fredagen den 11:e april 2014

Så skulle USAID:s Twitter störta den kubanska regeringen




TEGUCIGALPA / 2014-04-11 / I hemlighet lyckades USAID år 2009 etablera en variant av “Twitter” på Kuba. Målet var det samma som i flera arabiska länder; att via den psykologiska krigföringen störta regeringen i Havanna, uppgav USA-byrån Associated Press (AP) den 3 april. Nyheten slog ned som en bomb i Vita huset.
USAID avslöjas alltså än en gång som CIA:s civila täckmantel för att destabilisera och störta regeringar som USA-administrationen inte har kontroll över. Och liksom alla tidigare gånger ikläder sig Vita Husets och State Departments talesmän&kvinnor sig det oskyldiga lammets skinn och säger att det inplanterade nätverket på Kuba bara var på “prov”.

Costa Rica som bas

I januari 2009 sjösattes USAID:s projekt med målet att starta ett så kallat “socialt nätverk” på Kuba. Det kom att döpas till  ZunZuneo” som i kubanskt vardagstal är ljudet från en kolibri. USAID hade via infiltration i det kubanska telefonbolaget Cubacel lyckats komma över en halv miljon telefonnummer.
USAID-agenten Joseph (Joe) Duke McSpedon

I San José de Costa Rica återfanns USAID-agenten Joseph (Joe) Duke McSpedon som 2009-2011 flög mellan USA och Costa Rica 42 gånger. I den centralamerikanska nationen återfanns den kommandocentral varifrån “ZunZuneo” opererade på Kuba. Den USA-vänliga Chinchillaregeringen protesterade kraftigt mot USA förra veckan för att dess territorium hade utnyttjats för “destabiliserande uppgifter mot ett annat land”.
En kubansk dissident med säte i Santiago de Chile fick 2009 USAID:s uppdrag att sammanfatta satiriska, komiska, oskyldiga och andra meddelanden som ingick i den första etappen i etablerandet av “ZunZuneo” på Kuba.
I september 2009 skickades på prov de första textmeddelandena inför konserten “Fred utan Gränser”. På Revolutionstorget i Havanna uppträdde den colombianske artisten Juanes, Alejandro Sainz från Spanien och Kubas egen Silvio Rodriguez med deltagande av drygt en miljon personer, huvuddelen ungdomar.

Bulvanföretag

Nätverket riktades framför allt mot Kubas ungdomar. Enligt undersökningar som AP har tagit del av var genomsnittsåldern 26 år på de uppskattningsvis 100.000 deltagarna som nätverket hade som mest. I februari 2010 registrerades “ZunZuneo”, officiellt och “zunes” började poppa upp i kubanska mobiler. Under de kommande sex månaderna registrerades 25.000 deltagare.

I juli 2010 genomfördes ett hemligt möte i Barcelona i Spanien där USAID:s agenter samlades med representanter för det spanska företaget Lleida.net. Där lades planen fram som gick ut på att skapa ett bulvanföretag i Spanien och Caimanöarna i Karibien. Bulvanföretaget skulle förfoga över ett “offshorekonto” i detta skatteparadis som skulle dölja USA-regeringens deltagande i projektet.
Via spanska Lleida.net skulle USAID få insidesinformation från det transnationella spanska Telefonica om det spanska företag som hade levererat det kubanska mobiltelefonnätet.
I juli 2011 hade ZunZuneo gått upp till 45.000 deltagare som i slutet av denna månad hade skickat två miljoner textmeddelanden. Genomsnittsåldern var den eftersträvade för USAID och arkitekterna bakom den “Kubanska Våren”; 26 år. För USAID kostade varje textmeddelande 4 cent/usd.

USAID-agenten Allan Gross

Samma månad som USAID sjösatte sitt kubanska Twitter, anlände till Havanna i januari 2009 USAID-agenten Allan Gross. Hans officiella uppgift var att bistå The American Jewish Joint Distribution Committee (JDC) att installera internet utan filter på Kuba. Officiellt arbetade han som entreprenör för Development Alternatives, Inc., en entreprenör till USAID. Gross gjorde flera resor till Havanna men den 4 december 2009 greps han i Havanna och ställdes inför rätta.
Den 12 mars 2011 dömdes Gross till 15 års fängelse för att ha “deltagit i ett omstörtande projekt från USA:s regering med målet att krossa revolutionen via användandet av ett kommunikationssystem som myndigheterna inte hade kontroll över”.
Drygt fem år senare bekräftar AP:s avslöjande hur USAID, Gross´ arbetsgivare, exakt samtidigt inledde ett “kommunikationssystem” om de kubanska myndigheterna inte hade kontroll eller vetskap om. Om Gross var en bricka i detta datasystem kan bara han själv och USAID vittna om.
Allan Gross

Bryta bandet folk & regering

Den “Icke Konventionella Krigföringen” som USA har använt sig av allt mer de senaste åren återfinns i cirkuläret “TC) 18-01” hos USA:s väpnade styrkor. I detta beskrivs den första fasen som handlar om den “psykologiska förberedelsen för att ena befolkningen mot regeringen och makten” (…) “Den viktigaste uppgiften är att bryta banden mellan folk och regering”, samt att “förbereda befolkningen på att acceptera stödet från USA”.
Dick Emanuelsson
Källa: AP, Wkipedia

lördagen den 19:e oktober 2013

Kongressledamot som föreslår köp av kubansk medicin mot amputering för diabetes anklagas för “förräderi”



TEGUCIGALPA / 2013-10-19 / Den amerikanske kongressledamoten Joe Garcia anklagas för förräderi av politiska krafter inom kongressen, framför allt från Miami. Bakgrunden är Garcias´ förslag att lätta en aning på USA:s blockad mot Kuba och på prov inhandla det kubanska läkemedlet Heberprot-B.
I USA blir varje år 70 000 medborgare amputerade på grund av diabetesfot. Heberprot-B betraktas som
Kongressledamoten (d) Joe Garcia
det enda läkemedlet i världen som kan behandla diabetesfot för att undvika amputering. I stället för att ge de 70.000, i huvudsak fattiga USA-medborgarna, ett hopp om att undvika amputering, har Joe Garcia, utsatts för en kanonad av kritik av den republikanska extremhögern i kongressen. Denna leds av ordföranden i representanthusets utskott för utrikesfrågor, kuban-amerikanskan Ileana Ros-Lehtinen, född 1952 på Kuba, samma år som Fulgencio Batista genomförde en militär statskupp. Vid revolutionens seger 1959 lämnade hon Kuba tillsammans med sina föräldrar och bosatte sig i Miami.
– Det handlar bara om medicin, försvarade sig Joe Garcia.
Han menade också att den som vill prata politik kan göra så. Men underströk att han inte vill avsluta sin mandatperiod i kongressen och ha ignorerat det faktum att det finns tusentals medborgare med diabetesfot som riskerar amputering och att det finns ett läkemedel som inte får inköpas på grund av blockaden mot Kuba.
– Om behandlingen fungerar, varför skulle vi inte kunna köpa in det för att använda det?


Internationellt erkännande

Alla seriösa experter på medicin och hälsovård i världen ger Kuba ett stort erkännande inom detta område. Washington Post skrev för ett decennium sedan att om USA hade haft samma barnadödlighet som Kuba hade 2500 USA-barn kunnat ha levat idag. Och det trots en ekonomisk blockad som enligt en nyligen publicerad rapport för Kuba fördyrar all handel med 70 procent.
Det paradoxala har alltså uppstått, att Kubas internationellt erkända läkemedelsindustri skulle kunna rädda ett stort antal av diabetessjuka USA-medborgare. Men amputeringssågen kommer att göra sitt på grund av den egna regeringens blockad mot Kuba. Blockaden är i dag ett fördärv, inte bara mot Kubas utveckling utan även mot USA:s eget folk.
Besattheten och hatet mot Kuba från Ileana Ros-Lehtinen&Co skapar personliga tragedier på bägge sidor, skriver Edmundo Garcia, en kubansk radiopresentatör i Miami. Denne tar den andre Garcia, Joe, i försvar och har liksom kongressledamoten ådragit sig den kubansk-amerikanska extremhögern ursinne.

Ifrågasätter blockaden

Joe Garcia var den förste kubanättlingen med partibok hos demokraterna som valdes till representanthuset. I valet 2012 slog han republikanen David Rivera i det 26:e valdistriktet i Miami, också han med kubanskt påbrå. Han har distanserat sig försiktigt till de tongivande republikanerna som till exempel Ileana Ros-Lehtinen. Men förslaget att lätta på blockaden mot Kuba för att inhandla läkemedlet Heberprot-B orsakade ett ramaskri hos den ”kubansk-amerikanska maffian i Miami”, som Edmundo Garcia beskriver sina landsfränder i Miami.
Valet av en kuban-amerikansk demokrat bekräftar att allt fler kubaner födda i USA ifrågasätter USA:s officiella blockadpolitik mot Havanna.

Dick Emanuelsson

lördagen den 5:e oktober 2013

Venezuela visar ut tre USA-diplomater

Venezuelas president Nicolas Maduro

Venezuela visar ut tre USA-diplomater

TEGUCIGALPA / FLAMMAN / – De har 48 timmar på sig att lämna Venezuela, var beskedet som Venezuelas president Nicolas Maduro gav den 1 oktober. Tre USA-diplomater åkte ut och Obama svarade i Washington med samma antal venezuelanska diplomater.
Förbindelserna mellan Venezuela och USA har försämrats stadigt de senaste fem åren. Länderna har inga ambassadörer på plats. Valet av Nicolas Maduro i april som president har inte erkänts av Vita huset.
Utvisningarna av de tre USA-diplomaterna Kelly Keiderling, Elizabeth Hunderland och David Mutt baseras på flera månaders underrättelseverksamhet, sa Maduro. De tre hade haft möten med oppositionen i delstaterna Amazonas och Bolívar som kontrolleras av oppositionen. Maduro hävdar att USA stöder oppositionens destabiliseringsplaner. Han betonade att USA är intresserat av att stödja framkallande av gatuprotester, strejker inom basindustri som livsmedel och stålverket Sidor.
– Här finns all information som foton, bilar, inspelade möten och aktioner från dessa diplomaters sida som är helt lagvidriga, underströk Maduro.
– Det är en stor psykologisk operation med konkreta uttryck som binder dessa ambassadtjänstemän, sa utrikesminister Elias Jaua.

Oppositionens valorganisation

Jaua uppgav att efter de tres sammanträffande med Amazonas´ guvernör, Liborio Guarulla, från högeroppositionen, inleddes en våg av protester som kulminerade i en våldsam ockupation av Hotel Amazonas. De tre sammanstrålade med representanter för indianbefolkningarna, fackliga ledare som tillhör oppositionen och oppositionens valorganisation Sumate, en organisation som varje år har fått 50.000-60.000 dollar i ett öppet stöd från USA sedan 2003.
Kelly Keiderling, som var de tres taleskvinna, gick dagen efter ut på en presskonferens och försvarade USA-diplomaternas agerande:
– Detta arbete handlar om att skapa sig en bredare vision om landet.

CIA-agenten Kelly Keiderling försvarar sig på presskonferensen dagen efter Maduros beslut.

100 miljoner dollar

Eva Golinger
USA-advokaten och Venezuelaexperten Eva Golinger har under den senaste tioårsperioden avslöjat USA:s finansiella stöd till högeroppositionen. Hon hävdar att USA via National Endowment for Democracy (NED) och Agencia Internacional del Desarrollo de Estados Unidos (USAID) “sedan 2002 har kanaliserat mer än 100 miljoner dollar till de antichavistiska grupperna i Venezuela” [1]. Pengarna har gått via det republikanska internationella centret IRI, demokraternas NDI och Development Alternatives Inc., DAI. Men i slutet av 2010 beslutade Nationalförsamlingen att införa en lag som förbjöd utländsk finansiering med politiska motiv.
“Frånvaron av den fysiska närvaron av de tre agenturerna i Caracas innebar att USA-ambassaden fick en större betydelse”, skriver Golinger. Enligt USA-advokaten ökade ambassadens budget från 16 miljoner dollar år 2011 till drygt 24 miljoner dollar för 2012.

Kubansk dubbelagent

Kelly Keiderlings far var CIA-officer och hon utpekas av den kubanske dubbelagenten Raúl Antonio Capote som en skicklig CIA-agent. Capote är lärare på Havannas universitet och lät sig värvas till CIA 2004 av just Keiderling. Capote informerade det kubanska inrikesministeriet som uppmanade honom att låta sig värvas. Keiderling innehade då tjänsten som press- och kulturattaché på USA:s intressekontor i Havanna, en strategisk post som gav henne legitimitet att agera mot medier och breda samhällsgrupper i det kubanska samhället. I Irak var hon personalchef på State Departments kontor i Bagdad.
Raul Capote med Havanna i bakgrunden
– Från den dagen och under två år var hon ständigt närvarande i mitt liv. Hon föredrog en intensifiering av det ekonomiska kriget mot Kuba för att på så sätt dra åt snaran och provocera fram ett allmänt missnöje, skriver Capote på sin blogg med anledning av nyheten att Keiderling utvisats från Venezuela.

Nätverk av intellektuella

Hon verkade för att rekrytera personer med en intellektuell eller kulturell bakgrund som Capote.
– Hon misstrodde “legoknektarna” (de öppna kubanska dissidenterna med Miamiförbindelser, reds anm.) och försökte alltid att hålla mig på avstånd från dessa. Hon avskydde dem men hon utnyttjade dem.
Kelly Keiderlings penetrerande av det kubanska samhället gick så långt att hon till och med blev Gudmoder till Capotes nyfödda dotter. Hon var en avgörande faktor när hon gav grönt ljus till att Capotes mor att flytta till USA och ville förmå Capote att låta resten av familjen flytta med till USA. Kelly Keiderling skulle ansvara för allt, inklusive alla kostnader.
– Jag skulle stanna kvar på Kuba för att “bidra till befrielsen av diktaturen”, skriver Capote.
Raul Capote, trea från vänster, på middag
hos Kelly Keiderling i centrum på kortändan.

Europeiska ambassadernas roll

Capote blev navet i ett hjul för att med USA-finansiering bygga upp en litterär byrå. En viktig uppgift för Capote blev att initiera till bildandet av debattgrupper bland intellektuella. Med byråns bildande hade CIA kompletterat sitt arbete mot de kubanska författarna. Tidskriften “Encuentro”, förlaget “Plaza Mayor” och byrån “Aló” hade skapats.
– Kellys förbindelser med europeiska ambassader bidrog till att fylla debattutrymmet för att genomföra möten med kulturellt och intellektuellt innehåll. Så skulle det skapas ett fritt diskussionsutrymme angående den kubanska verkligheten, skriver den kubanske dubbelagenten.

Debut i CIA

År 2005 är Capote en formell CIA-agent och får täcknamnet “Pablo”. Han undervisas i avancerad teknisk kommunikationsutrustning som han får tillgång till via “turister” som reser till Kuba eller av Intressekontorets personal.
– Vi arbetade tillsammans under 2005 och 2006 då Kelly avslutar sin period på Kuba. Projektet “Genesis” inleds via Byrån och är en subversiv politisk-idelogisk plan riktad till den kubanska ungdomen.
Raúl Capote och CIA-officern Rene Greenwald på ett av många hemliga möten som alla
filmades av den kubanska underrättelsetjänsten.

Mellan raderna kan man läsa att Capote har stor respekt för Kelly som han säger är en intelligent och disciplinerad kvinna med en bred bakgrund.
– Hon är utexaminerad med toppbetyg på Georgetown University i statsvetenskap. Hon innehar forskarutbildning vid Krigsuniversitetet i Washington, är en övertygad antikommunist och säger att hon varken är demokrat eller republikan utan enbart USA-medborgare. Hon har omfattande meriter från specialtjänster och är officer inom CIA i likhet med sin far.
När de kubanska TV-nyheterna visade nyheten om Kelly Keiderlings utvisning från Venezuela förra veckan frågade Capotes dotter sin far:
– Pappa, pratar de om min Gudmoder?
– Jo, det gör de, säger jag. De har just visat ut henne från Venezuela.
– Min dotter närmar sig mig och sätter sig bredvid mig och jag berättar för henne om detaljerna om de illegala aktionerna mot detta brodersland, om venezuelanerna och deras patriotism och vi sitter tätt intill varandra. Som när hon var liten och jag berättade historierna om Marti och Maceo.
Dick Emanuelsson

[1] Estados Unidos: $20 millones para la oposición en Venezuela en 2012. Av Eva Golinger. http://www.ciudadccs.info/?p=201125

tisdagen den 28:e maj 2013

Aron Modig (kdu) med rätt att störta regeringar? Det var en gång en svensk, en spanjor och en kuban. . .

 




Aron Modig (kdu) med rätt att störta regeringar?

Det var en gång en svensk, en spanjor och en kuban. . .


Nykolonialism ny svensk exportvara. Den politiska spottkoppen Kuba försvarar sig när svenskt partistöd används för att störta regeringar.

Latinamerikareportern DICK EMANUELSSON synar de politiska omständigheterna kring bilkraschen på Kuba för snart ett år sedan där Kdu:s ordförande Aron Modig var en av de inblandade.
Vem har rätt att störta regeringar? är frågan som kraschen väckte.


Solen går ner i Karibien. Kommersen i köpcentret framför Hotel Riviera, maffians favorithotell innan 1959, är i full gång. Varenda kuban jag pratar med gnäller som vanligt. Men det ingår liksom i den kubanska vardagen. Trots det tillstår de flesta ändå att ekonomin och utbudet av varor har blivit mycket bättre efter de ekonomiska reformerna som inleddes 2011.

Jag lämnar in min klocka för reparation av armbandet för 25:e gången sedan jag fick den av mina syskon för 15 år sedan. Den store svarte urmakaren med Fidel och Raul på väggarna säger att bytet av två batterier och reparationen av pinnen kostar 12 cuc, cirka 12 euros. Urmakaren är en av 400.000 egna och nya företagare och gör ett kanonjobb. Denna gång håller “pinnen” som han själv tillverkar i sin urverkstad.

Efter att jag lämnar Kuba revideras också migrationslagarna. Nyheten fick belackarna i Miami att tappa andan; alla kubaner som vill kan lösa ut ett pass för 100 dollar och köpa biljett. Egentligen är det inte stora förändringar för hittills har 94,4 % av alla utreseansökningar beviljats av de kubanska myndigheterna, även om byråkratin tog sin tid.

Men nu är det upp till den spanska, svenska eller USA-ambassaderna att sätta dit stämpeln som ger kubanen ett visum att besöka våra länder.

Riksdagens hemliga agenda för regimskifte på Kuba

 

USA gör det men är absolut inte ensam. Även den svenska högerregeringen erkänner öppet att den har en hemlig politisk och ekonomisk agenda för ett regimskifte på Kuba. Metoderna, de allierade och målet skiljer sig kanske men målet är detsamma.



– Jag vill inte gå längre än så när det gäller att beskriva vad vi kan göra och vad vi kanske till och med gör på Kuba. Det lämpar sig, av skäl som är relativt lätt insedda, inte för ett riksdagsprotokoll, som är tillgängligt också för dem som vi inte vill ska få denna information i sin helhet.

Så sa utrikesminister Carl Bildt i juni 2007 i en interpellationsdebatt med folkpartiets utrikespolitiske taleskvinna Birgitta Ohlsson. Hon hade interpellerat till Bildt med den otåliga frågan om vad Sverige och vår ambassad sysslar med på Kuba. Och Ohlsson kände sig nöjd:

– Naturligtvis gör det sig inte i denna kammare att beskriva detaljerat på vilket sätt Sverige genomför demokratistöd till Kuba, sa folkpartistiskan som Venezuelas president förmodligen skulle ha karaktäriserat som en “Pittiyankie”.

“Spioncentral” eller diplomatisk beskickning i Havanna?

 

Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) sa till den kristna tidningen Världen Idag [1] den 29 augusti förra året att Av naturliga skäl går vi inte in på till vilka länder denna typ av bistånd ges eller vilka summor det handlar om. Därutöver har vi inget mer att tillägga”. 


Sidas pressekreterare Anders Maxson sa att Sida inte har någon verksamhet för Kuba. Men Sidas budgetunderlag för 2011-2013 beskriver “ett mindre program för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Kuba”, dock utan att ange några kronor och ören.

Men Världen Idag ger sig inte utan skriver att en del av demokratibiståndet verkar gå direkt genom Sveriges ambassad i Havanna. Detta är till exempel en av de utländska beskickningar dit oppositionella kubaner kan vända sig för att använda en dator gratis och utan att riskera att lämna digitala fotspår efter sig. Att ambassaderna skulle vara navet för det svenska stödet till “demokratiska dissidenter och medborgerliga demokratirörelser” i länder som Kuba, signalerade Gunilla Carlsson redan 2008”.

Vad Världen Idag inte nämner är att svenska myndigheter är så förtegna beror på att denna typ av bistånd, för att ändra ett lands politiska system, är olagligt, såväl i Sverige som i Kuba. “Undergrävande verksamhet”, brukar det kallas. Men inget av partierna i riksdagen, från M-V, har något att erinra. Enigheten är nästan rörande för de kallar alla Kuba för en “diktatur”. Jonas Sjöstedt (v) lägger till “politisk diktatur”.

USA:s NGO i Georgien tog över presidentposten

 

I november 2003 tvingades den georgiske presidenten Eduard Sjevarnandzes att avgå som Georgiens president trots att han vunnit valet. En skickligt genomförd kampanj av USA-finansierade NGO:s som talade om “massivt valfusk” tvingade fram Sjevardnasjevs avgång den 23 november.

NGO:n Liberty Foundation skapades av det Republikanska Internationella Institutet, IRI, som aktivt backade upp “Rosornas revolution”. Fram till i maj 2003 leddes Liberty Foundation av den i USA utbildade advokaten Mijail Saakachvili.

Händelserna i Georgien blev en prototyp för kommande konspirationer utan att USA behövde intervenera militärt. Den nye georgiske presidenten blev i valet i januari 2004 just Micheil Saakasjvili. Han visade sin tacksamhet mot USA och lät 2000 georgiska soldater utbildas av USA för att sedan sättas in i kriget i Irak. Sedan 2003 är Georgien en pålitlig utpost för Pentagon mot grannen Ryssland.

Arbetsmanualen innebar att Liberty Foundation påstod att ett massivt valfusk hade genomförts samtidigt som man rapporterade om grova övergrepp av de mänskliga rättigheterna. Väst sög i sig absolut allt och rapporterade fullständigt kritiklöst. Internet och de sociala nätverken gjorde debut med en enorm framgång.


Bush och Mijail Saakachvili efter “Fullbordat Uppdrag”


Från Georgien till Kuba

 

Den 15 juli 2012 skickade Aron Modig, ordförande för svenska kdu och medlem av kristdemokraternas högsta ledning, ett Twitter från Georgien. I det  berättade han att han skulle träffa representanter för IRI samt en representant för NDI, demokraternas motsvarighet till republikanernas IRI. I Latinamerika är de betraktade som förtäckta civila organ för CIA. De finansierar projekt som syftar till att stödja USA:s utrikespolitik eller konspirera mot progressiva regeringar, som till exempel Venezuela eller Bolivia.



Tre dagar senare, den 18 juli Twittar Modig från Madrid där han berättar att han har träffat ungdomspolitiker från Partido Popular (PP). Den 19 juli skickar Modig sitt sista Twitter innan han går på planet till Havanna och skriver att han ”lämnar Twitter för några dagar”. Samma datum registreras Modig av passpolisen när han landar i Havanna.


Med tanke på tidsaspekten reste Modig sannolikt, efter träffen med USA-representanterna, direkt från Georgien till Madrid. Där träffade han Angel Carromero, tredjemannen i spanska högerns ungdomsförbund Nya Generationer. “Turistresan” till Kuba köpte Modig INTE i Stockholm utan på en resebyrå i Madrid som är auktoriserad att utfärda turistvisum till Kuba.


Den 22 juli, läggs Modig in på det allmänna sjukhuset i staden Bayamo, 70 mil från Havanna efter att han och Carromero kraschat hyrbilen mot ett träd. I baksätet dödas dissidenterna Oswaldo Payá och Harold Cepero från den kristdemokratiska grenen på Kuba.

Indraget körkort efter 40 trafikförseelser

 

Ángel Carromero
Om du skulle resa med en bil i 100 km i rät vinkel från Havanna mot Miami skulle det ta 3,38 timmar. Det är 363 kilometer eller 226 miles, som jänkarna säger. Aron Modig, kdu:s ordförande och hans spanske politiske frände från Partido Popular, Angel Carromero, hyrde en bil i Havanna och blåste iväg 700 kilometer söderut på Kuba och tvärnitade dramatiskt i närheten av staden Bayamo när asfalten och det politiska uppdraget upphörde.

Sällskapet hade startat klockan 6 på morgonen i Havanna och hade avverkat 70 mil på åtta timmar när den spanske ungdomspolitikern i 120 km:s fart nonchalerade skylten om “Vägarbete och Högsta Fart 60 km” och tvärbromsade på vägen som hade förvandlats från asfalt till grus. Bilen gick i rasande fart med baken före in i ett träd vid vägkanten. I Spanien hade myndigheterna två år tidigare tröttnat och dragit in Carromeros körkort efter 40 trafikförseelser.

Den kraschade bilen de två i baksätet dödades.

En vecka senare framträdde Modig på en presskonferens i Havanna där han bad om ursäkt för att ha rest in i Kuba på ett turistvisum utfärdat i Madrid och ha överlämnat 4.000 euros till dissidenten Oswaldo Payá. Enligt Modig gjorde han det efter “instruktioner från mitt parti”.

Carromero dömdes till fyra års fängelse på Kuba i en rättegång som den spanska ambassaden betraktas som helt korrekt. Den spanska högerregeringen föreslog den kubanska regeringen att ingå ett avtal som betydde att Carromero kunde avtjäna sitt straff i Spanien, och vice versa. Den kubanska regeringen accepterade och Carromero placerades i spanskt fängelse. Ingen tvekar om att han snart ska släppas på fri fot.

Modig dementerar USA-kontakter inför Kubaresan

 

Aron Modig på presskonferens i Havanna
Efter många telefonsamtal till kdu, kd och partiets internationella center, KIC, alla utan något gensvar eller undvikande svar om att “skicka mig dina personuppgifter och frågor så hör vi av oss”, lyckas jag nå Modig på hans mobiltelefon en fredagskväll.

* Vad handlade ditt samtal med USA-representanterna i Georgien om en vecka innan kraschen på Kuba?

– Det handlade om det politiska läget i Georgien. De (IRI och IDN) har ju representation i Georgien och många platser i världen.

Han dementerar att hans planerade kubaresa diskuterades med amerikanarna under sitt besök i Georgien. Men han blir tyst en lång stund när jag frågar honom om han hade något möte med representanter för USA-organ inför resan till Kuba han genomförde i december 2009.

– Nä, inte inför själva resan. . . , säger han med en underlig ton i rösten.

Då var uppgiften att lämna över pengar och “utrustning” till “journalister på Kuba”. Han kan inte minnas exakt hur mycket pengar det var eller vad det var för utrustning, men säger att det bland annat var “böcker om journalistik” han överlämnade. Det hölls också “supportmöten” för de kubanska dissidenterna.

Det europeiska nätverket och spindeln i KIC

 

Parlamentsledamoten Pablo Casado Blanco är ordförande för Partido Populars ungdomsorganisation Nya Generationer. Han innehar också den höga posten som VU-ledamot för PP:s Madridavdelning och ett förflutet som före detta politisk rådgivare till José Maria Aznar.

Han utpekas för att ha instruerat Angel Carromero att ta kontakt med CAYETANA MURIEL AGUADO som arbetar på Kristdemokratiskt Internationellt Center (KIC) i Stockholm. Hon är också spanjorska och figurerar inte offentligt bland de tio anställda på KIC.

När jag ringer upp växeln på kristdemokraternas centrala kansli, där även KIC har sitt kontor, säger receptionisten att Cayetana Muriel inte finns på växelns telefonlista. Men efter en intern sökning hittar hon Muriel.

Kort efter kraschen på Kuba den 22 juli 2012, försvann hennes adress och telefonuppgifter från Eniro. Men växeltelefonisten har som alla anställda på KIC, kd eller kdu order om att inte uttala sig om något som handlar om Modig, Kuba och kraschen.

Enligt flera spanska och kubanska källor utgör Cayetana Muriel Aguado en förbindelselänk mellan KIC och den spanska NGO:n Solidaridad Española con Cuba (SEC), “Spansk Solidaritet med Kuba”.

Denna organisation anses av kubanerna vara spindeln i det Europeiska Nätverket tillsammans med den tjeckiska Stiftelsen Oponti. De har uppgiften att samordna kampen mot den kubanska regeringen i Europa. Dessa två organ finansieras av Freedom House, USAID, NED, IDI och IRI.

Spanien och Sverige har allt mer tagit över fler av Miamis uppgifter eftersom Europa inte har ett lika skamfilat anseende som USA och de kuban-amerikanska högerextrema organisationerna i Miami.


SIDA:s och CIA:s mål

 

USA:s regeringar har sedan de första månaderna av revolutionens seger på Kuba på olika vägar försökt störta regeringen i Havanna. Denna besatthet har förkastats av omvärlden. I stället har Kubas isolering luckrats upp allt mer, framför allt efter att Latinamerika integreras och blir allt mer oberoende i förhållandet till USA. Framväxten av ett oberoende och suveränt Venezuela har också betytt mycket för att stå emot USA:s mål att störta regeringen i Havanna.

Men med Fidel Castros insjuknande 2007 intensifierades och breddades försöken att störta den kubanska revolutionen.

IRI är en del av den flora av olika USA-organ som får anslag från USA-kongressen. En del av dessa anslag är offentliga medan andra är hemliga.

Så också i Sveriges riksdag och hos SIDA.

I IRI:s gemensamma arbetsplan med USAID för tiden 27 augusti 2008-26 augusti 2009, slog det hemliga programmet fast att IRI ska stöda sig på europeiska medlemmar så som Spansk Solidaritet med Kuba och den tjeckiska Stiftelsen Pontis. Dessa anses av IRI ha större erfarenhet av “mobila kommunikationer” och de båda organisationerna ges av IRI uppgiften att förbereda personer som valts ut i Latinamerika för vidare aktioner på Kuba. På det här sättet ska IRI integreras i turistströmmen till Kuba för att bryta upp den gällande politiska ordningen på ön.

Så ser USA:s öppna ekonomiska stöd till olika antikubanska rörelser och personer externt och
internt på Kuba. Bland dem den tjeckiska Stiftelsen Pontis. Vid sidan av detta stöd har
CIA och State Departement ett hemligt ekonomiskt stöd på miljoner dollar.


Kommunikationsutrustning för underrättelsetjänster

 

Denna sammanfattning av IRI:s operationer mot och på Kuba gjorde journalisten Luis Miguel Rosales den 19 april 2012, det vill säga fyra månader innan Modigs och Carromeros “Uppdrag Kuba”.
 
I de två artiklarna som beskriver IRI:s subversiva verksamhet mot en suverän stat, vilken man får sympatisera med eller önska livet ur, konstaterar han att ett av de främsta målen för IRI är att samla in uppgifter och analyser om Kuba för att senare ska behandlas “av USA-regeringens olika underrättelsetjänster”.

De mest prioriterade uppgifterna, enligt IRI:s kvartalsrapport 1 januari-31 mars 2009, åtta månader innan Modigs första resa, handlar om att införskaffa information över hur de kubanska myndigheterna lyckas att utveckla Informationstekniken, det vill säga i första hand Internet och hur kubanerna har utvecklat ett teknologiskt oberoende från USA, bland annat med att massivt utnyttja operativsystemet Linux.

“Det handlar om information som är mycket känslig och till stor nytta för CIA. Den skulle kunna ge USA:s regering möjlighet att inte bara tillämpa blockaden, som förhindrar Kubas utveckling av informationsteknologin, utan även framställan av dataprogram för att användas i cyberattacker mot nätverk och informationssystem som vårt land (Kuba) kan utveckla”, sammanfattade den kubanske journalisten Luis Miguel Rosales.

Enligt den gemensamma arbetsplanen för IRI-USAID:s agenter ska de oppositionella på Kuba tränas i att kryptera sina kommunikationer via internet. För att uppnå dessa mål föreslog dokumentet en distributionsplan av Satetellittelefonen BGAN. Dokumentet medger att utrustningen måste hitta vägar för att överlämnas till de oppositionella med en extrem försiktighet och omsorg. Utrustningen används endast av amerikanska underrättelsetjänster.

 

 KIC:s plan för Modigs operation på Kuba

 

Enligt det kubanska kommunistpartiets dagstidning Granma den 31 juli 2012, var det Annika Rigö som överlämnade pengar och en mobiltelefon med en inprogrammerad telefonlista till Aron Modig, allt enligt en utarbetad plan.

Rigö är generalsekreterare för KIC. Enligt planen skulle också Modig-Carromero bidra till att organisera en ungdomsorganisation på Kuba till stöd för den kubanske Oswaldo Payós rörelse. Jag försökte flera gånger nå Rigö för en kommentar men utan resultat.

Granma nämner inga källor men det är möjligt att Carromero eller Modig hade lämnat mer detaljer för resans innehåll under polisförhören. Till mig säger Modig att han hade 4000 euros som han överlämnade men nämner ingen programmerad mobiltelefon.

I dokumentet skriver IRI rent ut att ett av de främsta målen för IRI:s arbete är insamlingen av information och analys om Kuba som därefter ska överlämnas till “USA-regeringens underrättelsebyråer”, bland dem CIA av flera.

615.500 dollar från Republikanerna

 

I ett annat IRI-dokument för september 2008-december 2009, samma månad och år som Modig reste första gången till Kuba, anslog IRI 615.500 dollar till den spanska Stiftelsen Solidaridad Española Con Cuba (IRI-SEC).



Dokumentet nämner erfarenheterna från Ukraina och Georgien. Minns att Modig befann sig i Georgien när han träffade representanterna för IRI-NDI bara några dagar innan avresan till Kuba.

Stiftelsen Solidaridad Española Con Cuba leds av Ricardo Carreras. Han är utexaminerad på George Washington-universitetet i USA och anklagas av kubanerna för att där ha låtit sig ha rekryterats och inlett sin tjänst hos CIA. I flera år arbetade han som “oberoende konsult” för USA-vänliga regeringar och politiska kandidater i Latinamerika. Som kronan på verket utsågs han till politisk samordnare på USA:s Handelskammare i Bryssel.

2005 grundade han Solidaridad Española con Cuba, SEC, med “finansiering av sina gamla uppdragsgivare”. Han har gjort flera resor som “turist” till Kuba där han har samordnat sitt arbete med den politiska oppositionen.

Men de viktigaste resorna Carrera har genomfört är till länder som bland annat Mexiko, Argentina, Dominikanska Republiken för att rekrytera personer som bland de talrika turistgrupperna till Kuba. IRI-dokumentet där 615.000 dollar anslås till SEC beskriver detaljerat hur många personer bör resa och vilken utrustning de för med sig för att fylla arbetsplanen för att störta regeringen i Havanna.

Nätverket Mexiko-Miami-Madrid

 

I mars 2012 anlände åtta mexikanska turister till Havanna. Det återstod bara några dagar innan Påvens besök på Kuba. Men mexikanerna var varken intresserade av Påven eller att ta del av Kuba som ett turistparadis. Målet var att orsaka protester på Havannas gator under påvebesöket, sprida flygblad och orsaka förvirring, skrev kommunistpartiets dagstidning Granma den 31 juli 2012 med anledning av Modigs och Carromeros uppdrag på Kuba, som inträffade fem månader efter mexikanernas planerade protester.

Fyra av mexikanerna greps och “erkände att de hade betalats, tränats och instruerats av Orlando Gutiérrez Boronat”, från exilorganisationen “Directorio Democrático Cubano, i Miami för att genomföra operationen”.

De uppgav även att “chefen för operationen i Mexiko var René Bolio Hollarán, före detta senatorssuppleant i dåvarande regeringspertiet PAN (Partido de Acción Nacional), med nära kopplingar till maffian i Florida”.

Vem ifrågasätter att spanjoren Ricardo Carreras också har ett finger i spelet i rekryteringen av mexikanerna eftersom han utgör en bricka i USA:s, IRI:s, NDI:s och CIA:s försök att störta regeringen i Havanna?



Svensk lag skulle ge Modig två års fängelse

 

Sedan två år pågår det ett projekt för att knyta samman Kuba med det sydamerikanska fastlandet. Om en vecka, den 4 juni, kommer 118 internetkaféer öppnas över hela Kuba. En 160 mil lång kabel mellan Venezuela och Kuba kommer att göra Kuba oberoende av USA:s dyra satelliter som fram till den 4 juni har gett Kuba tillgång till Internet. Denna frigörelse, som CIA med alla medel försöker förhindra, kommer innebära ytterligare en spik i den 50 år gamla blockaden.

Om Modig, Kdu och kd spelar med i detta spel som kurirer för CIA vet bara de nämnda. Att de är politiska språkrör för samma interventionspolitik i Kuba råder det inget tvivel om, inte ens de själva dementerar detta även om de använder ett annat språkbruk än högerextremisterna i Miami.

Modig sa till Idag Världen att “Vårt politiska system är en av de mest välfungerande demokratierna i världen, och all erfarenhet och kunskap om det systemet är oerhört värdefull”.

Om detta ger honom rätt att påtvinga ett annat folk hans syn på demokrati, är en annan sak. När frågorna till Modig kom in på vad svensk lagstiftning säger om mottagande av pengar från utländsk makt, ville han inte fortsätta intervjun.


Jens Aron Modig i Havanna. Efter tio dagar släpptes han, trots att han enligt svensk lag
skulle ha dömts till två års fängelse.

Brottsbalken (19:13) slår fast attDen som av främmande makt eller från utlandet av någon som handlar för att gå främmande makt tillhanda tar emot pengar eller annan egendom för att genom utgivande eller spridande av skrifter eller på annat sätt påverka den allmänna meningen i en fråga som gäller någon av grunderna för rikets statsskick eller i någon angelägenhet som har betydelse för rikets säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om, döms för tagande av utländskt understöd till fängelse i högst två år.” Lag (1981:1165).


Oswaldo Payá, dissidenten som dödades i baksätet på hyrbilen, tog från Aron
Modig emot 4000 euros eller 34.554 svenska kronor.
Den 12 april 2002,
skickade Payá ett lyckönskningstelegram till “Venezuelas hjältemodiga folk”
där han lyckönskade det för att ha störtat den folkvalde presidenten Hugo Chavez.
Men som många baktalare av Venezuela, “dansade” han “innan orkestern kom”.
Den 13 april reste sig Venezuelas folk och återinsatte Chavez på presidentposten.
Händelsen visar vilka politiska kretsar som Modig, kdu, kd, Bildt och det
svenska politiska etablissemanget i riksdagen finansierar på Kuba.
Om Sverige har en sådan glasklar lagstiftning så varför förneka denna rätt till andra stater?
 
“Det är rimligt att personer och organisationer som ekonomiskt stödjer organisationer som är uppsatta på EU:s lista över terrororganisationer får stå till svars för det i ett rättssamhälle”.

Det säger Kd:s pressekreterare Fredrik Hardt på min skriftliga fråga vad han anser om fängelsestraffen på 5-6 månaders fängelse mot ett antal medlemmar från den danska organisationen Uppror. De stod som ansvariga för insamlandet och överlämnandet av 7000 dollar till det palestinska vänsterpartiet PLFP samt den colombianska FARC-gerillan. Pengarna gick till en grafisk verkstad respektive en radiostation.

Exemplen Kuba, Palestina och Colombia är intressanta för de illustrerar hur lagstiftningen kan politiseras beroende på hur styrkeförhållandena ser ut i världen.

Å ena sidan stöder en stat och regering, som den svenska, störtandet av en annan stat där “duttiga idioter” som Modig helgonförklaras av sina egna och medierna som inte går på djupet kring internationella lagar eller ens den egna författningen.

Å andra sidan fängslas solidaritetsarbetare för att de ger sitt stöd till den folkliga kampen mot folkmordsregimen Israel och världsmästaren i brott mot de mänskliga rättigheterna i den statliga terrorismens Colombia.

Styrkeförhållandena i världen har onekligen förändrats sedan Sovjetunionens kollaps för drygt 20 år sedan.
Dick Emanuelsson
 

Bakgrund KIC


KIC kanaliserar i huvudsak fem projekt varav Kuba är ett. Organisationen har en stor stab, inte mindre än tio heltidsanställda, uppger Ylva Jansson, ekonomiskt ansvarig. Mer vill hon inte säga mer utan hänvisar till pressekreteraren Fredrik Hardt.

Denne vill heller inte uttala sig verbalt utan vill ha frågorna via e-post. En dag senare får jag svar och Hardt säger att KIC disponerar och kanaliserar riksdagens partimärkta stöd till utlandet som uppgår till 2,5 miljoner kronor för Kd.  “Därutöver har KIC beviljats ytterligare 13,4 miljoner ur den konkurrensutsatta delen av PAO-stödet. Detta gäller KIC:s arbete i ett antal afrikanska länder, skriver Hardt.

Han säger att KIC:s kubaprojekt får en marginell del av anslagen” eftersom “organiserad oppositionell verksamhet i landet” inte existerar. Han hävdar också att pengarna används för utgifter i Sverige.

Att KIC skulle förfoga över en icke offentlig del av anslaget som går till kristdemokraternas kontakter på Kuba förnekar han.

Han menar också “det är rimligt att personer och organisationer som ekonomiskt stödjer organisationer som är uppsatta på EU:s lista över terrororganisationer får stå till svars för det i ett rättssamhälle”, på frågan vad han anser om fängelsestraffen som utdömdes i Danmark mot ett antal medlemmar från organisationen Uppror som samlade in pengar till en grafisk verkstad för palestinska PFLP samt bidrag till en radiostation för den colombianska FARC-gerillan.

Dick E.