1) Jonas Sjöstedts (v) examenprov 2) Trump: ”Israel har rätt att hämnas” 3) Maduro: Där fick du Tji, Trump 4) Kubaner för Kuba i Sverige: ”Precis som Kuba, står inte heller Venezuela ensam”

Trump: ”Israel har rätt att hämnas.” - Reuters.
Israel dödar tvillingarna Sham och Yahya Amin Abu Dalal, tillsammans med deras föräldrar, i flyktinglägret Al-Nuseirat i centrala Gazaremsan och samma öde på samma plats gick de palestinska barnen Batoul och Muhammad Aqel till mötes efter att IDF bombade ett hus. Källa: Palestina Hoy

Grattis till pristagaren!

Tidskriften LARM:s senaste utmärkelse går till den utmärkande personligheten Jonas Sjöstedt (v)
Klicka för stort format

Jonas Sjöstedts (v) examenprov:

Från att ha varit en motståndare, i likhet med sitt parti, är han i dag en anhängare av kärnvapen i Europa. Till och med SvT:s politiske redaktör Mats Knutsson, kände sig föranledd av att skriva en lång kommentar redan minuterna efter ”30 minuter”. För Sjöstedts JA till det europeiska ”kärnvapenparaplyet” är i dag det politiskt uppseendeväckande i svensk politik.

Samtidigt gav Sjöstedt högsta betyg till högerregeringens hållning till Ukraina och den europeiska säkerhetspolitiken. Han krönte dessa ”vårkänslor” med en politisk kärleksförklaring till Sveriges moderate försvarsminister, Pål Jonson som han nästan saknade ord för.

SvT Play och ”30 minuter”, av Anders Holmberg, SvT:
https://www.svtplay.se/video/e2daZgo/30-minuter/jonas-sjostedt-eu-parlamentariker-v

”Minskande anslag gör att Arbetsdomstolen ställer in nästan alla mål i tre månader. – Väldigt oroande och förvånande, säger Journalistförbundets förhandlingschef Katarina Dahlskog”, citerad av vår förbundstidning Journalisten.

AD fick två miljoner i mindre anslag av vad den hade begärt och tre månader står den utan att kunna reglera arbetstvister för två futtiga miljoner medan Pål och Jonas ”oförbehållsamt” skickar 110 miljarder kronor till Zelinski, deltar i EU:s militaristiska upprustning med 800 miljarder euros (nästan 9000 miljarder kronor) och tredubblar budgeten till de i dag svenska Natogeneralernas försvarsbudget på fyra år, plus. . . . en bonus på 300 MILJARDER till. Och ”Vem ska betala fakturan”, Sjöstedt?, förklara det inför dina väljare!

DEL 1:

Fredag 14 mars 2025:
Jonas Sjöstedts resa från EU-motstånd till ”JA till EU” och nu ”offer” för Trumps bluff i Vita Huset! [1–3]
https://dickemasve.blogspot.com/2025/03/jonas-sjostedts-resa-fran-eu-motstand.html

DEL 2:

Sjöstedts objektiva strategiska allians från nyfascister till höger mot Putin [2–3]
https://dickemasve.blogspot.com/2025/03/sjostedts-objektiva-strategiska-allians.html

DEL 3:

De tre Allians-Musketörerna Jonas & Boris & Pål med mottot: “Till den siste ukrainaren”! [3-3]
”Hundra drönare mot Moskva”, dagen efter Sjöstedts besök på drönarfabrik i Kiev
https://dickemasve.blogspot.com/2025/03/de-tre-allians-musketorerna-jonas-boris.html?m=0

Maduro: Där fick ni tji, Trump & Rubio!
I över ett år försökte USA:s underrättelseagenter rekrytera kaptenen på den venezuelanska presidentens flygplan för att antingen ”överlämna” Maduro eller landa planet i ett specifikt land. Den venezuelanska underrättelsetjänsten spelade med yankieagenterna hela tiden. Tills nu. Och då hjälper det föga med hangarfartyg eller kärnvapenbestyckade ubåtar framför näsan på Venezuela, för pinsamheten kan Trump inte bomba bort.

Precis som Kuba, står inte heller Venezuela ensam: ”Detta är vår region, inte USA:s bakgård”

Av Inti Peredo, Kubaner för Kuba, Sverige

Inti Peredo i vit skjorta, vid en samling och hyllning i år vid den kubanska ambassaden av 26:e Julirörelsens uppror detta datum 1953. FOTO: D.E.

I slutet av Camilo-Che-minneshögtiden minns vi 'Förtruppens Man' (Camilo Cienfuegos) och den 'Heroiske Gerillakämpen' (Che), inte för att de fysiskt försvann vid denna tidpunkt 1959 respektive 1967, båda i förtid, utan för att de lever vidare i vårt minne och deras exempel är en ledstjärna i vår Revolutions vardag.

Orkanen Melissa

Idag står vi inför nya utmaningar. Idag drabbar orkanen Melissa, årets starkaste orkan och sannolikt en av de värsta i historien, östra Kuba med brutal kraft. Den anländer vid en tidpunkt då vår ekonomi och infrastruktur är mer skadade än någonsin.

Kubaner för Kuba (i Sverige) tänker på alla våra landsmän som redan lider hårt av denna storm. Bröder och systrar i de östra provinserna i vårt land: Vår djupaste solidaritet är med er!

Den prekära situation vi befinner oss i är nära besläktad med något som för närvarande diskuteras i FN: den kriminella blockad som USA påtvingat oss.

USA:s utpressning mot FN:s medlemsstater

VÄRLDEN KRÄVER DESS SLUT, men det arroganta och oförskämda imperiet insisterar på att den hunger och det elände som ålagts vårt folk är avgörande för att förändra vårt system. Idén om den sorgligt ökände Mallory, som ingen känner idag, men som USA-regeringarna följer till punkt och pricka, illustrerar principerna för imperiets politik mot den kubanska revolutionen: ”minska (Kubas) finansiella kapacitet, resurser och köpkraft, provocera fram hunger, desperation och (uppnå) ett störtande av (den revolutionära) regeringen”.

Dessa principer har uppdaterats mer än någonsin idag av Trump och Rubio. Dagens debatt, liksom de tidigare (sedan 1992), kommer att avslutas med en resolution som kräver ett slut på blockaden.

Endast två nationer har konsekvent motsatt sig det: USA och, naturligtvis, Israel, och de kommer att göra det igen idag. Imperiet inleder också en offensiv för att öka antalet röster mot ett fördömande av blockaden.

Som om Kuba inte skulle ha en tillräcklig galning och fiende några kilometer från ön. Men då och då tas "det kubanska spöket" fram från Miami-Kloakens outtömliga brunn, med Marco Rubio i spetsen.

Psykologisk krigföring om kubanska trupper i Ukraina

NU LJUGER DE TILL OCH MED om en fiktiv utplacering av kubanska trupper i konflikten i Ukraina för att ”stödja” Ryska Federationen – en galen idé och en vanföreställing, något som till och med svensk nynazism har tagit som sitt tema och framför frågan i riksdagen som ett debattämne för att sabotera vårt land, utsätta vårt folk för ytterligare orsaka elände och ge sitt stöd till den kriminella blockaden.

Kuba kommer inte att engagera sig militärt i Ukraina, och den ”hjälpen” har Ryssland varken begärt eller är i behov av. Påståendet, liksom alla västerländska idéer kring kriget, är fullständigt absurda, men ”Marquito”, (USA:s statssekreterare Marco Rubio) sparar ingen kraft för att misskreditera oss.

IDAG KOMMER VÄRLDEN återigen att säga till USA att upphöra med blockaden. Och idag kommer USA återigen att ignorera allas beslut, eftersom översittartypen (supremacisten) är arroganta, liksom alla kolonialmakters representanter.

En USA-pilot som blev nerskjuten över Vietnam och tillfångatagen av en kvinnlig gerillasoldat. I det högra fotot tillfångatas USA-piloten Hassenfus år 1986, under USA:s krig (1981-1989) via ombudet `La Contra´. De bägge folken visade ett hjältemod och besegrade USA-imperialismen. Det kommer också Venezuelas folk göra.

Krigsplanen mot Karibiens folk

”Marquito R” och ”Agent Orange” kommer att fortsätta attackera oss eftersom de tror att de har rätt att göra det. Och de utvidgar denna attack till hela Karibien, där de förbereder en militär aggression mot Venezuela, inte på grund av dess sociala reformer, utan på grund av dess olja.

Vi är vid dagens slut, CAMILO-CHE, och vi belyser redan relevansen av dem båda varje dag.

Och när det gäller situationen i Karibien, låt oss minnas Che. Om de attackerar Venezuela militärt, kommer de konfronteras med ett nytt Vietnam. Och precis som i Vietnam kommer de att orsaka mycket död i vår region. Men det är viktigt att påminna dem om att detta är VÅR region, inte deras bakgård.

Men precis som i Vietnam kommer de att lida ett stort nederlag, för precis som Kuba inte är ensamt, är inte heller Venezuela det.

Det här är stormiga dagar, orkandagar, men precis som en orkan, vet vi vilka åtgärder vi behöver vidta för att övervinna den.

• Kubaner för Kuba i Sverige fördömer den skamliga blockaden. Avsluta blockaden nu!!
• Vi fördömer alla försök att 'vietnamesisera' Karibien.
• Nej till aggression mot Venezuela!
• All vår solidaritet med vårt folk som drabbats av orkanen Melissa och torteras av blockaden!

https://youtu.be/RqUWx5wBo3Q?si=S1zgORqpU7tcv5W4

 

Boltons atombomb mot FN

<2552>

TEGUCIGALPA / 050914 / När den omstridde John Bolton utsågs via en konstitutionell ”bakdörr” av presidenten till USA:s nye FN-ambassadör, trodde många att Bolton skulle ligga lågt åtminstone ett par månader.

Men de tog fel. Knappt tre veckor hade gått när The Washington Post och The Independent publicerade delar av Boltons 750 förslag för att ”reformera” FN-organisationen till ett organ underställd Förenta Staternas politiska och ekonomiska intressen.

När Bolton installerades på posten deklarerade han utan att blinka på ögonen att han skulle bli ”en advokat i FN för de värden och intressen som USA representerar”.

Här är Boltons mest iögonfallande förslag från den ideologiska strömning i USA som betecknas som nykonservativ:

• Upphävande av alla konkreta referenspunkter till “Milleniumprogrammet” vars målsättningar är att bekämpa sjukdomar och fattigdom i världen.
• Stopp för målet att de rika länderna ska anslå 0,7 procent av sin BNP till biståndshjälp.
• Nej till alla konkreta överenskommelser för att minska den globala miljöförstörelsen.
• Ersättande av planerna på en kärnvapennedrustning till vaga rekommendationer som inte drabbar USA.
• Inga som helst referenser ska göras till den Internationella Domstolen, till vilken Bush vägrade att ansluta USA.
• En total omsvängning av den internationella handeln, där Bolton menar att kraven för de fattiga staterna att få inträde i WTO (Världshandelsorganisationen) ska skärpas i stället för att förenklas och underlättas.

I sammanfattning handlar Boltons ”reformering” av FN att planetens grundläggande problem som fattigdom, hunger, aids, den accelererande miljöförstörelsen inte ges några perspektiv på en lösning eftersom den internationella organisationen ska skräddarsys enligt de villkor och intressen som USA-administrationen ställer.

I FN:s generalförsamling, som sammanträdde i onsdags (14 september), talade president Bush i vaga ordalag och utlovade stöd till kampen mot aids. Men inga som helst förpliktelser gjordes.

USA har också den föga hedervärda andra platsen från botten över de länder som minst bidrar per capita till biståndshjälp. Bolton föreslår ett stopp för målet att de rika länderna ska anslå 0,7 procent av sin BNP till biståndshjälp vilket är begripligt eftersom USA bara anslår 0,16 av sin BNP till biståndshjälp.

Vad som förestår är en allvarlig strid som kan ställa FN:s existens på spel om Boltons förslag genomförs. Eller, som den brittiska FN-specialisten Ann Penketh sa med anledning av Boltons utspel: “Vi bevittnar just nu slutet på diplomatin”.

Dick Emanuelsson

USA söker förevändningar för att attackera Kuba och Venezuela

<7755>

Provokationer, kidnappningar och mord för att skapa kaos och terror

CENTRALAMERIKA / 060406 / Det var fortfarande mörkt när besättningen på den kubanska fiskebåten plötsligt upptäckte den tolv meter långa och snabba farkosten. Kaptenen tog kontakt med de kubanska gränstrupperna som skickade ut kustbevakningsfartyg som beordrade den främmande båten att stanna. Svaret blev en attack som nästan sänkte ett av de kubanska fartygen. Marinbefälet fattade då beslut om att besvara attacken varvid de tre personerna på farkosten skadades, en av de tre avled senare på kubanskt sjukhus.

Det var i gryningen i onsdags morse som denna händelse utspelades söder om provinsen Pinal del Rio. Två av de tre människosmugglarna är kubaner med USA-pass, utfärdade i Florida där även den snabba farkosten är registrerad. Ombord fanns 39 personer, 20 män, 12 kvinnor och sju barn, enligt den kubanska dagstidningen Granmas torsdagsedition. Identifieringen på den tredje personen som avled är fortfarande oklar.

Enligt de kubanska myndigheterna hade denna farkost trängt in på kubanskt territorialvatten flera gånger under den senaste tiden, hämtat upp människor som därefter körts till Mexiko för vidare resa till USA.

“Detta är känt från både mexikanska som kubanska medier som har uppmärksammat att människohandeln av kubaner går via Cancun och Isla Mujeres i regionen Quintana Roo (som mellanstationer) till USA, operationer i vilka fartyg med ägare av kubanskt ursprung, mexikanska fiskare, tjänstemän i denna delstat och individer från den antikubanska maffian på plats eller med förbindelser i Miami deltar”, skrev Granma.

“Dessa händelser bekräftar den oansvariga, kriminella och aggressiva politiken hos USA-regeringen mot Kuba och särskilt det avsiktliga användandet av migrationstemat mot Revolutionen”, tillade Granma.

Kidnappningen och morden i Venezuela

Nästan samtidigt som USA-farkosten trängde in på kubanskt territorium påträffades kropparna från de tre syskonen Fallou och en vuxen person, deras chaufför, i Caracas, Venezuela. De fyra hade kidnappats och därefter avrättats. Några dagar innan hade företagsledaren Sindoni kidnappats och rönt samma öde. Pang, pang! Död. Händelserna har orsakat om inte panik så bestörtning i Venezuela. Är det så här den Bolivarianska Revolutionen ska gestalta sig i framtiden? har delar av oppositionen frågat sig med en insinuerande tendensiös ton.

Två dagar tidigare satt Nicolas Maduro, ordförande för Nationalförsamlingen i Venezuela samt Iris Varela, ledande parlamentariker och Chavist, i studion hos ”Mesa Redonda”, ett populärt kubanskt dagligt debattprogram. Iris Varela redogjorde för hur den politiska högeroppositionen har gjort politiskt bankrutt men inte för den skull är utslagen. Tvärtom är den farligare än tidigare och arbetar nu efter tre linjer:

1. Bojkottande av val till de parlamentariska församlingarna i Venezuela för att ge intryck att dessa inte har en legitim status.
2. Försök att slå sönder det nationella territoriet genom att uppmuntra till delstatsomröstningar för att separera delstaten Zulia som har de största oljereserverna.
3. Användandet av terrorn via de colombianska paramilitärerna som nu, bland annat med svenska regeringen miljonstöd, demobiliseras i Colombia och som sedan 3-4 år utnyttjas av venezuelanska land- och boskapsägare för att bekämpa jordreformen i Venezuela. Men de colombianska dödsskvadronerna finns över hela Venezuela.

Det är naturligtvis en ren spekulation att anklaga de senare för att ligga bakom morden på Sindoni och de tre syskonen. Men det dröjde bara några timmar så var hundratals venezuelaner på fötter och gick ut i demonstrationer mot regeringen Chavez som anklagades för att ha skapat ett klimat av anarki och kaos. I själva verket uppmanade inrikesminister Jessie Chacón alla att avvakta polisundersökningarna innan man dömer någon.

Målsättningen är att destabilisera

“Men det kommer mer”, skrev journalisten Martin Guédez för nyhetsbyrån ARGENPRESS.info.

– Jag är rädd att det är detta de vill ha.

Han påpekar att morden på ekonomiskt välbärgade personer nu får enorm publicitet i de medier som aktivt deltog i statskuppen mot Chavez i april 2002 medan de inte ägnar sig en sekund åt de närmare 200 morden på lantarbetarledare som fallit offer i kampen för en jordreform. Antingen handlar det om kriget som den undre världen har deklarerat sedan flera år, eller om det i Venezuela nu nar inletts en period av skräck med målsättningen att destabilisera, menar Guédez och tillägger:

– Jag kan inte nu bekräfta att företagsledare, desinformationsmedia och CIA ligger bakom dessa terrordåd. Emellertid finns det indicier som talar för det. Men jag kan visst bekräfta att demobiliserade medlemmar i de colombianska AUC (paramilitärerna), återfinns i Venezuela. De befinner sig i hjärtat av huvudstaden och alltså inte bara vid gränstrakterna där de befunnit sig i flera år. Vad kan vi förvänta oss av deras närvaro? Tror ni att de här för att odla potatis. Man måste var naiv eller rent av idiot för att inte alarmeras av deras närvaro.

Redan 1999 uttalade AUC:s förre ledare Carlos Castaño, numera “försvunnen”, att han hade sammanstrålat med 140 företagsledare och landägare i delstaterna Zulia, Tachira och Barinas för att förhandla om organiseringen av paramilitärer i Venezuela. Några år senare, den 5 maj 2004, avslöjades och greps 140 colombianska paramilitärer på en stor gård utanför Caracas fullt uniformerade och som hade rekryterats främst vid gränstrakterna. En av dess officerare hade ”demobiliserats” i förhandlingarna mellan paramilitärerna och regimen Uribe, förhandlingar som inleddes 2003.

USA:s utnötningskrig inlett?

En av de venezuelanska kuppgeneraler som hade sammanträffat med Castaño var Medina Gomez från Nationalgardet som, enligt förhör med tillfångatagna paramilitärer, hade en pott på 75 miljoner Bolivar (cirka tre miljoner dollar) för att inleda den paramilitära terrorn i Venezuela. Medina Gomez är i dag på flykt i grannlandet Colombia.

Enligt Guédez arbetar USA och oppositionen på samma recept som president Ronald Reagans och USA:s utnötningskrig mot den sandinistiska regeringen, 1979-1990. Det handlar om att utså ångest, desperation och en känsla av total maktlöshet inför en oviss och totalt osäker samhällsbild som präglas av mord, kidnappningar och kaos. Tills läget är moget för att erbjuda befolkningen en kandidat som kan ge samhällsmedborgarna lugn och säkerhet. I Nicaraguas fall utgjorde detta alternativ av änkan Violeta Chamorro. Hennes man var tidningsägaren som hade deltagit och mördats av Somozadiktaturen men tillhörde den borgerliga oppositionen som var trogen USA och kraftig motståndare till både jordreformer som andra sociala reformer i landet.

– I dag ser vi a) paramilitärer i republikens hjärta, b) en redan organiserad kampanj som utgör en opinionsmall över ”osäkerhet och gangstervälde” och c) en våg av kidnappningar och mord helt stilenligt de paramilitära gruppernas sätt att operera, understryker Guédez.

Han uppmanar Nationalförsamlingen att erbjuda befolkningen alla de till buds stående Medel för att avslöja och krossa den kontrarevolution som nu är i gryende.

– Detta krig kommer inte de reguljära institutionerna att kunna vinna. Varje bostadsområde måste genomföra en registrering av alla de som bor där och vad de gör. Varje misstänk aktivitet bör noteras och rapporteras.

* * *

De två händelserna, på Kuba och i Venezuela, är en bekräftelse för en oviss framtid. Men det är en framtid som bägge ländernas folk är medvetna om är en logisk klassisk reaktion på den politiska utvecklingen i de bägge länderna samt den enorma politiska effekt den har haft på resten av Latinamerika.

Kommer de bägge länderna att kunna stå emot det icke deklarerade kriget?

Dick Emanuelsson

”Stoppa blockaden av Kuba och utlämna Posada Carriles”

<3796>

USA lider kraftigt nederlag på det Iberoamerikanska toppmötet i Salamanca

MONTEVIDEO / 051018 / Det 15:e toppmötet för stats- och regeringscheferna inom den Iberoamerikanska sfären som samlades i Salamanca, Spanien den gångna helgen, fattade det historiska beslutet att kräva ett stopp för den ”ekonomiska, kommersiella- och finansiella blockaden mot Kuba”. Toppmötet kräver också att USA utlämnar CIA-terroristen Luis Posada Carriles till Venezuela.

För USA kunde inte slutresultatet av mötet i Spanien ha blivit sämre. USA-ambassaden i Madrid var djupt oroad och försökte in i det sista förändra stora delar av slutresolutionen som för första gången talade om USA:s ”blockad” mot Kuba och inte, som vid tidigare resolutioner, om ”embargo” mot den karibiska ön. USA-legationen i Madrid uttryckte ”oro” och sa att resolutionstexten inte stod i samklang till verkligheten.

De Iberoamerikanska toppmötena brukar annars vara två dagar av ”diplomatisk turism” där dessa statschefer samlas för att dricka grogg och äta gott men utan att det egentligen fattas några egentliga genom gripande beslut för medborgarna i respektive land.

Men sedan 1999, då Kuba stod som värd och bjöd in hela sällskapet till invigningen av den Latinamerikanska läkarhögskolan, har medlemsstaterna börjat inse att de tillsammans kan få till stånd resultat om de uppträder gemensamt mot USA som betraktar Latinamerika som sin egen hemmamarknad och Spanien och Portugal som sina handelskonkurrenter.

En annan faktor är Hugo Chavez och den Bolivarianska revolutionen. Försöken att använda både de Iberoamerikanska toppmötena eller OAS:s olika konferenser för att vända dessa mot Venezuela och Kuba har misslyckats och USA har i stället kommit att upprepa gamla antikommunistiska anklagelser mot de två karibiska staterna som gått i spetsen för den latinamerikanska integrationen.

Spanien är också på offensiven i Latinamerika och är den näst största handelspartnern på kontinenten med jätteinvesteringar inom energi- och telekommunikationer. Därför kostade det inget för Spaniens regeringschef Rodrigo Zapatero att till och med förstärka den ursprungliga resolutionstexten mot USA och inte bara kräva ett stopp för den ”ekonomiska blockaden” mot Kuba utan även ”handelsmässiga och finansiella blockaden” mot Havanna.

Att ordet ”blockad” har en speciell tyngd och att både USA och det spanska falangistpartiet PP kritiserade ordvalet försvarade Zapatero med att det är samma skrivning som FN:s generalförsamling har i sitt fördömande av blockaden varje år.

“Vi uppmanar framför allt USA att omedelbart stoppa all tillämpning av åtgärder som fattats de senaste två åren och som syftar till att förstärka och fördjupa effekterna av sin ekonomiska, handelsmässiga och finansiella blockad av Kuba”, säger den förändrade resolutionstexten.

I det ursprungliga resolutionsförslaget talade texten bara om ”sin effekt av blockadpolitiken mot Kuba”.

Resolutionen riktad mot USA kräver också att stormakten ”uppfyller innehållet i 13 resolutioner i rad” som FN har fattat och ”sätter stopp för den ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden som den (läs USA) vidhåller mot Kuba”.

Som krona på verket fattade det Iberoamerikanska staterna beslutet att uppmana USA att omedelbart utlämna CIA-terroristen Luis Posada Carriles till Venezuela. Han är begärd utlämnad av den venezuelanska regeringen för att bland annat ha placerat ut en bomb i ett kubanskt flygplan i oktober 1976 som sprängdes efter att det lämnat flygplatsen på Barbados. 73 personer dödades. I Venezuela ledde Carriles en hemlig dödsskvadron inom den politiska polisen som specialiserade sig på att ”förhöra” och tortera politiska fångar. Många av dem dödades av Carriles under tortyren, enligt Venezuela.

Dick Emanuelsson

Chavez och Castros sociala revolution exporteras till Latinamerika

GIGANTISKT KUBANSKT-VENEZUELANSKT HÄLSO- OCH UTBILDNINGSPROGRAM FÖR LATINAMERIKAS FATTIGA DRAS NU IGÅNG.

AV DICK EMANUELSSON

Den Bolivarianska revolutionen i Latinamerika fylls sakta men säkert på med ett materiellt innehåll. Först kom utbildningsprogrammen ”Yo sí puedo” (Visst kan jag), därefter ett jättelikt kubanskt hälsovårdsprogram i Venezuela som i praktiken tog över hela den venezuelanska allmänna sjukvården.

Nu kommer det kontinentala oljebolaget Petroamerika (och de regionala Petrocaribe och Petrosur). CNN:s och Fox’ nya konkurrent, Tele-Sur har startats i dagarna. En bank, Banco-Sur, är på väg att finslipas i sina konturer samtidigt som nya alfabetiseringskampanjer nu planeras i flera latinamerikanska länder.

Och nu ska Venezuela och Kuba utbilda 105.000 unga fattiga latinamerikaner till läkare under den kommande tioårsperioden. Sex miljoner från samma kontinent ska få sina ögon opererade under samma tioårsperiod. Oljebolag, multinationella medie- och utbildningsfabrikanter, transnationella sjukvårdsproducenter och det spekulativa internationella finanskapitalet biter på naglarna av nervositet inför den accelererande latinamerikanska integrationen som kan kunna rycka undan en marknad för dessa profitjägare med drygt en halv miljard människor i potten.

* * *

TEGUCIGALPA / 050902 / -- Detta är en atombomb, men den är för livet!

Så sa Venezuelas president Hugo Chavez när han tillsammans med den kubanske statschefen Fidel Castro deltog i ceremonin när den första kontingenten av 1600 unga latinamerikanska läkare nyutexaminerades på Latinamerikanska Läkarhögskolan (Escuela Latinoamericana de Medicina, ELAM) i Havanna.

Under besöket på Kuba offentliggjorde de bägge statsledarna att en ny läkarhögskola ska byggas i Venezuela och att de bägge länderna tillsammans under den kommande tioårsperioden ska utbilda 105.000 nya latinamerikanska läkare. Under samma tid ska sex miljoner latinamerikaner med prekära inkomster opereras mot gråstarr för att återvinna sin syn i den nya sociala reformen som Chavez döpte till ”Misión Milagro”, Uppgift Mirakel.

För att kunna fullborda detta mirakel har Chavez redan kontrakterat ett flygplan som ska flyga Latinamerika runt och plocka upp patienter som sedan flygs till Havanna eller Caracas för att bli opererade. I Vita huset är det dödstyst och geniknölarna knådas förmodligen för fullt hur man ska bemöta denna nya sociala och politiska offensiv där den latinamerikanska integrationen, ALBA, (det Bolivarianska Alternativet för Amerika), ska bemötas. Hittills har bara de gamla raspiga skivorna om att ”Chavez destabiliserar regionen” hörts.

Massmediaprovokation

Det var när de Iberoamerikanska statscheferna samlades till ordinarie toppmöte i Havanna i november 1999 som Kuba förklarade att de samma dag skulle inviga en läkarhögskola som skulle utbilda unga fattiga latinamerikaner till läkare. Dessa toppmöten brukar vara ”mycket snack men inga konkreta reformer eller insatser för det fattiga Latinamerika”. Kuba var praktiskt taget ensam på detta möte men månaden efter skulle den kanske viktigaste allierade för Kuba efter Sovjetunionens kollaps dyka upp mycket lämpligt, Venezuelas nye president Hugo Chavez Frias.

Jag deltog i den Latinamerikanska Journalistfederationens kongress som hade inletts tre dagar innan i Havanna och bevakade därefter toppmötet. Det var intressant att se hur verklighet och händelser manipulerades och förvanskades av de stora mediemogulerna. Ty medan Kuba gav ett exempel på internationell solidaritet och ett initiativ för en latinamerikansk integration, ägnade sig CNN och västliga mediers utsända reportrar till att bevaka ett oppositionsmöte där de utländska reportrarna var fler än de ”oppositionella”, flera av dessa var hårt kriminellt belastade visade det sig senare.

Reportrarna hade flera månader tidigare fått ”kallelse till en pressbevakning” som utgjorde ett provokativt möte mot toppmötet som USA med alla medel hade försökt att avstyra men inte lyckats. Ett stort antal gymnasieelever i området för provokationen som de tiotal oppositionella försökte få med sig, vände sig i själva verket emot dem och inledde en högljudd men fredlig motdemonstration. Studenterna vände sig också till de utländska reportrarna och gav en helt annan bild av Kuba än den gängse som kablas ut av de internationella nyhetsbyråerna. Detta hade inte de utländska reportrarna väntat sig och än mindre rapporterade de om den. I stället beskrevs de indignerade studenternas motprotest som ”ett verk av den castristiska horden”.

Men den Läkarhögskolan invigdes och i dag står det klart, att det var inga demagogiska svulstiga ord som den kubanska regeringen fällde när skolan invigdes för sju år sedan. Eller för att använda Fidels ord när han tillsammans med Hugo Chavez talade till de 1610 nyutexaminerade läkarna:

– Denna utexaminering var en dröm för nästan sju år sedan. I dag är den ett bevis på människans kapacitet att nå det högsta av alla mål och en utmärkelse åt alla dem som tror att en bättre värld är möjlig att nå.

Idén att skapa en läkarhögskola dök upp efter orkanen Mitchs framfart över Centralamerika, främst Honduras, Guatemala och Nicaragua som släckte 40.000 människors liv och medförde en materiell och ekonomisk förstörelse av oändliga mått hos Latinamerikas fattigaste länder. ”Målsättningen var att skicka en hälsovårdsbrigad som för varje år skulle rädda lika många liv som Mitch hade tagit. Vi tvekade inte att göra det trots att vi befann oss mitt i den svåraste ekonomiska kris”, sa Fidel i sitt tal till läkarstudenterna.

Och det är inga överdrivna ord. Kuba som hade förlorat 85 procent av sin utrikeshandel när Sovjetunionen kollapsade åtta år tidigare befann sig i mitt i ”Specialperioden”, den mest kritiska period under den kubanska revolutionens tid och då världen trodde att även Kuba skulle falla ihop. ”Men Revolutionen vilade inte ett ögonblick när det gällde att skapa mänskligt kapital”, underströk Fidel.

Läkarna flyr Revolutionen efter 1959

I Latinamerika utgör de så kallade läkarsällskapen nästan undantagslöst de mest reaktionära sammanslutningarna i samhället. I Venezuela skrek de som stuckna grisar när den första gruppen kubanska läkare anlände på prov 2002. Venezuelas Läkarsällskap försökte med alla medel att stoppa experimentet och gick till och med till Högsta domstolen som kontrollerades av oppositionen, men förgäves. Det folkliga stödet för de kubanska läkarna var för stort. När statskuppen och lockouten genomfördes i april 2002 respektive december 2002 tillhörde detta läkarsällskap den främsta anhängaren av att krossa demokratin.

Sak samma på Kuba när revolutionen segrade 1959. På Kuba fanns en (1) enda medicinsk högskola och av de cirka 6.000 läkarna flyttade 3.000 till USA. Ett litet antal lärare på den medicinska högskolan stannade kvar. Läkarna tillhörde den ekonomiskt privilegierade klassen som i övriga Latinamerika. ”Det var med dessa få lärare som vi startade”, berättade Fidel.

Men Kuba stod trots allt inte helt ensamt 1959 och åren därefter fram till 1999 vad det gäller stater i världen som ville ställa upp. Sovjetunionen erbjöd revolutionen vad Kuba i dag erbjuder Venezuela och övriga Latinamerika; utbildning av (borttaget läkare) tekniker och vetenskapsmän, ett viktigt mänskligt kapital.

Men Kuba satsade också på sina egna resurser och den 14 november 1965 kunde den första gruppen kubanska läkare utexamineras i en ceremoni som genomfördes i Sierra Maestra, den bergskedja i sydöstra Kuba där ”Los Barbudos”, de skäggiga gerillasoldaterna, hade startat den väpnade kampen mot den USA-stödda Batistadiktaturen.

Samma dag som de unga kubanska studenterna fick sin läkarlicens, besköts presidentpalatset och Nationalakvariet i Havanna av maskingevärseld från två yachter.

Men det var för sent. Revolutionens var för starkt förankrad bland Kubas befolkning och de första 400 unga kubanska läkarna skulle bli den trampolin som skulle bli ett föregångsexempel för ett land i tredje världen där det bevisades att det är möjligt att ta sig ur underutveckling och fattigdom.

Utbildning för livet

För den sammanfattning som Fidel Castro gjorde inför de 1610 nya läkarna är imponerande, de erkänner den mest inbitne fienden till revolutionen på Kuba.

Så här ser antalet utexaminerade läkare ut efter revolutionens seger 1959:

· 1960-1969: 4.907

· 1970-1979: 9.410

· 1980-1989: 22.490

· 1990-1999: 37.841

· 2000-2004: 9.334

Totalt blir det 85.887, som inkluderar de 1905 kubanska läkare som utexamineras senare i år. Av dessa är 3.612 från andra länder.

Den kubanska utbildningen skiljer sig också mycket från den tid då en rik son kunde bli läkare utan att ens ha undersökt en patient eller utfört en förlossning, sa Fidel. Sjukvården var kurativt inriktat och ”ordet preventiv nämndes knappt”.

Innan revolutionen utexaminerades knappt 300 läkare per år och 30 tandläkare. Mellan 2000-2004 har antalet studenter utbildats på följande områden:

Läkare: 28.071, tandläkare: 2.758, sjuksköterskor: 19.530 och hälsovårdstekniker: 28.400.

Totalt 78.759.

Innan 1959 fanns det bara ett sjukhus på Kuba som kunde bedriva en docentledd läkarutbildning. I dag har alla sjukhus på ön en sådan möjlighet. Dessutom kan var och en av de 444 vårdcentralerna som finns på Kuba och som har primärvård, erbjuda en praktikplats och fortbildning av läkare. Det sker med hjälp av audiovisuella hjälpmedel och interaktiva dataprogram. Men det finns också direkt hjälp av dussintals specialister och till och med professorer.

Utländska läkarkandidater på Kuba

På Kuba studerar det för närvarande över 12.000 utländska läkarkandidater från 83 länder: 5.500 från Sydamerika (Argentina, Chile, Uruguay, Paraguay, Bolivia), 3.244 från Centralamerika, 489 från Mexiko och Nordamerika varav 65 ungdomar från USA och två från Puerto Rico. 1.039 är från Karibien, 777 från Afrika söder om Sahara, 42 från Nordafrika och mellanöstern, 61 från Asien och två från Europa.

De latinamerikanska länder som har läkarstuderande på Kuba är: Venezuela 889, Honduras 711, Guatemala 701, Paraguay 641, Brasilien 629, Bolivia 567, Nicaragua 560, Ecuador 551, Colombia 545 och Peru 532.

I Karibien är det: Haiti 676, Dominikanska republiken 403, Jamaica 134, Guyana 117, Belize 79 och Santa Lucia 69.

Av de 1610 latinamerikaner som utexaminerades kom 495 från Sydamerika, 771 från Centralamerika, 343 från Karibien och en (1) från USA.

Det som imponerar är att de länder som har de flesta antalet studenter är också de som har de mest antikubanska regeringarna (med Venezuela som undantag så klart), till exempel Honduras, Haiti, Guatemala, Nicaragua eller Santa Lucia. Men befolkningen och studenterna i dessa länder hyser en djup solidaritet och tacksamhet mot Kuba, vilket kunde noteras i Honduras där till och med högertidningar och TV-kanaler talade med stor vördnad och beundran över de kubanska hälsovårds- och utbildningsprogrammen.

För ungdomar från enkla förhållanden

I sitt tal fastslog den kubanske presidenten den speciella roll som Venezuela i dag spelar i Latinamerika som bara hade kunnat genomföras med den gigantiska utveckling som Kuba har haft inom hälsovårdens område. I dag ansvarar de närmare 15.000 kubanska läkarna för över 70 procent av det venezuelanska sjukvårdsbehovet. Men detta beroende ska successivt förändras när Venezuela kan stå på egna ben.

– Dessa siffror som jag har nämnt förbleknar vid sidan av den kolossala rörelse av utbildning av den förtrupp av läkare som genomförs av Venezuela och Kuba. Via hälsovårdsprogrammet ”Barrio Adentro” studerar i dag 22.043 venezuelanska gymnasieelever till underläkare på 7.898 läkarmottagningar. Den 3 oktober (2005) inleds de första medicinkurserna och på bara tio år ska 40.000 läkare ha utexaminerats.

Under samma tid kommer Kuba erbjuda Venezuela plats för att utbilda 20.000 personer och 30.000 från de latinamerikanska- och karibiska nationerna till läkare.

– De som ska fylla dessa platser är ungdomar som kommer från enkla förhållanden och som inte kunnat fullfölja sina studier på de bästa gymnasierna, lovade Castro och fick starka applåder.

Utbildningskostnader

I de kapitalistiska staterna kostar det med få undantag stora summor att utbilda sig till läkare. Mycket sällan är det barn från arbetarklassen som går den långa och ekonomiskt dyrbara vägen till läkaryrket. Den kubanske ledaren nämnde USA som exempel där priset på en nyexaminerad läkare uppgår till 300.000 dollar, cirka 2,4 miljoner svenska kronor.

De 12.000 utländska studenter som för närvarande utbildas på Kuba för sina hemländer är ett stort bidrag för dessa. Totalt utgör de en utbildningskostnad för Kuba på tre miljarder dollar. Att utbilda 100.000 läkare under en tioårsperiod innebär alltså en kostnad på 30 miljarder dollar som för ett fattigt land i tredje världen som blockerats under 45 år innebär enorma uppoffringar.

– Vari ligger hemligheten? I det att det mänskliga kapitalet kan så mycket mer än det finansiella kapitalet. Mänskligt kapital betyder inte bara kunskap utan också, vilket när grundläggande, medvetenhet, etik, solidaritet, verkliga humana känslor, uppoffringar, hjältemod och förmågan att kunna göra mycket av mycket lite.

Rika länder stjäl de fattigas läkare

– De rika länderna gör exakt som Kuba men tvärtom. De utbildar inte läkare för tredje världen. I stället rycker de ifrån dessa länder sina läkare, anklagade den gamle revolutionsledaren och gav flera exempel från en rapport från Harvarduniversitetet och WHO (Världshälsoorganisationen).

I denna anklagas de rika länderna för att plundra de fattiga på sina läkare. I den lista som rapporten publicerar framstår följande makabra situation där antalet utländska läkare från tredje världen återges i procent: Österrike 5 (%), Frankrike 6, Tyskland 7, Danmark 7, Norge 15, Australien 22, USA 24, Canada 26 %, Storbritannien 32 och Nya Zeeland 35.

– Den mänskliga kapitalflykt som rapporten visar att de fattiga länderna subventionerar de rika länderna mer än 500 miljoner dollar (i form av färdigutbildade läkare).

Sa Fidel och presenterade i sina slutord de närmaste planerna som den karibiska nationen planerar med sin strategiskt allierade, Venezuela.

· Varje år kommer Kuba och Venezuela att undersöka och operera 25.000 invånare i Karibien, 100.000 kubaner, 100.000 venezuelaner och 120.000 central- och sydamerikaner. Kuba kan redan i dag operera 1.400 personer per dag.

· Varje år behöver 4,5 miljoner latinamerikaner ögonopereras för gråstarr men kan det inte på grund av sin prekära ekonomiska situation. Därför förlorar 500.000 latinamerikaner synen varje år.

· Sex miljoner latinamerikaner kommer nu att få denna tjänst under en tioårsperiod i det strategiska samarbete som för varje dag accelererar mellan Kuba och Venezuela och resten av Latinamerika. Chavez har redan chartrat ett flygplan som ska flyga Latinamerika runt och plocka upp de behövande.

Så integreras Latinamerika sakta men säkert och på kontinenten kippar man efter andan och drömmer om en ”egen Chavez”. Frågan är dock hur länge Bush&Runsfield och Rice tillåter denna utveckling.

”När terroristen är en vän”: Bush skiljer mellan bin Laden och Posada Carriles och vägrar utlämning

<8022>

BOGOTA / 051002 / Som väntat fattade immigrationsdomaren William Abott, i El Paso (Texas), beslutet att inte utlämna CIA:s kanske mest avskydde och kände terrorist, Luis Posada Carriles, till Venezuela. Carriles är begärd utlämnad för att ha sprängt ett kubanskt flygplan med 73 passagerare den 6 oktober 1976 och deltagit personligen och aktivt i tortyr av politiska fångar i Venezuela.

Den colombianska högertidningen El Tiempo rubricerade sin ledare ”När terroristen är en vän”. I Latinamerika är man inte överraskad.

– Redan Bush den äldre stödde terrorismen, först som CIA-chef och senare som president i USA då han frigav terrorister som Orlando Bosch, sa Venezuelas vicepresident Vicente Rangel i ett uttalande över domslutet. Bosch var Carriles medbrottsling vid flygplansprängningen utanför ön Barbados 1976.

– Bush den yngre fortsätter samma politik som pappa och manipulerar den rättsliga administrationen och förhindrar att terroristen Posada Carriles utlämnas till Venezuela, tillade Rangel.

Orsaken till att Venezuela begärt Carriles utlämnad beror på att denne 1967 ansökte om venezuelanskt medborgarskap på uppdrag av CIA. I Venezuela ledde han ett specialkommando inom den politiska polisen DISIP som hade som uppgift att pressa politiska fångar på information. Metoden var CIA:s gängse, tortyr som orsakade många fångars död. Carriles arbetade i Venezuela fram till 1974 och två år senare greps och dömdes han i Caracas för sprängattentatet det kubanska civilplanet.

Under rättegången 1985 lyckade CIA-terroristen fly men greps år 2000 i Panama, där han anklagades för att ha planerat ett attentat mot Fidel Castro som skulle delta i Iberoamerikanska statschefernas toppmöte i Panama. Landets nästa president, den USA-vänliga Mireya Moscoso, utfärdade som sitt sista beslut på presidentposten i början av 2005, amnesti till Posada som plockades upp i en privatjet av tre FBI-agenter och fördes till Miami där han begärde politisk asyl. När detta blev allmänt känt begärde regeringen i Caracas Posada Carriles utlämnad till Venezuela.

President Georg Bush har inte nämnt fallet Carriles med ett enda ord sedan denne satte sin fot återigen på USA:s territorium. Frågan är naturligtvis en het potatis och anländandet av Carriles blev ett politiskt dilemma för den regering som hårdast i verbala ordalag har talat om den internationella kampen mot terrorismen. Att beskydda sin egen terrorist, som av Venezuela betraktas som den ”Västliga hemisfärens bin Laden”, är problematiskt. Men för USA-administrationen finns det alltid lösningar.

– Han vet mycket och om han talar kan han orsaka stor skada för CIA, FBI och regeringen i största allmänhet.

Orden från Mattew J. Archambeault, Luis Posadas Carriles’ advokat, vägdes på guldvåg och handlade om förhandlingstaktik. Beskydd mot att Posada kniper käft om USA:s smutsiga byk och blodbesudlade förflutna.

Posada begärde först politisk asyl men för USA-regeringen var denna ansökan en omöjlig ekvation. En massmördare som Carriles kan inte ens USA:s regering ge asyl till. Därför inleddes förhandlingar med Carriles som drog tillbaka sin ansökan med hänvisning att han inte vill fortsätta vittna ”för att undvika att orsaka problem i känsliga teman för den nationella säkerheten i USA och andra länder”, enligt uttalande från advokaten Archambeault, citerad i Miami Herald den 29 augusti.

Denna dag var Posada frånvarande från rättegången eftersom han förhandlade om villkoren för ett eventuellt kort fängelsestraff för att ha ”brutit mot USA:s migrationslagar”, när han tog sig in i landet med ett falskt pass.

Utspelet orsakade ett allmänt gapskratt bland breda latinamerikanska kretsar som av egen erfarenhet vet, att USA:s gränsstationer lurar man inte, det är en praktisk fysisk omöjlighet i synnerhet om man landar på Miamis internationella flygplats med en privatjet. Över tusen mexikaner har dödats enbart i år efter att ha försökt ta sig in i USA. Att Posada Carriles skulle ha lyckats lura gränsmyndigheterna för att senare, på en hemlig plats i Miami, ge en presskonferens för USA:s massmedia, är det ingen som tror på.

I Miami Heralds upplaga den 29 augusti uppger den avskedade chefen för Honduras migrationsmyndigheter, Roman Romeros, att Posada Carriles hade eskorterats av tre FBI-agenter från Panama till Miami. Efter frigivandet i Panama försvann Posada och spekulationerna började om var han skulle kunna ha tagit sin tillflykt. Inget land i världen ville känna av honom. Men i Centralamerika, som styrs av USA-marrionetter, fanns det alltid möjligheter.

Och mycket riktigt. Enligt Roman Romero mellanlandade Posada i staden San Pedro Sula i norra Honduras i augusti 2004 där han och möttes av en annan CIA-agent sedan 1960-talet, Rafael Nodarse. Denne är född i New York av kubanska föräldrar men i Honduras utpekad som en rik affärsman, ägare av en stor TV-kanal på atlantkusten och med förgreningar till den centralamerikanska knarkmaffian.

– Inrikesministeriet gav Posada Carriles, som anlände med falskt pass och eskorterad av FBI-agenter, tillåtelse att landa på honduranskt territorium, sa Juan Carlos Sanchez, advokat för den fängslade migrationschefen.

Roman Romero motsatte sig att CIA-agenten skulle ges tillåtelse att landa på honduranskt territorium. Detta medförde att migrationschefen kom i onåder hos USA-ambassaden i Tegucigalpa. Den allmänna meningen i Honduras är att detta innebar att Romero gjorde sig omöjlig på posten som chef för migrationsmyndigheterna. Den USA-vänliga regeringen som leds av företagsledaren Ricardo Maduro hade inget annat val än att sparka Romero.

En av Posadas andra advokater, Eduardo Soto, förklarade på en presskonferens i Miami i mitten av september, att Posada och USA-regeringen nästan hade kommit överens om en förlikning om hur Posada skulle få det beskydd han begär. Taktiken gick ut på att regeringen ska hänvisa till den Internationella konventionen mot tortyr för att undvika att Posada utlämnas till Venezuela. I gentjänst skulle Posada dra tillbaka sin ansökan om politisk asyl i USA. USA:s Security Departement sa också i ett uttalande att det var oroat och tror att Posada skulle kunna komma att utsättas för tortyr om han deporteras till Venezuela, där denne är medborgare.

– Det är höjden av absurditet, sammanfattar reportern Jean-Guy Allard, att denne internationelle terrorist, som under täcknamnet ”Kommissarie Basilio” var chef för DISIP:s operativa kommando och under åratal torterade, kidnappade och mördade dussintals personer, nu hänvisar till den Internationella konventionen mot tortyr.

Den venezuelanska journalisten Alicia Herrera gav nästan samtidigt med domslutet mot Carriles ut sin fjärde volym av boken “Vi placerade ut bomben, än sen då”?, som är en minutiös genomgång av Carriles sprängning av det kubanska passagerarplanet 1976. I denna volym publicerar reportern tidigare hemlighetsstämplade dokument hos FBI och vittnesmål från de inblandade i sprängningen av planet. I dessa stärks anklagelserna mot Carriles som ansvarig för massmordet på 73 passagerare. Alicia Herrera har även intervjuat Carriles i fängelset.

Att domaren Abott är oroad för att Carriles skulle komma att torteras i Venezuelanskt fängelse betraktas också i Latinamerika och övriga världen som ett stort skämt med tanke på avslöjandena om tortyr mot fångar i Guantanamobasen, i Irak, Afghanistan och andra platser där USA-trupperna återfinns.

Vicepresident Vicente Rangel underströk också att under de sex år av Chavezstyre finns det inte ett enda dokumenterat fall av tortyr. Domare Abotts grund för beslutet bygger på uttalanden som Carriles’ egen försvarsadvokat (!) i Venezuela uttalat.

Dagstidningen El Tiempo betraktar domare Abotts beslut som ”ett ironiskt fall när alla bilder fortfarande är färska när USA-militärer torterar irakiska fångar, samt när en av torterarna, Linndie England, nyligen har dömts av en militärtribunal i Texas”, för övrigt samma delstat som där Abott verkar.

Dick Emanuelsson

USA:s politiska manöver för att undvika utlämna torteraren Posada Carriles går via den Internationella Konventionen mot Tortyr!

<3722>

TEGUCIGALPA / 050905 / ”Han vet mycket och om han talar kan han orsaka stor skada för CIA, FBI och regeringen i största allmänhet”.

Orden från Mattew J. Archambeault, Luis Posadas Carriles’ advokat, vägdes på guldvåg och handlade om förhandlingstaktik. Beskydd mot att Posada kniper käft om USA:s smutsiga byk och blodbesudlade förflutna.

Posada begärde först politisk asyl med hänvisning till att han är säker på att han ”kommer att torteras (!) om han utvisas till Venezuela”. Därefter drog han tillbaka sin ansökan om politisk asyl med hänvisning att han inte vill fortsätta vittna ”för att undvika orsaka problem i känsliga teman för den nationella säkerheten i USA och andra länder”, enligt uttalande från advokaten Archambeault, citerad i Miami Herald den 29 augusti.

Denna dag var Posada frånvarande från rättegången eftersom han förhandlade om villkoren för ett eventuellt kort fängelsestraff för att ha ”brutit mot USA:s migrationslagar”, när han tog sig in i landet med ett falskt pass.

Detta senaste utspel har orsakat ett allmänt gapskratt bland latinamerikanska kretsar som av egen erfarenhet vet, att USA:s gränsstationer lurar man inte, det är en praktisk fysisk omöjlighet i synnerhet om man landar på Miamis internationella flygplats med en privatjet. Till och med Colombias 60-åriga kvinnliga utrikesminister Carolina Barco tvingades klä av sig naken trots diplomatisk immunitet när hon skulle passera gränskontrollen i Miami. Att Posada Carriles skulle ha lyckats lura gränsmyndigheterna för att senare, på en hemlig plats i Miami, ge en presskonferens för USA:s massmedia, är det ingen som tror på.

Eskorterades av FBI-agenter

Däremot betraktas uttalandet från den avskedade chefen för Honduras migrationsmyndigheter, Roman Romeros, om att Posada Carriles hade eskorterats av tre FBI-agenter, som högst trolig. Posada anlände till San Pedro Sula i Honduras i augusti 2004 efter att han fått amnesti av den avgående panamanske presidenten Mireya Moscoso.

Och nu satsar Posada sitt starkaste kort; förhandla med mig eller jag lägger korten på bordet om både egen verksamhet och den blodiga subversiva verksamhet som USA som stat ägnat sig åt de senaste 40 åren, den tid som Posada Carriles har varit en av CIA:s mest aktiva och brutala terroristagenter.

I en intervju som Posada gav till New York Times för några år sedan, talade han om hur USA:s regering har utväxlat vapen mot knark eller om mordkomplotten mot president Kennedy. Reportern Jean-Guy Allard betraktar detta utspel som ett försök att paralysera och skrämma upp Vita Huset till att ge Posada det beskydd han vill ha för att undvika att ruttna bort i ett fängelse i Venezuela.

En av Posadas andra advokater, Eduardo Soto, förklarade på en presskonferens i Miami att Posada och USA-regeringen nästan hade kommit överens om en förlikning om hur Posada skulle få det beskydd han begär. Taktiken går ut på att regeringen ska hänvisa till den Internationella konventionen mot tortyr för att undvika att Posada utlämnas till Venezuela. I gentjänst ska Posada dra tillbaka sin ansökan om politisk asyl i USA.

USA:s Security Departement säger också att det är oroat och tror att Posada kan komma att utsättas för tortyr om han deporteras till Venezuela, där denne är medborgare.

– Det är höjden av absurditet, sammanfattar Jean-Guy Allard i Granma International, att denne internationelle terrorist som under täcknamnet ”Kommissarie Basilio” var chef för DISIP:s operativa kommando och under åratal torterade, kidnappade och mördade dussintals personer, nu hänvisar till den Internationella konventionen mot tortyr.

Dick Emanuelsson