Historien om en desperat kubansk mor i Lima med en hjärtsjuk dotter
DICK EMANUELSSON / TEGUCIGALPA
I Facebookgruppen ”Latinamerikaintresserade” finns en
svensk-peruan, Carlos Cerna som har bedrivit en intensiv kampanj till stöd för
Keiko Fujimoris och den peruanska högerns påstående om att ”valet i Peru skulle
ha vunnits på valfusk”. Nu, efter att den peruanska Valtribunalen har
konstaterat att ingen av de tusen röstprotokoll som Fujimori hävdade utgjorde ett
valfusk, har Mr. Cerna i stället övergått till att delta i den internationella
högerns kampanj mot Kuba.
Provokationen från Perus ambassad i Havanna
Och med anledning av den nya
USA-kampanjen och kopplingen till landet Peru, gick tankarna osökt till en
händelse kring 1980 då den peruanska ambassaden öppnade sina portar i Havanna
för alla kubaner som ville lämna Kuba och flyga till Lima.
Trädgården fylldes med tusentals
kubaner. De hade naturligtvis föreställt sig att därifrån flyga till Miami. Men
det gick inget vidare.
De var inte välkomna efter att
Florida hade tagit emot 130.000 kubaner varav de flesta var ”Escoria” (mänskligt
avfall), som 6,5 miljoner demonstrerande kubaner hävdade i den största
demonstrationen i Kubas historia. ”¡Que se vayan”! Dra! uppmanade Fidel i ett
tal dessa kubaner som föredrog Miami framför Jose Martis fosterland.
Fängslade i Miami, tält i Limas parker
I Miami Herald publicerades skräckhistorier om hur kvinnor hade blivit gruppvåldtagna av dessa kubaner som fick ”koncentreras” i vad de kallade för ”koncentrationsläger”. Myndigheterna i Miami stod perplexa inför den våg av brott dessa kubaner begick.
En kubanska läkare undersöker en flicka i Havanna. Hälsovården är gratis. |
President Jimmy Carter som hade
stimulerat USA:s ”lockelser” att ”ta båten från Mariel”, en kubansk hamn 65
kilometer väster om Havanna, dit Miami-kubanernas yachter angjorde för att
transportera kubaner till USA, ångrade sig djupt. För vad han tog emot var nog just
”Escoria”! Kommer ni ihåg filmen "Scarface" med Al Pacino som förkroppsligade en stor del av dessa `Marielitos´ i Miami.
Men de kubaner som i stället hade
flugit till Lima, flera tusen, blev sittande i Lima. Där blev de varse om det
som kubanerna har men inte finns att tillgå i Peru; en gratis sjukvård med
kvalité. Inte heller en socialtjänst som kunde ge dem en lägenhet, möbler, ett
arbete eller socialbidrag. ”Klara sig bäst den som kan”! blev det konkreta mottot
för tusentals av dessa kubaner som slog upp sina tält i Limas parker där de
överlevde dygn efter dygn under regn eller fruktansvärd hetta.
Bebis med hjärtfel men ingen vård
Bland dem fanns en kubanska med sin
bebis. Bebisen som led av hjärtfel blev allt sjukare och den desperata modern
gick till sjukhuset där sjukhusledningen förklarade att hon var tvungen att
söka privat svindyr sjukvård för sin dotter.
Desperat stoppade hon en kvinnlig
läkare på sjukhuset och på knä bad hon henne att hjälpa hennes dotter. Läkaren,
med sina typiska andinska drag med de höga kindknotorna i det bistra ansiktet
tittade på kubanskan, men sa inget utan övergick till att titta på bebisen som
hon tog in i ett av behandlingsrummen.
Därefter gick hon ut, pratade med
några kollegor som samlades kring bebisen och de inledde därefter en liten
operation som bebisen behövde genomgå för att överleva.
Bebisen överlevde och den kubanska
modern, överväldigad och gråtande av tacksamhet mot denna peruanska läkare från
Pedro Castillos Anderna tittade bara på henne när hon svarade på den kubanska
kvinnans fråga om hur hon ”skulle kunna tacka henne i brist på pengar”?
– Tacka inte mig, tacka det kubanska folket som finansierade och gav mig
möjlighet att STUDERA TILL LÄKARE PÅ KUBA!