Så slår blockaden mot tre olika samhällssektorer i Kuba

HUGO RODRIGUEZ, lagbas på fabriken Suchel Aseo som tillverkar tvål:

– Som alla kubaner är vi vana att strida och bekämpa blockaden. Vi har inget annat val än att se framåt. Här, med eller utan bränsle och energi gör vi allt för att fabriken inte ska stanna, vilket den ej heller har gjort. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Så slår blockaden mot tre olika samhällssektorer i Kuba:

”Ner på knä ska de aldrig få oss”!

Proletärens medarbetare i Latinamerika, Dick Emanuelsson har besökt Kuba och tre arbetsplatser. Hur slår den förvärrade blockaden mot Kuba? Han har besökt provinsen Matanzas och sockerbruket Rene Fraga som sedan mars 2019 står still. Donald Trump förnekar kubanen rätten till tvål och tvättmedel till företaget Suchel Aseo och han stoppar kryssningsfartyg att angöra Havanna som har gjort att den privata restaurangen La Moneda Cubana i Gamla Havanna har förlorat 90 procent av sina gäster.

Av Dick Emanuelsson

I NOVEMBER 1990 ANLÄNDE jag till sockerbruket Mario Muñoz, ett av fyra sockerbruk som ingår i en företagskonstellation i provinsen Matanzas. Tillsammans med direktören och representanter för fackföreningen, partiet och kvinnoförbundets gick vi ut på sockerrörsfälten. Då dök den stora maskinen som hugger rören upp. Ned från hytten hoppade operatören, en brunbränd mustaschprydd arbetare och sa till direktören; ”Compañero, ya no hay una sola gota de gasolina”! Kamrat, det finns inte en droppe bensinen kvar!

Direktören verkade ha väntat på beskedet och sa lugnt:

– Säg till kamraterna att ta fram macheterna. Revolutionen ger sig inte bara för att den har trätt in i en ekonomisk specialperiod!

Då, november 1990 på sockerbruket Mario Muñoz i Matanzasprovinsen tog arbetarna fram sina machetes när bränslet tog slut i Kuba efter Sovjetunionens kollaps. Varken Bush eller Trump har kunnat knäcka det kubanska folkets motståndskraft. FOTO: DICK EMANUELSSON.

OCH SÅ BLEV DET. Sovjetunionen stod inför en kollaps och därifrån hade Kuba importerat nästan allt bränsle. Över 85 procent av Kubas utrikeshandel med Moskva rasade till nästan noll och de sovjetiska tankfartygen lyste med sin frånvaro. På Havannas gator syntes knappt en bil, däremot cyklar som hade massimporterats från Kina. Från Vita Huset, den yttersta högern till den svenska socialdemokratins främsta språkrör utbröt en euforisk glädje och de talade om ”den kubanska diktaturens snara sammanbrott”.

Hela 90-talet var en kamp för överlevnad. Kubanerna var envisa och magrade visserligen men de vägrade kasta in handduken. I januari 1999 utnämndes Hugo Chavez Frias till president i Venezuela och bröt USA:s plundring av venezuelansk olja som dess blockad av Kuba. Den ”Ekonomiska Specialperioden” i Kuba gick mot sitt slut och Revolutionen hade besegrat två USA-presidenter till.

https://youtu.be/BmgzUYZ9fc8

NU, I NOVEMBER 2019, 39 år senare återvänder Proletären till Matanzas och sockerbruket René Fraga, grundat 1845. Det ingår i samma grupp som Mario Muñoz som består av fyra sockerbruk i provinsen Matanzas.

Sedan maj-juni har USA:s ekonomiska blockad mot Kuba intensifierats och Trump har nu aktiverat artikel 3 i den förhatliga Helms-Burtonlagen, en lag som trädde i kraft 1996. USA-regeringarna har sedan det året var 6:e månad arkiverat artikel 3. Men nu har Trump trappat upp kriget mot Kuba sedan 1 maj 2019. I korthet betyder artikel 3 att de tidigare ägarna av kubansk egendom kan stämma, inte bara den kubanska staten utan även ”3:e person” utanför Kuba. Det kan vara utländska företag som till exempel Boking.com eller tyska Trivago som förmedlar rum i det kubanska hotellet Melia i Havanna.

Donald Trump och hans rådgivare har hävdat att blockaden inte drabbar den gemene kubanen. Men vad vi sett är det motsatta förhållandet.

– USA:s politik mot Kuba är en fascistisk kriminell politik, säger Nelson Dominguez. Han är medlem i kommunistpartiet och arbetar på sockerbruket René Fraga, som är beläget i kommunen Colon, 165 kilometer från Havanna.

– Ner på knä ska de aldrig få oss!

Sockerbruket Rene Fragas infart och Nelson Dominguez intervjuas.

 

Står still sedan mars 2019

I direktörens lilla kontor på andra våningen i vad som ser ut som en sliten byggbarack har en grupp av arbetare och styrelseledamöter i facket samlats. Situationen är kritisk för bruket står still på grund av både bränslebrist som behov av reparationer av det gamla bruket sedan mars 2019 då den senaste skörden bärgades.

– Som resultat av blockaden har vi ont om bränsle. Men även gödningsmedel. Priset på detta har nästan gjort det omöjligt att inhandla det i andra länder, säger Jesus Alberto Diaz Santana, direktören för sockerbruket René Fraga.

Under ett par timmar introduceras Proletären i sockerproduktionens framställning.

Trumps sanktioner slår hårt varför Rene Fraga har tagits ur drift. Det är det minsta och företagsledningen för de fyra bruken beslutade att under 2019 ska det repareras.

– All personal har sin anställning garanterad och är omplacerade på andra arbetsuppgifter och andra sockerbruk. Några tjänar mer och andra mindre på sina nya arbeten. Men ingen står utan arbete och inkomst.

Direktören för sockerburket Rene Fraga, Jesus Alberto Diaz Santana pekar på en sockercentrifug tillverkad 1981 på det svenska företaget Weibull med säte i Hässleholm. Företaget är experter på i dag moderna centrifuger. FOTO: DICK EMANUELSSON.

DET SÄGER DAYNE Tirse Gonzalez, den kvinnliga ordföranden i sockerbrukets fackförening. Hon säger att i början var det ett motstånd från arbetarna att bli omplacerade. Men efterhand löstes det upp.

– Det skapades förutsättningar för att göra denna omplacering så lite smärtsam som möjligt. Det handlade om transporter, om att inkomsterna garanterades för att familjen inte skulle bli lidande. Vi besöker våra kamrater som omplacerats till de andra sockerbruken, vi pratar med dem och hör om deras uppfattningar för att de inte ska känna sig övergivna. Facket och partiet är hela tiden lyhörda för att lösa de problem som uppstår vid en process som denna när bruket står still ett år.

DAYNE TIRSE GONZALEZ, den kvinnliga ordföranden i sockerbrukets fackförening. FOTO: DICK EMANUELSSON.

NÄR VI ANLÄNDE TILL bruket pågick svetsning och reparationer av de axlar och pjäser som maler ner sockerrören. Det är ett enormt slitage på dessa ”kvarnar” som är gjorda av speciella stållegeringar. Flera reservdelar och pjäser i maskineriet, bland dem ett speciellt kullager saknas.

– Det är omöjligt i denna stund att få tag på dem på grund av lagen Helms-Burton som inte tillåter export av denna pjäs till Kuba, säger direktör Diaz och tillägger:

– Den andra pjäsen är gjord av en särskild bronslegering som på grund av bränslebristen inte kan tillverkas just nu i Kuba på grund av att bränslet måste prioriteras inom andra områden.

En tredje pjäs, säger Diaz, är en platta och stållegering av en tjocklek på 16-20 millimeter är också en oviss fråga för den måste köpas på världsmarknaden. Dessa reservdelar och pjäser importeras till ett tredubbelt pris.

Det är stora spel som drar igång när sockerrören kommer in. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Detta hjul med sina kanter är det som bryter ned sockerrören när de kommer in och pressar ut saften som separeras. De är nu föremål för reparation och svetsning av speciella hårda legeringar. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Den stora prodktionshallen i bruket. FOTO: DICK EMANUELSSON.

DET ÄR DEN FÖRBANNELSEN med blockaden som fördyrar livet och bromsar all ekonomisk och industriell utveckling för ett land som Kuba som med sin nationella stolthet vägrar att underordna sig ett imperium som USA.

– Med Donald Trump vid makten har sanktionerna och blockaden mot vårt land förstärkts avsevärt. Med tillämpandet av Kapitel 3 i Lagen Helms-Burton höjs nivån på intensiteten i blockaden mot sockerindustrin, säger Nelson Dominguez som är ansvarig för ”la Zafra”, sockerrörshuggningen.

Den kubanska regeringen har upprepade gånger erbjudit USA en förhandlingslösning om de tidigare nationaliserade USA-egendomarna. Men USA har avvisat förslaget. I stället tar USA-administrationen detta som förevändning för att förstärka blockaden och har satt in ”jägare” som dammsuger den finansiella sektorn i jakt efter andra banker eller företag som gör transaktioner med Kuba.

PEDRO BERRIEL BALSTA som arbetar med ansvar för att generera ångan och värmen för att sockerrörsmaterian ska smälta till socker talar om att svårigheterna är stora men resignerar inte.

– Problem finns som sagt med att få fram reservdelar och de speciella pjäserna. Men kubanen är härdad och van vid att konfrontera blockaden. Vi ska finna en lösning även den här gången, ner på knä ska de aldrig få oss!

Fidel inför den stora uppgiften 1970: 10 miljoner ton i sockerörsskörden.

PROLETÄREN ÅTERVÄNDER TILL huvudstaden och dess koloniala och otroligt vackra 500-åriga pärla, det Gamla Havanna.

När kommunistpartiets samlades på sin 6:e kongress 16-19 april 2011 var den centrala punkten på dagordningen den ”Nya Ekonomiska Politiken”. Den statliga sektorn skulle minska drastiskt och möjligheter för privata företag eller enskilda ”frilansare” skulle öppnas och bistås.

Ett av de företag som öppnade är ”La Moneda Cubana”, det Kubanska Myntet med anor från 1924 då Miguel Angel Morales Menendez´ farfar startade restaurangen. Vid Grisbuktsinvasionen 1961 nationaliserades den. Men med den 6:e partikongressens riktlinjer blev det möjligt för Miguel Morales att återupprätta familjens klenod och sätta liv i de tre våningarna bara hundra meter från Havannas hamninfart.

När jag anlände i november 2011 och gjorde den första av fyra återkommande intervjuer med Morales var han lätt optimistisk inför framtiden. Denna optimism fick sin kulmen i samband med att Obama återupprättade de diplomatiska förbindelserna som avbrutits 1960 och också lättade på viseringsreglerna. Det blev ”inne” att flyga till Havanna och världsartister som Mick Jagger med gnällande fästmö sågs fara runt Havanna i de rosa taxibilarna.

I tre våningar erbjuder Miguel Angel Morales sina gäster en utsökt mat. Fram tills i maj-juni 2019 gick denna småkapitalistiska verksamhet i socialistiska Kuba på högvarv. Men blockaden och stoppet för ankring i Havanna av kryssningsfartygen i Karibien eliminerade 90 procent av Morales´ klientel. FOTO: DICK EMANUELSSON.

NÄR PROLETÄREN TAR pulsen på Morales är det en nedstämd restaurangägare vi möter.

– När Donald Trump hotade kryssningsfartygen om att förlora USA-marknaden om de angjorde Havannas hamn, förlorade jag 90 procent av våra kunder, säger han trist när vi sitter på terrassen och blickar ut över den kajplats där kryssningsfartygen lade till med det symboliska namnet; Sierra Maestra, där gerillan upprättade sitt första läger i december 1956 i kriget mot den USA-stödda Batistadiktaturen.

Han tröstar sig med att de gäster som innan juli 2019 inte fick plats på restaurangen nu kommer tillbaka.

– Men ett turistcentrum som Gamla Havanna har förlorat 50 procent av sin omsättning och många av de drabbade är som jag, Miguel Morales, privata aktörer.

Hans 60 anställda, hur har det gått för dem? undrar Proletären.

– De är kvar. Men arbetstiden är nästan halverad. Tidigare arbetade de från kl. 12.00-23.00. Nu arbetar de mellan 12.00-15.00 och 19.00-23.00.

Jag frågar Pedro, en av de anställda hur blockaden och lönen har förändrat uppehället men han svarar formellt att det är tufft men han har kvar jobbet, och det är det viktiga.

"USA var den andra marknaden av anländande turister till Kuba fram till april 2019. Under de första fyra månaderna anlände 257.000 USA-medborgare. Av dem anlände 55 procent via kryssningsfartygen vilket innebar att denna trafik ökade 48 procent jämfört med 2018. Källa: Kubas Turistministerium/EFE.

https://youtu.be/EUArWSe7Gf4

VI TAR EN TAXI som efter bränslebristens intåg vet att ta betalt efter den kapitalistiska principen tillgång och efterfrågan. Från Gamla Havanna till centrala Havanna, där företaget Suchel Aseo har sitt centrala kontor tar taxichauffören 15 dollar, eller 150 kronor för en färd som tar kanske 15-20 minuter.

Den grymma omänskliga blockaden slår inte bara mot bränsletransporterna från Venezuela till Kuba, eller svårigheterna att köpa mediciner, ett brott mot de internationella konventionerna. Blockaden hotar nu på allvar kubanernas mänskliga rätt att kunna tvätta sig och sina kläder rena.

https://youtu.be/5X0U-2NiJmU

Produkter som parfym eller deodorant, som Suchel Aseo har i sitt sortiment av 40 olika produkter kan man vara utan. Men en enkel tvål för kroppen och en tvål för att tvätta kläderna i detta heta tropiska land illustrerar den kriminella karaktären på blockaden, säger Carlos Miguel Boggiano Sánchez, direktör på företaget när Proletären slår sig ner i hans kontor.

FÖRETAGET, SOM GRUNDADES av Che Guevara när han tillträdde som industriminister i juni 1961 har 285 anställda. Av dessa har 34 omplacerats för att kunna mildra krisen, säger Boggiano i bilen när vi beger oss till fabriken som ligger i utkanten av Havanna. På långt håll ser vi bilden som är uppsatt på ingången till fabriken på Fidel och Raul Castro samt Kubas president Miguel-Diaz Cancel och orden; ”KUBA-REVOLUTION, vi fortsätter framåt”!

– Det är ett italienskt företag som fram tills för ett halvår sedan försåg oss med 16.000 ton fett från den afrikanska oljepalmen som vi producerar tvålen med. Men i år hann företaget bara leverera 3800 ton eller 23 procent av råmaterialet innan Trump gav företaget ultimatum; ”USA eller Kuba”?, fortsätter Boggiano när vi går runt på de två huvudavdelningarna i fabriken.

Han uppger att Kubas eget konsumtionsbehov av tvål är 285 miljoner enheter/tvålar. Av dessa utgör 13.000 ton tvålar för klädestvätt (märket Batey) och 23.000 ton tvålar för personer, uppdelade på tre olika ”smaker” för den personliga hygienen.

– Nu måste vi importera fettet i så kallade flexitanques som fördyrar transporten med 92 dollar per ton.

Carlos Miguel Boggiano Sánchez, direktör på företaget. FOTO: DICK EMANUELSSON.

HUGO RODRIGUEZ HAR arbetat sex år på Suchel och är lagbas för det första skiftet av tre på fabriken som går dygnet runt. Det har tillstånd att köra även mellan 11.00-13.00 då strömmen slås av på många företag för att spara bränsle.

– Som alla kubaner är vi vana att strida och bekämpa blockaden. Vi har inget annat val än att se framåt. Här, med eller utan bränsle och energi gör vi allt för att fabriken inte ska stanna, vilket den ej heller har gjort. Då söker vi efter alternativ. Men alltid framåt, inte ett steg tillbaka, sammanfattar han situationen och knyter näven när jag höjer kameran för en bild.

https://youtu.be/3eE3NlzL_RY

Fackets storväxte svarte ordförande Leonardo Blanco talar om svårigheterna men är lika beslutsam:

– Vi kämpar mot blockaden genom att slå vakt om och försvarar produktionen. Här kommer ingen arbetare att ge sig!

Av denna råvara från den afrikanska oljepalmen producerar Suchel Aseo tvål och tvättmedel för det kubanska folkets behov. Men denna mänskliga rättighet försöker Donald Trump att kväva. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Tvålen samlas upp och paketeras. FOTO: DICK EMANUELSSON.

SOM ÖVERALLT I KUBA försöker företagsledning och fackklubben att hitta lösningar som inte drabbar den anställde, och det sker framför allt genom personalomflyttningar. Även Blanco medger att det gnisslats men bägge parter försöker hitta lösningar. För här handlar det inte om antagonistiska motsättningar mellan arbete och kapital, mellan proletariat och borgarklass utan ett företag som producerar för samhällets och människornas välbefinnande.

– Den proletära internationalismen är ständigt närvarande i vårt land hos alla dem som känner sig som revolutionärer. Därför blir det också ett stort moraliskt stöd för de kubanska arbetarna när solidariteten kommer från andra länder, inte bara från facken och italienarna utan även andra folk i Latinamerika. För Kuba ger ett stort internationalistiskt stöd till andra folk, så som Fidel lärde oss.

– Varje gång när de (USA) förstärker blockaden förstärks vi på alla sätt, även om det känns i plånboken och vardagslivet. Men vi har 60 års erfarenhet av konfrontationen.

Fackklubbens ordförande Leonardo Blanco talar om svårigheterna men är lika beslutsam som sina arbetskamrater: ”Vi kämpar mot blockaden genom att slå vakt om och försvarar produktionen. Här kommer ingen arbetare att ge sig!

https://youtu.be/RJDLDRJpugc

Blockadens kalla siffror

FRÅN APRIL 2018 TILL MARS 2019 har blockaden orsakat förluster för Kuba i storleksordningen 4,33 miljarder dollar. Till nuvarande priser når de ackumulerade skadorna under nästan sex decennier av tillämpningen av denna politik upp till 138,84 miljarder dollar. Med beaktande av att dollarns värde i förhållande till guldet har försämrats på den internationella marknaden, har blockaden orsakat kvantifierbara skador för mer än 922,63 miljarder dollar.

Källa: Granma, 20 september 2019

Avianca slutar flyga på Havanna

Jag flög med det colombianska flygbolaget Avianca från Honduras till Havanna den 31 oktober 2019. Det var den sista dagen som Avianca sålde biljetter till Kuba för USA-företaget United Airlines hade då tagit kontrollen över majoriteten av aktierna. Det i sin tur betydde att Avianca nu lyder under USA-lagar där Trumps blockadpolitik träder in och förhindrar Avianca att flyga på Kuba.

D.E.