söndag 15 november 2026

Eva Björklund, 84 år: ”Man var en lyckans ost” som fick uppleva Kuba och Revolutionen

Eva Björklund vid grottorna i Escambraybergen, en region där kontrarevolutionen upprättade sitt högkvarter innan den revolutionära folkmilisen krossade de USA-stödda lakejerna i mitten av 60-talet. Till höger, den 14 juni 2022, årsdagen av Ches födelsedatum som högtidlighölls i Solidaritetshuset i Stockholm. FOTO: JUANA GONZALEZ.


Eva Björklund, 84 år: ”Man var en lyckans ost” som fick uppleva Kuba och Revolutionen

– Jag SKA till Kuba. Innan jag dör!

AV DICK EMANUELSSON

STOCKHOLM / 2026-11-12 / Orden ovan fäller Svensk-kubanska föreningens okuvliga och permanenta kämpe i solidariteten och försvaret av Kuba.

Vi, Victoria, Lupe, Juana och Rosalia träffar henne än en gång på anläggningen Humana i Norrtälje, där Eva nu lever sedan ett par år. Hela personalen vet vem Eva är och att hon fyller år denna dag, den 12 november. Och vi släpps in och guidas till andra våningen. Där sitter Börje Åkerlund och Roger Nordmark, gamla veteraner i föreningen och tillsammans med Eva avnjuter en prinsesstårta, den första innan Juana kommer med sin chilenska ”Miles de hojas”, tusenbladstårta. Che, som är den ryaknutna gobelängen på 1x2 meter på väggen ovanför Eva säng, ser ut att vara nöjd.

På 60-årsjubilét av föreningen i Göteborg den 10 oktober var det många från hela landet som saknade och frågade just efter Eva och bad stockholmarna att framföra en hälsning till henne nästa gång de stöter på henne.

Kortminnet är komplicerat men fragmenten, eller vad en läkare skulle säga om minnen från 60 år tillbaka då Föreningen bildades av Eva och flera andra svenska personligheter, har hon bättre koll på. Jag frågar henne om hur det var då, 1966, då föreningen föddes.

Hon gör en lång paus men säger:

– Man var en lyckans ost, börjar hon men glömmer sedan frågan.

– Därför var det så hemskt när jag fick det här, alzheimer. . . som, det första och andra året märkte jag ingenting, men sedan kom det mer och mer. Så blev det som det blev.

·        Men du kände igen oss när vi kom.

– Jo, minnet finns där många gånger. Men det har varit svårt att skriva själv. Översätta kan jag. Och det är ju en väldig bra övning för hjärnan.


VIDEO: Eva Björklund intervjuas av Dick Emanuelsson
https://vimeo.com/1246996081



Undertext i videon på engelska och portugisiska


REPORTAGE/INTERVJUER PÅ SVENSKA:

https://dickema.com/kuba-pa-svenska/

ESP: REPORTAJES/ENTREVISTAS:

https://dickema.com/cuba-en-espanol/

WEB: https://dickema.com

29 VIDEO-REPORTAGE OM KUBA / 29 VIDEOREPORTAJES SOBRE CUBA:

https://vimeo.com/showcase/12453863

10 VIDEO SVERIGE-KUBA / 10 VIDEOS SUECIA-CUBA: 

https://vimeo.com/showcase/12453865

 

Kubanskt läkemedel

Jag berättar att på 60-årsjubiléet talade en kubansk forskare på just temat alzheimer och Kubas framtagning av ett läkemedel som kan bromsa upp utvecklingen av sjukdomen. Och hon lyser upp med det där speciella leendet som jag bländades av när jag stötte på henne i mitten av 70-talet första gången på föreningens lokaler och bokhandel på Drottninggatan i Stockholm med en väldoftande kubansk (?) cigarr i handen.

– Alla bromsmediciner är bra, men man blir inte av med det, men det bromsar.

Jag frågar henne när hon reste till Kuba första gången. Hon gör ännu en lång paus, men säger att ”. . . det måste ha varit i början av 60-talet”.

–  Då var det stort politiskt intresse här.





Arkitekten Eva vill till Kuba

Börje, som är läkare och som jag träffade på Nordiska Arbetsbrigaden 1977 berättar att arkitekten Eva bodde under 1960-talet i Havanna under 18 månader och där överlämnade en ritning och design över en stol.

– Den ritningen hamnade häpnadsväckande nog i en utställning över ”kubansk design från sent 60-tal” i Chicago, men 2023! Berättar Börje.

Och Eva skrattar åt berättelsen och minnet från en löftesrik epok och tillägger, med ett perfekt minne att ”stolen var klumpig”.

Längtar du till Kuba, frågar jag henne och det bestämda svaret förvånar mig inte, som känt Eva i 50 år:

– Jag SKA till Kuba. Innan jag dör.

·        Du har ju levt hela ditt vuxna liv med och för Kuba.

– Jo, och lite av hennes västerbottniska (från Lycksele) dialekt hörs svagt.

Den gamle legendariske spanienkämpen och Norrskensflammans mångårige latinamerikareporter Karl Staf sa, på frågan från kollegan Kerstin Gustavsson, som på ett åldersboende i Helsingborg gjorde den sista intervjun som Karl Staf gav i livet, då 93 år gammal, om det var något han ångrade i livet och Kalle sa: ”Ja, att ha återvänt till Sverige och lämnat Kuba”. Eva ger en liknande signal, men med det motsatta förhållandet, att Kalle bodde på Kuba efter revolutionen i mitten av 1960-talet, medan Eva är i Norrtälje, men vill till Kuba.

Med tanke på hennes sjukdom har hon svårt att följa nyhetsutvecklingen, om att Trump har belägrat Kuba, men att kubanerna håller ut? När jag berättar det får det glada ansiktet ett bekymrat uttryck och hon sätter sig upp i den bekväma fåtöljen.


Med ett riktigt tomtebloss hyllades Eva på sin 84-årsdag och alkoholfri champagne och ”Ja må hon leva”!



Drevet mot Kuba och Eva

Eva blev medlem i vpk:s (nuvarande v) partistyrelse 2004. Efter att Sovjetunionen hade rasat samman och antikommunismens profeter förutspådde ett sammanbrott för Kuba, inleddes det politiska korståget mot alla försvarare av Kubas rätt att självt utforma sin framtid. Där återfanns hennes eget parti, som tidigare hade varit ett första stöd till Kuba, men som 2004 betraktade Kuba som en diktatur.

Där fanns också medier som anarkosyndikalistiska Arbetaren som stämde in i hetskören och gjorde en speciell artikel [1] som kan vara intressant att se tillbaka på när Kuba nu, 2026 gör motstånd och är belägrat av världens mäktigaste militärmakt. Den håller på med ett groteskt skådespel där det utropar sig för att vara offer för Kuba som påstås vara ett ”internationellt terroristcenter”. De förskrämda jänkarna anser ett ön, som genomlider ett elavbrott minst varje vecka på grund av blockaden, utgör en ”risk för USA:s nationella säkerhet”. För säkerhets skull belägrar Trump ön i Karibien med hangarfartyg som blockerar all import av olja samt utfärdar sanktioner på löpande band mot de företag i världen som har fräckheten att bland annat exportera mediciner och produkter till Kuba.


Den svenska brigaden i den 10:e Nordiska Brigaden, ett 50-tal av de 200 från hela Norden 1980 på Julio Antonio Mella-lägret.


De som svek

Arbetaren rubricerade sin drapa från den 25 februari 2004:

”Kubavän i partistyrelsen”.

Kan man tänka sig!

”Eva Björklund är nyinvald som ersättare i partistyrelsen och före detta ordförande för Svensk-kubanska föreningen som stödjer Fidel Castros regim [¡SIC!]. (…) Trots att Kuba är en enpartistat hävdar hon att landet är en demokrati – på en del plan mer demokratiskt än Sverige – och att vänsterpartiet har mycket att lära av Kubas demokratiska gräsrotsarbete”.

Eva svarade galant på Arbetarens insinuerande frågor om ”politiska fångar”, om ”Amnestys kampanj” på samma föredömliga och initierade svar som hon alltid gav när SvT och radion hade principen om att fråga ut henne om Kuba och konfrontera ”bägge sidor”, något som i dag är helt försvunnet i svenska medier.

Vänsterpartiets partisekreterare Pernilla Zethraeus, sa i samma artikel 2004, ”att det är möjligt att ha avvikande åsikter i partistyrelsen och hon understryker att partiet har en motsatt syn på Kuba. Eftersom den nya partistyrelsen ännu inte sammanträtt vill hon inte ytterligare kommentera att Eva Björklund valts in av kongressen.

– Kuba är en diktatur. Det råder ingen tvekan om att de bryter mot de mänskliga rättigheterna, säger Pernilla Zethraeus”.

Och därmed blev, som femtekolonnare både Arbetaren och partisekreterare Zethraeus delar av drevet mot Kuba och. . . Eva Björklund.

Men Eva brydde sig inte. Vanligtvis lutade hon sig tillbaka och småskrattade varje gång dessa politiska stolpskott fällde sina ibland rent infantila omdömen och uttalanden för att hålla ryggen fri från drevet.


Politisk opposition? Luis Posada Carriles, finansierad CIA-agent, ansvarig för massakern av 73 människoliv när han och Orlando Busch sprängde det civila kubanska passagerarplanet utanför Barbados.



Svensk-kubanska växer

I dag växer föreningen som under de första decennierna, då det faktiskt var svårt att få plats på Nordiska Arbetsbrigaden. Medlemmar från industriarbetsplatserna hade företräde till det 50-tal platser den svenska brigaden då förfogade över. De flera tusen svenskar som under åren reste över Atlanten och landade på Jose Martiflygplatsen i Havanna, blev i 99 procents fall för livet den kubanska revolutionen trogen.

·        Om du skulle vilja framföra en hälsning till föreningens medlemmar, vad skulle du säga?

Eva ser lite konfunderad, men bara för en eller två sekunder och säger, samtidigt som hon sätter sig upp i fåtöljen:

– ÅK TILL KUBA!

Och vi, Victoria, Lupe, Juana, Rosalia, Roger och Börje brister ut i ett förlösande skratt.


Den kubanska Folkmakten, det vill säga det kubanska parlamentet utdelade denna utmärkelse till Eva med texten ”Hedersgäst” och dess baksida ”ett världsarv”.



Folkmaktens utmärkelse

I Havanna en dag bjöds hon och hennes son Ludvig, som jag tror bara var 5-6 år gammal, in till Fidel. Eva säger att Fidel inte talade så mycket politik, däremot inpräglade den kubanske revolutionsledaren att Ludvig ”måste lära sig spanska”. Förmodligen för att gå i mammas fotspår.

Under hela intervjun har Eva en medaljong i en kedja över bröstet som hon då och då gnider mellan tumme och pekfinger. Det är en utmärkelse som det kubanska parlamentet, El Poder Popular (Folkmaktsorganet) överbringade till Eva för ett livslångt arbete för Kuba med inskriptionen; ”Patrimonio de la Humanidad”, Mänsklighetens arv.

Och Eva upprepar, att är det någonstans hon en dag vill avsluta jordelivet i, är det i Kuba. Större gemenskap än där, är omöjlig att uppbringa.

[1] https://www.arbetaren.se/2004/02/25/kubavan-i-partistyrelsen/