 |
| Moncadakasernen var militär garnison för Batistadiktaturen som Fidel och rebellerna attackerade den 26 juli 1953 och som efter revolutionen förvandlades till en skola. |
Kubaner för
Kuba i Sverige högtidlighöll minnet av attacken mot Moncada-kasernen den 26:e
juli 1953
STOCKHOLM / 2025-07-26 / ”Om vi försöker skilja mellan de olika USA-administrationerna under denna långa blockad, kommer vi att se att det i frågan om blockaden inte finns någon ondska som är varken mindre eller värre ondska, alla varianter är fruktansvärda”.
Det sa Inti Peredo, språkrör för ”Kubaner för
Kuba” i Sverige, när han framförde organisationens hälsning till de cirka 40
deltagarna som hade samlats till att högtidlighålla revolutionärerna den 26:e
juli 1953, som attackerade två av Batistadiktaturens främsta garnisoner i sydöstra
Kuba.
Läkaren, kirurgen och hjärtspecialisten Peredo underströk att Kuba i dag befinner sig i en komplicerad och utsatt situation där den imperialistiska aggressionen tar sig allt mer drastiska uttryck i form av ekonomiska strypgrepp på den karibiska ön. Men det är i princip inget nytt, menade Peredo:
– Den “progressive” Kennedy inledde blockaden,
fredspristagaren Carter skrev under blockadlagarna fyra gånger, och “broder”
Obama åtta gånger!! Inte att tala om Reagan, Bush och andra av samma kaliber
som Trump, som är på sin andra omgång, och denna gång fördubblar insatserna för
att försämra folkets lidande genom sitt presidentmemorandum för `Nationell
Säkerhet 5´ om USA:s politik om Kuba den 30 juni 2025, där han beordrar en
skärpning av alla blockadåtgärder, sa representanten för ”Kubaner för Kuba” i
Sverige, ett tal som vi presenterar här i sin helhet för dess analytiska
djupgående beskrivning av situationen i och mot Kuba och perspektiven att kunna
komma avgå med seger mot imperialismens angrepp.
D.E.
 |
| Cubanos por Cuba en Suecia med vänner. Video: Inti Peredos tal: https://vimeo.com/1104808075 |
Version på spanska:
https://cubaayeryhoy.blogspot.com/2025/07/cubanos-por-cuba-en-suecia-conmemoraron.html
Tal av INTI
PEREDO, Kubaner för Kuba i Sverige
”26 juli, den
ideologiska striden”
IDAG MINNS VI ATTACKEN mot
Moncada-kasernerna i Santiago de Cuba och Carlos Manuel de Céspedes i Bayamo
den 26 juli 1953. För att förstå kärnan i händelserna den 26 juli, men framför
allt dess framtida projektion eller vad de representerar ideologiskt, är det
nödvändigt att förstå att Martís ideologi återspeglades i ”La Historia me absolvera,
Fidels historiska försvar i rättegången efter han greps efter
Moncada-händelserna. Detta tal blev det politiska och ideologiska programmet
för 26 julirörelsen, ett program som folket anslöt sig till i bergen och på
slätterna, tills segern konsoliderades den 1 januari 1959. Den revolutionära segern
för rebellerna i 26-julirörelsen skulle inte vara enbart en seger över en
diktatur som finansierades av USA, utan också implementera apostelns idéer:
fosterland, frihet, social jämlikhet, moralisk etik och anti-imperialism.
Arbetare beväpnade med machetes vid sockerbruket Mario Muñoz i provinsen Matanzas, november 1990, i början av den "ekonomiska specialperioden", då Imperiet trodde att Kuba skulle falla ihop på grund av Sovjetunionens kollaps. Oljan sinade, men inte det kubanska folkets motstånd.
FOTO: DICK E.
DET ÄR VIKTIGT ATT FÖRSTÅ att essensen av den kubanska historiska processen, där 26 juli 1953 är en historisk milstolpe, ligger i beslutet om nationellt självbestämmande, med absolut oberoende under kubanernas krav och för utvecklingen och välbefinnandet för kubanerna. Denna nationella känsla har formats genom det revolutionära handlandet av kubanerna från det första frihetsropet fram till idag och är en process av historisk kontinuitet.
Med den kubanska revolutionens segern i januari 1959,
följde konfrontationen med USA:s regering. Revolutionens triumf blev snart en
ideologisk stridsfront. I slutet av 1959 påpekade USA-regeringen att ”Om den
kubanska revolutionen är en framgång, kommer andra länder i Latinamerika och
kanske någon annanstans att ta den som en modell”.
Radikaliseringen mot revolutionen kristalliserades
från början av 1960-talet när den framtida politiken för USA-regeringen mot
Kuba klarnade, när biträdande utrikesminister Lester Mallony drog upp riktlinjerna
för aggressionen och påpekade att det enda tänkbara sättet att undergräva
stödet för den revolutionära processen var att strypa den kubanska ekonomin,
framkalla hunger och desperation hos det kubanska folket och på så sätt
åstadkomma ett regimskifte av den revolutionära regeringen.
Sedan kom lagen om handel med fienden (hörnsten för blockaden), lagen om utländsk hjälp (1961), reglering av kubanska tillgångar (1963), lagen om exportadministration (1979), reglerna för exportadministration (1979), Torricelli-lagen eller lagen för demokrati i Kuba (1992), Helms-Burton-lagen eller lagen för frihet och demokratisk solidaritet i Kuba (1996) och inkluderandet av Kuba på listan över länder som stöder terrorism (1982–2015; 2021-till dags dato). Blockaden hindrar importer, ekonomiska transaktioner, etablering av ekonomiska relationer, höjer kostnader, bland många andra.
DET ÄR VÄRT ATT NÄMNA att
namnen Ley Torricelli eller lagen för demokratin i Kuba (1992), och Ley
Helms-Burton (1996) eller lagen för Kubansk frihet och demokratisk solidaritet
tydligt visar den inblandande, överlägsna, rent imperialistiska karaktären av
åtgärderna mot Kuba, som dessutom inte bara är simpla åtgärder utan blir lagar
i USA och till och med utanför unionen.
DEN USA-KUBANSKA BORGARKLASSEN,
som är antikommunistisk till sin natur, är fullt involverad i detta ideologiska
smutsiga krig för sina egna intressen. Den har varit etablerad i Miami sedan
60-talet och har samlat på sig inte bara ekonomisk utan också politisk makt.
Den är så inflytelserik att den har senatorer och idag till och med en
utrikesminister, Marco Rubio som är en svuren fiende till revolutionen
och skyr inte resurser eller knep för att försöka störta den.
I denna grogrund har flera politiska grupper av olika
kaliber skapats, alltid rådgivna av CIA, alla tillhör extremhögern och
kännetecknas av antikommunism, terroristspråk och brist på skrupler när det
gäller deras handlingar. Det har också skapats aktiva operativa organisationer,
till exempel Operation 40, som godkändes 1960, som var en grupp skapad
och tränad av CIA, specialiserad på terrorism och som omfattade mer än 18 USA-kubaner.
Denna grupp har varit ansvarig för, bland annat, sabotage av kubanska civila
flygplan. Senare deltog gruppen i alla USA:s hemliga operationer mot den
latinamerikanska vänstern och var blandad i vapenförsäljning, narkotikahandel, mord
på civila och hemliga operationer.
 |
| Siffror från 2019 där Kuba förlorade i praktiken alla turister som anlände med kryssningsfartyg till Kuba. I dag är blockaden mot all turism nästan total efter att USA förbjuder alla turister som besökt Kuba efter januari 2021 att besöka USA. |
I SIN MODERNA VERSION av
terrorismen, har den kontrarevolutionära neoterrorismen lagt till i sin arsenal
av vapen användningen av sociala medier genom sina politiska agitatorer, som
använder offensiver på nätet och försöker utveckla ett fjärde generationens krig med hjälp av troll
(nätanvändare som ibland under falsk identitet, deltar i den virtuella debatten
med provokationer och osanningar), bots (datorprogram som gör inlägg
automatiskt och simulerar mänsklig interaktion) och falska nyheter på sociala
medier.
Ett av neoterroristernas mål idag är att försöka
främja en folklig revolt och uppmana till en invasion. Andra mål är att försöka
radera vårt kollektiva minne, försöka radera vår historia. Det finns dussintals
Podds och program på internet där historien återuppfinns och diskuteras på
nytt. Våra föräldrars upplevelser förvanskas och presenteras på ett annat sätt,
som nya sanningar, diametralt motsatta till vad de egentligen var, men som
används i det nya förfarandet att misskreditera revolutionen, att ifrågasätta
den som ett historiskt relevant och nödvändigt fenomen.
TYVÄRR FINNS DET LANDSMÄN
både inom och utanför Kuba som faller i denna lömska fälla och plötsligt börjar
tvivla. Det finns till och med de som går ännu längre, de som inte erkänner vad
Revolutionen gav dem och till och med arbetar för en förändring i landet, utan
att ens ha anständighet att acceptera att majoriteten av kubanerna röstade på
Kuba för att bevara den revolutionära processen, och att denna majoritet av
kubaner dessutom avvisar utländsk inblandning.
De så kallade oppositionsmedlemmarna, som i grunden är
ekonomisk och inte politisk migration, är en produkt av en
desinformationsoffensiv och av tankesmedjor och subversioncentra som har sin
bas i Förenta staterna. Dessa oppositionsmedlemmar gör det med stöd av högern i
världen. Här i Sverige av den svenska högern, och i resten av kontinenten av
den europeiska högern, som härjar på denna kontinent, i det Europa där
nynazismen försöker slå rot.
 |
| IntiPeredo, läkare och kirurg och kuban, trogen den kubanska revolutionen. FOTO: DICK E. |
REVOLUTIONEN ÄR EN BRED ideologisk
kampfront, mycket viktig i denna tid när imperiets ideologiska hegemoni
försöker påtvinga och konfrontera det heroiska motståndet från den kubanska
revolutionen, 26-Julis revolution, Fidels revolution. Mot det ekonomiska kriget,
de terroristiska angreppen, den fjärde generationens krig, kämpar Kuba för att
försvara sig och för att fortsätta sin revolutionära process. Revolutionen
bemöter desinformation, eliminerar fakenews och stödjer sig på historien. `Fidelister´
i alla åldrar tar ideologisk strid, processen är levande. Nyligen såg vi den
kubanska folkets debattförmåga som kulminerade med avsättningen av en minister.
Detta händer endast när en process är levande och får näring från folket.
Kuba fortsätter att utveckla sin bioteknologi, trots
blockaden och kom nyligen ut med ett vaccin mot lungcancer. Dessutom ansluter
sig Kuba till nya formationer som BRICS, vilket kan öppna nya vägar för landet
som alltid söker en oberoende utveckling. Revolutionens framsteg trots så
mycket ekonomisk, politisk och ideologisk aggression, är sällan i fokus för
mediernas uppmärksamhet.
Det är också sant att misstag har begåtts, men det är
upp till Kuba att rätta till dem utan handledare eller förmyndare.
REVOLUTIONEN SOM POLITISK process
och som ett framtidsalternativ är fortfarande lika aktuell som när den socialistiska
karaktären av revolutionen förklarades 1961.
Kuba förblir en scen för en ideologisk kamp, kampen
mellan imperiet och de rebeller som vägrar acceptera imperialistmakten och foga
sig till underkastelse, eftersom det är bättre att dö stående än att leva på
knä.
26 juli är uppror och det är vad vi firar idag, dagen
för det kubanska upproret!
Leve 26 juli!
Evig ära åt hjältarna från Moncada!
Leve Fidel!
Patria o Muerte!
Venceremos!
Inti Peredo,
Kubaner för Kuba.
