MARIA SANDBLAD, journalist with knowledge and experience of working in Cuba since the 1970s, and KRISTINA HILLGREN, psychologist also with deep knowledge of the Caribbean pearl that is threatened by being completely sonically annexed by today's neo-colonial heirs to James Monroe's motto of "America for the Americans", who rejected the America beyond the borders of the then young republic that arose on July 4, 1776.
From Stockholm to Donald Trump on the USA's 250th
Independence Day with the demand to leave Cuba in peace:
Stop
the killing of Cuba’s people!
This
message is sent from Stockholm, Sweden, to Washington, D.C. USA, addressing
President Donald Trump, leader of the world’s largest economic and military
power.
Mr.
President, we know that you with a stroke of your pen can change matters.
Please pick up the pen and cancel the oil embargo!
The
world will thank you.
Your
decision will save so many lives. Surgeries that have been halted because of
power shortages can resume, and new operations can begin. Kidney dialysis
machines, incubators and neonatal intensive care units can function again.
Cuban
homes and transport systems can work once more.
We
know you can make this happen!
With
best regards from Sweden,
KRISTINA
HILLGREN,
Psychologist,
Psychiatry and Toxicology, Contact with Cuba since 2001
(kristina.hillgren@live.se)
MARIA
SANDBLAD,
journalist, author, Music and Culture, contact with Cuba since 1970
mariasandblad@hotmail.com
Sven Britton is a physician and professor emeritus.
Cuba “is a threat to the
US because it has another system operating which is not capitalism in the way
the US performs”
AV DICK EMANUELSSON
STOCKHOLM / 2026-07-04 / Sven
Britton is a physician and professor emeritus. He has worked as a professor of
infectious diseases at Karolinska Institute In Stockholm, in Ethiopia, Ghana
and Cuba. Britton has also been a member of parliament for the Social Democrats.
Below is his speech on America's Independence Day, July 4th.
“It has been threatened by
this trading embargo that it has suffered under during 62 years, by Cuba is in
understandable and certainly unacceptable for us. Cuba represents only about 3%
of the US population in a small country and it has no natural resources, that
the US is in demand of.
Why is it threatened by
this little country which is its nearest neighbor?
I think it is because this
country did achieve something which is remarkable despite the, fact that it has
little economic forces. They managed to have free education in the country,
they have also an excellent medical care, that they can make their own medicine
and they can export medicines to the neighboring countries. And they can export
doctors to neighboring countries.
This small country with
its small resources managed things that the much larger US has, not managed. It
had a lower mortality of its children than the US had at least until five years
ago. We are impressed by Cuba, what is achieved.
Of course, it is a threat
to the US because it has another system operating which is, of course not
capitalism in the way the US performs. We think for this reason that it has
been followed and threatened by this trading embargo, and now even worse they
have stopped the oil export to Cuba.
So, they have no
electricity and no power to confirm for ordinary daily living and for hospital
care and things. It is a strangulation of a country that is already
strangulated and we are appalled by the Swedish government that says nothing
against this.
Of course, this is much
more difficult now, we are members of NATO and the leading country, of NATO is
the US so we don't dare to say anything that is against what the US is doing now.
But here we are some Swedish
people, it's not only us here, but that are reacting against, what the US does
to Cuba at present time. We want to express this on the US national day which
is celebrated in a very pompous way now. But at the back yard of this is what
the US does to Cuba, strangling an already strangled small country.
We protest against this
and we do it in front of the Swedish parliament who has been quiet, despite all
the suffering that Cuba is now exposed to. We thank you for listening to us.
Miamis borgmästare Francis Suarez ville bomba Kuba i den masshysteri som hans egna krafter hade skapat via två miljoner Twitter som postades från Miami och Madrid, snarare än att inse sitt ansvar och hjälpa Miamis Covidsmittade som har en dödlighet som är 75 gånger högre än Kubas.
Är det dags att lämna “S.O.S.
Cuba” och i stället ge en hjälpande hand till #S.O.S. Miami#?
(Vi utgår från att Miami får en hjälpande hand
av Erik Jennische och hans till vissa delar CIA-finansierade CRD, Civil Rights
Defenders [1]) ).
Det är andemeningen i följande video från den spanska alternativa
nyhetsbyrån Cuba-Informacion-TV.
Den presenterar torra
men oerhört avslöjande fakta för sin publik.
Som till exempel:
·Att samma dag som #SOS-Kubakampanjen# lanserades,
presenterade John Hopkins University i USA en avslöjande statistik om
dödligheten per miljon invånare i världen som var 519, i USA 1870 och på Kuba
132.
·Om vi jämför dödlighetstalet Miami-Kuba är det
relativa antalet dödsfall 75 gånger lägre i Kuba än i Miami County eller i
Madrid. Kommer det att skapas en #S.O.S.-MIAMI# eller #S.O.S.-MADRID#, med stöd
av internationella artister.
VÅR KOLLEGA PÅ Cuba-Informacion-TV ställer också
den intressanta frågan som kanske Jönsson på DN kan svara på om hur många
ledareartiklar vi kan läsa som handlar om de 200 dödsfallen i protesterna i
Sydafrika? Eller hur många medier som skrev en rad om den 60:e bondemassakern i
år i Colombia?
Och för att inte gå
alltför långt från det spanska fastlandet nämner kamrater fallet med den spanska
biståndsarbetaren JUANA RUIZ som
fotograferas inför den israeliska militärdomstolen med fotbojor fyra månader
efter att hon gripits. Jo, jo, det skulle bli smaskiga rubriker om det vore Kuba,
Venezuela eller Nicaragua! Men nu handlar det om en annan folkmördarstat,
Israel.
Knappt ett ord om de nya
ständiga bevisen för olagligt berikande av Emeritus
Kung JUAN CARLOS´ 40-åriga samarbete med de blodiga kvinnohatande Golfmonarkierna.
För den dag då ny information om detta fall blev känt toppade 1:a-sidorna i den
spanska pressen med; ”massprotester på Kuba”!
Till exempel den frankistiska
spanska dagstidningen ABC publicerade 220 digitala artiklar, 30 per dag i
frågan om demonstrationer på Kuba. Där har ni proportionerna på det politiska
urvalet och den politiska redigeringen som en redaktionschef i samråd med sin
chefredaktör verkställer varje dag.
Sedan påstår samma
medier att de ”använder OBEROENDE medier och personer som källor för att ge en
så objektiv bild av en händelse”.
Fan´Trot som
Rellingen sa.
Samma historia
upprepas gång efter gång och samma falska flinande ansiktsuttryck från reportrar
och tidningsägare breds ut i teverutan eller i dagstidningens bildbyline.
Och alla journalister
vet hur slipstenen ska dras och skrattar åt det när de står på journalisternas
pub efter avslutad ”Fake-dag”!
Sandra Leyton Susana Rojas (infällda bilden), är koordinator för Solidaritetskollektivet Siboney i Chile som aktivt verkade för frigivandet av De 5 fängslade kubanerna i USA och som nu går vidare i arbetet för att bryta blockaden mot Kuba.
Så arbetade vi från Chile i
"solidaritet med De 5". Nu bryter vi blockaden!
Por Dick Emanuelsson
Den personliga agitationen
i Chile och bearbetandet av den allmänna opinionen i USA utgjorde två
hörnpelare i det framgångsrika solidaritetsarbetet för ”De 5” kubanerna. De
hade fängslats i USA efter att de hade infiltrerat och avslöjat terroristplaner
i den kuban-amerikanska kolonin i södra Florida. Det arbetet kan vara en viktig
manual när kampen nu handlar om att bryta blockaden mot Kuba.
HAVANNA
/ NOVEMBER 2019 / En resväska full med korrespondens i "Solidaritet med De
5" var saldot och frukten av 14 års hårt solidaritetsarbete, berättar
Sandra Leyton Susana Rojas, koordinator för Solidaritetskollektivet Siboney i Chile.
Under 14 år pågick en
permanent korrespondens med De 5 som blev en grund för att skapa solidaritet i
varje del av det 5000 kilometer avlånga territoriet i Chile. De lyckades
väcka intresse och skapa uppmärksamhet av det symboliska fallet för De 5 bland ledande
jurister i Högsta Domstolen, både i Chile och i USA.
Till slut bar det mödosamma
outtröttliga internationella solidaritetsarbetet frukt. Den siste ur De 5 frigavs
i december 2014.
Video: Intervju med Sandra Susana Rojas Leyton från Solidaritetskollektivet Siboney i Chile, gjordes under den Internationella Konferensen i Havanna mot Nyliberalism och Blockad, för Antiimperialism, Solidaritet och Demokrati, 1-3 november 2019. Totalt deltog närmare 1400 personer från 92 länder.
SANDRA ROJAS SUSANA Leyton var en av deltagarna i den stora chilenska
delegationen som deltog på konferensen. Hon berättar om en generations
solidaritetsarbete med De 5 i Chile. I stället för att myndigheterna visade
sin tacksamhet mot De 5, fängslades De 5 i domar i skådeprocesser av ren politisk
karaktär. De verkliga terroristerna beskyddades av den stat som under 60 har
blockerat ön i Karibien.
Sandra Rojas är också en kamrat
som smitts fram ur den antifascistiska underjordiska kampen mot
militärdiktaturen general Augusto Pinochet. Hon är ivrig att delge sina
uppfattningar om de olika formerna av kamp för att nu, efter segern för De 5,
gå vidare för att bryta blockaden mot Kuba och stärka kampen mot nyliberalismen.
I hela Latinamerika reser sig nu folken mot denna kapitalistiska modell som
utarmat folken men berika de transnationella företagen i Latinamerika.
·Berätta om det
chilenska solidaritetsarbetet med De 5. Du sa att du har en resväska full med
korrespondens från när de satt fängslade. Hur började det hela?
– Vi hade ett möte med
solidaritetsgrupper i Chile 2002. Vi informerades om gripandet och fängslandet av
de fem kubanska kamraterna. På den tiden var vi en del av Solidaritetskollektivet
Siboney. Siboney utgörs av kamrater som har bott på i Kuba och andra som
känner kärlek för Kuba. Gruppen har arbetat i 27 år. Men för att gå tillbaka
till 2002 indignerades vi av de godtyckliga orättvisa gripandena av De 5
patrioterna och vi sa; ”Vi måste skriva till dem"! Jag tyckte
det var en verkligen intressant idé och började skriva.
– Jag skrev för hand fem
identiska brev. Och döm om min förvåning när jag började få svar från fem
olika delstater, eftersom de var fängslade i fem olika platser i USA. Svaren
började anlända och jag besvarade deras brev. Denna korrespondens och
kommunikation pågick i 13 år. Det sista brevet jag fick var sju dagar innan
Gerardo [Hernández] frigavs den 17 december 2014. Det var ett underbart jobb. Med
dessa brev gjorde jag under åren olika utställningar och presentationer på olika
möten och sammankomster runt om i Chile. Människor blev motiverade efter
att läst breven och sett fotografierna av De 5.
Vid en av dessa aktiviteter
kom Siboneykollektivet i kontakt med domaren Juan Guzman. På
den tiden hade han utsetts till domare i rättegången mot diktatorn general
Augusto Pinochet.
– Han reagerade mot orättvisan
i fallet och intresserade sig efter att jag talade personligen med honom och dekanus
vid den juridiska fakulteten vid Universidad Central de Chile. Vi lyckades
att övertala honom att delta i ett av de överklaganden av fallet med De
5 som presenterades i Atlantas domstol.
Egna ekonomiska resurser
– Via vår solidaritetsfond och
egna resurser finansierade vi hans resa till Atlanta där överklagandet i fallet
ägde rum. Han imponerades och chockades av orättvisorna i målet och åklagarens
godtycke. Han [Guzman] bjöd in Leonard Weinglass, en mycket
framträdande amerikansk brottmålsadvokat, till Chile. Denne hade lett
försvaret av Jane Fonda i fallet med De 5 i Chicago. Vi
tog denna inbjudan till Chile som vår egen och finansierade Weinglass´ resa
till Chile. Det var så Weinglass träffade han som i dag är ordförande i
den chilenska högsta domstolen; Lamberto Cisternas. Weinglass
gav flera föreläsningar vid universitet i Santiago som Arcis, det Centrala
Universitet och föreläste för flera juridikstuderande på olika platser.
Sandra Rojas säger att
Leonard Weinglass instruerade dem mycket om ursprunget till fallet med De 5.
Även Siboneykollektivet saknade de mer djupgående juridiska detaljerna i fallet. Dessutom
var de bakgrunden för De 5 annorlunda.
– Gerardo dömdes till två
livstidsstraff plus 15 år. Varje fall var annorlunda men Leonard Weinglass
kontrollerade hela försvarets strategi. För mig ´blev det en
`aha-upplevelse´ att arbeta med honom. Detta arbete var mycket vackert,
säger Sonia och tillägger:
– Efter det tog vi kontakt
med Kommittén för Frisläppandet av de 5 i USA. Vi inledde kontakterna med chilenska jurister som började
delta i det konkreta arbetet. En av dem var advokaten Hugo Gutierrez, parlamentsledamot
för kommunistpartiet och den socialistiske senatorn Alejandro Navarro. De kontaktade
den Internationella Kommittén och presenterade Chiles uppfattning.
Leonard Weinglass, den modige nordamerikanske brottmålsadvokaten.
"Att lära av kampen
för 5"!
Sonia Rojas blir
bokstavligt rörd när hon beskriver det genomgripande solidaritetsarbetet för De
5 under årens lopp i Chile. Hon hävdar att den arbetsformen som de tillämpade
för att De 5 skulle friges är en framgångsstrategi också i dag i kampen mot blockaden
av Kuba.
– I strategin för kampen
mot blockaden måste vi ta lärdom från kampen för De 5. För kampen för De
5 grep tag i människorna och växte när vi insåg att vi måste ta striden också
bland opinionen i USA.
– Den amerikanska
kontinenten omfattar mer än en miljard människor. USA representerar 327
miljoner invånare. Om vi lyckas påverka hälften av USA:s befolkning, kommer
vi ha framgång med vår uppfattning mot blockaden mot Kuba. Det gäller att
få människor i USA medvetna om den godtyckliga, olagliga, fientliga attityden
från USA-regeringen. Jag tror att vi skulle uppnå stora saker.
Hon betonar att blockaden
är olaglig, men att den illegaliteten måste bevisas i USA-domstolar, eftersom
det är där den skapades.
En av De 5, René Gonzalez tillsammans med artikelförfattaren Dick Emanuelsson.
– Jag tror att vi måste lära
av denna kamp för De 5. Som till exempel när vi publicerade en annons i New
York Times, som vi ödmjukt också deltog i finansieringen av, bland annat genom
att sälja tårta på torgen i Chile. Men när den första annonsen publicerades blockerade
de intäkterna. För de insåg att denna annons skulle ha en inverkan på USA-opinionen.
Hon menar att detta är en
av framgångsvägarna, det vill säga att byta sig in i den inhemska debatten i
USA och delta aktivt i debatten bland medierna.
·Det chilenska folket har
också tagit emot en stor solidaritet efter militärkuppen 1973. Har den
erfarenheten och lärdomen betytt något i kampanjen för De 5?
– Chile är ett land som
välkomnar internationell solidaritet. Föreställ dig att det finns
chilenare spridda över hela världen! De föddes ur detta fruktansvärda spel,
de var bundna av en diktator som stal och massakrerade tusentals chilenare. Vi
som lever har under 27 år deltagit i Solidaritetskollektivet Siboney i denna
kamp, 27 år och kampen fortsätter.
"Arbetet sker i
bostadsområden"
– Jag har pratat med
människor i USA för att börja samordna åtgärder för att se hur vi påverka hur
den amerikanska opinionen. Det var det förslag som vi lade fram igår i den
1:a Kommissionen [vid den internationella konferensen i Havanna]. Vi är
djupt övertygade om att vi måste nå vanliga människor. Det är så vårt arbete
i Siboney fungerar. Vi verkar i stadsdelar med vanliga människor. Det är
där vi presenterar Kuba, den kubanska kulturen, den kubanska dansen och den kubanska
maten. Folk är öppna för de tillhör inte eliten. Det är vanliga arbetande människor
som är vår sociala bas. Det är där vi arbetar och det är där jag anser att
det borde vara strategin för kampen mot blockaden. Kampen mot blockaden
måste mobiliseras av miljontals latinamerikaner. Men det krävs att medierna
påverkar USA-opinionen för att kunna åstadkomma förändring. Dessutom måste
vi föra upp fallet en nivå så att domstolar i USA uppmärksammar blockaden.
FIDEL besökte Chile och president SALVADOR ALLENDE 1971. Fidel varnade Allende för den växande fascistiska faran som hade målet att störta vänsterregeringen. Affischen är en hyllning till de två hjältarna av Solidaritetskollektivet Siboney och bjuder in chilenarna att delta i en middag med efterföljande dans, ett vanligt sätt att skapa både en social träffpunkt som att skapa finanser för solidaritetsarbetet, något som chilenarna i och utanför Chile under 17 års militärdiktatur blev rent professionella på.
·Sociala nätverk är mycket
viktiga. Men de kan bara vara ett komplement, som du själv säger. Det verkliga
jobbet är den personliga agitationen från person till person?
– Sociala nätverk är bra
men bekväma eftersom du ofta sitter och gör det vid en mobiltelefon. Du
bekänner inte fysiskt färg. Men det är annorlunda när du
blir involverad i något. När du aktivt dras in i något som till
exempel en namninsamling och att skicka brev eller vykort. Vi borde ha
fyllt USA:s UD med latinamerikanska bokstäver som kräver frisläppandet av Lula
da Silva eller krav för ett slut på blockaden.
Delar av Siboneykollektivet samlade till ett internt samkväm.
– Jag skrev hundratals brev
till den amerikanske åklagaren, till den amerikanske justitieministern med krav
frigivande av De 5, många gånger på uppdrag av många chilenare. Vi måste skapa
aktivitet för att skapa en påverkan och inflytande i det land där orätten utvecklas,
det land där vi måste skapa förutsättningar för de förändringar vi behöver i de
latinamerikanska länderna.
·Det faktum att kampen mot
nyliberalismen är ett centralt tema i konferensen här i Havanna, vet vi att nyliberalismen
skapades i ett `laboratorium´ som heter Chile under militärdiktaturen. Aktörerna,
The Chicago Boys och deras mentor, Milton Friedman, utgjorde den raka motsatsen
med sin individualism till vad president Salvador Allendes regering Unidad Popular
representerade. Men just under denna intervju marscherar 130.000 personer
från Valparaiso till Santiago i det nya Chile. Är du förvånad?
– Vi var, som du säger, ett
nyliberalt experiment där koncentrationen av rikedom har varit avgrundslik. Chile
är samtidigt ett rikt land med mycket naturresurser. Vi har extremt
fattiga och samhällsgrupper i djup misär. Men samtidigt har vi extremt rika grupper
som för några år sedan växte fram i Chile. Föreställ dig vad det betyder
när vi har 17 miljoner människor som utan problem skulle kunna leva på de resurser
som våra resurser genererar. Men det är inte så.
Den hånfulle ministern
– I Chile har orättvisan legaliserats. Men
det sker ett folkligt uppvaknande i samhället, eftersom folket säger stopp för
Modellen. Det råder inte bara ett maktmissbruk utan även en attityd av ett
direkt hån mot befolkningen som skapar en enorm frustration. När en före detta
minister försvarade beslutet om att höja priset för tunnelbanan sa; "Ja,
gå då upp tidigare om du vill komma tidigare till arbetet"! De
förlöjligar dig och ger dig praktiskt taget en örfil i ansiktet. Men det kom
till en punkt där de chilenska ungdomarna på ett imponerande sätt satte stopp bokstavligen
för hånet . Vad vi måste göra i dag i Chile är att förändra
konstitutionen, en juridiskt bindande process för att skapa en konstituerande
församling, förbunden till folkliga Författningsråd chilenarna har sista ordet.
1,2 miljoner Santiagobor på Plaza Italia i november 2019. Kravet på en ny demokratisk folklig författning växer sig allt starkare.
– Vi befinner oss nu i den
processen. Det finns ett brett forum för denna debatt. Men regeringen
insisterar på att tala med ledarna för de politiska partierna och de är inte de
representanter folket utan en del av problemet, inte en del av lösningen. Jag
håller med det chilenska kommunistpartiet dem eftersom det säger; ”Vi sätter
oss inte i diskussioner med regering utan legitimitet hos befolkningen. Vi
sätter oss inte med en regering som skickade ut militären på gatorna som hade
ihjäl 20 personer [den 3 november, 2019]. Vad ska du diskutera med Piñera om
när Piñera är en del av dessa superrika som har alla sina egendomar i
skatteparadis som Bahamas för att undvika att betala skatt i Chile?
·Hans bror var författare till
militärregimens konstitution från 1980 och Gudfader till det förhatliga pensionsdekretet
(AFP).
– Chile vaknade upp och jag
hoppas att det inte tappar kraft. Jag tror på denna process av social
omvälvning men du måste kanalisera den i politiska termer på verkliga och
konkreta förändringar. Den viktigaste förändringen för oss är förändringen
av konstitutionen med val till en konstituerande församling där allmänheten har
ett direkt deltagande. Detta är det avgörande för annars blir det ingen
social förändring om du inte samråder med den sociala basen.
– Därför måste vi sätta miljoner
latinamerikaner i rörelse för att stoppa USA:s blockad mot Kuba. För den
blockerar inte bara Kuba utan även Venezuela. Denna politik måste upphöra.
