<4807>
TGEGUCIGALPA / 050922 / I det skolår som i de flesta länder inleddes i början av september, ställs de nationella regeringarna mot väggen om de verkligen lever upp till en av de främsta mänskliga rättigheterna i FN-chartan; rätten till utbildning.
FN-organet UNICEF uppger att i världen finns det 123 miljoner barn som aldrig har satt sin fot i en skola. 862 miljoner personer kan varken läsa eller skriva och av dem är 42 miljoner latinamerikaner.
Ett av de få undantagen i denna kontinent är Kuba, ett land, regering och politiskt system som utsatts för en mördande kritik av liberala ”demokratidomare”. Dessa liberaler som förvägrar svenska arbetare alla demokratiska möjligheter att säga nej då Wallenberg vill stänga fabriken och flytta den till Baltikum, saknar adjektiv för att döma ut den ”kubanska diktaturen”. De drömmer om den dag då deras allierade i Miamimaffian ska återvända till Havanna och återinta fastigheter, fabriker och landegendomar som i dag befinner sig i händerna på dem som lever eller arbetar där.
UNESCO bekräftar
I Latinamerika ifrågasätter inte ens en gedigen borgare att det kubanska folket är det mest kultiverade, bildade och sunda i dagens Latinamerika. Ja förmodligen mycket mer än grannen i norr, USA. För medan de 37 miljoner fattiga USA-medborgare är förvägrade den mänskliga rätten att studera, pluggas det som aldrig förr på den karibiska pärlan.
I en utredning som UNESCO genomförde nyligen, toppar Kuba listan över utbildningskvalité för 14 länder i Latinamerika. FN-organet konstaterar också att medan genomsnittet för utbildningsbudgeten i Latinamerika uppgår till 73 pesos per medborgare, anslår den kubanska Nationalförsamlingen 137 pesos.
När målen för Milleniumprogrammet skulle debatteras i FN:s 59:e session för Generalförsamlingen 17-19 september, kunde en nöjd representant för Kuba informera delegaterna för de 191 medlemstaterna att Kuba har en täckning av utbildningsbehovet som uppgår till 99,4 procent, det vill säga, så mycket det rent praktiskt är möjligt.
Fri handel inom utbildning?
Det kubanska utbildningssystemet bygger inte på att staten eller privata intressen ska tjäna pengar på denna mänskliga rättighet. För närvarande pågår det förhandlingar mellan flera latinamerikanska stater och USA om ett frihandelsavtal, TLC (Tratado de Libre Comercio) och där USA är stenhårda i kravet på att utbildningen ska kunna ”konkurrensutsättas” och att den nationella utbildningssektorn ska vara öppen för de stora transnationella utbildningsföretagen.
Just nu befinner jag mig i Honduras där mer än 25 procent av befolkningen är analfabeter och där just skolavgifterna på de privata institutionerna, som kan ge en någorlunda skaplig utbildning, tar en stor del av familjeekonomin.
Som till exempel för frånskilda Mirian Huezo, som för var och en av sina två pojkar, 9 och 12 år, betalar 450 lempiras, cirka 50 dollar, per månad. På det ska hon köpa skor, två skjortor och byxor samt en rad böcker. Hon har tur för skolan ligger i samma bostadsområde och slipper att betala för busstransport. Själv tjänar hon 7.000 lempiras i månaden, cirka 350 dollar. Vid månadens slut blir det inte mycket kvar när mat, buss, hyra och andra utgifter har betalats.
– Just nu ligger jag efter med betalningen till skolan och jag vet inte hur jag ska kunna komma ikapp. Rektorn hotar med att vägra låta pojkarna gå igenom slutexamen och flytta upp dem till nästa klass, säger en bekymrad mor.
Femtio universitet
På Kuba är utbildningen gratis. Även för dem som är handikappade, bor och lever avlägset. På landsbygden eller i bergen finns också utbildningen garanterad trots att den kostar staten mycket mer än skolorna i städerna. Men till och med där finns de nya pedagogiska verktygen som alla lärare och skolor i dag förfogar över; video, teve och en dator.
På landsbygden arbetar 6.670 låg- och mellanstadieskolor för alla skolbarn upp till tolv års ålder. I de avlägsna delarna av Kuba studerar 1-5 barn på 1.178 småskolor vilket i Honduras eller övriga Latinamerika skulle betecknas som ekonomiskt vansinne, i synnerhet eftersom även på dessa mikroinstitutioner av mänskligt kapital återfinns teven, videon och datorn. Och där det inte ens finns elström garanteras denna av en solpanel.
Till skillnad mot situationen på landsbygden i andra länder, där större delen av analfabeterna finns, redovisar Kuba en hundraprocentig behovstäckning.
För dem som vill fortsätta studierna efter grundskolan är också detta garanterat. Av de 2,914,000 kubanska skolelever som är inskrivna för höstterminen representerar mer än 400.000 den högre utbildningen, fördelade över 50 universitet med 938 institutioner som finns i alla Kubas kommuner.
Dick Emanuelsson
Källa: Journalisten Angel Rodriguez Alvarez från nyhetsbyrån AIN i ”Educación sin exclusiones”.
