<7531 tecken>Som reporter har man ibland minnesbilder från ögonblick som fastnar på näthinnan för livet. En sådan är bilden på en av de anställda på sjukhuset San Juan de Dios (La Hortua) i Bogota. Det var när åtta pansarvagnar och hundratals kravallpoliser försökte avhysa de anställda från Latinamerikas äldsta sjukhus som den unge hälsovårdsarbetaren kastade ett järnrör mot pansarbilen. Det är när han är i luften och likt en indian i krig som han kastar sin ”lans” som jag knäppte bilden och frös situationen i en bråkdel av en sekund.
Bilden säger mycket för den symboliserar hur människor vägrar att underordna sig den politiska makten som går fram med fysisk brutalitet mot människor som vill rädda liv och via sina protester säga ja till livet.
I sex år har de anställda utan lön på det åtta våningar höga sjukhuset från 1537 ockuperat sin arbetsplats, eller riktigare sagt, hållit sjukhuset öppet för de mest fattiga i Bogota. I botten handlar det om två grundläggande saker; en offentlig billig och bra sjukvård och de anställdas ekonomiska och sociala rättigheter.
Det står i motsättning till de nyliberala dödgrävarna som 1993 inledde privatiseringen av den colombianska sjukvården enligt recept från Milton Friedman ”Chicagoekonomer”. Den nuvarande presidenten Alvaro Uribe var den man som i Colombia lade fram ”Ley 100”, lag 100, som öppnade för det transnationella hälsovårdsvårdskapitalet och raserade den sociala tryggheten för alla de arbetare och tjänstemän som under en livslängd varje månad hade betalat till sin sjukförsäkring.
Anställda flyttar in på avdelningarna
När jag gjorde ett reportage i mitten av 2001 på San Juan de Dios hade de anställda stått ut i 24 månader utan lön. På de olika avdelningarna låg patienterna i sina sängar och fick medicin när denna fanns. Många grät av tacksamhet mot dessa envisa anställda som vägrade att slå igen sin arbetsplats och de fattigas sjukhus. På den åttonde våningen fungerade också en fantastisk och i Colombia prestigefylld praktikplats för det Nationella universitetets läkarpraktikanter. På den separata avdelningen för de mentalsjuka låg de patienter som den colombianska politiska eliten ville kasta ut på gatan och som i sin sjukdom var ovetande om den brutala framtiden.
Redan när jag gjorde reportaget på sjukhuset bara 6-7 kvarter från presidentpalatset hade några av de anställda flyttat in med sina familjer på avdelningarna som de delade med patienterna. När lönen uteblev fanns det heller inga pengar till att betala hyra. Ungarna kastades ut från sina skolor eftersom föräldrarna inte hade pengar till att betala skolavgifterna. De tomma sängarna på San Juan de Dios fylldes av de anställda när kronofogden på uppdrag av de colombianska storbankerna kastade ut dessa arbetarfamiljer på gatan, de människor som vårdar och kurerar det colombianska samhällets sjuka.
BB och malariaforskning inte lönsamt
På andra sidan gatan ligger det också unika ”El Instituto Materno”, barn och mödrasjukhuset där 800 anställda inte har fått ut sina löner på åtta månader. Detta sjukhus är en av tre delar av som utgör San Juan de Dios.
I mitten av augusti fattade länsmyndigheterna och guvernör Pablo Ardila beslutet att stänga också barn och mödrasjukhuset. Det är här som den så kallade ”Kängurumetoden” utarbetades och som fick FN:s Unesco att ge sjukhuset en utmärkelse för detta rön. Men för regimen Uribe och Ardila finns det inga pengar. Därför stängs det och massor av andra sjukhus i Colombia.
För att definitivt punktera San Juan de Dios har även den tredje delen av sjukhuset stängt. Det är ”Instituto de Inmunología”, Immunologiinstitutet där den världskände vetenskapsmannen Manuel Elkín Patarroyo har lett sitt banbrytande arbete för att få fram ett vaccin mot malarian, sjukdomen som skördar mer liv än både aids och cancer. Nu vinner malarian, temporärt, tack vare nyliberalerna.
Vårdens vinstmaskiner
Behövs inte läkare och sjukhus i Colombia? Naturligtvis, det visar de egna officiella siffrorna. Över 60 procent av colombianerna har inte tillgång sjukvård trots att uppskattningsvis 9-11 procent av BNP satsas på denna sektor. Hälsotillståndet hos colombianen är dramatisk, såväl barna- som mödradödlighet.
Men för regimen handlar det om att försätta sjukhusen i konkurs för att sedan privatisera dem. Och på de stora korporationerna som tagit över sjukvården i Colombia handlar det om stora pengar och vinster.
De främsta företagen som representerar det privata sjukvårdskapitalet i Colombia är. Saludcoop, Coomeva, Colsánitas (Spanien), Medicina Prepagada, Susalud och SaludTotal. Dessa fem företag redovisade under 2003 en omsättning på 2,02 biljoner pesos (330 pesos=1 krona, 2300 p/1 dollar). Saludcoop fakturerade 1,3 biljoner som översteg Bancolombia, Colombias främsta bank (1,17 biljoner pesos).
Under det senaste decenniet (kom ihåg att ”Ley 100” sjösattes 1993) har Saludcoop ökat sin aktieomsättning från 2,500 miljarder pesos till 237.000 miljarder! Det är ett av Colombias 20 största företag och det tredje i landet vad gäller antalet sysselsatta.
Under 2004 gick Saludcoop från 18:e till 10:e plats i redovisade vinster, och slutsaldot blev 2,437 biljoner pesos i ett land där 23 barn varje dag dör av hunger, undernärring eller enkla sjukdomar relaterade till fattigdomen. Samma vinstutveckling redovisar även de fyra andra sjukvårdsföretagen.
De lokala och regionala korrumperade politikerna skor sig oftast på de statliga anslag som delas ut till Colombias 32 län. Men de främsta tjuvarna är ledarna för de paramilitära dödsskvadronerna som oftast också är de lokala och regionala politikerna. För ett år sedan avslöjades i länet Guajira hur personer med förgreningar till dessa paramilitärer hade lagt under sig jättelika summor av de statliga anslagen samtidigt som människor har varken hälsovård eller rinnande vatten.
Livet mot döden, eller Chavez mot Uribe
En sådan himmelsvid skillnad mellan Uribe och Chavez/Castro, de sistnämnda som bygger nya läkarhögskolor som ska öppnas för Latinamerikas fattiga men läkarintresserade ungdomar. Under den kommande tioårsperioden ska 105.000 nya latinamerikanska läkare utexamineras i Kuba och i Venezuela. Nya sjukhus ska byggas i Venezuela där hälsovården sakta men säkert utvecklas och byggs ut, tack vare en bedövande in sats av 15.000 kubanska läkare, som successivt ska ersättas av egna läkare, utbildade i Havanna.
I stället för Plan Colombia, Plan Patriota, krigsplaner utarbetade i Pentagon, borde Colombia satsa på livet i stället för döden, förstärka sina relationer med Latinamerika, med Chavez och Kuba i stället för döden förkroppsligad i Vita Huset.
De närmare 2000 anställda på San Juan de Dios gav sig inte och ger sig inte inför den cyniska utpressning som staten och de regionala myndigheterna i Bogota är ansvarig för. Den politiska eliten säger att det enda som kan lösa situationen är att de anställda ger upp och privatiserar sina pensioner, halverar sina löner, avskaffar alla minimala sociala och ekonomiska rättigheter. Med andra ord; avsäger sig all mänsklig värdighet, allt enligt den ”flexibla arbetsmarknadens” krav.
Men det ligger inte för dessa fantastiska kvinnor och män som med högburet huvud vägrar ge vika inför makten. De fortsätter sin kamp för sin arbetsplats, för sina patienter och för sina sociala och ekonomiska rättigheter.
Dick Emanuelsson
Källa: Allende La Paz/ANNCOL
