<20500>
Intervju med Raymundo Fernandez, internationell sekreterare i CTC, Kubas LO
Om Kuba sägs det att det inte finns några fria fackföreningar. Att allt styrs av kommunistpartiet och staten. Att försök till bildande av ”oberoende” fackföreningar möts med fängelse. Hur mycket av det är sant och vad är CTC:s uppgifter. Latinamerikareportern Dick Emanuelsson har träffat Kubas LO:s internationella sekreterare, Raymundo Fernandez.
HAVANNA / För 30 år sedan kom jag till Kuba första gången, ivrig att ”ta på den kubanska revolutionen”, känna det fuktiga heta karibiska klimatet men framför allt ta del av Revolutionens landvinningar. Resten av Latinamerika låg i spillror och folken försmäktade, till stor del styrda av militärdiktaturer som Pinochet, Videla eller Stroessner.
I dag, 30 år sedan är det nästan tvärtom. I Latinamerika sjuder det av politisk aktivitet och vänstern eller progressiva demokratiska rörelser går fram på bred bas och tar över regeringsmakten i land efter land. IMF och Världsbanken, dessa organ som varit politiska utpressningsverktyg för de transnationella bolagen befinner sig, om inte i ekonomisk bankrutt, så åtminstone i politisk konkurs. I land efter land ber folken dessa ”privatiseringsorgan” att bokstavligen fara åt h-e. Ty saldot som IMF och VB har lämnat efter sig är misär, barnadödlighet eller massarméer av barn i arbete.
Och Kuba går mot ett halvt sekel av Revolution, ett halvt sekel av den längsta ekonomiska blockaden ett land och folk fått utstå i modern tid. ”Hur många regeringar hade lyckats med den bedriften”? undrade en britt jag träffade i Havanna. Frågeställningen är viktig för Kuba har de senaste 17-18 åren genomgått de största utmaningarna mot den sociala och politiska process som inleddes den 1 januari 1959 då ”Los Barbudos” segerrikt in tågade in i Havanna och ville styra sin ö utan inblandning av USA-ambassadören, ”den starke mannen på Kuba”.
De kubanska fackföreningarna (Confederación Nacional Obrera de Cuba, CNOC) som hade bildats 1925 men krossats vid generalstrejken 1935 under Machadodiktaturen, återuppstod 1939 som CTC, Confederación de Trabajadores de Cuba. I spetsen stod Lázaro Peña och hans högra hand, den svarte sockerrörshuggaren Jesus Menéndez. Nio år senare, 1948, skulle denne reslige svarte man, medlem av kommunistpartiet och två gånger vald till underhuset, skjutas ihjäl i ryggen ombord på ett tåg av regeringens utsände mördare, kapten Joaquín Casillas.
En ny mörk period inleddes som kulminerade med statskuppen i mars 1952, utförd av USA:s man i Havanna, korpral Fulgencio Batista. Mot denne man reste sig en ung juridikstuderande, Fidel Castro Ruz, som först anmälde kuppmakaren Batista inför Högsta domstolen för landsförräderi, men som fängslades den 26 juli 1953 efter att ett militärt resningsförsök, som svar på Högsta domstolens avvisande av Castros anmälan, hade misslyckats. Efter frigivandet 1955 inledde Fidel Castro befrielsekriget som segrade den 1 januari 1959. 1961, två år efter revolutionen, konstituerades CTC igen, men med namnet Central de Trabajadores de Cuba.
I ETT AV HAVANNAS centrala arbetarkvarter har CTC sitt säte. Byggnadsarbetare håller på och bygger om, de två gamla hissarna i det gröna huset står still och svetten bryter fram efter fem våningar. Ett solidaritetsprojekt från spanska fackföreningar betyder solenergi på taket som ska förse den stora byggnaden med el. På något sätt symboliserar detta projekt den innovationsanda som råder på Kuba och som presenteras varje dag som en livsnödvändighet.
Hoten mot Kuba kommer inte bara från Vita Huset och ”Plan Bush”, som detaljerat redogör på 454 sidor hur grannen i norr ska ta över Kuba och återföra det till samma tid som när Evert Taube skrev ”Flickan i Havanna”, det vill säga bordell- och kasinomaffiornas epok. Hoten kommer också från klimatförändringarna i världen där Kuba utsätts allt oftare för både orkaner som långvarig torka. Men landet klarar detta naturens raseri över människornas blinda utplundring av våra naturresurser mycket bättre än vilket annat land som helst eftersom bakom Kuba står ett organiserat folk som likt soldaterna i en armé i krig vet sin plats när vindarna drar upp till orkanstyrka och duggregnet förvandlas till piskande vattenfall över palmer, hustak och människor.
TROTS ETT LATENT KRIGSHOT från republikanerna i norr är kubanerna som vanligt starkt självsäkra och menar att ”jänkarna kan försöka, men här kommer det möta ett enat folk som vet hur ett gevär hanteras. Om Irak är ett problem, trots den inre splittringen, kommer de att möta en ännu värre storm om de landstiger på Kuba”.
I samma anda genomfördes den 19:e CTC-kongressen i november 2006.
– De viktigaste besluten på kongressen var att förstärka CTC:s struktur, enhet och enighet, från medlemsbasen till den nationella ledningen. Kongressdiskussionerna pågick under ett års tid på alla nivåer inom CTC och kulminerade på kongressen. Uppgiften att försvara Kubas suveränitet, som sedan 48 år är utsatt för en kriminell blockad som drabbar den kubanske arbetaren och hans familj hårt, står i förgrunden. Men också att försvara socialismen med alla dess sociala landvinningar. Den tredje uppgiften handlar om enheten mellan arbetarklassen, partiet och Fidel, säger Raymundo Fernandez, internationella sekreterare i CTC.
- I våra länder utpekas landsorganisationer som den kubanska som en simpel underavdelning till kommunistpartiet och regeringen. Hur skulle du vilja förklara för våra läsare skillnaden i uppgifter för en fackförening i kapitalism och i socialism, som den kubanska?
– Allt beror på vilken uppgift facket har under socialismen. För vår del handlar det om två delar. Den första är att representera de anställda inför företagsledningen. Visst har även vi arbetsmarknadskonflikter men de är inga antagonistiska motsättningar. För i socialismen ska den administrativa ledningen i första hand tänka på den anställdes leverne och väl. I centrum står inte resurser eller pengar, inte heller privategendomen för att jag ska kunna tjäna mer, utan människan.
– Kubas arbetare och anställda äger produktionsmedlen. Det betyder inte att vi inte har kollektivavtal eller olika arbetsmarknadslagar, självklart har vi det. Men vi producerar inga rikedomar till någon rik magnat eller transnationellt företag. Produktionsresultatet avsätts till att skapa välfärd för våra familjer, till utbildning och sjukvård, kort sagt; till att utveckla vårt land och uppnå det vi vill, ett mer rättvist samhälle. Och det är där som CTC både representerar som ansvarar för att medlemmarna uppfyller sitt ansvar inför företaget.
– Hur fungerar det? Ta till exempel diskussionen om den ”Ekonomiska Årsplanen” i vilken såväl facket som den administrativa företagsledningen är delaktig och har ansvar. Den handlar om att gemensamt på företaget utarbeta en årsbudget, vilka effekter denna plan kan innebära för den enskilde och kollektivet på företagets alla nivåer.
– När du tar upp om att CTC skulle vara en slags underavdelning till Fidel ställer jag motfrågan varför CTC skulle tänka annorlunda än Fidel? Varför bildades CTC på 1930-talet om det inte var för att kampen skulle utmynna i det som ägde rum 1959 och tiden därefter? Så länge det finns ett gemensamt tänkande som gynnar människan att dela den sociala och ekonomiska egendomen kommer CTC stå enat bakom partiet och Fidel. För varken pengar eller andra medel är kapabla att ändra på detta.
– I dag ser vi hur fackföreningar i kapitalistiska länder försvinner som ett resultat av hur den nyliberala modellen påtvingas folken i världen. Vi ser varje dag hur företag anser det mer lönsamt att anställa personal utan att det existerar en fackförening på platsen. I många länder ökar BNP i omfattning men trots det ökar samtidigt fattigdomen, hungern, misären och den sociala orättvisan. Därför menar vi att också den internationella fackföreningsrörelsen genomgår en kris. Men dessbättre växer en fackföreningsrörelse fram från vänster som alltid har haft en dröm i det som Kuba idag representerar. Här finns inget barnarbete, kvinnan har samma rättigheter som mannen att komma ut på arbetsmarknaden, med mera.
- Hur ser den ekonomiska situationen ut nu, 2007, efter 17 år av ”Specialperiod”? En taxichaufför menade att det inte går att leva på ransoneringsboken och de 225 pesosen i minimilön (10 dollar).
– Om inte den kubanske arbetaren hade haft både förståelse och kraft att står emot de enorma svårigheter som uppstod när Kuba förlorade 85 procent av sin utrikeshandel när Sovjetunionen rasade samman, då hade läget varit nästan utsiktslöst. Det är sant att den ekonomiska situationen fortfarande är tuff. Vi har stora problem med kollektivtransporter och trångboddhet. Men situationen har förbättrats markant de senaste åren och under 2006 hade vi en ekonomisk tillväxt på 12,5 procent (och under 2007 på nästan tio procent, reds. anm.).
– Men om du enbart begränsar dig till att analysera den låga minimilönen (som inte är genomsnittslönen, den ligger på 440 pesos/månad) så blir det fel. Du kan inte se minimilönen isolerat som i Latinamerika. Där måste du betala för all samhällsservice som utbildning och sjukvård, hyra, el och vatten och till och med graven eftersom kyrkogården har privatiserats. Här är detta i stort sett gratis. Men dessa rättigheter kommer från de rikedomar som arbetaren skapar. Vi arbetare är alltså de som avgör om landet ska gå framåt eller inte.
– Förutom att förbättra arbetsdisciplinen och öka produktiviteten föreslog Fidel ett energisparprogram som beslutades och genomfördes. I detta byttes alla ”gula” glödlampor ut mot lågenergilampor. I den kampanjen deltar ALLA, från skolbarnen till pensionärerna. Kampanjen utgör en del i arbetet att medvetengöra befolkningen, fostra människorna i ekonomi, att spara och effektivisera. Det är oerhört viktigt att folk inser att ljuset i lampan kostar pengar och att vår påse med pengar är VÅR påse men att den ska räcka till hela befolkningen.
- Vilka konkreta uttryck sig denna sparkampanj i fabriken?
– Det handlar om att använda resurserna på ett adekvat sätt; effektivitet och kvalité. Hur man kommer fram till det bästa sättet avgörs i diskussionerna mellan de anställda och företagsledningen. Vi har upplevt mycket svåra tider men det vi nu ser framför oss är ett utmärkt tillfälle där Kubas förbindelser med Latinamerika förbättras varje dag. I Latinamerika har folken sagt ”hit men inte längre”, folk som reser sig mot en modell som medfört misär. Det är ett socialt fenomen som Kuba måste ta tillfället i akt och utnyttja annars kommer historien aldrig att förlåta oss. Det är samma politiska position som Kuba under 48 år har förfäktat mot imperialisten i norr, att inte ge efter för Världsbanken eller IMF. För här finns ingen plats för dem, här kan de inte kräva kollektiva avsked eller ens avskeda en enda arbetare för det tillåter vi inte.
– Det finns ett hopp och det handlar inte om hokus pokus utan att använda våra egna resurser och krafter för att förbättra och skapa vår egen socialism. Här är det inte tillåtet att exploatera sin medmänniska, att tjäna pengar på honom.
- För ett par dagar sedan besökte jag ett stort lager i centrala Havanna där arbetarna arbetade under farliga och sanitärt dåliga förhållanden. CTC:s veckotidning Trabajadores hade publicerat en kritisk helsida över dessa arbetsförhållanden och när jag talade med arbetarna berättade de att reportaget hade fått avsedd verkan. Är dessa reportage vanliga och hur utnyttjas kritiken i Miami?
– Vår tidning Trabajadores måste spela denna kritiska roll, det är en del av vår yttrandefrihet på basen av vårt socialistiska system. Tidningen måste också vara en skola i arbetsdisciplin, arbetskvalité och kultur. De anställda och företagsledningen på lagret du besökte är gemensamt ansvariga för den usla arbetsmiljö de arbetar i. Man måste ställa sig frågan vilken roll det lokala facket spelar för det har ett stort ansvar för arbetsmiljön? Facket har rätt att diskutera vad som helst varje månad med den administrativa ledningen.
”Oberoende” med stöd av CDU och spanska PP
I LO-Aktuellt mars 2007 intervjuades kuban-amerikanen Siro del Castillo. Han tillhör CUTC, en organisation som bildades som så många andra på Kuba men som har sitt kontor i Miami. Men Castillo är inte bara ”oberoende” fackföreningsledare utan framför allt ledande medlem i Kubas Kristdemokratiska Parti, PDC. Partiet har inte sitt kontor i Havanna utan i Miami.
På deras hemsida [1] kan man läsa hur partiets generalsekreterare och Siro del Castillo tog emot det mexikanska högerpartiet PAN:s orförande Manuel Espino. På mötet som ägde rum i augusti 2006 blev bägge partier överens om att förstärka den Kristdemokratiska kontinentala samordningen (ODCA) och med hjälp av det spanska högerpartiet Partido Popular och tyska CDU skapa en front mot den allt starkare latinamerikanska vänstern under ledning av ”Castro-Chavez”. ”Espino har via sina förbindelser med spanska Partido Popular, tyska CDU och Stiftelsen Konrad Adenauer tagit de första stegen”, konstaterar det kubanska PDC.
Penningflöde till kubanskt Miamifack
Men det är inte bara högerpartier som ingår i den ” Svarta Internationalen” som stöder den kubanska exilgrupper i främst USA men även i Madrid och Stockholm. I Latinamerika utpekas USA-organ som USAID eller NED för att vara underorgan till CIA eller State Departement. NED och USAID anslår varje år miljontals dollar till organisationer från det ”civila samhället” som många gånger inte är annat än civila fasader för penetrering av USA:s politik i olika länder. Advokaten Eva Golinger och journalisten Jeremy Bigwood från USA avslöjade efter statskuppen i april 2002 i Venezuela, att dessa organ hade finansierat större delen av de organisationer och rörelser som deltog i störtandet av demokratin.
Samma sak med Kuba där NED under budgetåret 2005 betalade [2] ut drygt 2,5 miljoner dollar, knappt 20 miljoner svenska kronor, till 17 olika organisationer. Men alla har sitt kontor i USA, framför allt i Miami och mycket lite av dessa pengar kommer fram till de oppositionsgrupper som verkar på Kuba, ett faktum som debatterades i USA-kongressen i början av året, korruptionen i Miami lägger beslag på det mesta, var kritiken.
En organisation som får gröna sedlar är Federation of Electric, Gas and Water Plants, FEGWP. År 2005 fick FEGWP, som också har sitt kontor i Miami, 177,696 dollar [3], drygt 1,3 miljoner kronor. Som motiv för sitt anslag säger NED att det ska stödja ett ”träningscenter som ska träna kubanska arbetare i arbetsrätt och på Kuba distribuera information om internationell arbetsrätt”. Denna generositet från Bushadministrationen för arbetarsaken kontrasterar starkt mot Vita husets antifackliga och arbetarfientliga politik i USA. Varje år är en majoritet av de tio mest antifackliga företagen i världen just USA-företag, till exempel Wall-Mart. Innan jag reste till Kuba, tog jag kontakt med Joel Brito, som på FEGWP:s hemsida utpekas som generalsekreterare. Min ansökan om att få träffa och intervjua en fackledare eller fackligt aktiv i FEGWP på Kuba besvarades aldrig. Men Raymundo Navarro hävdar att på Kuba finns det ingen annan ”oberoende” fackförening än CTC. Allt annat är ”spöken”.
Plan Bush: Återerövra Kuba
– Här ser vi ytterligare en motsättning. Hur hög är den fackliga organisationsgraden i USA? Tolv procent. Varför är den så låg? Den är ett resultat av den nyliberala politiken i USA. USA-regeringen vill inte se fackföreningar i sitt eget land men däremot på Kuba, säger Fernandez och skrattar. Det är en illustration av det hat USA-regeringen hyser mot sitt eget folk.
– För det andra så är det allmänt känt att USA:s regering finansierar, via Plan Bush, den interna kontrarevolutionen (på Kuba) med 80 miljoner dollar under 2007-2008. I denna plan ryms vad de kallar för ”oberoende” fackföreningar. Men det är omöjligt att säga var dessa personer eller lokaler finns på Kuba. I våra lokaler, fackföreningar eller bland de 3,6 miljoner medlemmarna finns det inte en enda som vad jag vet tillhör det nämnda eller andra påstått ”oberoende” fack.
– Men detta utgör delar av kampanjen mot vårt land. Vi är medvetna om att bildandet och finansierandet av dessa föreningar handlar om att kunna delta på internationella sammankomster och där anklaga Kuba för brott mot de mänskliga fria och fackliga rättigheterna. Inte bara i FN utan även i FN-organ som ILO där de anklagar Kuba för att ha ledande fackföreningsledare fängslade.
– Det var därför beslutet på vår 16:e kongress i november 2006 var så viktigt: att slå vakt om enheten mellan partiet och CTC. Våra 3,6 miljoner medlemmar vet bokstavligt vad det skulle innebära om USA-imperialismens mål förverkligas; att ta ifrån oss alla våra rättigheter och egendomar (85 procent av kubanerna äger sin bostad och betalar ingen hyra), privatisera hälsovård och utbildning och alla offentliga egendomar.
– Skillnaden i vår och deras ideologi består i att de anser sig ha rätt mörda människor genom att invadera och ockupera Irak eller Afghanistan medan kubanerna (läkare och lärare) reser till 76 länder för att rädda människoliv. Kuba ger solidaritet och USA död. Därför tvivlar vi på trovärdigheten hos dem som påstår sig vara ”oberoende” fackföreningsledare men som stöder sig på en folkmordsregim eller försämrar för vanliga arbetande människor i sitt eget land.
Informell sektor på Kuba?
Det är synligt att Kuba har gått framåt sedan jag var här sist, 1999, det finns mer varor i affärerna. Men jag har en känsla av att det också finns ett embryo till en framväxande informell sektor. I Latin- och Centralamerika tillhör majoriteten av den yrkesaktiva befolkningen den informella sektorn, utslagna från den ordinarie arbetsmarknaden. Hur ser CTC på det fenomenet? Är det ett en konsekvens av Specialperioden? Hur hög är till exempel arbetslösheten? frågar jag CTC:s internationelle sekreterare.
– Den ligger på 1,9 procent. Men den som inte arbetar på Kuba beror på att den personen inte vill arbeta. Det är sant att med Specialperioden växte den informella sektorn som ett sätt för att mildra krisens effekter. I takt med att ekonomin och landet utvecklas, är vår målsättning att reducera denna sektor. Men, säger Fernandez med ett leende, det finns också en nästan outplånlig del av denna arbetslöshet och informella sektor som har att göra med våra historiska kulturella rötter, i annat fall vore det inte Kuba, säger CTC-ledaren skrattande och hänvisar till den karibiska mentaliteten som är svår att råda bot på.
– Men vi är optimister. Mellan år 2000-2006 ökade sysselsättningen med 1,5 miljoner arbeten, framför allt inom servicesektorn. Men på dessa arbeten ska man tillägga ytterligare 100.000 arbetare som blev arbetslösa men som sattes på skolbänken efter att 70 av 150 sockerbruk lagts ner på grund av ineffektivitet eller dålig lönsamhet. I vilket annat latinamerikanskt land som helst hade denna armé av arbetare kastats ut på gatan. På Kuba behöll de sin lön för att utbildas till ett annat yrke. Kuba investerade i kunskaper.
Latinamerikansk integration
- Den latinamerikanska integrationen, hur går den och hur betalas de kubanska läkarna när de gör utlandstjänst?
– Det finns över 29 000 kubanska läkare och sjukvårdsarbetare i närmare 60 länder i världen. Kuba har en stor skuld till dessa länder och folk som anlände till Kuba som internationalister. Flera av dem gav sina liv för den kubanska revolutionen, som till exempel Che Guevara. Alla dessa utlandsarbetare är medlemmar i facket. De fortsätter att uppbära sin lön under de två år de är ute på arbete, men CTC garanterar att deras familjer inte ska behöva göra allt för stora umbäranden när en av familjen saknas. Facket, men även företagsledningen, utgör alltså en länk mellan arbetsplatsen och familjen. Mottagarländerna i världen är djupt tacksamma för Kubas oegennyttiga insatser som räddar liv. Vi är medvetna om att det finns krafter (den politiska högern, reds anm.) som är motståndare till Kubas hjälp och att våra kamrater ibland befinner sig i fara. Men vi gör det med målet att rädda Latinamerika och Karibien.
[1] http://www.pdc-cuba.org/pan-mex.htm
[2] http://www.ned.org/grants/05programs/grants-lac05.html
[3] http://www.ned.org/grants/05programs/grants-lac05.html#Cuba
19:e CTC-KONGRESSEN I NOVEMBER 2006
Kongressen antog sammanlagt 16 resolutioner med uppgifter för den kommande perioden, bland dem löner och arbetsorganisation, internationella förbindelser eller det militära försvaret av Kuba i händelse av en USA-invasion.
- CTC är den enda landsorganisationen på Kuba med 19 fackförbund och 3,6 miljoner medlemmar. Organisationsgraden är 94 procent.
- CTC:s kongress beslutade att höja nivån på arbetarnas kulturella och ekonomiska medvetenhet, en grundförutsättning för att gå vidare.
- Kongressen slog också fast betydelsen av ett rigoröst arbetarskydd och en grundläggande hälsovård.
- Varje vald kongressdelegat informerar sitt arbetskollektiv om besluten som antogs på kongressen.
- ”Arbetsdisciplinen” är en annan fråga som framför allt efter revolutionen 1959 var nödvändig att skärpa. Kubanen har lång väg att gå om han ska uppnå samma arbetsdisciplin som svensken eller tysken.
- CTC har 5 000 förtroendevalda över hela landet som är helt oavlönade.
Dick Emanuelsson
<1419>
BAKGRUND:
Kuba backar inte för Bildts eller Bushs ultimatum
I snart ett halvsekel har Revolutionen pågått. Få ifrågasätter de sociala framgångarna, trots en lika lång blockad som varje år fördöms av FN:s generalförsamling. Kubanen är förmodligen den mest kultiverade, mest allmänbildade och friskaste personen på den amerikanska kontinenten. Bara Canada har lägre barnadödlighet än Kubas som ligger på 5,3 barn per tusen födda under ett år. USA redovisar 7,1. Nicaragua 30,1.
Men trots att Latinamerika tar Kuba till sin famn förstärker USA och EU sin isoleringspolitik av Kuba. Att den karibiska ön inte vill fjäska med utrikesministrar från EU framgick det mycket klart för den svenska högerns utrikesminister Carl Bildt. Gör rent på egen bakgård innan ni kommer och pratar om mänskliga rättigheter, kubanens odiplomatiska budskap till en skakad Bildt. De historiska erfarenheterna visar också att Kuba aldrig har accepterat ultimatum från politiker i den ”1:a världen”.
Men hoten och blockaden från USA skärps och de mest aggressiva Miamikubanerna ser en invasion som det enda alternativet för att göra sig av med, som de säger, ”Castrodiktaturen”. Men mot sig kommer de att möta ett enigt folk, säger nästan alla kubaner man talar med, som vet hur ett gevär ska hanteras. Kanske det är därför som USA-generalerna hittills har lyckats hålla stånd mot ett nytt militärt äventyr med förödande konsekvenser.
Dick Emanuelsson
<1086>
”Oberoende” med stöd av tyska CDU och spanska PP?
I LO-Aktuellt mars 2007 intervjuades kuban-amerikanen Siro del Castillo. Han tillhör CUTC, en organisation som bildades som så många andra på Kuba men som har sitt kontor i Miami. Castillo är inte bara ”oberoende” fackföreningsaktivist utan framför allt ledande medlem i Kubas Kristdemokratiska Parti, PDC. Partiet har inte sitt kontor i Havanna utan i Miami.
På deras hemsida [1] kan man läsa hur partiets ordförande Marcelino Miyares och Siro del Castillo tog emot det mexikanska högerpartiet PAN:s orförande Manuel Espino. På mötet som ägde rum i augusti 2006 blev bägge partier överens om att förstärka den Kristdemokratiska kontinentala samordningen (ODCA) och med hjälp av det spanska högerpartiet Partido Popular, Francos avläggare, och tyska CDU skapa en front mot den allt starkare latinamerikanska vänstern under ledning av ”Castro-Chavez”. ”Espino har via sina förbindelser med spanska Partido Popular, tyska CDU och Stiftelsen Konrad Adenauer tagit de första stegen”, konstaterar det kubanska PDC.
Dick Emanuelsson
[1] http://www.pdc-cuba.org/pan-mex.htm
<2127>
Penningflöde till kubanskt Miamifack
I Latinamerika utpekas USA-organ som USAID eller NED (The National Endowment for Democracy) för att vara underorgan till CIA eller State Departement. NED och USAID anslår varje år miljontals dollar till organisationer från det så kallade ”civila samhället” som många gånger anklagas för att vara civila fasader för penetrering av USA:s politik i olika länder.
Advokaten Eva Golinger och journalisten Jeremy Bigwood från USA avslöjade efter statskuppen i april 2002 i Venezuela, att dessa organ hade finansierat större delen av de organisationer och rörelser som deltog i störtandet av demokratin.
Samma sak med Kuba där NED under budgetåret 2005 betalade [2] ut drygt 2,5 miljoner dollar, knappt 20 miljoner svenska kronor, till 17 olika organisationer med Kubaanknytning. Men alla har sitt kontor i USA, framför allt i Miami och mycket lite av dessa pengar kommer fram till de oppositionsgrupper som verkar på Kuba, ett faktum som debatterades i USA-kongressen i början av året, Miami lägger beslag på det mesta, var kritiken.
En organisation som får gröna sedlar är Federation of Electric, Gas and Water Plants, FEGWP. År 2005 fick FEGWP, som också har sitt kontor i Miami, 177,696 dollar [3], drygt 1,3 miljoner kronor. Som motiv för sitt anslag säger NED att det ska stödja ett ”träningscenter som ska träna kubanska arbetare i arbetsrätt och på Kuba distribuera information om internationell arbetsrätt”. Denna generositet från Bushadministrationen för arbetarsaken kontrasterar starkt mot Vita husets antifackliga och arbetarfientliga politik i USA. Varje år är en majoritet av de tio mest antifackliga företagen i världen just USA-företag, till exempel Wall-Mart där all facklig verksamhet bekämpas till det yttersta.
Innan jag reste till Kuba tog jag kontakt med Joel Brito, som på FEGWP:s hemsida utpekas som generalsekreterare. Min ansökan om att få träffa och intervjua en fackledare eller fackligt aktiv i FEGWP på Kuba besvarades aldrig. Men Raymundo Navarro hävdar att på Kuba finns det ingen annan ”oberoende” fackförening än CTC. Allt annat är ”spöken”.
Dick Emanuelsson
[2] http://www.ned.org/grants/05programs/grants-lac05.html
[3] http://www.ned.org/grants/05programs/grants-lac05.html#Cuba
--------------------
NED-Cuba (17 org. 2005 och 13 org. 2006, alla med säte i USA, Miami)
NED-PENGAR TILL ”KUBANSKA” ORGANISATIONER – I USA
Totala summa: 2,364,995 dollar till 17 organisationer, alla med säte i USA.
Från USAID kommer 8 miljoner dollar.
Dessutom innebär “Plan Bush” ytterligare 80 miljoner dollar för budgetåren 2007 och 2008. För 2009 20 mijoner dollar samt 35 miljoner till Radio och TV-Marti.
Afro-Cuban Alliance
$62,000*
To promote discussion about the conditions of Afro-Cubans and Afro-Cuban issues. The Afro-Cuban Alliance will establish a quarterly journal, Islas, which will be distributed inside and outside the island. The journal will seek to inform Cubans of African descent on the island and in exile about civil rights, the hidden history of slavery and racial discrimination in Cuba, the experience of civil rights movements, and how to organize to bring about change.
Asociación Encuentro de la Cultura Cubana (Cuban Culture Encounter Association)
$200,000*
To promote free debate and discussion about Cuban politics and the future of Cuba. Endowment support will enable Encuentro to publish its journal Revista Encuentro and continue to maintain its website and its web-based daily newspaper Encuentro On-Line. Encuentro will publish four editions of its journal, which will be distributed in Cuba and abroad.
Bibliotecas Independientes de Cuba (Independent Libraries of Cuba) (BIC)
Vem kan vara “oberoende” om man tar emot pengar från en stormakt som USA?
$133,773*
To promote intellectual freedom and debate inside Cuba. BIC will continue to provide material assistance to independent libraries in Cuba and promote international awareness of the library movement. BIC staff will travel to Latin America and Spain to meet with libraries, universities, think tanks, and other organizations to enlist their support for individual libraries and the libraries movement.
Center for a Free Cuba
$55,000*
To provide humanitarian assistance and emergency relief to political prisoners and their families. Assistance will go to family members of the nearly 300 prisoners detained in Cuba because of their political beliefs.
Center for International Private Enterprise
$123,288
To increase the flow of independent information to Cuba. CIPE will distribute its award-winning magazine Perspectiva in Cuba. Perspectiva provides practical information and analysis on democratic, market-oriented reforms to its readers.
Cuban Committee for Human Rights (CCHR)
$65,000*
To support human rights in Cuba. The Cuban Committee for Human Rights will work with the UN Human Rights Commission in monitoring and investigating the human rights conditions in Cuba. The Committee will publish and disseminate both in Cuba and internationally news and information about the human rights situation in Cuba, and provide humanitarian assistance to political dissidents and prisoners of conscience in Cuba.
CubaNet
$67,500*
To promote the free flow of information to and from Cuba. CubaNet will provide humanitarian and material assistance to Cuban independent journalists on the island, hire a professional editor, and send representatives to Europe and Latin America to promote international solidarity with independent Cuban journalists.
Directorio (The Cuban Democratic Directorate)
$663,690*
To promote access to objective information and news in communities inside Cuba. The Directorio will establish a radio station specializing in programming devoted to community development and community news. The station will promote greater awareness of citizen participation, entertainment, and events at the local level.
Disidente Universal de Puerto Rico (Universal Dissident of Puerto Rico)
$67,200*
To increase the flow of independent information to Cuba and within Cuba. Disidente will publish and distribute in Cuba its monthly journal, El Disidente, and maintain its website, www.disidenteuniversal.org, containing articles and editorials from activists living on the island, dissidents living in exile, international news organizations, and an up-to-date list of political prisoners in Cuba.
Federación Sindical de Plantas Eléctricas, Gas y Agua (Federation of Electric, Gas and Water Plants)
$177,696*
To promote labor rights and defend independent labor unions and workers in Cuba. Working with independent labor leaders, the Federation will produce a report on labor rights violations inside Cuba. The group will also support a training center that will train Cuban workers in worker rights and distribute information inside Cuba on international labor laws and the activities of international unions.
Fundación Hispano Cubana (Hispano-Cuban Foundation)
$76,000*
To increase the flow of independent information to Cuba. The Foundation will publish and distribute in Cuba three editions of its journal Revista Hispano Cubana. The journal features articles and editorials on politics, human rights, and social and cultural issues. The Foundation will post each edition on the journal's website , as well as prepare previous editions of the journal in CD-ROM format.
Group for Corporate Social Responsibility in Cuba (GCSRC)
$213,108*
To promote labor rights and defend independent labor unions and workers in Cuba. GCSRC will conduct an international informational campaign about the violation of international labor conventions and promote corporate responsibility in Cuba by documenting the labor rights conditions, participating in a public hearing of the Inter-American Commission for Human Rights, and holding a conference in Spain with corporate social responsibility experts, union activists, and investors. GCSRC will continue to provide training and material support to labor activists inside Cuba.
National Democratic Institute for International Affairs
$175,000*
To support peaceful democratic change in Cuba. NDI will work with Miami based civil society organizations to hold discussions on transition experiences, raise international support and awareness about grassroots civil society initiatives on the island and the plight of the political prisoners, and coordinate communications between Cuban opposition leaders on the island and the international community. NDI will also provide support in developing and consolidating the organizational structure and the advocacy and outreach skills of Cuban civil society organizations.
Partners of the Americas
$86,712*
To strengthen women's groups in Cuba and increase collaboration in Latin America. Partners will provide printed training material to women's groups to strengthen their technical capacity in the areas of social communication, women's legal rights, and leadership development. Partners will also facilitate links between Cuban and non-Cuban women's rights groups interested in working with Cuban organizations.
People in Need Foundation (PINF)
$99,900*
To support the spread of information inside Cuba through local "samizdat" literature. PINF and Eastern Europeans who were active in producing "samizdat" during the 1980s will provide training and assistance to Cuban groups producing printed materials and video-journals on life in Cuba. PINF will also organize the second meeting of the International Committee for Democracy in Cuba in Brussels, Belgium.
People in Peril Association (PIPA)
$16,900*
To promote independent research and think tanks in Cuba. People in Peril will work with independent Cuban activists and intellectuals to conduct research and analysis on issues of political and economic transitions.
Red Feminista Cubana, Inc. (Cuban Feminist Network)
$82,228*
To promote women's rights in Cuba. Red Feminista will establish contacts with women's movements throughout the world, collect materials, and initiate a series of training programs inside Cuba for independent women activists. Red Feminista will expand its women's network to disseminate information on the strategies and activities of women's movements in other countries.
2006:
Cuba
Afro-Cuban Alliance
$90,000*
To promote discussion about the conditions of Afro-Cubans and Afro-Cuban issues. The Afro-Cuban Alliance will continue to publish a quarterly journal, Islas, distributed inside and outside the island. The journal seeks to inform Cubans of African descent on the island and in exile about civil rights, the hidden history of slavery and racial discrimination in Cuba and the experience of civil rights movements.
Asociación Encuentro de la Cultura Cubana (Cuban Culture Encounter Association)
$210,135*
To promote free debate and discussion about Cuban politics and the future of Cuba. Endowment support will cover part of the administrative costs that will enable Encuentro to publish its journal Revista Encuentro and continue its web-based daily newspaper "Encuentro On-Line" and its internet chat portal "Connections." Encuentro will publish four editions of its journal, which will be distributed in Cuba and around the world.
Bibliotecas Independientes de Cuba (Independent Libraries of Cuba) (BIC)
$133,780
To promote intellectual freedom and debate inside Cuba. BIC will continue to provide material assistance to independent libraries in Cuba and promote international awareness of the library movement. BIC staff will travel to Latin America and Spain to meet with libraries, universities, think tanks, and other organizations to enlist their support for individual libraries and the libraries movement.
Center for a Free Cuba
$55,000
To provide humanitarian assistance and emergency relief to political prisoners and their families. Assistance will go to family members of the nearly 300 prisoners detained in Cuba because of their political beliefs.
Cuban Democratic Directorate (Directorio)
$195,000
To promote access to objective information and news in communities around Cuba. Directorio will continue to offer radio programming devoted to community development and local news. The station will reach out to young people, women, and moderate elements of Cuban leadership through programs that promote greater awareness of citizen participation, entertainment, and events at the local level.
CubaNet
$47,500
To support independent journalism and promote freedom of expression in Cuba. Endowment support will allow CubaNet to continue to provide compensation to independent journalists in Cuba who provide news and analysis of the situation in Cuba for publication on the CubaNet website. A representative of CubaNet will also travel to Europe to promote the work of independent Cuban journalists and build international solidarity with the journalists.
Disidente Universal de Puerto Rico (Universal Dissident of Puerto Rico)
$67,200
To increase the flow of independent information to Cuba and within Cuba. Disidente will publish and distribute in Cuba its monthly journal, El Disidente, and maintain its website, www.disidenteuniversal.org, containing articles and editorials from activists living on the island, dissidents living in exile, and international news organizations. The website also maintains an up-to-date list of political prisoners in Cuba.
Fundación Hispano Cubana (Hispano-Cuban Foundation)
$43,061
To increase the flow of independent information to Cuba. The Foundation will publish and distribute in Cuba three editions of its journal Revista Hispano Cubana. The journal features articles and editorials on politics, human rights, and social and cultural issues. The Foundation will post each edition on the journal's website, as well as reproduce previous editions of the journal in CD-ROM format.
Grupo Internacional para la Responsabilidad Social Corporativa en Cuba (International Group for Social Corporate Responsibility in Cuba) (GIRSCC)
$222,700
To promote labor rights and defend independent labor unions and workers in Cuba. GIRSCC will inform businesses and labor organizations about the violation of international labor conventions in Cuba. In addition, GIRSCC will document and produce a report on labor conditions in Cuba and participate in public hearings at the Organization of American States and International Labor Organization. Lastly, GIRSCC will continue to provide training and material support to labor activists inside Cuba in their efforts to organize and monitor working conditions inside the island.
National Democratic Institute for International Affairs
$143,504
To support peaceful democratic change in Cuba. NDI will work with Miami-based civil society organizations to hold discussions on transition experiences, as well as raise international support and awareness about grassroots civil society initiatives in the country and the plight of the political prisoners. Additionally, NDI will continue to provide support in developing and consolidating the organizational structure and the advocacy and outreach skills of Cuban civil society organizations.
People in Need Foundation (PINF)
$108,789*
To support the spread of information inside Cuba through local "samizdat" literature. PINF will continue to support independent journalists and dissidents through training programs and humanitarian aid in the country and through the work of the International Committee for Democracy in Cuba in Europe. PINF will also conduct research in Cuba to explore the possibility of expanding its activities to include projects directed at Cuban youth.
People in Peril Association
$33,784*
To promote independent research and think tanks in Cuba. People in Peril will continue to support independent Cuban intellectuals who are conducting research and analysis on issues of political and economic transitions. People in Peril will continue the exchange between Cuban intellectuals and Slovak experts and expand the geographic reach of the project.
Red Feminista Cubana, Inc. (Cuban Feminist Network)
$87,750
To promote women's rights in Cuba. Through its contacts with women's movements around the world, Red Feminista will collect and send materials to Cuba for independent women activists and will hold a series of training programs for them. Red Feminista will expand its women's network within Cuba from six to eight groups to which it disseminates information on the strategies and activities of women's movements in other countries.
