Inga som helst problem att resa in i USA för den första gruppen av kubaner från Costa Rica i början av januari, medan. . . . |
. . . . 193 000 papperslösa honduraner har utvisats från USA till Honduras sedan år 2000. Deras öde delar de med miljoner centralamerikaner och mexikaner. Det är skillnad på immigranter och immigranter. Den "Amerikanska Drömmen", för vem, för vad och i vems intresse?
Kubaner tas emot med stora famnen i
USA medan centralamerikaner deporteras
TEGUCIGALPA /
2016-01-22 / Medan 8000 kubaner nu har fått grönt ljus att fortsätta sin färd
från Costa Rica till USA, intensifieras räder och jakt på papperslösa mexikaner
och centralamerikaner i USA.
Donald Trumph är euforisk. |
– Wow! Tack vara mina
påtryckningar kommer utvisningar och deporteringar i stor skala att inledas.
Det var på tiden, sammanfattade en av republikanernas presidentkandidater, Donald
Trump beslutet
från The Department of Homeland
Security i ett Twitter.
Kubanerna
har suttit fast i Costa Rica under tre månader sedan Nicaragua vägrade att bli
ett transitland för vad president Daniel Ortega betraktar som ett politiskt
spektakel. ”Den som står för festen ska också betala kalaset”, sa president Daniel Ortega med
hänvisning till USA:s migrationspolitik mot Kuba.
Costa
Ricas president Luis Guillermo Solis befann sig i en desperat situation. De
centralamerikanska ländernas samorganisation SICA (Centralamerikanska integrationssystemet)
och Mexiko beslutade i slutet av december att kubanerna kunde flyga från Costa
Rica till San Salvador och därifrån resa landvägen till Mexiko-USA.
Extrem
fattigdom och våld
Samtidigt
med att den första gruppen av kubaner anlände till USA de första dagarna i
januari, genomförde USA-polisen räder och jakt på papperslösa centralamerikaner
och mexikaner. Bara under en dag grep polisen 121 centralamerikaner. I USA har
de arbetat för 3-7 dollar per timme, moderna slavlöner som ändå gör att
familjerna i hemländerna överlever.
Tusentals
centralamerikaner deporterades under januari från USA. Många av dessa var minderåriga
barn som anlänt ensamma till USA. De landade i länder där den extrema
fattigdomen uppgår till 20-40 procent medan den relativa fattigdomen omfattar
55-70 procent av befolkningen. De har flytt från fattigdomen och det extrema
våldet som registreras i mordstatistiken: 45-90 mord per 100.000 invånare, de
högsta siffrorna i världen.
Kubaner
får uppehållstillstånd
Samtidigt
med dessa massdeporteringar togs en grupp på 40 kubaner, som hade anlänt från
från Costa Rica emot i Miami. Värden var det nätverk som sedan Revolutionens
seger på Kuba 1 januari 1959 har bekämpat den revolutionära regeringen i
Havanna med alla medel, inklusive väpnade terroristaktioner och invasionsförsök.
Deras olagliga aktiviteter har aldrig betraktas av myndigheterna som sådan utan
tillåtits att träna militärt för att senare sättas in mot Kuba. Den amerikansk-kubanska
maffian är en politisk maktfaktor i södra Florida som tvåpartisystemets republikaner
och demokrater tar hänsyn till. Maffian utpekas för att ha förgreningar till narkotikakartellerna
som har Miami som en transitstad.
De
anländande kubanerna får efter en formell process permanent uppehållstillstånd i
USA och kan omedelbart söka jobb eller börja studera. Detta privilegium bygger
på en ”Kalla-Kriget-Lag” från 1966. Den säger att den person som lämnar Kuba har
rätt till permanent uppehållstillstånd i USA när han sätter en fot på
USA-territorium. Lagen har stimulerat illegal utvandring under ett halvt sekel
i tron att den och blockaden skulle knäcka revolutionen. Sedan 2012 kan kubaner
som vill lämna landet utan ange motiv. De kan också stanna i utlandet i 24
månader utan att förlora sina medborgerliga rättigheter på Kuba.
Men
den 17 december 2014 var det Obama som tvingades erkänna att denna
isoleringspolitik i stället hade isolerat USA från världssamfundet.
En kubanska har fått sitt pass på utrikesministeriet i Havanna och kan när hon vill resa till utlandet. Varför vill inte USA att hon ska flyga direkt från Havanna till Miami? |
Minskade
antal visum
USA
har under alla år haft en kvot på 19.500 visum per år för kubaner som ansöker
att resa till USA. Men USA har aldrig uppfyllt kvoten utan stimulerar den
illegala utvandringen från Kuba, hävdar dess kritiker. För 2015 sänktes denna
kvot till 10.000 visum.
Den
nya paradoxala situationen har alltså uppstått att Kuba ger grönt ljus till
alla medborgare rätt att legalt resa till utlandet medan USA halverar antalet
inresevisum för kubaner trots att Vita Huset påstår att det nu råder normala
relationer mellan de bägge länderna.
I
slutet av december 2015 undertecknades också ett nytt avtal mellan USA och Kuba
som ger flygbolag i USA rätten att sätta in 20 flyg per dag mellan de bägge
länderna. Varför då inte införa visumfritt för kubaner till USA och varför
tvinga dem att riskera livet på en resa som är 25 gånger längre än ett
direktflyg mellan Havanna-Miami?
Från
Kuba till Costa Rica
För
de kubaner som i slutet av oktober anlände till Costa Rica hade denna långa
sträcka framför sig.
–
I början av 2015 började vi att reagera över att det varje torsdag anlände
mellan 5-15 kubaner till San Jose de Costa Rica. De hade kommit landvägen från
Panama i södra Costa Rica till huvudstaden. Det som gjorde oss uppmärksammade
var att de förfogade över ett officiellt resedokument som var utfärdat av de
costaricanska myndigheterna. Dokumentet såldes illegalt vid den panamanska
gränsen för 50 dollar och på så sätt uppdagades denna människohandel.
Det
säger Trino Barrientos, generalsekreterare i det costarrikanska kommunistpartiet
Vanguardia Popular (Folklig Förtrupp) till Flamman.
Närmare
8000 kubaner koncentrerades under de tre sista månaderna 2015 vid gränsen mot
Nicaragua. De hade lämnat Kuba helt lagligt och flög till Ecuador, som sedan
2012 är visumfritt för kubaner. Från Ecuador reste kubanerna norrut och via
Colombia och Panama anlände de till Costa Rica. Den sammanlagda resvägen från
Kuba via Ecuador till Miami är 25 gånger längre än rutten Havanna-Miami. Fram
tills november hade trafiken med kubaner varit relativt lugn, uppger
Barrientos.
Så ser de 8.000 kubaneras resrutt ut från Havanna-Quito-Medellin-Panama-Costa-Rica-El Salvador-Guatemala-Mexiko till USA. En sträcka som är 25 gånger längre än rutten Havanna-Miami. |
Nicaragua
vägrar underordna sig USA
–
När Nicaragua vägrade att delta i vad president Daniel Ortega kallade för
”värden för festen betalar också notan”, med anspelning på detta politiska
spektakel från USA:s sida, stod Costa Rica inför ett verkligt problem med tusentals
kubaner som väntade på att resa till USA. Den centralamerikanska
samorganisationen Sica kunde inte komma överens och även Guatemala vägrade att
bli ett transitland.
–
Nicaraguas värdiga agerande står i kontrast mot resten av Centralamerika. Utan
tvekan pressade USA på för att tvinga El Salvador ta emot kubanerna via flyg. Från
Costa Rica till San Salvador flygs nu plan efter plan. Därifrån tar de sig med
buss till Mexiko, säger Barrientos.
Från
Mexiko flyger kubanerna vidare till USA i tron att de ska uppfylla ”The
American Dream”.
Massdeportering av centralamerikaner
Från USA lyfter
varje vecka 14 plan som deporterar papperslösa centralamerikaner. På detta ska
vi lägga dussintals bussar från USA till Mexiko. Enligt säkerhetsministern Jeh
Johnson greps 331.333 personer 2015 vid gränsen till Mexiko. Det beräknas att
varje år dödas vid denna gräns 500 personer. USA kräver av Mexiko att centralamerikanska
immigranter ska stoppas vid Mexikos gräns till Guatemala och Mexiko kräver att
Guatemala ska intensifiera jakten på illegala immigranter som måste passera
Mexiko innan de når gränsen till USA.
Mellan januari-oktober
2015 grep mexikansk polis 30.000 centralamerikanska barn och minderåriga som försökte
ta sig till Mexikos gräns mot USA. 11034 av dessa barn var i åldern 0-11 år. År
2014 anlände nästan 60.000 barn och minderåriga till USA som successivt har
skickats tillbaka till Centralamerika.
Centralamerikanska barn som tagit sig ensamma eller i sällskap med någon vuxen till USA, via Mexiko. |
Obama gråter. . .
Hur känner sig en
centralamerikan som Trino Barrientos inför en situation där kubaner å ena sidan
hälsas som hjältar när de tas emot i Miami medan centralamerikaner och
mexikaner spärras in i jättelager och behandlas omänskligt och därefter
deporteras tillbaka till sina hemländer?
– Cynismen har
ibland inga gränser, som när USA:s president Barack Obama grät på en
presskonferens när han kommenterade hur skolbarn i USA hade massakrerats. I
Centralamerika gråter både barn och föräldrar inför en framtid som för varje
dag ter sig allt hårdare och omänsklig. I Costa Rica finns det knappast någon
familj som inte har en papperslös anhörig i USA. Och nu jagas de medan
kubanerna tas emot med stora famnen, summerar Trino Barrientos.
Dick Emanuelsson
Läs även:
Audio: Intervju med Trino Barrientos (spanska)
iframe>