En miljon kronor mot Trumps ostraffade stryptag av Kuba! Vad händer med de 7 000 strandsatta containrarna till Kuba?

Efter 36 års verksamhet i Kuba stänger den stora spanska hotellkedjan Melia sina hotell och lämnar Kuba, också ett offer för USA:s stryptag av Kuba. Men på UD är det tyst.

 

En miljon kronor mot Trumps ostraffade stryptag av Kuba!

• Vad händer med de 7 000 strandsatta containrarna till Kuba?
• Svensk-Kubanska Föreningen snart uppe i 800 000 kronor till mediciner och solpaneler till Kuba och det återstår 200 000 kronor till Miljonen. Men vad händer med Stockholmsföreningen som bara har bidragit med 5000 kronor?

AV DICK EMANUELSSON

STOCKHOLM / 2026-09-27 / Hitler försökte förinta en halv miljon judar i det instängda Warszawa under tre års tid. Netanyahu har under tre år försökt förinta två miljoner palestinier i Gaza och massakrerat 73,000 palestinier varav 21 000 är barn. Och nu försöker hans strategiska allierade, Donald Trump, att svälta tio miljoner kubaner till döds genom omringningen och det allt hårdare stryptaget av den största ön i Karibien.

Den spanska hotellkedjan Melia Hotels International upphörde med all sin verksamhet på Kuba i juli 2026, efter 36 års närvaro på ön, rapporterade CNN [1].

Det ekonomiska stryptaget kompletterades med förlusten av internationella transaktioner, vilket innebar att det varken gick att använda Visa och Mastercard eller att genomföra transaktioner via de traditionella internationella bankerna.

Den 1 maj utfärdade USA:s president Donald Trump `Executive Order 14404´ [2], som kraftigt utökade sanktionerna mot handel och finansiella transaktioner med Kuba. Detta ledde till att Visa och Mastercard helt slutade fungera på Kuba.

Den utländska bank som historiskt hanterat och processat alla internationella Visa- och Mastercard-transaktioner i Kuba tvingades bryta sina band med det kubanska statliga finansbolaget Fincimex. Den utländska banken meddelade att USA:s nya regler gjorde det olagligt och omöjligt att fortsätta samarbetet [3].

Konsekvenserna av dessa folkrättsvidriga beslut är att Kubas centralbank tvingades stoppa alla transaktioner med internationella västerländska kort. Detta har slagit hårt mot turistnäringen då ön inte längre kan ta emot kortbetalningar från utländska besökare för varor och tjänster. Turister måste istället förlita sig på kontanter, inhemska kubanska förbetalda kort, ryska Mir-kort eller kinesiska UnionPay [4].

Utan tvättmedel i ett tropiskt land

I november 2019 gjorde jag ett reportage på Kuba om hur sanktionerna då slog mot tre samhällssektorer i landet [5]. Ett av dessa var en så elementär fråga som importen av råvaror för det kubanska företaget Suchel Aseo. Blockaden hotar nu på allvar kubanernas mänskliga rätt att kunna tvätta sig och sina kläder rena i ett land där medeltemperaturen är cirka 30 grader och en högluftfuktighet.

Carlos Miguel Boggiano Sánchez, direktör på Suchel Aseo.

– Produkter som parfym eller deodorant, som Suchel Aseo har i sitt sortiment av 40 olika produkter kan man vara utan. Men en enkel tvål för kroppen och en tvål för att tvätta kläderna i detta heta tropiska land illustrerar den kriminella karaktären på blockaden, sa Carlos Miguel Boggiano Sánchez, direktör på företaget när jag slog mig ner i hans kontor i Havanna.

– Det är ett italienskt företag som fram tills för ett halvår sedan försåg oss med 16.000 ton fett från den afrikanska oljepalmen som vi producerar tvålen med. Men i år (november 2019) hann företaget bara leverera 3800 ton eller 23 procent av råmaterialet innan Trump gav företaget ultimatum; ”USA eller Kuba”?, fortsatte Boggiano när vi går runt på de två huvudavdelningarna i fabriken.

Italienarna ursäktade sig uppriktigt efter åratal av leveranser men av självbevarelsedrift valde de USA-marknanden.

Vad denne luttrade ansvarige för kubanernas personliga hygien illustrerade var hur den första mandatperioden av Trumps presidentperiod slog. Men den andra perioden handlar för Trump & Rubio om att rent bokstavligt och fysiskt ta död på Kubas befolkning.

Det ännu hårdare dråpslaget och exemplet på stryptaget som folkmordsduon har tagit på Kuba är utpressningen mot de rederier som tidigare levererade gods till Kuba och som ställdes inför alternativet; ”Visst, fortsätt kör på Kuba med sin marginella marknad och ni blir `bommade´ i USA:s alla hamnar. Bara välj”!

Det sista av råvaran för att framställa kubanernas tvättmedel.

Köpare & importör betalningsansvarig

Jag ställde följande fråga på nätet, och IA svarade följande med en rad källor:

Vad händer med de 7000 containers till Kuba som är strandsatta i hamnar i Karibien och Panama? Vem betalar för:

1) hyran av dessa

2) tiden de står parkerade där

3) med innehållet, om det till exempel är torrmjölk med en begränsad livslängd?

SVAR:

De över 7 000 containrarna med mat, medicin och förnödenheter till Kuba har fastnat i hamnar i Karibien och Panama eftersom de stora rederierna CMA CGM och Hapag-Lloyd helt har ställt in sina leveranser till ön.

Detta beror på skärpta amerikanska sanktioner som hotar utländska företag med frysta tillgångar om de handlar med Kuba.

Här är vad som händer med containrarna och vem som tar de ekonomiska smällarna:

1 & 2:

Vem betalar för hyran av containrarna och tiden de står parkerade (demurrage/detention)?

Det är köparen (de kubanska statliga importbolagen) eller biståndsorganisationerna som tvingas betala dessa kostnader.

Lagringsavgifter (Demurrage & Storage):

När en container blir stående i en omlastningshamn (som i Panama) tickar dyra dygnsavgifter i hamnen. Exempelvis rapporterade en biståndsorganisation att de tvingats betala över 6 000 dollar i rena lagringsavgifter för att deras gods omdirigerades och fastnade.

Containerhyra (Detention):

Rederierna äger själva containrarna. När de inte returneras i tid debiteras köparen för förseningen.

Eftersom rederierna har vägrat att köra den sista biten till Kuba, har köparna två val: antingen betala för att skicka tillbaka containrarna till ursprungshamnen, eller betala för att lasta om varorna till mindre, oberoende rederier som vågar trotsa sanktionerna.

Båda alternativen innebär enorma extrakostnader för det redan ekonomiskt pressade Kuba.

3. Vad händer med innehållet (t.ex. torrmjölk med begränsad livslängd)?

Varorna riskerar i värsta fall att förstöras, förfalla eller bli obrukbara på grund av de långa ledtiderna. Bäst före-datum löper ut:

Produkter som torrmjölk och känsliga mediciner har ett fast utgångsdatum. Ju längre tid containrarna står i Karibiens hetta, desto större är risken att produkterna hinner bli för gamla innan de ens når konsumenterna.

Kyl- och frysvaror (Reefer-containers):

Om lasten innehåller mat som kräver kyla måste containrarna vara ständigt inkopplade till hamnens elnät. Detta genererar extremt höga elavgifter som köparen måste stå för. Om elen bryts eller avgiften inte betalas förstörs maten snabbt.

Juridiskt övergivet gods:

Om de kubanska importörerna inte lyckas betala hamnavgifterna eller hitta en alternativ transportlösning, har hamnarna i Panama och Karibien rätt att efter en viss tid (ofta 30–90 dagar) deklarera godset som övergivet. Hamnen kan då välja att auktionera ut innehållet för att täcka sina kostnader, eller helt enkelt förstöra det om det rör sig om utgångna livsmedel.

Kontentan är att slutnotan hamnar helt och hållet på det kubanska folket och internationella hjälporganisationer (inklusive FN-organ som har ett 30-tal containrar strandsatta), vilket har förvärrat den redan akuta bristen på basvaror på ön.

Vem våga köra på Kuba?

På Svensk-Kubanska Föreningens hemsida konstaterar författarna följande av ovanstående:

Sanktionerna hindrar humanitär utrustning till Kuba:

”Enligt Cubadebate (portal i Kuba) uppger CMA CGM att de enda alternativen nu är att returnera containrarna till ursprungshamnen eller överföra lasten till ett annat rederi. Med få livskraftiga kommersiella sjöfartsrutter tillgängliga har exporten till Kuba rasat. Brasiliansk och mexikansk export till Kuba minskade båda med över 90% i juli jämfört med samma månad förra året, enligt brasiliansk och mexikansk regerings officiella statistik.

“Upp till två tredjedelar av den totala containerfraktkapaciteten har försvunnit,” sa Gordon Wilmsmeier, professor i sjöfart och global logistik vid Universidad de los Andes i Colombia.

Det har blivit så svårt att skicka förnödenheter till Kuba att vissa sympatiskt inställda nationer har vänt sig till sina militärer. Mexiko, som slutade frakta olja till Kuba i januari efter att president Donald Trump hotat med tullar, använde flottans fartyg för att leverera tusentals ton ris och bönor, samt påsar med mjölkpulver. Det brasilianska flygvapnet flög i transporter av mjölkpulver.

Celso Amorim, en utrikespolitisk rådgivare till Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva, sa i en intervju att Brasilien skulle vilja förse Kuba med bränsle och mer hjälp, men är försiktig med Washingtons reaktion.

“Detta är en del av verkligheten i den nuvarande världen,” sa han. “Det är komplicerat. Varje företag här — även statliga företag eller kvasi-statliga företag — har intressen i USA, och de är rädda för att bli drabbade.”

[1] https://cnnespanol.cnn.com/2026/07/21/latinoamerica/cuba-melia-cesa-operaciones-presiones-orix

[2] https://financialpost.com/news/economy/visa-mastercard-join-exodus-from-cuba

[3] https://www.cubatrade.org/blog/2026/6/4/wkbqos2a6cesec9ulwlx9nazid2w1i

[4] https://www.reuters.com/world/americas/cuba-suspend-visa-mastercard-transactions-citing-us-sanctions-2026-06-03/

[5] https://cubadick.blogspot.com/2019/12/blockaden-mot-kuba-ner-pa-kna-ska-de.html

 

Så slår blockaden mot tre olika samhällssektorer i Kuba

HUGO RODRIGUEZ, lagbas på fabriken Suchel Aseo som tillverkar tvål:

– Som alla kubaner är vi vana att strida och bekämpa blockaden. Vi har inget annat val än att se framåt. Här, med eller utan bränsle och energi gör vi allt för att fabriken inte ska stanna, vilket den ej heller har gjort.

https://cubadick.blogspot.com/2019/12/blockaden-mot-kuba-ner-pa-kna-ska-de.html