir-kort eller kinesiska UnionPay [4].
Utan
tvättmedel i ett tropiskt land
I
november 2019 gjorde jag ett reportage på Kuba om hur sanktionerna då slog mot
tre samhällssektorer i landet [5]. Ett av dessa var en så elementär
fråga som importen av råvaror för det kubanska företaget Suchel Aseo. Blockaden
hotar nu på allvar kubanernas mänskliga rätt att kunna tvätta sig och sina
kläder rena i ett land där medeltemperaturen är cirka 30 grader och en
högluftfuktighet.
| Carlos Miguel Boggiano Sánchez, direktör på Suchel Aseo. |
– Produkter
som parfym eller deodorant, som Suchel Aseo har i sitt sortiment av 40 olika
produkter kan man vara utan. Men en enkel tvål för kroppen och en tvål för att
tvätta kläderna i detta heta tropiska land illustrerar den kriminella
karaktären på blockaden, sa Carlos Miguel Boggiano Sánchez, direktör på
företaget när jag slog mig ner i hans kontor i Havanna.
– Det är ett
italienskt företag som fram tills för ett halvår sedan försåg oss med 16.000
ton fett från den afrikanska oljepalmen som vi producerar tvålen med. Men i år (november
2019) hann företaget bara leverera 3800 ton eller 23 procent av råmaterialet
innan Trump gav företaget ultimatum; ”USA eller Kuba”?, fortsatte Boggiano när
vi går runt på de två huvudavdelningarna i fabriken.
Italienarna
ursäktade sig uppriktigt efter åratal av leveranser men av självbevarelsedrift
valde de USA-marknanden.
Vad
denne luttrade ansvarige för kubanernas personliga hygien illustrerade var hur den
första mandatperioden av Trumps presidentperiod slog. Men den andra perioden handlar
för Trump & Rubio om att rent bokstavligt och fysiskt ta död på Kubas
befolkning.
Det
ännu hårdare dråpslaget och exemplet på stryptaget som folkmordsduon har tagit
på Kuba är utpressningen mot de rederier som tidigare levererade gods till Kuba
och som ställdes inför alternativet; ”Visst, fortsätt kör på Kuba med sin
marginella marknad och ni blir `bommade´ i USA:s alla hamnar. Bara välj”!
| Det sista av råvaran för att framställa kubanernas tvättmedel. |
Köpare & importör
betalningsansvarig
Jag
ställde följande fråga på nätet, och IA svarade följande med en rad källor:
Vad
händer med de 7000 containers till Kuba som är strandsatta i hamnar i Karibien
och Panama? Vem betalar för:
1) hyran av dessa
2) tiden de står
parkerade där
3) med innehållet, om
det till exempel är torrmjölk med en begränsad livslängd?
SVAR:
De
över 7 000 containrarna med mat, medicin och förnödenheter till Kuba har
fastnat i hamnar i Karibien och Panama eftersom de stora rederierna CMA CGM och
Hapag-Lloyd helt har ställt in sina leveranser till ön.
Detta
beror på skärpta amerikanska sanktioner som hotar utländska företag med frysta
tillgångar om de handlar med Kuba.
Här
är vad som händer med containrarna och vem som tar de ekonomiska smällarna:
1
& 2:
Vem
betalar för hyran av containrarna och tiden de står parkerade
(demurrage/detention)?
Det
är köparen (de kubanska statliga importbolagen) eller biståndsorganisationerna
som tvingas betala dessa kostnader.
Lagringsavgifter
(Demurrage & Storage):
När
en container blir stående i en omlastningshamn (som i Panama) tickar dyra
dygnsavgifter i hamnen. Exempelvis rapporterade en biståndsorganisation att de
tvingats betala över 6 000 dollar i rena lagringsavgifter för att deras gods
omdirigerades och fastnade.
Containerhyra
(Detention):
Rederierna
äger själva containrarna. När de inte returneras i tid debiteras köparen för
förseningen.
Eftersom
rederierna har vägrat att köra den sista biten till Kuba, har köparna två val:
antingen betala för att skicka tillbaka containrarna till ursprungshamnen,
eller betala för att lasta om varorna till mindre, oberoende rederier som vågar
trotsa sanktionerna.
Båda
alternativen innebär enorma extrakostnader för det redan ekonomiskt pressade
Kuba.
3.
Vad händer med innehållet (t.ex. torrmjölk med begränsad livslängd)?
Varorna
riskerar i värsta fall att förstöras, förfalla eller bli obrukbara på grund av
de långa ledtiderna. Bäst före-datum löper ut:
Produkter
som torrmjölk och känsliga mediciner har ett fast utgångsdatum. Ju längre tid
containrarna står i Karibiens hetta, desto större är risken att produkterna hinner
bli för gamla innan de ens når konsumenterna.
Kyl-
och frysvaror (Reefer-containers):
Om
lasten innehåller mat som kräver kyla måste containrarna vara ständigt
inkopplade till hamnens elnät. Detta genererar extremt höga elavgifter som
köparen måste stå för. Om elen bryts eller avgiften inte betalas förstörs maten
snabbt.
Juridiskt
övergivet gods:
Om
de kubanska importörerna inte lyckas betala hamnavgifterna eller hitta en
alternativ transportlösning, har hamnarna i Panama och Karibien rätt att efter
en viss tid (ofta 30–90 dagar) deklarera godset som övergivet. Hamnen kan då
välja att auktionera ut innehållet för att täcka sina kostnader, eller helt
enkelt förstöra det om det rör sig om utgångna livsmedel.
Kontentan
är att slutnotan hamnar helt och hållet på det kubanska folket och
internationella hjälporganisationer (inklusive FN-organ som har ett 30-tal
containrar strandsatta), vilket har förvärrat den redan akuta bristen på
basvaror på ön.
Vem
våga köra på Kuba?
På
Svensk-Kubanska Föreningens hemsida konstaterar författarna följande av
ovanstående:
Sanktionerna
hindrar humanitär utrustning till Kuba:
”Enligt
Cubadebate (portal i Kuba) uppger CMA CGM att de enda alternativen nu är
att returnera containrarna till ursprungshamnen eller överföra lasten till ett
annat rederi. Med få livskraftiga kommersiella sjöfartsrutter tillgängliga har
exporten till Kuba rasat. Brasiliansk och mexikansk export till Kuba minskade
båda med över 90% i juli jämfört med samma månad förra året, enligt brasiliansk
och mexikansk regerings officiella statistik.
“Upp till två
tredjedelar av den totala containerfraktkapaciteten har försvunnit,” sa Gordon
Wilmsmeier, professor i sjöfart och global logistik vid Universidad de los
Andes i Colombia.
Det
har blivit så svårt att skicka förnödenheter till Kuba att vissa sympatiskt
inställda nationer har vänt sig till sina militärer. Mexiko, som slutade frakta
olja till Kuba i januari efter att president Donald Trump hotat med tullar,
använde flottans fartyg för att leverera tusentals ton ris och bönor, samt
påsar med mjölkpulver. Det brasilianska flygvapnet flög i transporter av
mjölkpulver.
Celso
Amorim, en utrikespolitisk rådgivare till Brasiliens president Luiz
Inácio Lula da Silva, sa i en intervju att Brasilien skulle vilja förse
Kuba med bränsle och mer hjälp, men är försiktig med Washingtons reaktion.
“Detta
är en del av verkligheten i den nuvarande världen,” sa han. “Det är
komplicerat. Varje företag här — även statliga företag eller kvasi-statliga
företag — har intressen i USA, och de är rädda för att bli drabbade.”
[1] https://cnnespanol.cnn.com/2026/07/21/latinoamerica/cuba-melia-cesa-operaciones-presiones-orix
[2]
https://financialpost.com/news/economy/visa-mastercard-join-exodus-from-cuba
[3]
https://www.cubatrade.org/blog/2026/6/4/wkbqos2a6cesec9ulwlx9nazid2w1i
[4]
https://www.reuters.com/world/americas/cuba-suspend-visa-mastercard-transactions-citing-us-sanctions-2026-06-03/
[5]
https://cubadick.blogspot.com/2019/12/blockaden-mot-kuba-ner-pa-kna-ska-de.html
Så slår blockaden mot tre olika samhällssektorer i Kuba
HUGO RODRIGUEZ, lagbas på fabriken Suchel Aseo som tillverkar tvål:
– Som alla kubaner är vi vana att
strida och bekämpa blockaden. Vi har inget annat val än att se framåt. Här, med
eller utan bränsle och energi gör vi allt för att fabriken inte ska stanna,
vilket den ej heller har gjort.
https://cubadick.blogspot.com/2019/12/blockaden-mot-kuba-ner-pa-kna-ska-de.html








