måndag 25 januari 2016

Kubaner tas emot med stora famnen i USA medan centralamerikaner massdeporteras

Inga som helst problem att resa in i USA för den första gruppen av kubaner från Costa Rica i början av januari, medan. . . .

. . . . 193 000 papperslösa honduraner har utvisats från USA till Honduras sedan år 2000. Deras öde delar de med miljoner centralamerikaner och mexikaner. Det är skillnad på immigranter och immigranter. Den "Amerikanska Drömmen", för vem, för vad och i vems intresse?




Kubaner tas emot med stora famnen i USA medan centralamerikaner deporteras

TEGUCIGALPA / 2016-01-22 / Medan 8000 kubaner nu har fått grönt ljus att fortsätta sin färd från Costa Rica till USA, intensifieras räder och jakt på papperslösa mexikaner och centralamerikaner i USA.

Donald Trumph är euforisk.
– Wow! Tack vara mina påtryckningar kommer utvisningar och deporteringar i stor skala att inledas. Det var på tiden, sammanfattade en av republikanernas presidentkandidater, Donald Trump beslutet från The Department of Homeland Security i ett Twitter.

Kubanerna har suttit fast i Costa Rica under tre månader sedan Nicaragua vägrade att bli ett transitland för vad president Daniel Ortega betraktar som ett politiskt spektakel. ”Den som står för festen ska också betala kalaset”, sa president Daniel Ortega med hänvisning till USA:s migrationspolitik mot Kuba.

Costa Ricas president Luis Guillermo Solis befann sig i en desperat situation. De centralamerikanska ländernas samorganisation SICA (Centralamerikanska integrationssystemet) och Mexiko beslutade i slutet av december att kubanerna kunde flyga från Costa Rica till San Salvador och därifrån resa landvägen till Mexiko-USA.

Nicaragua vägrade att spela med i USA:s dubbelspel och "rätt att resa fritt" för kubaner som USA vägrar ta emot den lagliga vägen. ”Den som står för festen ska också betala kalaset”, sa president Daniel Ortega och stängde gränsen för kubanerna.


Extrem fattigdom och våld

Samtidigt med att den första gruppen av kubaner anlände till USA de första dagarna i januari, genomförde USA-polisen räder och jakt på papperslösa centralamerikaner och mexikaner. Bara under en dag grep polisen 121 centralamerikaner. I USA har de arbetat för 3-7 dollar per timme, moderna slavlöner som ändå gör att familjerna i hemländerna överlever.

Tusentals centralamerikaner deporterades under januari från USA. Många av dessa var minderåriga barn som anlänt ensamma till USA. De landade i länder där den extrema fattigdomen uppgår till 20-40 procent medan den relativa fattigdomen omfattar 55-70 procent av befolkningen. De har flytt från fattigdomen och det extrema våldet som registreras i mordstatistiken: 45-90 mord per 100.000 invånare, de högsta siffrorna i världen. 

Fruar till lantarbetarledare i Aguandalen i norra Honduras. Över 150 organiserade lantarbetare har mördats sedan militärkuppen 2009 av inhyrda paramilitärer. De har anställts av "Los Terratenientes", rika markägare och odlare av den afrikanska oljepalmen som går på export till USA.


Kubaner får uppehållstillstånd

Samtidigt med dessa massdeporteringar togs en grupp på 40 kubaner, som hade anlänt från från Costa Rica emot i Miami. Värden var det nätverk som sedan Revolutionens seger på Kuba 1 januari 1959 har bekämpat den revolutionära regeringen i Havanna med alla medel, inklusive väpnade terroristaktioner och invasionsförsök. Deras olagliga aktiviteter har aldrig betraktas av myndigheterna som sådan utan tillåtits att träna militärt för att senare sättas in mot Kuba. Den amerikansk-kubanska maffian är en politisk maktfaktor i södra Florida som tvåpartisystemets republikaner och demokrater tar hänsyn till. Maffian utpekas för att ha förgreningar till narkotikakartellerna som har Miami som en transitstad.

En presskonferens i Miami sammankallad av det kontrarevolutionära Kommandot F4 som deltog i det CIA-ledda invasionsförsöket i Grisbukten i Kuba i april 1961. Utan att myndigheterna ingriper genomför de denna presskonferens iklädda militära uniformer. De genomför regelbundet militära övningar i allians med venezuelanska kuppmilitärer som i likhet med sina kubanska såtar drömmer om att återvända för att återupprätta "Den Gamla Tingens Ordning".


De anländande kubanerna får efter en formell process permanent uppehållstillstånd i USA och kan omedelbart söka jobb eller börja studera. Detta privilegium bygger på en ”Kalla-Kriget-Lag” från 1966. Den säger att den person som lämnar Kuba har rätt till permanent uppehållstillstånd i USA när han sätter en fot på USA-territorium. Lagen har stimulerat illegal utvandring under ett halvt sekel i tron att den och blockaden skulle knäcka revolutionen. Sedan 2012 kan kubaner som vill lämna landet utan ange motiv. De kan också stanna i utlandet i 24 månader utan att förlora sina medborgerliga rättigheter på Kuba. 

Men den 17 december 2014 var det Obama som tvingades erkänna att denna isoleringspolitik i stället hade isolerat USA från världssamfundet.

En kubanska har fått sitt pass på utrikesministeriet i Havanna och kan när hon vill resa till utlandet. Varför vill inte USA att hon ska flyga direkt från Havanna till Miami?

Minskade antal visum

USA har under alla år haft en kvot på 19.500 visum per år för kubaner som ansöker att resa till USA. Men USA har aldrig uppfyllt kvoten utan stimulerar den illegala utvandringen från Kuba, hävdar dess kritiker. För 2015 sänktes denna kvot till 10.000 visum.

Den nya paradoxala situationen har alltså uppstått att Kuba ger grönt ljus till alla medborgare rätt att legalt resa till utlandet medan USA halverar antalet inresevisum för kubaner trots att Vita Huset påstår att det nu råder normala relationer mellan de bägge länderna.

I slutet av december 2015 undertecknades också ett nytt avtal mellan USA och Kuba som ger flygbolag i USA rätten att sätta in 20 flyg per dag mellan de bägge länderna. Varför då inte införa visumfritt för kubaner till USA och varför tvinga dem att riskera livet på en resa som är 25 gånger längre än ett direktflyg mellan Havanna-Miami?

Från Kuba till Costa Rica

För de kubaner som i slutet av oktober anlände till Costa Rica hade denna långa sträcka framför sig.

– I början av 2015 började vi att reagera över att det varje torsdag anlände mellan 5-15 kubaner till San Jose de Costa Rica. De hade kommit landvägen från Panama i södra Costa Rica till huvudstaden. Det som gjorde oss uppmärksammade var att de förfogade över ett officiellt resedokument som var utfärdat av de costaricanska myndigheterna. Dokumentet såldes illegalt vid den panamanska gränsen för 50 dollar och på så sätt uppdagades denna människohandel.

Det säger Trino Barrientos, generalsekreterare i det costarrikanska kommunistpartiet Vanguardia Popular (Folklig Förtrupp) till Flamman.

Närmare 8000 kubaner koncentrerades under de tre sista månaderna 2015 vid gränsen mot Nicaragua. De hade lämnat Kuba helt lagligt och flög till Ecuador, som sedan 2012 är visumfritt för kubaner. Från Ecuador reste kubanerna norrut och via Colombia och Panama anlände de till Costa Rica. Den sammanlagda resvägen från Kuba via Ecuador till Miami är 25 gånger längre än rutten Havanna-Miami. Fram tills november hade trafiken med kubaner varit relativt lugn, uppger Barrientos.

Så ser de 8.000 kubaneras resrutt ut från Havanna-Quito-Medellin-Panama-Costa-Rica-El Salvador-Guatemala-Mexiko till USA. En sträcka som är 25 gånger längre än rutten Havanna-Miami.


Nicaragua vägrar underordna sig USA

– När Nicaragua vägrade att delta i vad president Daniel Ortega kallade för ”värden för festen betalar också notan”, med anspelning på detta politiska spektakel från USA:s sida, stod Costa Rica inför ett verkligt problem med tusentals kubaner som väntade på att resa till USA. Den centralamerikanska samorganisationen Sica kunde inte komma överens och även Guatemala vägrade att bli ett transitland.

– Nicaraguas värdiga agerande står i kontrast mot resten av Centralamerika. Utan tvekan pressade USA på för att tvinga El Salvador ta emot kubanerna via flyg. Från Costa Rica till San Salvador flygs nu plan efter plan. Därifrån tar de sig med buss till Mexiko, säger Barrientos.

Från Mexiko flyger kubanerna vidare till USA i tron att de ska uppfylla ”The American Dream”.

Massdeportering av centralamerikaner

Från USA lyfter varje vecka 14 plan som deporterar papperslösa centralamerikaner. På detta ska vi lägga dussintals bussar från USA till Mexiko. Enligt säkerhetsministern Jeh Johnson greps 331.333 personer 2015 vid gränsen till Mexiko. Det beräknas att varje år dödas vid denna gräns 500 personer. USA kräver av Mexiko att centralamerikanska immigranter ska stoppas vid Mexikos gräns till Guatemala och Mexiko kräver att Guatemala ska intensifiera jakten på illegala immigranter som måste passera Mexiko innan de når gränsen till USA.

Mellan januari-oktober 2015 grep mexikansk polis 30.000 centralamerikanska barn och minderåriga som försökte ta sig till Mexikos gräns mot USA. 11034 av dessa barn var i åldern 0-11 år. År 2014 anlände nästan 60.000 barn och minderåriga till USA som successivt har skickats tillbaka till Centralamerika.

Centralamerikanska barn som tagit sig ensamma eller i sällskap med någon vuxen till USA, via Mexiko.
"La Bestia" kallas även Dödens Tåg där de centralamerikanska immigranterna lever livsfarligt under sin färd från Chiapas i södra Mexiko till gränsen mot USA i norr. Tusentals har förlorat livet när de i farten ska ta sig ombord på tåget. Andra har mördats av "Las Maras", psykopatiska mördare i kriminella gäng som opererar i allians med den organiserade brottsligheten.

Obama gråter. . .

Hur känner sig en centralamerikan som Trino Barrientos inför en situation där kubaner å ena sidan hälsas som hjältar när de tas emot i Miami medan centralamerikaner och mexikaner spärras in i jättelager och behandlas omänskligt och därefter deporteras tillbaka till sina hemländer?

– Cynismen har ibland inga gränser, som när USA:s president Barack Obama grät på en presskonferens när han kommenterade hur skolbarn i USA hade massakrerats. I Centralamerika gråter både barn och föräldrar inför en framtid som för varje dag ter sig allt hårdare och omänsklig. I Costa Rica finns det knappast någon familj som inte har en papperslös anhörig i USA. Och nu jagas de medan kubanerna tas emot med stora famnen, summerar Trino Barrientos.

Dick Emanuelsson

Läs även: 



Audio: Intervju med Trino Barrientos (spanska)


söndag 16 augusti 2015

Kuba-USA: ”Vi får se vilken nytta USA kommer att ha av sin “Havannabutik”

John Kerry återinviger USA:s ambassad i Havanna efter 54 år av brutna diplomatiska förbindelser.




”Vi får se vilken nytta USA kommer att ha av sin ´Havannabutik´”

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA-HAVANNA / 2015-0816 / Den 14 augusti förvandlades USA:s Intressekontor i Havanna till USA:s ambassad. Vad betyder det för framtiden i förbindelserna mellan de bägge länderna? Har det någon betydelse när USA:s blockad mot den karibiska ön är intakt?

Jean-Guy Allard.
Flamman har talat med Jean-Guy Allard, en veteran inom den kanadensiska journalistkåren. Han var redaktör under nästan 30 år för Le Journal de Montréal och Le Journal de Québec. Sedan år 2000 är han ackrediterad i Havanna och är en stor källa och referent för kollegor i Latinamerika och Karibien som söker uppgifter om Kuba. Han har skrivit flera böcker i samma tema.

Hur uppfattar du John Kerrys tal i Havanna när han sa ”Varken fiender eller rivaler utan grannar”?

– Jag ställer mig inte ens frågan om det han sa var sanning. Oavsett om han är i Havanna eller någon annan plats så ger han sin show. Utan tvekan är han en duktig showman. Sin kubanska kollega kallar han ”Bruno” (Rodriguez), som han vore hans golfpartner.

– Men bakom dessa offentliga uttalanden och förbindelser finns det en utstuderad USA-strategi för Latinamerika. Och i detta schackparti, vilka andra mål kan Kerry söka efter vid sidan av USA-intressen? Talade han inte om Latinamerika som ”vår bakgård” för några månader sedan? ”Varken fiender eller rivaler utan grannar”, utmärkt! Normalisering? Toppen! Men det brådskar att lyfta blockaden och upphöra med en usel behandling av kubanerna. Eller som kubanerna i Havanna säger; ”sluta prata strunt och sätt i gång och jobba”!

Med diplomatiska förbindelser blir det mycket lättar för konsulära ärenden. Men är det någon större skillnad om blockaden är kvar?

– Jag tror att det positiva för Kuba är att USA:s desinformationsmaskineri har sett sig tvungen att ”tvätta rent” bilden av Kuba. Jämför hur bilden av Raul (Castro) har förändrats på samma sätt som bilden av Mao och Yasser Arafat förändrades från demoner till sympatiska män. Allt hände under bara några dagar men det var när det passade USA.

– Kuba är i dag ett anständigt land. Dagen efter (14 december 2014, då förbindelserna offentliggjordes) flög representanter för många av Europas regeringar till Havanna för att uttala sin vilja till bra förbindelser till Kuba. Vad som bekräftades var underordnandet till USA.

Sverige har deltagit och deltar aktivt i USA:s undermineringsarbete mot Kuba som en självständig nation.


– Vi får se vilken nytta USA kommer att ha av sin “Havannabutik”. Fram tills nu har den nordamerikanska närvaron betytt spionage, infiltration, rekrytering och penetrering. Lås oss se om USA:s nya diplomatik kommer att civiliseras. Men om vi ser ut över Latinamerika och hur USA-ambassaderna agerar i de progressiva länderna så måste man fråga sig; kommer det att vara USA:s nya ”look” i den subversiva verksamheten i Havanna? För vi vet att USA inte ger upp sina försök till inblandning, de bara förfinar den.

Fidel Castro uttalade en dag innan Kerrys ankomst till Havanna att USA ”är skyldig Kuba massor av miljoner dollar för den skada de åsamkat landet”. Har den kubanska förhandlingsdelegationen tagit upp detta tema under förhandlingarna?

– Fidel satte verkligen tummen i ögat i frågan för det är USA som har krävt ekonomiska kompensationer för nationaliseringarna (i början av revolutionen). Jag tror att Fidel ville understryka betydelsen av ämnet för en fortsatt debatt. För man kan inte plåga ett folk i fem decennier och inte kompensera det för skadorna som är enorma. Den kubanska utrikesministern tog upp frågan i sitt tal.

Ingen av Obamas tio tidigare företrädare lyckades kuva och störta revolutionen under 54 år.



Några kommentatorer har sagt, att med en USA-ambassad i Havanna kommer oppositionen, ledd av Yoani Sanchez eller ”Damerna i Vitt” få större manöverutrymme mot den kubanska regeringen. Kerry nämnde också i sitt tal om de ”demokratiska förändringarna i Kuba”. Hur uppfattar du detta scenario och vilken är den sociala basen för de nämnda grupperna i Kuba?



– I Kuba är de famösa och dissidenterna som hyllas i pressen klart mindre transparenta. Yoani Sanchez? Vem är det? Bättre att tala om Musse Pigg eller Shakira. “Damerna i Vitt” har getts mycket mer publicitet. Havannas invånare har vant sig vid deras promenader som ingen ansluter sig till. För hela den oppositionella gruppen i Kuba är eller var inriktad mot marknaden i utlandet, till den som gav donationer. Den kubanske utrikesministern replikerade Kerry när temat om demokrati kom upp och sa att Washington tillhör storföretagens syn på demokrati. Kuba å andra sidan har ett demokratiskt valsystem som utgår från bostadsområdet och uppåt. Du kan själv föreställa dig USA med familjerna Clinton och Bush (återigen) som presidentkandidater 2016. Kerry skulle kunna ha hittat en annan tvistefråga (i Kuba).


CIA:s representant i Havanna, menar teckningen angående västmediernas gunstling, Yoani Sanchez.

Vad tror du nu kommer hända med oppositionen i Miami?

– Redan nu ser vi förvirringen i vad som här kallas för den “Anticastristiska Zoologin i Miami”. De vet inte i vilken skepnad de nu ska återvinnas i. För den här ”industrin” har genererat miljoner dollar under decennier. De är hundratals i Miami som har gjort förmögenheter men de börjar nu se över andra vägar till inkomster. Miami som har varit CIA:s stad har varit ett Mecka för knarket men sägs nu ha blivit ett pornografiskt centrum. I Miami inledde Batistadiktaturens gangsters sin era (i början av 1960-talet) och utvecklades med hjälp av pengar från “Bolaget” (läs maffian). Det var i huvudsak en samling av opportunister och ”Kampen mot Kuba” är inte längre lukrativt. Kongressfolk som Ileana Ros-Lehtinen och Mario Díaz-Balart är förbrukade. Miami kommer för eller senare att styras om för att göra affärer med Kuba. Det är det friska i de nya förbindelserna ”mellan grannar”.