Historien om en desperat kubansk mor i Lima med en hjärtsjuk dotter

 

Skillnaden mellan kubansk medicinsk hjälp i världen mot Covid-19 och den colombianska "hjälpen" i form av aktiva och f.d. armésoldater som rekryterats till Haiti och utpekas som mördare av landets president.

Historien om en desperat kubansk mor i Lima med en hjärtsjuk dotter

DICK EMANUELSSON / TEGUCIGALPA

I Facebookgruppen ”Latinamerikaintresserade” finns en svensk-peruan, Carlos Cerna som har bedrivit en intensiv kampanj till stöd för Keiko Fujimoris och den peruanska högerns påstående om att ”valet i Peru skulle ha vunnits på valfusk”. Nu, efter att den peruanska Valtribunalen har konstaterat att ingen av de tusen röstprotokoll som Fujimori hävdade utgjorde ett valfusk, har Mr. Cerna i stället övergått till att delta i den internationella högerns kampanj mot Kuba.

 

Provokationen från Perus ambassad i Havanna

Och med anledning av den nya USA-kampanjen och kopplingen till landet Peru, gick tankarna osökt till en händelse kring 1980 då den peruanska ambassaden öppnade sina portar i Havanna för alla kubaner som ville lämna Kuba och flyga till Lima.

Trädgården fylldes med tusentals kubaner. De hade naturligtvis föreställt sig att därifrån flyga till Miami. Men det gick inget vidare.

De var inte välkomna efter att Florida hade tagit emot 130.000 kubaner varav de flesta var ”Escoria” (mänskligt avfall), som 6,5 miljoner demonstrerande kubaner hävdade i den största demonstrationen i Kubas historia. ”¡Que se vayan”! Dra! uppmanade Fidel i ett tal dessa kubaner som föredrog Miami framför Jose Martis fosterland.

 

Fängslade i Miami, tält i Limas parker

I Miami Herald publicerades skräckhistorier om hur kvinnor hade blivit gruppvåldtagna av dessa kubaner som fick ”koncentreras” i vad de kallade för ”koncentrationsläger”. Myndigheterna i Miami stod perplexa inför den våg av brott dessa kubaner begick.

En kubanska läkare undersöker en flicka i Havanna. Hälsovården är gratis.

President Jimmy Carter som hade stimulerat USA:s ”lockelser” att ”ta båten från Mariel”, en kubansk hamn 65 kilometer väster om Havanna, dit Miami-kubanernas yachter angjorde för att transportera kubaner till USA, ångrade sig djupt. För vad han tog emot var nog just ”Escoria”! Kommer ni ihåg filmen "Scarface" med Al Pacino som förkroppsligade en stor del av dessa `Marielitos´ i Miami.

Men de kubaner som i stället hade flugit till Lima, flera tusen, blev sittande i Lima. Där blev de varse om det som kubanerna har men inte finns att tillgå i Peru; en gratis sjukvård med kvalité. Inte heller en socialtjänst som kunde ge dem en lägenhet, möbler, ett arbete eller socialbidrag. ”Klara sig bäst den som kan”! blev det konkreta mottot för tusentals av dessa kubaner som slog upp sina tält i Limas parker där de överlevde dygn efter dygn under regn eller fruktansvärd hetta.

Malenconpromenaden i Havanna. I Kuba finns inga barn som sover på gatorna. I världen är det 200 miljoner och Latinamerika och Karibien är starkt representerat. Men Kuba finns inte med i statistiken. Foto: Dick Emanuelsson.

Bebis med hjärtfel men ingen vård

Bland dem fanns en kubanska med sin bebis. Bebisen som led av hjärtfel blev allt sjukare och den desperata modern gick till sjukhuset där sjukhusledningen förklarade att hon var tvungen att söka privat svindyr sjukvård för sin dotter.

Desperat stoppade hon en kvinnlig läkare på sjukhuset och på knä bad hon henne att hjälpa hennes dotter. Läkaren, med sina typiska andinska drag med de höga kindknotorna i det bistra ansiktet tittade på kubanskan, men sa inget utan övergick till att titta på bebisen som hon tog in i ett av behandlingsrummen.

Därefter gick hon ut, pratade med några kollegor som samlades kring bebisen och de inledde därefter en liten operation som bebisen behövde genomgå för att överleva.

Bebisen överlevde och den kubanska modern, överväldigad och gråtande av tacksamhet mot denna peruanska läkare från Pedro Castillos Anderna tittade bara på henne när hon svarade på den kubanska kvinnans fråga om hur hon ”skulle kunna tacka henne i brist på pengar”?

– Tacka inte mig, tacka det kubanska folket som finansierade och gav mig möjlighet att STUDERA TILL LÄKARE PÅ KUBA!

 

Kubanskan Luisa Toledano, som inte är modern i berättelsen men som tillsammans med denna kom till Lima för 41 år sedan lever nu i det gigantiska fattiga bostadsområdet Villa Salvador med cirka 400.000 invånare. Hon överlever genom att sälja äpplejuice. Foto: El Comercio.

Det dödliga viruset och den kapitalistiska egoismen: Fallet USA-Paraguay-Kuba

 

"Den paraguayanska kongressen ska skicka en omedelbar not till Kuba med en begäran om att få köpa in det kubanska vaccinet, det enda i Latinamerika och Karibien.

Det dödliga viruset och den kapitalistiska egoismen: Fallet USA-Paraguay-Kuba

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2021-04-25 / NÄR USA ÖVERGER och vänder ryggen till sina politiskt allierade när de som bäst behöver ”Husbonden i Norr”, vänder dessa sig i stället till Kuba för att köpa in kubanskt anti-Covid-vaccin! Paraguay är den senaste staten som vill köpa in kubanskt vaccin som nu har börjat appliceras på den egna befolkningen.

Det smått okända Paraguay är en av USA:s främsta allierade på kontinenten. Under militärdiktaturen general Alfredo Stroessner (1953-1989) som störtades av de egna militärerna utgjorde USA-ambassaden en pålitlig allierad till den fascistiska diktaturen som var en av de blodigaste i Sydamerika. Under den av Nixon&Kissinger skisserade ”Operation Condor” greps, torterades, försvann och avrättades tusentals människor i Paraguay.

Och landet fortsätter vara en allierad till USA. Men när till och med landets försvarare av USA-imperialismen nu känner att viruset allt mer närmar sig den egna eliten i landet, handlar det om att skaffa sig nya, om än må vara ”taktiska allierade” i den obönhörliga kampen mot coronaviruset, nu dessutom än mer aggressivare i sin brasilianska variant.

 

Kontakter parlamenten i Paraguay-Kuba

Därför tog landets kongress, via sin ordförande Oscar Salomon initiativet till en träff med den kubanske ambassadören i Paraguay, Raul Gortázar, för att diskutera utvecklingen av forskning om vacciner på ön och den dosbrist som Paraguay står inför.

Salomon uppgav också att ”han kommer att skicka en `brådskande not´ vädjan till sin motsvarighet i Kubas Nationalförsamling, Esteban Lazio, för att påskynda förfarandena för att erhålla kubanska vacciner eftersom Kuba har fem kandidater, varav två befinner sig i den tredje och sista fasen av kliniska prövningar för att utvärdera deras effekt”, så som den spanska nyhetsbyrån EFE rapporterade för sex dagar sedan.

– Paraguay behöver omedelbart vacciner och vi har beslutat att vidta åtgärder i frågan. Vi kommer att kommunicera med vår motsvarighet i den kubanska Nationalförsamlingen och vi kommer att begära deras stöd för att påskynda denna procedur, sa den paraguayanska kongressens ordförande Oscar Salomon till medierna efter mötet med den kubanska ambassadören.

Samme Salomon underströk kvaliteten på kubanska vacciner, med Soberana 02 och Abdala som befinner sig i de mest avancerade stadierna av processen.

Den kubanska ambassadören å sin sida uppgav för pressen att hans land är villigt att ”stödja Paraguay i största möjliga utsträckning”.

 

Var finns USA och EU?

Paraguay har gjort upp kontrakt för att köpa in 4,3 miljoner AstraZeneca-vacciner genom Covax-mekanismen. Men hittills har landet bara fått 36 000 doser och väntar fortfarande på att det återstående antalet doser ska anlända. Uppenbart är att AstraZeneca har problem att kunna producera det antal som flera länder har begärt, medan EU:s toppar hotar det transnationella svensk-brittiska företaget för att inte leverera i tid och i första hand till EU:s medlemsstater. EU följer därmed Trump&Biden-administrationernas egoism som talar om att ”först vi, sedan vi och kanske längre fram de andra”, det vill säga länderna i tredje världen som förnekas vaccinet.

Att de multinationella läkemedelsbolagen i första hand slår vakt om sina profiter och inte vill släppa på patentet för att producera vaccinet i tredje land, är ytterligare en bekräftelse på den kapitalistiska girigheten är beredd att gå över miljoner lik för att försvara bolagens vinster. Och de får stöd av regeringarna i EU och USA som stöder sina multinationella läkemedelsbolag framför mänsklighetens behov av ett vaccin för att stoppa döden på planeten!

Och det makabra är att Paraguay, denna USA-allierade har fått en viss tillgång till vacciner där de flesta av dem som hittills erhållits kommer från donationer från Chile, Förenade Arabemiraten och Indien. Men inte en dos från USA eller EU.

Den spanska nyhetsbyrån EFE uppger även att Paraguays utrikesminister, Euclides Acevedo, i förra veckan träffade landets ambassadör på Kuba, Bernardino Cano, för att få tekniska rapporter om utvecklingen av vacciner och analysera möjligheterna att köpa, när de väl har godkänt av OMS. Cano framhöll att teknikerna från hälsovårdsministeriet skulle studera rapporterna denna vecka för att studera kubanska vacciners livskraft och, om de ger sitt samtycke, gå vidare till inköp av vacciner hos den kubanska regeringen. Dessutom förväntas utrikesministeriet och hälsoministeriet ha samtal med Havanna den här veckan.

Paraguay sju miljoner invånare och sedan den 11 mars 2020 har registrerat 250.165 smittade och 5313 ​​dödsfall.

https://www.swissinfo.ch/spa/coronavirus-paraguay_congreso-paraguayo-enviará-nota-de-urgencia-a-cuba-para-conseguir-vacunas/46548180

 

 

 

Det kubanska kommunistpartiet och ”Mikrofraktionen” under 1960-talet

 

ANIBAL ESCALANTE (till vänster), ordförande för det kubanska kommunistpartiet 1959 var en av dem som uteslöts 1962 ur det som skulle bli det nya kommunistpartiet, tre år efter Revolutionens seger. På bilden studerar de bägge partiets tidning HOY, Idag.

Det kubanska kommunistpartiet och ”Mikrofraktionen” under 1960-talet

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2021-04-20 / Källan till vissa delar om ”Mikrofraktionen” i nedanstående text har jag tagit från den intervju som portalen ”OnCuba” (USA) gjorde med Ricardo Bofill, en av de cirka 35 före detta PSP-medlemmarna som utpekades för att tillhöra Fraktionen. OnCuba är, som den själv beskriver sig ”den enda kommunikationsplattformen med kontor och juridisk representation på båda sidor av Floridasundet: Havanna och Miami. Tidningarna Art OnCuba och OnCuba Travel publicerar uteslutande innehåll om Kuba, eftersom de är de enda i sitt slag med distribution över hela USA”.

*  *  *

”Amerikas första Sovjet”!

ANÍBAL ESCALANTE DELLUNDÉ var innan revolutionen 1959 det kubanska kommunistpartiets ordförande. Jag minns särskilt ett avsnitt i Saverio Tutinos bok om den ”Kubanska Oktoberrevolutionen” när Escalante berättar om vad han kallade för partiets sekteristiska period på 1930-talet. Machadodiktaturen (1929-1933) gick till offensiv mot partiet som förbjöds och dess medlemmar förföljdes och massakrerades, utsattes för selektiva mord, fängslanden och torterades.

Machadodiktaturen störtades i mitten av 1933 i de omfattande folkprotesterna och en provisorisk regering utsågs. Men den blev kortvarig för den 4 september 1933 hade sergeanten Fulgencio Batista gripit makten i en militärkupp. Universitetsprofessorn Ramón Grau San Martín valdes till president i den nya regeringen medan Batista upphöjdes till genral och befälhavare för de väpnade styrkorna.

Kommunisterna hade varit de ledande i generalstrejken mot Machadodiktaturen och gick i spetsen för skapandet av den ”Första Sovjeten på den Amerikanska kontinenten”, då arbetarna den 13 september 1933 på sockerbruket i närheten av kommunen Bayamo i Granmaprovinsen, hissade den röda fanan med hammaren och skäran och utropade den första ”Sovjeten”, Rådet för Arbetare, Bönder, Soldater och Sjömän på den amerikanska kontinenten i kamp mot den blodiga Machadodiktaturen som var ansvarig för kommunistpartiets medgrundare, Julio Antonio Mella.

”Det anses vara det viktigaste och historiskt mest betydelsefulla exemplet på tillämpningen av den linje som fastställdes av centralkommittén för Kubas kommunistiska parti vid sitt 5:e centralkommittémöte i augusti-september 1933 för att om möjligt organisera Rådet (Sovjet) för arbetare, bönder, soldater och sjömän. Protokollet från detta CK-möte påträffades i centrala Mabay (idag Archimedes Colina), som ligger nära Bayamo, i östra Kuba, en provins med en hundra år gammal kamptradition”, skriver ECU-Red [https://www.ecured.cu/Mabay_(Bayamo)#Creaci.C3.B3n_del_1er_Soviet].

Den 13 september 1933 utropade arbetarna på sockerbruket den första ”Sovjet”, Rådet för Arbetare, Bönder, Soldater och Sjömän på den amerikanska kontinenten.

Järnhård partidisciplinTutino beskriver i sin bok ingående denna intressanta revolutionära erfarenhet och Machadodiktaturens period av repression mot kommunistpartiet. Och Tutino citerar Escalante om hur han beskriver den järnhårda partidisciplinen från den tidsepoken, som kanske inte var speciellt utmärkande för de kubanska kommunisterna utan en reflektion över den internationella kommunistiska rörelsens hängivna och ideologiskt och politiskt mycket motiverade medlemmar.

I fallet Escalante och Tutinos anekdot, handlade denna om den fängslade kubanske kommunisten under Machadodiktaturen som för att vägra tala, bet av sig tungan. Och för att undvika att underteckna ett papper av erkännande under tortyr, slog sönder sina fingrar mot fängelsegallret.

 

Kommunistiska ministrar

Kommunistpartiet som bildades 1925 var illegalt fram till slutet av 1930-talet. Blas Roca var partiets generalsekreterare från 1934-1962.

Det är sant att partiet, som 1939 hade döpt om sig till Unión Revolucionaria Comunista (URC) och som 1944 än en gång döpte om sig till PSP, Partido Socialista Popular, PSP, under parollen om antifascistisk kamp mot Hitlerfascismen stödde presidentkandidaten Fulgencio Batista vid valet 1939 (perioden 1940-1944). Det ska understrykas att Batista genomförde den militära statskuppen 1952, det vill säga 13 år senare. De två ledande kommunisterna Juan Marinello Vidaurreta, en av kontinentens mest framstående intellektuella och Carlos Rafael Rodríguez, utsågs till ministrar utan portfölj.

 

”Kombination av alla slags kampformer av masskaraktär”

Det handlade helt enkelt om vad de colombianska kommunisterna sammanfattade i formeln av en ”Kombination av alla slags kampformer av masskaraktär”, märk väl ordet massorna, och den inkluderade och inkluderar också den väpnade kampen såväl som den parlamentariska.

När den senare har uttömts och repressionen inleds mot den revolutionära förtruppen hade större delen av de latinamerikanska kommunistpartierna också ett Militärt Program att vila tillbaka på. Men styrkeförhållanden och alla de omständigheter som måste beaktas INNAN man går in i den väpnade kampen var och är avgörande för hur perspektivet och möjligheterna att slå tillbaka med samma medel som den repressiva staten kan bedömas.

I Kuba drog sig de kommunistiska ministrarna sig tillbaka och förberedde partiet och massorna på att slåss med andra kampformer, i synnerhet när det kalla kriget inleddes 1948.

I Colombias fall vet vi att den av Pentagon uppgjorda ”Plan Lasso” resulterade i attacken av den colombianska armén och dess stridsflyg mot en liten by, Marquetalia där 48 bönder i maj 1964 under ledning av den unge lantarbetaren Manuel Marulanda drev ett kooperativ som Pentagon och den konservativa högern i Colombia ansåg var embryot till en ”Oberoende Republik”. 16.000 infanterisoldater och stridsflyg under överinseende av USA:s militära rådgivare attackerade Marquetalia som under tre veckors strider försvarades av Marulanda och den lilla grupp som senare skulle resultera i en av de största gerillaorganisationerna i Latinamerika, FARC-EP.

Gerillatrupper från FARC-EP i djungeln i norra Colombia.
FOTO: DICK EMANUELSSON

Den subjektiva faktorn mognade 1956 i Kuba

Och det var när Fidel och 26-julirörelsen inledde sin väpnade politiska kamp i Sierra Maestra som den subjektiva faktorn hos det kubanska folket hade mognat. Den objektiva faktorn, livet för de kubanska massorna, fanns representerat i ett överflöd. Raul hade tillhört kommunistpartiet PSP innan 26-majrörelsen hade bildats och till stora delar fått sin politiska fostran i partiet.

Det är sant att det kubanska partiet en kort tid under kriget till viss del stod under inflytande av den så kallade ”Browderismen”, representerat av Earl Browder, generalsekreterare för USA:s kommunistparti. Det handlade om att understryka ”kampen för den fredliga samexistensen mellan två ekonomiska system”. Det handlade så klart om att ge Sovjetunionen och de allierade stöd under kriget mot Hitlerfascismen men som Sovjetunionen och flera av kommunistpartierna ansåg var en omöjlig sammanslutning av två antagonistiska ekonomiska system, socialism visavi kapitalism.

Browder avpoletterades från det politiskt skadliga inflytande han hade utövat mot de latinamerikanska kommunistpartierna när han uteslöts av USA:s kommunistparti 1946.

 

ORI och det nya Kommunistpartiet, PCC

Från och med 1958 gick PSP och den förkrossande majoriteten av partimedlemmarna in i kampen som en av tre centrala rörelser i kampen för att störta Batistadiktaturen; 26-julirörelsen, Studentdirektoratet samt PSP.

Efter Revolutionens seger inleddes arbetet med att bygga det Nya Partiet. Och det är här som Anibal Escalante och en liten grupp av de gamla PSP-medlemmarna från och med 1962 kom i motsättning till Revolutionen och dess kollektiva ledning.

Man måste komma ihåg att det nya Kubas Kommunistiska Parti konstituerandes formellt först vid den första partikongressen 1970. Innan dess, det vill säga mellan revolutionens seger 1959 till 1965 utgjorde den revolutionära förtruppen av ”las Organizaciones Revolucionarias Integradas” (ORI), De Revolutionära Integrerade Organisationerna (ORI). Den 3 oktober 1965 återuppstod Kubas Kommunistiska Parti, PCC.

Ledande medlemmar i det historiska kommunistpartiet i Kuba INNAN Revolutionen.

Mikrofraktionen och Escalante

I en rapport av Raul Castro till PCC:s centralkommitté den 24 januari 1968, redogjorde han för vad som uppfattades som en ”mikrofraktion” ledd av Anibal Escalante. Denne hade 1962 exkluderats från ORI medan en tidigare ledande PSP-kommunist som Carlos Rafael Rodriguez intog Nummer 3 inom den organisatoriska strukturen i ORI och senare i PCC. Där fanns även den av kubanerna älskade PSP-veteranen Blas Roca.

«I mitten av 1966 tog vi emot information av olika slag om åsikter, kritik av revolutionens ledning och speciellt av kamrat Fidel Castro, liksom kommentarer mot partiets ideologiska linje, framförd av några äldre medlemmar i PSP. Fram till dessa dagar hade informationen uppstått spontant. Mycket av den härrörde från förslag som hade framförts i slutet av 1965 på gården `Dos Hermanos´, som administrerades av Aníbal Escalante Dellunde, där fester genomfördes och där gamla medlemmar från PSP deltog, vänner till den senare (Escalante)”, uppgav Raúl Castro.

 

 

ENLIGT DE UPPGIFTER som publicerats betraktade Escalante och ”Mikroframktionen” ledningen för Revolutionen, ledd av Fidel som småborgerliga avvikare från en revolutionär linje. Enligt de få källor som finns att tillgå talades det även om att fraktionsmakarna skulle ha ansett att ledningen för Kuba INTE intog en vad de ansåg vara en ”en till Sovjetunionen vänskaplig linje”. Escalante hade pendlat mellan Moskva, där han deltog i redaktionen för den internationella tidskriften Ny Tid (Tiempos Nuevos) och Kuba sedan 1962-1966.

På CK-mötet 1968 som pågick under 24 timmar, varav Fidel talade i tolv, hördes två av Mikrofraktionens medlemmar; José Matar och Ramón Calcines. Efter mötet uteslöts de ur partiet.

De övriga som var inblandade, sammanlagt 35 personer ställdes inför rätta och fick fängelsestraff på 2-15 år. Escalante fick det längsta straffet.

 

Samtida strider med kontrarevolutionen i Escambraybergen

Det kan synas vara hårda straff med tanke på att inga terroristaktioner hade utförts av Fraktionen. Men varje seriös bedömare av de sammanlagda omständigheterna kring denna tid vet att Fraktionen, som Raul konstaterade på CK-mötet, kunde utnyttjas av kontrarevolutionära krafter och skapa förvirring och manipulation från USA:s sida.

Vid samma tidpunkt (i mitten av 1960-talet) pågick hårda strider i Escambraybergen mot de kontrarevolutionära väpnade grupper som hade sin bastion där varifrån de tog emot vapensändningar och andra förnödenheter från USA:s illegala flygoperationer. Dessa väpnade kontrarevolutionära grupper orsakade stor skada under flera år i de ekonomiska sabotagen mot elinstallationer och jordbruket som var stående inslag.

Raul:

”Som en politisk kraft saknade den (Fraktionen) betydelse, medan dess politiska avsikt av handlingarna var av en allvarlig karaktär. Som en strömning inom den revolutionära rörelsen utgjorde den en klar reformistisk, reaktionär och konservativ strömning, även om vi mycket väl inser att många av den här typen av strömningar cirkulerar i atmosfären i dessa tider”.

1983, på den lilla karibiska ön Grenada, störtades den älskade revolutionären MAURICE BISHOP av en grupp inom hans eget parti som anklagade honom för att vara en imperialistisk agent. Mordet togs som en blixtsnabb förevändning av USA för att invadera Grenada. Den tragiska händelsen, i vilken flera kubanska byggnadsarbetare som byggde en internationell flygplats för att utveckla Grenadas turistsektor, dödades vid invasionen.

Exemplet kan vara en minnesbeta för dem som inte begriper att en Revolution är ingen plats för ”tendensfrihet” där var och en kan göra vad som han eller hon vill utan där varje aktion som företas registreras av Revolutionens fiender. Disciplinen som de kubanska kommunisterna har visat och uttryckt under dessa drygt 60 år av en skoningslös blockad har utgjort en varningslampa för imperialismens Plan att återerövra Kuba.

Här finns det inte plats för några äventyrligheter, ett historiskt konstaterande som bygger på den internationella revolutionära rörelsens samlade erfarenheter.

Slutade bortglömd i Miami

Ricardo Bofill, som var en av de 35 före detta PSP-medlemmarna som utpekades för att tillhöra Fraktionen dömdes till tolv års fängelse och avtjänade åtta år. Efter straffet hankade han sig fram som bibliotekarie. Innan gripandet var han professor på den filosofiska fakulteten på Havannas universitet.

Men med marxismen och ”den revolutionära linjen” som han och Escalante stod det sämre till. Han tog 1976 initiativet till en av de många USA-stödda ”människorättsorganisationerna” med de antisovjetiska reaktionära MR-grupperna som förebild. 1988 lämnade han Kuba.

«Han var en grundläggande faktor i allt väsentligt i skapandet av (den kubanska) dissidentrörelsen. Han är far till allt detta”, sa den kubanske skriftställaren Norberto Fuentes i en kommentar till ”OnCuba”.

Och i likhet med Ricardo Bofill slutade även Fuentes i en exil i Miami.

KÄLLA:

Den ”Kubanska Oktoberrevolutionen”, av Saverio Tutino.

Fidel, Escalante, Bofill y la microfracción
https://oncubanews.com/cuba/fidel-escalante-bofill-y-la-microfraccion/

 

Honduras mot den kriminella blockaden av Kuba!

 

På torget PLAZA KUBA, med Kubas Nationalhjälte JOSE MARTI i bakgrunden och i hjärtat av Honduras´ huvudstad Tegucigalpa samlades i dag ett 30-tal honduraner (restriktioner mot folksamlingar för pandemin) för att kräva av USA att Vita Huset lyfter på den av FN varje år fördömda blockaden mot Kuba! FOTO: GONZALO VALERIO SOTO.

INTERNATIONELL PROTESTDAG MOT USA:s BLOCKAD AV KUBA!

Honduras mot den kriminella blockaden av Kuba!

AV DICK & MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO

TEGUCIGALPA 2021-03-27 / Under en stekande centralamerikansk sol som strålade nästan bokstavligt värme över Plaza Cuba i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa, samlades ett trettiotal honduraner för att än en gång fördöma den kriminella USA-blockaden mot ”Karibiens pärla”, Kuba.

Den här dagen, 27 mars 2021, har inte bara Latinamerikas folk på olika sätt manifesterat sin solidaritet med Kuba och fördömt USA:s bokstavliga brott mot mänskligheten, över stora delar av världen har den INTERNATIONELL PROTESTDAGEN MOT BLOCKADEN AV KUBA fått en uppslutning i fem kontinenter!

Folken har uttryckt sitt fördömande av blockaden och samtidigt uttalat sin solidaritet med det kubanska folket, som under det senaste året vunnit kärlek och tillgivenhet under pandemi. Folken har verkligen och bokstavlig med egna erfarenheter kunnat se i konkret handling vem som står för Solidaritet med folken och vem som står för Krig och Folkmord i världen.

Helena Flores, ordförande i den honduranska Vänskapsföreningen med Kuba intervjuas av den svenske latinamerikareportern Dick Emanuelsson. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO.

Video-Intervju med Helena Flores:

https://youtu.be/7P5zY9Yf7jM

Ambassadör Francisco
Delgado intervjuas.

På PLAZA CUBA, i hjärtat av Honduras´ huvudstad, talade Kubas ambassadör FRANCISCO DELGADO och tackade det honduranska folket för deras permanenta solidaritet i den gemensamma kampen för mänskligheten.

Där återfanns HELENA FLORES, ordförande för Vänskapsföreningen Honduras-Cuba, som just på grund av pandemin organiserade en begränsad närvaro torget PLAZA CUBA för att undvika smitta bland sina landsmän.

I intervjun med henne lyfte hon fram de starka vänskapsband som finns mellan de två karibiska folken långt före orkanen Fifí. Den vräkte in med 165 km/t på den honduranska atlantkusten den 19 september 1974 och orsakade en tragedi med mer än 8210 döda. Fidel skickade omedelbart en medicinsk brigad till det centralamerikanska landet, vilket upprepades efter orkanen Mitch 1998, som orsakade 6500 dödsfall och tusentals försvunna. Sedan det året och ytterligare tjugo år till stannade den Kubanska Medicinska Brigaden i Honduras.

– Men den återvände den 15 december 2020 efter att de två orkanerna ETA och IOTA hade dragit med fruktansvärd kraft i oktober och november 2020. Den kubanska brigaden stannade i tre månader och återvände till Kuba för tio dagar sedan, säger Helena Flores.

Honduras´ ungdom vet vem som är dess vän och fiende.
Sedan den USA-stödda militärkuppen den 28 juni 2009
har den sociala och ekonomiska situationen förvärrats 
dramatiskt. Tiotusentals unga honduraner och hela familjer
med barn emigrerar mot Norr. Men många stannar och slåss
för en bättre framtid. FOTO: GONZALO VALERIO SOTO.

INTERNATIONELLT VÄNSKAP med Kuba har stärkts avsevärt sedan pandemin började i mars förra året. Cirka 40 länder har mottagit Hälsovårdsbrigaden Henry Reeve och folken själva har insett att CIA:s hatiska propaganda mot ön i Karibien saknar all uns av sanning. I Honduras kan man höra och se hur lyssnare och tevetittare ringer till redaktörerna och dagligen kan vi höra och se hur många människor vittnar om tacksamheten de visar efter att de har behandlats av kubanska läkare och sjuksköterskor.

– Därför är kravet mot USA att häva blockaden starkare än någonsin i Honduras, understryker Helena Flores som tillägger att solidariteten med ön kommer att stärkas regionalt med de centralamerikanska länderna. I juli, inför en ny årsdag av den Sandinistiska Revolutionen i Nicaragua, planeras en regional konferens i Managua som ska organisatorisk och politisk ska stärka solidariteten med Kuba.