En miljon kronor mot Trumps ostraffade stryptag av Kuba! Vad händer med de 7 000 strandsatta containrarna till Kuba?

Efter 36 års verksamhet i Kuba stänger den stora spanska hotellkedjan Melia sina hotell och lämnar Kuba, också ett offer för USA:s stryptag av Kuba. Men på UD är det tyst.

 

En miljon kronor mot Trumps ostraffade stryptag av Kuba!

• Vad händer med de 7 000 strandsatta containrarna till Kuba?
• Svensk-Kubanska Föreningen snart uppe i 800 000 kronor till mediciner och solpaneler till Kuba och det återstår 200 000 kronor till Miljonen. Men vad händer med Stockholmsföreningen som bara har bidragit med 5000 kronor?

AV DICK EMANUELSSON

STOCKHOLM / 2026-09-27 / Hitler försökte förinta en halv miljon judar i det instängda Warszawa under tre års tid. Netanyahu har under tre år försökt förinta två miljoner palestinier i Gaza och massakrerat 73,000 palestinier varav 21 000 är barn. Och nu försöker hans strategiska allierade, Donald Trump, att svälta tio miljoner kubaner till döds genom omringningen och det allt hårdare stryptaget av den största ön i Karibien.

Den spanska hotellkedjan Melia Hotels International upphörde med all sin verksamhet på Kuba i juli 2026, efter 36 års närvaro på ön, rapporterade CNN [1].

Det ekonomiska stryptaget kompletterades med förlusten av internationella transaktioner, vilket innebar att det varken gick att använda Visa och Mastercard eller att genomföra transaktioner via de traditionella internationella bankerna.

Den 1 maj utfärdade USA:s president Donald Trump `Executive Order 14404´ [2], som kraftigt utökade sanktionerna mot handel och finansiella transaktioner med Kuba. Detta ledde till att Visa och Mastercard helt slutade fungera på Kuba.

Den utländska bank som historiskt hanterat och processat alla internationella Visa- och Mastercard-transaktioner i Kuba tvingades bryta sina band med det kubanska statliga finansbolaget Fincimex. Den utländska banken meddelade att USA:s nya regler gjorde det olagligt och omöjligt att fortsätta samarbetet [3].

Konsekvenserna av dessa folkrättsvidriga beslut är att Kubas centralbank tvingades stoppa alla transaktioner med internationella västerländska kort. Detta har slagit hårt mot turistnäringen då ön inte längre kan ta emot kortbetalningar från utländska besökare för varor och tjänster. Turister måste istället förlita sig på kontanter, inhemska kubanska förbetalda kort, ryska Mir-kort eller kinesiska UnionPay [4].

Utan tvättmedel i ett tropiskt land

I november 2019 gjorde jag ett reportage på Kuba om hur sanktionerna då slog mot tre samhällssektorer i landet [5]. Ett av dessa var en så elementär fråga som importen av råvaror för det kubanska företaget Suchel Aseo. Blockaden hotar nu på allvar kubanernas mänskliga rätt att kunna tvätta sig och sina kläder rena i ett land där medeltemperaturen är cirka 30 grader och en högluftfuktighet.

Carlos Miguel Boggiano Sánchez, direktör på Suchel Aseo.

– Produkter som parfym eller deodorant, som Suchel Aseo har i sitt sortiment av 40 olika produkter kan man vara utan. Men en enkel tvål för kroppen och en tvål för att tvätta kläderna i detta heta tropiska land illustrerar den kriminella karaktären på blockaden, sa Carlos Miguel Boggiano Sánchez, direktör på företaget när jag slog mig ner i hans kontor i Havanna.

– Det är ett italienskt företag som fram tills för ett halvår sedan försåg oss med 16.000 ton fett från den afrikanska oljepalmen som vi producerar tvålen med. Men i år (november 2019) hann företaget bara leverera 3800 ton eller 23 procent av råmaterialet innan Trump gav företaget ultimatum; ”USA eller Kuba”?, fortsatte Boggiano när vi går runt på de två huvudavdelningarna i fabriken.

Italienarna ursäktade sig uppriktigt efter åratal av leveranser men av självbevarelsedrift valde de USA-marknanden.

Vad denne luttrade ansvarige för kubanernas personliga hygien illustrerade var hur den första mandatperioden av Trumps presidentperiod slog. Men den andra perioden handlar för Trump & Rubio om att rent bokstavligt och fysiskt ta död på Kubas befolkning.

Det ännu hårdare dråpslaget och exemplet på stryptaget som folkmordsduon har tagit på Kuba är utpressningen mot de rederier som tidigare levererade gods till Kuba och som ställdes inför alternativet; ”Visst, fortsätt kör på Kuba med sin marginella marknad och ni blir `bommade´ i USA:s alla hamnar. Bara välj”!

Det sista av råvaran för att framställa kubanernas tvättmedel.

Köpare & importör betalningsansvarig

Jag ställde följande fråga på nätet, och IA svarade följande med en rad källor:

Vad händer med de 7000 containers till Kuba som är strandsatta i hamnar i Karibien och Panama? Vem betalar för:

1) hyran av dessa

2) tiden de står parkerade där

3) med innehållet, om det till exempel är torrmjölk med en begränsad livslängd?

SVAR:

De över 7 000 containrarna med mat, medicin och förnödenheter till Kuba har fastnat i hamnar i Karibien och Panama eftersom de stora rederierna CMA CGM och Hapag-Lloyd helt har ställt in sina leveranser till ön.

Detta beror på skärpta amerikanska sanktioner som hotar utländska företag med frysta tillgångar om de handlar med Kuba.

Här är vad som händer med containrarna och vem som tar de ekonomiska smällarna:

1 & 2:

Vem betalar för hyran av containrarna och tiden de står parkerade (demurrage/detention)?

Det är köparen (de kubanska statliga importbolagen) eller biståndsorganisationerna som tvingas betala dessa kostnader.

Lagringsavgifter (Demurrage & Storage):

När en container blir stående i en omlastningshamn (som i Panama) tickar dyra dygnsavgifter i hamnen. Exempelvis rapporterade en biståndsorganisation att de tvingats betala över 6 000 dollar i rena lagringsavgifter för att deras gods omdirigerades och fastnade.

Containerhyra (Detention):

Rederierna äger själva containrarna. När de inte returneras i tid debiteras köparen för förseningen.

Eftersom rederierna har vägrat att köra den sista biten till Kuba, har köparna två val: antingen betala för att skicka tillbaka containrarna till ursprungshamnen, eller betala för att lasta om varorna till mindre, oberoende rederier som vågar trotsa sanktionerna.

Båda alternativen innebär enorma extrakostnader för det redan ekonomiskt pressade Kuba.

3. Vad händer med innehållet (t.ex. torrmjölk med begränsad livslängd)?

Varorna riskerar i värsta fall att förstöras, förfalla eller bli obrukbara på grund av de långa ledtiderna. Bäst före-datum löper ut:

Produkter som torrmjölk och känsliga mediciner har ett fast utgångsdatum. Ju längre tid containrarna står i Karibiens hetta, desto större är risken att produkterna hinner bli för gamla innan de ens når konsumenterna.

Kyl- och frysvaror (Reefer-containers):

Om lasten innehåller mat som kräver kyla måste containrarna vara ständigt inkopplade till hamnens elnät. Detta genererar extremt höga elavgifter som köparen måste stå för. Om elen bryts eller avgiften inte betalas förstörs maten snabbt.

Juridiskt övergivet gods:

Om de kubanska importörerna inte lyckas betala hamnavgifterna eller hitta en alternativ transportlösning, har hamnarna i Panama och Karibien rätt att efter en viss tid (ofta 30–90 dagar) deklarera godset som övergivet. Hamnen kan då välja att auktionera ut innehållet för att täcka sina kostnader, eller helt enkelt förstöra det om det rör sig om utgångna livsmedel.

Kontentan är att slutnotan hamnar helt och hållet på det kubanska folket och internationella hjälporganisationer (inklusive FN-organ som har ett 30-tal containrar strandsatta), vilket har förvärrat den redan akuta bristen på basvaror på ön.

Vem våga köra på Kuba?

På Svensk-Kubanska Föreningens hemsida konstaterar författarna följande av ovanstående:

Sanktionerna hindrar humanitär utrustning till Kuba:

”Enligt Cubadebate (portal i Kuba) uppger CMA CGM att de enda alternativen nu är att returnera containrarna till ursprungshamnen eller överföra lasten till ett annat rederi. Med få livskraftiga kommersiella sjöfartsrutter tillgängliga har exporten till Kuba rasat. Brasiliansk och mexikansk export till Kuba minskade båda med över 90% i juli jämfört med samma månad förra året, enligt brasiliansk och mexikansk regerings officiella statistik.

“Upp till två tredjedelar av den totala containerfraktkapaciteten har försvunnit,” sa Gordon Wilmsmeier, professor i sjöfart och global logistik vid Universidad de los Andes i Colombia.

Det har blivit så svårt att skicka förnödenheter till Kuba att vissa sympatiskt inställda nationer har vänt sig till sina militärer. Mexiko, som slutade frakta olja till Kuba i januari efter att president Donald Trump hotat med tullar, använde flottans fartyg för att leverera tusentals ton ris och bönor, samt påsar med mjölkpulver. Det brasilianska flygvapnet flög i transporter av mjölkpulver.

Celso Amorim, en utrikespolitisk rådgivare till Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva, sa i en intervju att Brasilien skulle vilja förse Kuba med bränsle och mer hjälp, men är försiktig med Washingtons reaktion.

“Detta är en del av verkligheten i den nuvarande världen,” sa han. “Det är komplicerat. Varje företag här — även statliga företag eller kvasi-statliga företag — har intressen i USA, och de är rädda för att bli drabbade.”

[1] https://cnnespanol.cnn.com/2026/07/21/latinoamerica/cuba-melia-cesa-operaciones-presiones-orix

[2] https://financialpost.com/news/economy/visa-mastercard-join-exodus-from-cuba

[3] https://www.cubatrade.org/blog/2026/6/4/wkbqos2a6cesec9ulwlx9nazid2w1i

[4] https://www.reuters.com/world/americas/cuba-suspend-visa-mastercard-transactions-citing-us-sanctions-2026-06-03/

[5] https://cubadick.blogspot.com/2019/12/blockaden-mot-kuba-ner-pa-kna-ska-de.html

 

Så slår blockaden mot tre olika samhällssektorer i Kuba

HUGO RODRIGUEZ, lagbas på fabriken Suchel Aseo som tillverkar tvål:

– Som alla kubaner är vi vana att strida och bekämpa blockaden. Vi har inget annat val än att se framåt. Här, med eller utan bränsle och energi gör vi allt för att fabriken inte ska stanna, vilket den ej heller har gjort.

https://cubadick.blogspot.com/2019/12/blockaden-mot-kuba-ner-pa-kna-ska-de.html

 

  

100 år med Fidel; ”Att rida med Fidel. . .”

 

”Att rida med Fidel. . .”

En av kvällens höjdpunkter när Fidels 100-årsdag högtidlighölls i Solidaritetshuset i lördags, organiserat av Svensk-kubanska föreningen, var när den chilenska artisten Beatrice Piñera och Hugo Cordoba framförde kubanen Raul Torres´ sång, ”Cabalgando Con Fidel”, att rida med Fidel.

Kubanskan Victoria Andersson kunde inte hålla tillbaka tårarna inför tonerna och den klockrena rösten och texten från Piñera.

När Victoria fick meddelandet om att Fidel hade gått bort, den 25 november 2016 klockan 22:29, kubansk lokal tid, 04:29 svensk tid, packade hon resväskan och bokade första flyg till Kuba dit hon anlände dagen efter för att delta i Fidels sista färd, från Havanna till Santiago de Kuba.

– I varje stad och by där kortegen passerade med Fidels kista, var vägen kantad med folk, överallt, hela Kuba samlades för att ta farväl av vår landsfader, säger Victoria som omedelbart återvände till Sverige efter begravningen och backades av sina arbetskamrater som inte nämnde med ett ord till arbetsgivaren var Victoria hade befunnit sig under fem dagars frånvaro.

Så illustreras kärleken hos en kubanska, en kärlek som delas av miljoner kubaner och hundratals miljoner från vad Fidel sa; ”Min familj är miljoner revolutionärer i världen”!

På fredag fortsätter hyllningen till Fidel och försvaret av den kubanska revolutionen när Victoria och `Kubaner för Kuba´ och Victor Jara i Sverige bjuder in till en middag på Pontonjärsgatan 36 i Stockholm, kl. 16.00. Överskottet går till att finanisera ännu en ”Container till Kuba” med mediciner och andra nyttigheter.

Dick Emanuelsson

 

”Ridande med Fidel”

De säger att på torget nuförtiden

Har Camilo och Martí setts rida

Och framför karavanen, långsamt, utan ryttare

En häst för dig

Såren som inte vill läka återvänder

Från männen och kvinnorna

Som inte släpper dig

Idag slår våra hjärtan utanför

Och ditt folk, även om det gör ont

Vill inte säga ta farväl av dig,

Men de tacksamma följer dig

Hur vi kommer att längta efter dina bedrifter

Inte ens döden tror att den har tagit över dig

För vi lärde känna dig som evig

Precis som Olofi, Jesus Kristus

Det finns inte ett enda altare utan att det finns ett ljus för dig

Idag vill jag inte kalla dig Comandante

Inte heller el Barbudo (Skägget), inte heller Jätten

Allt jag vet om dig

Det enda jag Idag vill ropa till dig, Min Far

Släpp inte min hand

Jag vet fortfarande inte hur jag ska gå utan dig

De säger att på torget i morse

finns det inget utrymme för fler hästar som anländer

Från ett annat land

En desperat mängd

Av hjältar med bevingade ryggar

Att de har samlats här

Och före karavanen

Långsamt, utan ryttare

En häst åt dig

Text av: Raul Torres

https://youtu.be/eo-WRw4JTkU?si=PyXwNHQFexqlADti

 

100 år med den “oövervinnlige” Fidel

Fidel i Köpenhamn 11 mars 1995: FOTO: DICK E.

100 år med den “oövervinnlige” Fidel

STOCKHOLM / 2026-08-16 / I ett överfullt Solidaritetshuset högtidlighöll Svensk-Kubanska föreningen Fidels 100-årsdag med tal, och ett stort artistuppbåd som inramade ett värdigt evenemang.

– Imperialismen håller på att rasa samman och drar allt med sig i fallet då den vägrar att ge vika, och för dem förblir Kuba ett oavslutat kapitel. Det är därför de drar oss mot avgrunden och utsätter vårt folk för fruktansvärt lidande, sa Peter Inti Peredo Harvey, son till Inti Peredo, gerillasoldat som stred tillsammans med Che i Bolivia.

– Revolutionen tvingas nu vidta svåra åtgärder för sin överlevnad för att hantera denna nya situation och möta tidens utmaningar, sammanfattade Peredo som du kan se och höra i den medföljande videon.

På fredag, den 21 augusti inbjuder `Cubanos por Cuba´, Kubaner för Kuba i Sverige till en middag på Victor Jaras lokaler på Pontonjärsgatan 36, kl. 16,00. Missa inte detta tillfälle för att bidra till att finansiera ännu en container till Kuba.

D.E.

Peter Inti Peredo Harvey, son till Inti Peredo, en gerillakämpe som stred tillsammans med Che Guevara i Bolivia.
FOTO: DICK EMANUELSSON

Peter Inti Peredos tal i Solidaritetshuset den 15 augusti, 2026:

Kamrater:

Den 13:e högtidlighöll vi hundraårsminnet av vår oövervinnerlige överbefälhavare Fidel Castro Ruz, en titan vars liv är omöjligt att sammanfattas på bara några få rader. Fidels minne och exempel är oförgängliga. Hans ord ekar in i framtiden med kristallklar tydlighet och häpnadsväckande aktualitet. Det kommer att dröja mer än tusen år innan en annan människa föds med sådan integritet, karisma, moralisk resning, mod och visdom. Fidel har satt sin prägel på varje kuban. Varje revolutionär kuban är Fidel.

Fidel sade att ett revolutionärt medvetande är summan av många medvetanden: summan av ett humanistiskt medvetande, ett medvetande präglat av heder och värdighet, samt av de främsta värderingar en människa kan odla. Det föds ur kärleken till fosterlandet och kärleken till världen.

Fidel lever vidare i det honduranska folkets kamp och motstånd.
FOTO: DICK EMANUELSSON

FIDEL LÄRDE OSS ATT det är idéer som förenar oss, idéer som gör oss till ett kämpande folk och idéer som kollektivt gör oss till revolutionärer. Det är när allas styrka förenas som ett folk aldrig kan besegras; och när antalet idéer, när antalet idéer och värderingar som försvaras – mångfaldigas, är det ännu mindre troligt att ett folk kan besegras.

Han lärde oss att revolution innebär att förstå det historiska ögonblickets innebörd; att det innebär full frihet och rättvisa. Att revolution innebär att bli behandlad som en människa och att behandla andra på samma sätt, att uppnå sin egen frigörelse samtidigt som man förblir ödmjuk, uppriktig, osjälvisk och solidarisk med andra, alltmedan man upprätthåller etiska principer och kämpar med mod, intelligens och realism. Att revolution innebär att försvara de värderingar man tror på, oavsett vilka uppoffringar som krävs; det är den djupa övertygelsen om att ingenting kan krossa sanningens och idéernas kraft. Att revolution är enighet och självständighet; det är att kämpa för våra drömmar om rättvisa för Kuba och världen, själva grundvalen för vår patriotism, vår socialism och vår internationalism.

Idag lever vi i en tid då imperiets ideologiska hegemoni försöker sätta sin prägel på hela världen; vårt lilla land, med sin okuvliga revolution, utgör en avgörande frontlinje där ideologi och principer måste definieras tydligt.

IMPERIALISMEN HÅLLER PÅ att rasa samman och drar allt med sig i fallet då den vägrar att ge vika, och för dem förblir Kuba ett oavslutat kapitel. Det är därför de drar oss mot avgrunden och utsätter vårt folk för fruktansvärt lidande.

Revolutionen tvingas nu vidta svåra åtgärder för sin överlevnad för att hantera denna nya situation och möta tidens utmaningar.

I denna nya fas är det möjligt för ”det revolutionära” att vinna mark, även på bekostnad av att ”det kontrarevolutionära” återtar vissa positioner. För att segra är det avgörande att den revolutionära verkligheten får styra ideologin i sin egen takt. Kontrarevolution, revisionism och dogmatism kommer att framställa revolutionärer som en belastning och deras idéer som dogmer som måste övervinnas.

 

NÄR KRAV RESES PÅ ATT överge vissa ideologiska principer i verklighetens namn, måste man visa omdöme. Fidels arv, vår revolutions ideologi och marxistisk teori är de verktyg vi har för att förstå denna nya verklighet, för att analysera och styra de mål vi satt upp för oss själva, samt för att bekämpa antinationella krafter.

Oavsett hotets omfattning, oavsett skriken från ohyran i norr eller tryckets intensitet, gör Kuba motstånd och kommer att fortsätta göra det; ty Kuba är ett värdigt, revolutionärt folk med hög moralisk resning, som vägrar att ge upp.

Kuba förkroppsligar ideologi och moral, och står som en frihetens fyrbåk.

Och Kuba står inte ensamt; revolutionärer världen över står vid dess sida.

I denna direkta kamp spelar kubaner bosatta utomlands en allt viktigare roll. Många kubaner, som bor utanför landet – arbetar för Kuba, känner sig som en del av den process vi driver på hemmaplan och är sanna patrioter. Vi, Cubanos por Cuba (Kubaner för Kuba), deltar aktivt i denna kamp.

Att fortsätta arbeta för Kuba är själva anledningen till att Cubanos por Cuba finns och till vårt högtidliga åtagande; det är vår hyllning till Fidel, ty vi förklarar unisont: vi är fidelistas.

Leve Fidel!

Tills den slutliga segern!

`Cubanos por Cuba´ i Sverige

 

En hyllning till Inti Peredo som stred tillsammans med Che Guevara i Bolivia och som stupade 1969, två år efter att Che hade dödats den 8 oktober 1967. 

NOTA BIOGRAFICA

Guido Alvaro Peredo Leigue "Inti" nacio en Cochabamba, el 30 de abril de 1937.   Bajo la  influencia de su padre, profesor y director del periódico católico El Imparcial, desde joven muestra interés por los problemas sociales, e integra un pequeño grupo de jóvenes fundadores del Partido Comunista en la zona de El Beni.

Peredo ocupa diversas responsabilidades en la Juventud Comunista y el Partido Comunista en La Paz, llegando a ser Primer Secretario del Comité Regional y miembro del Comité Central.

Desde 1963, Inti, con su hermano Coco, Rodolfo Saldaña y "El Loro" Jorge Vázquez Viaña, prestó una valiosa ayuda en la organización del Ejército Guerrillero del Pueblo, encabezado por el periodista Jorge Ricardo Masetti, que operaría en la provincia de Salta, en el norte de la Argentina. También colaboró con  revolucionarios peruanos.

En marzo de 1966 José María Martínez Tamayo, "Ricardo", contacta con Inti para iniciar los preparativos del foco guerrillero. Ya en mayo elabora un informe para el Congreso Regional del Partido, donde plantea la necesidad impostergable de la lucha armada. En esa reunión se dispuso su viaje a Cuba al frente de 20 hombres, para entrenarse militarmente.  El 25 de julio parte para la isla en compañía de solo nueve militantes, integrando asiel segundo grupo de bolivianos enviados a Cuba.    Sin embargo en octubre reciben la orden del maximo lider del PCB, Mario Monje, de regresar al país, lo que cumplen no obstante estar en desacuerdo con la orden. 

El día 12 de noviembre Into vuelve a Cochabamba para instalar el campamento guerrillero en Ñancahuazú y el 31 de diciembre recibe a Mario Monje, quien proponia a los miembros Comunistas abandonar la guerrilla. Peredo se opuso, junto a su hermano, Coco, y los otros cinco guerrilleros comunistas que le acompañaban.  Monje desistió, pero como el PCB era la principal vía de apoyo al Ejército de Liberación Nacional, este quedaba ahora sin apoyo.

Entre la guerrilla Inti  fue nombrado desde su llegada a Ñacahuazú como uno de los comisarios políticos del naciente Ejército de Liberación Nacional de Bolivia.    Tras la derrota en el combate de el Yuro, el 8 de octubre de 1967, Inti se sobrepuso al dolor de la pérdida del Che, de su propio hermano y de demás compañeros, desempeñando un importante papel en la salida del pequeño grupo de combatientes de la zona insurgente. Con la cooperación de militantes del PCB, organizó la salida de los combatientes hasta el poblado de Sabaya, en el departamento de Oruro, cerca a la frontera con Chile, donde los esperaba Salvador Allende.

Inti regresa a Bolivia en mayo de 1969. Dos meses después su mensaje al pueblo -"Volvemos a la montaña"- conmocionó a la opinión pública del país y el gobierno desató una persecución brutal.   Los cuerpos represivos del estado lo buscaban intensamente, por lo que se traslada secretamente de Cochabamba a La Paz. Al amanecer del día nueve de septiembre, 150 efectivos de la policía, alertados por algun delator, rodearon la casa donde se escondía. Por espacio de una hora Inti resistió el ataque hasta que una granada lanzada por una ventana le produjo graves heridas en una pierna y un brazo. 

En la cárcel lo torturaron salvajemente. Cuentan que el sicario Tato Quintanilla le dio varios culatazos por la cabeza y como pasadas dos horas permanecía con vida sin delatar a nadie, decidieron que el doctor Hebert Miranda Pereira provocara su muerte mediante una inyección letal    A las 22 horas de ese día el gobierno reveló a la prensa el cadáver del guerrillero con evidentes señales de tortura.

 

ESCRITOS

1968: Carta a Fidel Castro

1969: Mi campaña junto al Che

 

Inte någonstans i det fem sidor långa dokumentet som UD har utarbetat om situationen på Kuba, nämns inte med ett enda ord att landet är totalt blockerat av USA. Stenergard mörkar bödeln i Vita Huset medan FN varnar för en humanitär katastrof i Kuba. Därmed ger den svenska utrikesministern sitt tysta gillande till en USA-invasion av Kuba.

Stenergard ger Trump frisedel att invadera Kuba

AV DICK EMANUELSSON

STOCKHOLM / 2026-08-10 / I ett fem sidor långt dokument [1] lägger det svenska utrikesdepartementet och den svenska högerregeringen fast sin linje under de kommande fem åren i sitt förhållande till Kuba. Kuba har sig själv att skylla för att USA nu lägger snaran om halsen på det kubanska folket. Det är den outtalade slutsatsen av dokumentet, som andas en brutal cynism som inte har någon historisk motsvarighet i svensk utrikespolitik.

Inte på en enda rad nämns att den karibiska ön är totalt blockerad, inte bara i form av att USA:s militära armada inte tillåter att enda droppe olja lossas på ön. Hela det finansiella systemet och dess handelsrelationer är nästan totalt paralyserade. Sju tusen (7000) containers är fast på olika platser i världen, främst i Jamaicas hamn för att de berörda rederierna har fått ultimatum; ”om ni lossar containrarna i Havanna kan ni glömma att gå på någon USA-hamn i framtiden. Samma med banker, företag, organisationer, med mera; Kuba ska strypas, sakta men säkert till sista andetaget.

Fascisterna i riksdagen

Och det är där som svensk utrikespolitik anno 2026, om den nu hade haft politiskt ståndaktiga och principfasta ballar eller stockar hade markerat mot pirat- och gangsterregimen i Vita Huset;

”Vi respekterar folkrätten och FN:s principer, inte den starkes rätt att sätta sig över dessa principer och internationella konventioner”.

Men från tvåbarnsmamman Stenergard (m) finns det ingen solidaritet för bebisarna som dör i kuvösen i Havanna när det nationella elnätet slås ut i brist på diesel till värmekraftverken. Medan det fascistoida SD:s riksdagsmän i riksdagens talarstol flämtande talar om vikten av att den kubanska diktaturen måste störtas, ger högerregimen i Rosenbad i praktiken Trump sin välsignelse dagen han bombar Havanna och förbereder en invasion, likt den han gjorde för sju månader sedan när Caracas bombades. Inte ett knäpp från Rosenbad eller UD.

Nä, Stenergard reser hellre till Tel Aviv och skakar den av palestinskt blodbesudlade handen på Israels utrikesminister Gideon Saar, som efter den kvinnliga högerministerns besök sammanfattade besöket på sitt X-konto:

”Dialogen mellan Israel och Sverige och relationen mellan våra länder blir bättre och bättre. Jag berömde Sverige för det viktiga beslutet att stoppa bidrag till UNRWA. Vi kommer att fortsätta stärka vänskapen mellan våra länder.”

– Det är inte värdigt Sverige att ha en utrikesminister som reser till Israel under ett pågående folkmord, sa Håkan Svenneling, Vänsterpartiets utrikespolitiska språkrör i riksdagen till Aftonbladet de 26 mars förra året, 2025 [2].

När siffran 50 000 döda i Gaza hade passerats, flög Sveriges utrikesminister, tvåbarnsmamman Maria Malmer Stenergard till Tel Aviv och gratulerade. . ., förlåt, skakade hon hand med ockupationsmaktens utrikesminister.

Invasionen kan ”förändra”

I det femsidiga dokumentet, ”Strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med Kuba 2026-2031”, anser Stenergard att ”Kuba har huvudansvaret för sin egen utveckling”.

”Kuba har de senaste åren befunnit sig i en djup och mångdimensionell kris, präglad av brist på energi och drivmedel samt mycket låga nivåer av investeringar i produktion, infrastruktur och offentliga tjänster. (…) Inget finansiellt stöd ska dock utgå till den kubanska staten eller kubanska myndigheter. (…), menar den moderata ministern.

• Vem försöker Stenergard föra bakom ljuset?
• Varför finns det ”brist på energi och drivmedel”?
• Varför försöka begå våld på folks förstånd?

I stället ger hon `Narco´ Rubio & Donald Trump en vink om att från Rosenbads och Arvfurstens Palats kommer inga protester om och när USA attackerar och invaderar Kuba. Och för det har det femsidiga dokumentet ett flexibelt svar:

”Genomförandet av strategin kan under strategiperioden anpassas utifrån politiska och ekonomiska omständigheter och eventuella förändringar i Kuba”.

Under rubriken ”Bistånd för en ny era – Frihet, egenmakt och hållbar tillväxt, hävdar UD-skrivarna att ”internationellt stöd kan dock spela en katalytisk roll för att stärka demokratisk utveckling och mänskliga fri- och rättigheter och stödja en öppning av landets ekonomi. (…) Sida får indikativt använda ca 10 miljoner kronor per år för verksamhet inom ramen för strategin för Kuba 2026–2031. Det faktiska årliga beloppet beslutas i regleringsbrevet för respektive år. (…) Inget finansiellt stöd ska dock utgå till den kubanska staten eller kubanska myndigheter”.

Över 26 000 ukrainska och vitryska barn fick behandling på Kuba för sina strålskador från kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. På bilden en playa i Kuba med en jämnårig kubansk idrottare. Vem är kriminell, Kuba eller mannen som representerar en stat som med alla medel försöker strypa/kväva den humanitära hjälpen från Kuba?

Modigs (kdu) rätt att störta regeringar

Det är inte första gången som en svensk regering infiltrerar och överlämnar finansiella medel till de politiska krafter som sedan 1959 har velat störta den kubanska regeringen och dess val av politiskt och ekonomiskt system.

Om någon minns 2012 när KDU:s ordförande Jens Aron Modig och hans spanske kollega Angel Carromero, tredjemannen i den spanska högerns ungdomsförbund Nya Generationer (Partido Popular, PP) gjorde en “turistresa” till Kuba [3].

I plånboken hade Modig 50,000 kronor, eller 4000 euros som han diskret överlämnade till det kristdemokratiska kubanska kd-partiet i Kuba, som i princip bara bestod av familjen Payaá. Dessvärre körde spanjoren mot ett träd efter en nattlig bilresa från Havanna till Bayamo och Payaá och hans partikamrat, bägge i baksätet omkom i kraschen medan Modig satt och sov i förarsätet.

Men skulden lades naturligtvis på den kubanska säkerhetstjänsten, inte på den galne spanjoren som efter 40 trafikförseelser fick sitt körkort indraget i Spanien.

De 50,000 kronorna hade Modig fått från den svenska statens bidrag till riksdagspartierna ungdomsförbund som ger generösa bidrag till sina ”brodersförbund” ute i världen.

När jag intervjuade Modig en fredagskväll, efter att han släppts från fängelset i Kuba som ytterst ansvarig för att två kubanska medborgare dödades i den vårdslösa körningen med hyrbilen, sa han, när frågorna kom in på vad svensk lagstiftning säger om mottagande av pengar från utländsk makt som kan ge två års fängelse, då ville han inte fortsätta intervjun utan hänvisade till att han skulle äta kvällsmiddag med tjejen.

De två "demokratiska regimförändrarna", i själva verket två speglar av en europeisk nykolonial inställning.

Den svenska högerregeringen erkände öppet 2012 att den hade en hemlig politisk och ekonomisk agenda för ett regimskifte på Kuba.

– Jag vill inte gå längre än så när det gäller att beskriva vad vi kan göra och vad vi kanske till och med gör på Kuba. Det lämpar sig, av skäl som är relativt lätt insedda, inte för ett riksdagsprotokoll, sa utrikesminister Carl Bildt i juni 2007.

Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) sa fem veckor efter Modigs krasch på Kuba till den kristna tidningen Världen Idag (*) att “av naturliga skäl går vi inte in på till vilka länder denna typ av bistånd ges eller vilka summor det handlar om”.

Sidas pressekreterare Anders Maxson uppgav att Sida inte har någon verksamhet på Kuba. Men Sidas budgetunderlag för 2011-2013 beskriver “ett mindre program för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Kuba”, dock utan att ange några kronor och ören, mottagare eller konkret innehåll.

Men Världen Idag ger sig inte utan skriver att “en del av demokratibiståndet verkar gå direkt genom Sveriges ambassad i Havanna. (...) Att ambassaderna skulle vara navet för det svenska stödet till `demokratiska dissidenter och medborgerliga demokratirörelser` i länder som Kuba, signalerade Gunilla Carlsson redan 2008”.

Slutsatserna från Världen Idag är i praktiken ett konstaterande att om utlänningar verkar för att ändra ett lands politiska system så är det olagligt. Det kallas för “undergrävande verksamhet” i såväl Sverige som på Kuba.

ENLIGT DET KUBANSKA kommunistpartiets dagstidning Granma den 31 juli 2012, var det Annika Rigö, generalsekreterare för KIC, som hade organiserat Modigs resa. Hon överlämnade pengar och en mobiltelefon med en programmerad telefonlista på namn till Modig. Enligt planen skulle Modig-Carromero bidra till att organisera en ungdomsorganisation för Oswaldo Payás rörelse. 

KIC:s Annika Rigö, kubanen Alexis Gainza och Victor Olmedo.

`Regimförändrarnas´ pengar

Enligt UD-dokumentet ska Sida i ”genomförandet av verksamheten särskilt beakta följande: Sverige kan genom ett starkt kontaktnät och långvarigt engagemang spela en viktig roll i att stötta demokratiska förändringsaktörer”, [läs regimbytesaktörer]. ”Verksamheten inom strategin ska därför bidra till att stärka organisationer, aktörer och nätverk som på olika sätt verkar för mänskliga fri- och rättigheter och rättsstatens principer”.

Och vilka är dessa? Det förtäljer inte Stenergards politiska ”sakkunniga” på UD.

[1] https://www.regeringen.se/globalassets/regeringen/dokument/utrikesdepartementet/landsstrategier/strategi-for-sveriges-utvecklingssamarbete-med-kuba-2026-2031.pdf

[2] https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/pPvdjX/utrikesministern-pa-hemlig-resa-i-israel-far-kritik-pa-hemmaplan

[3] https://cubadick.blogspot.com/2013/02/v-behaviorurldefaultvmlo.html?m=0

Journalisten Maria Sandblad och psykologen Kristina Hillgren framför riksdagen. FOTO: DICK EMANUELSSON

KRISTINA HILLGREN, legitimerad psykolog och lärare skriver i ett öppet brev till svenska ambassaden i Havanna, som svar på ambassadens publicering av UD:s inställning.

”Ambassaden i Havanna ser på när den mordlystne mobbaren, stampar på sitt offer, ett svältande land. Åskådaren skanderar "vi hjälper dig, men reta inte den store mannen, som håller kängan på din strupe”.

Ambassaden tar ställning för mobbaren, inte för offret.

 

Öppet brev

Till Svenska Ambassaden i Havanna, Kuba med anledning av ambassadens deklaration på Facebook. 

USA har stoppat oljeimporten till Kuba med förödande konsekvenser för hela samhället.

Svenska ambassaden i Havanna vänder sig — inte mot förövaren USA — utan mot offret Kuba och proklamerar; Sverige kan fortsatt bistå till landets privatisering och demokratiska utveckling. Detta är höjden av cynism!

Ambassaden i Havanna ser på när den mordlystne mobbaren, stampar på sitt offer, ett svältande land. Åskådaren skanderar "vi hjälper dig, men reta inte den store mannen, som håller kängan på din strupe.

Skäms! Gör om. Gör rätt.

Rikta blicken mot orsaken till lidandet. Visa det moraliska mod som situationen kräver. Stå upp för folkrätten, för mänsklig värdighet, för Kubas suveränitet och för det kubanska folkets rätt att leva utan USA:s blockader, stopp för oljeimport och inblandning i Kubas inre angelägenheter. Tystnad inför orättvisor är inte neutralitet. Det är ett ställningstagande. Välj rätt sida.

Med vänliga hälsningar,

Kristina Hillgren, leg psykolog och lärare med yrkesmässiga kontakter med Kuba sedan år 2001