Aron Modig (kdu) med rätt att störta regeringar?
Det var en gång en svensk, en spanjor och en kuban. . .
Nykolonialism ny svensk
exportvara. Den politiska spottkoppen Kuba försvarar sig när svenskt partistöd
används för att störta regeringar.
Latinamerikareportern DICK EMANUELSSON synar de politiska omständigheterna kring bilkraschen på Kuba för
snart ett år sedan där Kdu:s ordförande Aron Modig var en av de inblandade.
Vem
har rätt att störta regeringar? är frågan som kraschen väckte.
Solen går ner i Karibien. Kommersen i köpcentret
framför Hotel Riviera, maffians favorithotell innan 1959, är i full gång.
Varenda kuban jag pratar med gnäller som vanligt. Men det ingår liksom i den
kubanska vardagen. Trots det tillstår de flesta ändå att ekonomin och utbudet av
varor har blivit mycket bättre efter de ekonomiska reformerna som inleddes
2011.
Jag lämnar in min klocka för reparation av
armbandet för 25:e gången sedan jag fick den av mina syskon för 15 år sedan. Den store svarte urmakaren med Fidel och Raul på
väggarna säger att bytet av två batterier och reparationen av pinnen kostar 12
cuc, cirka 12 euros. Urmakaren är en av 400.000 egna och nya företagare och gör
ett kanonjobb. Denna gång håller “pinnen” som han själv tillverkar i sin
urverkstad.
Efter att jag lämnar Kuba revideras också
migrationslagarna. Nyheten fick belackarna i Miami att tappa andan; alla
kubaner som vill kan lösa ut ett pass för 100 dollar och köpa biljett.
Egentligen är det inte stora förändringar för hittills har 94,4 % av alla
utreseansökningar beviljats av de kubanska myndigheterna, även om byråkratin
tog sin tid.
Men nu är det upp till den spanska, svenska eller
USA-ambassaderna att sätta dit stämpeln som ger kubanen ett visum att besöka
våra länder.
Riksdagens hemliga agenda för regimskifte på Kuba
USA gör det men är absolut inte ensam. Även den
svenska högerregeringen erkänner öppet att den har en hemlig politisk och
ekonomisk agenda för ett regimskifte på Kuba. Metoderna, de allierade och målet
skiljer sig kanske men målet är detsamma.
– Jag vill inte gå längre än så när det gäller
att beskriva vad vi kan göra och vad vi kanske till och med gör på Kuba. Det
lämpar sig, av skäl som är relativt lätt insedda, inte för ett
riksdagsprotokoll, som är tillgängligt också för dem som vi inte vill ska få
denna information i sin helhet.
Så sa utrikesminister Carl Bildt i juni 2007 i en
interpellationsdebatt med folkpartiets utrikespolitiske taleskvinna Birgitta
Ohlsson. Hon hade interpellerat till Bildt med den otåliga frågan om vad
Sverige och vår ambassad sysslar med på Kuba. Och Ohlsson kände sig nöjd:
– Naturligtvis gör det sig inte i denna kammare
att beskriva detaljerat på vilket sätt Sverige genomför demokratistöd till
Kuba, sa folkpartistiskan som Venezuelas president förmodligen skulle ha
karaktäriserat som en “Pittiyankie”.
“Spioncentral” eller diplomatisk beskickning i Havanna?
Biståndsminister
Gunilla Carlsson (M) sa till den kristna tidningen Världen Idag [1]
den 29 augusti förra året att “Av
naturliga skäl går vi inte in på till vilka länder denna typ av bistånd ges
eller vilka summor det handlar om. Därutöver har vi inget mer att tillägga”.
Sidas pressekreterare Anders
Maxson sa att Sida inte har någon verksamhet för Kuba. Men Sidas
budgetunderlag för 2011-2013 beskriver “ett mindre program för att främja
demokrati och mänskliga rättigheter i Kuba”, dock utan att ange några kronor
och ören.
Men Världen Idag ger sig inte utan skriver att “en del av demokratibiståndet verkar gå direkt genom Sveriges
ambassad i Havanna. Detta är till exempel en av de utländska beskickningar dit
oppositionella kubaner kan vända sig för att använda en dator gratis och utan
att riskera att lämna digitala fotspår efter sig. Att ambassaderna skulle vara
navet för det svenska stödet till “demokratiska dissidenter och medborgerliga
demokratirörelser” i länder som Kuba, signalerade Gunilla Carlsson redan 2008”.
Vad
Världen Idag inte nämner är att
svenska myndigheter är så förtegna beror på att denna typ av bistånd, för att
ändra ett lands politiska system, är olagligt, såväl i Sverige som i Kuba.
“Undergrävande verksamhet”, brukar det kallas. Men inget av partierna i
riksdagen, från M-V, har något att erinra. Enigheten är nästan rörande för de kallar alla Kuba för en “diktatur”. Jonas Sjöstedt (v) lägger till “politisk diktatur”.
USA:s NGO i Georgien tog över presidentposten
I
november 2003 tvingades den georgiske presidenten Eduard
Sjevarnandzes att avgå som Georgiens president trots att han vunnit
valet. En skickligt genomförd kampanj av USA-finansierade NGO:s som talade om
“massivt valfusk” tvingade fram Sjevardnasjevs avgång den 23 november.
NGO:n Liberty
Foundation skapades av det Republikanska
Internationella Institutet, IRI, som aktivt backade upp “Rosornas
revolution”. Fram till i maj 2003 leddes Liberty Foundation av den i USA
utbildade advokaten Mijail Saakachvili.
Händelserna i Georgien blev en prototyp för
kommande konspirationer utan att USA behövde intervenera militärt. Den nye
georgiske presidenten blev i valet i januari 2004 just Micheil Saakasjvili. Han
visade sin tacksamhet mot USA och lät 2000 georgiska soldater utbildas av USA
för att sedan sättas in i kriget i Irak. Sedan 2003 är Georgien en pålitlig
utpost för Pentagon mot grannen Ryssland.
Arbetsmanualen innebar att
Liberty Foundation påstod att ett massivt valfusk hade genomförts samtidigt som
man rapporterade om grova övergrepp av de mänskliga rättigheterna. Väst sög i
sig absolut allt och rapporterade fullständigt kritiklöst. Internet och de
sociala nätverken gjorde debut med en enorm framgång.
Bush och Mijail Saakachvili efter “Fullbordat
Uppdrag”
|
Från Georgien till Kuba
Den 15
juli 2012 skickade Aron Modig, ordförande för svenska kdu och medlem av
kristdemokraternas högsta ledning, ett Twitter från Georgien. I det berättade han att
han skulle träffa representanter för IRI samt en representant för NDI,
demokraternas motsvarighet till republikanernas IRI. I Latinamerika är de
betraktade som förtäckta civila organ för CIA. De finansierar projekt som
syftar till att stödja USA:s utrikespolitik eller konspirera mot progressiva
regeringar, som till exempel Venezuela eller Bolivia.
Tre dagar senare,
den 18 juli Twittar Modig från Madrid där han berättar att han har träffat
ungdomspolitiker från Partido Popular (PP). Den 19 juli skickar Modig sitt
sista Twitter innan han går på planet till Havanna och skriver att han ”lämnar
Twitter för några dagar”. Samma datum registreras Modig av passpolisen när han
landar i Havanna.
Med tanke på tidsaspekten reste Modig sannolikt,
efter träffen med USA-representanterna, direkt från Georgien till Madrid. Där träffade
han Angel Carromero, tredjemannen i spanska högerns ungdomsförbund Nya Generationer. “Turistresan” till
Kuba köpte Modig INTE i Stockholm utan på en resebyrå i Madrid som är auktoriserad
att utfärda turistvisum till Kuba.
Den 22 juli, läggs Modig in på
det allmänna sjukhuset i staden Bayamo, 70 mil från Havanna efter att han och
Carromero kraschat hyrbilen mot ett träd. I baksätet dödas dissidenterna Oswaldo Payá och Harold Cepero
från den kristdemokratiska grenen på Kuba.
Indraget körkort efter 40 trafikförseelser
Ángel Carromero |
Om du skulle resa med en bil i 100 km i rät
vinkel från Havanna mot Miami skulle det ta 3,38 timmar. Det är 363 kilometer
eller 226 miles, som jänkarna säger. Aron Modig, kdu:s ordförande och hans
spanske politiske frände från Partido Popular, Angel Carromero, hyrde en bil i
Havanna och blåste iväg 700 kilometer söderut på Kuba och tvärnitade dramatiskt
i närheten av staden Bayamo när asfalten och det politiska uppdraget upphörde.
Sällskapet hade startat klockan 6 på morgonen i
Havanna och hade avverkat 70 mil på åtta timmar när den spanske
ungdomspolitikern i 120 km:s fart nonchalerade skylten om “Vägarbete och Högsta Fart 60 km” och tvärbromsade på vägen som hade
förvandlats från asfalt till grus. Bilen gick i rasande fart med baken före in
i ett träd vid vägkanten. I Spanien hade myndigheterna två år tidigare tröttnat
och dragit in Carromeros körkort efter 40 trafikförseelser.
Den kraschade bilen de två i baksätet dödades. |
En vecka senare framträdde Modig på en
presskonferens i Havanna där han bad om ursäkt för att ha rest in i Kuba på ett
turistvisum utfärdat i Madrid och ha överlämnat 4.000 euros till dissidenten
Oswaldo Payá. Enligt Modig gjorde han det efter “instruktioner från mitt
parti”.
Carromero dömdes till fyra års fängelse på Kuba i
en rättegång som den spanska ambassaden betraktas som helt korrekt. Den spanska
högerregeringen föreslog den kubanska regeringen att ingå ett avtal som betydde
att Carromero kunde avtjäna sitt straff i Spanien, och vice versa. Den kubanska
regeringen accepterade och Carromero placerades i spanskt fängelse. Ingen
tvekar om att han snart ska släppas på fri fot.
Modig dementerar USA-kontakter inför Kubaresan
Aron Modig på presskonferens i Havanna |
Efter många telefonsamtal till kdu, kd och
partiets internationella center, KIC, alla utan något gensvar eller undvikande
svar om att “skicka mig dina personuppgifter och frågor så hör vi av oss”,
lyckas jag nå Modig på hans mobiltelefon en fredagskväll.
* Vad handlade ditt
samtal med USA-representanterna i Georgien om en vecka innan kraschen på Kuba?
– Det handlade om det politiska läget i Georgien.
De (IRI och IDN) har ju representation i Georgien och många platser i världen.
Han dementerar att hans planerade kubaresa
diskuterades med amerikanarna under sitt besök i Georgien. Men han blir tyst en
lång stund när jag frågar honom om han hade något möte med representanter för
USA-organ inför resan till Kuba han genomförde i december 2009.
– Nä, inte inför själva resan. . . , säger han
med en underlig ton i rösten.
Då var uppgiften att lämna över pengar och
“utrustning” till “journalister på Kuba”. Han kan inte minnas exakt hur mycket
pengar det var eller vad det var för utrustning, men säger att det bland annat
var “böcker om journalistik” han överlämnade. Det hölls också “supportmöten”
för de kubanska dissidenterna.
Det europeiska nätverket och spindeln i KIC
Parlamentsledamoten Pablo Casado Blanco
är ordförande för Partido Populars ungdomsorganisation Nya Generationer. Han innehar också den höga posten som VU-ledamot
för PP:s Madridavdelning och ett förflutet som före detta politisk rådgivare
till José Maria Aznar.
Han utpekas för att ha instruerat Angel Carromero
att ta kontakt med CAYETANA MURIEL
AGUADO som arbetar på Kristdemokratiskt
Internationellt Center (KIC) i
Stockholm. Hon är också spanjorska och figurerar inte offentligt bland de tio
anställda på KIC.
När jag ringer upp växeln på kristdemokraternas
centrala kansli, där även KIC har sitt kontor, säger receptionisten att
Cayetana Muriel inte finns på växelns telefonlista. Men efter en intern sökning
hittar hon Muriel.
Kort efter kraschen på Kuba den 22 juli 2012,
försvann hennes adress och telefonuppgifter från Eniro. Men växeltelefonisten
har som alla anställda på KIC, kd eller kdu order om att inte uttala sig om
något som handlar om Modig, Kuba och kraschen.
Enligt flera spanska och kubanska källor utgör
Cayetana Muriel Aguado en förbindelselänk mellan KIC och den spanska NGO:n Solidaridad
Española con Cuba
(SEC), “Spansk Solidaritet med Kuba”.
Denna organisation anses av kubanerna vara
spindeln i det Europeiska Nätverket tillsammans med den tjeckiska Stiftelsen Oponti. De har uppgiften att
samordna kampen mot den kubanska regeringen i Europa. Dessa två organ
finansieras av Freedom House, USAID, NED, IDI och IRI.
Spanien och Sverige har allt mer tagit över fler
av Miamis uppgifter eftersom Europa inte har ett lika skamfilat anseende som
USA och de kuban-amerikanska högerextrema organisationerna i Miami.
SIDA:s och CIA:s mål
USA:s
regeringar har sedan de första månaderna av revolutionens seger på Kuba på olika
vägar försökt störta regeringen i Havanna. Denna besatthet har förkastats av omvärlden. I
stället har Kubas isolering luckrats upp allt mer, framför allt efter att
Latinamerika integreras och blir allt mer oberoende i förhållandet till USA.
Framväxten av ett oberoende och suveränt Venezuela har också betytt mycket för
att stå emot USA:s mål att störta regeringen i Havanna.
Men med Fidel Castros insjuknande 2007
intensifierades och breddades försöken att störta den kubanska revolutionen.
IRI är en del av den flora av olika USA-organ som
får anslag från USA-kongressen. En del av dessa anslag är offentliga medan
andra är hemliga.
Så också i Sveriges riksdag och hos SIDA.
I IRI:s gemensamma arbetsplan med USAID för tiden
27 augusti 2008-26 augusti 2009, slog det hemliga programmet fast att IRI ska
stöda sig på europeiska medlemmar så som Spansk Solidaritet med Kuba och
den tjeckiska Stiftelsen Pontis.
Dessa anses av IRI ha större erfarenhet av “mobila kommunikationer” och de båda
organisationerna ges av IRI uppgiften att förbereda personer som valts ut i
Latinamerika för vidare aktioner på Kuba. På det här sättet ska IRI integreras
i turistströmmen till Kuba för att bryta upp den gällande politiska ordningen
på ön.
Kommunikationsutrustning för underrättelsetjänster
Denna sammanfattning av IRI:s operationer mot och på Kuba gjorde journalisten Luis Miguel Rosales den 19 april 2012, det vill säga fyra månader innan Modigs och Carromeros “Uppdrag Kuba”.
I de två artiklarna som beskriver IRI:s
subversiva verksamhet mot en suverän stat, vilken man får sympatisera med eller
önska livet ur, konstaterar han att ett av de främsta målen för IRI är att
samla in uppgifter och analyser om Kuba för att senare ska behandlas “av
USA-regeringens olika underrättelsetjänster”.
De mest prioriterade uppgifterna, enligt IRI:s
kvartalsrapport 1 januari-31 mars 2009, åtta månader innan Modigs första resa,
handlar om att införskaffa information över hur de kubanska myndigheterna
lyckas att utveckla Informationstekniken, det vill säga i första hand Internet
och hur kubanerna har utvecklat ett teknologiskt oberoende från USA, bland
annat med att massivt utnyttja operativsystemet Linux.
“Det
handlar om information som är mycket känslig och till stor nytta för CIA. Den
skulle kunna ge USA:s regering möjlighet att inte bara tillämpa blockaden, som
förhindrar Kubas utveckling av informationsteknologin, utan även framställan av
dataprogram för att användas i cyberattacker mot nätverk och informationssystem
som vårt land (Kuba) kan utveckla”, sammanfattade den kubanske journalisten Luis Miguel Rosales.
Enligt den gemensamma
arbetsplanen för IRI-USAID:s agenter ska de oppositionella på Kuba tränas i att
kryptera sina kommunikationer via internet. För att uppnå dessa mål föreslog
dokumentet en distributionsplan av Satetellittelefonen BGAN. Dokumentet medger
att utrustningen måste hitta vägar för att överlämnas till de oppositionella
med en extrem försiktighet och omsorg. Utrustningen används endast av
amerikanska underrättelsetjänster.
KIC:s plan för Modigs operation på Kuba
Enligt det kubanska
kommunistpartiets dagstidning Granma den 31 juli 2012, var det Annika Rigö som
överlämnade pengar och en mobiltelefon med en inprogrammerad telefonlista till
Aron Modig, allt enligt en utarbetad plan.
Rigö är generalsekreterare för
KIC. Enligt planen skulle också Modig-Carromero bidra till att organisera en
ungdomsorganisation på Kuba till stöd för den kubanske Oswaldo Payós rörelse.
Jag försökte flera gånger nå Rigö för en kommentar men utan resultat.
Granma nämner inga källor men
det är möjligt att Carromero eller Modig hade lämnat mer detaljer för resans
innehåll under polisförhören. Till mig säger Modig att han hade 4000 euros som
han överlämnade men nämner ingen programmerad mobiltelefon.
I dokumentet skriver IRI rent
ut att ett av de främsta målen för IRI:s arbete är insamlingen av information
och analys om Kuba som därefter ska överlämnas till “USA-regeringens
underrättelsebyråer”, bland dem CIA av flera.
615.500 dollar från Republikanerna
I ett annat IRI-dokument för
september 2008-december 2009, samma månad och år som Modig reste första gången
till Kuba, anslog IRI 615.500 dollar till den spanska Stiftelsen Solidaridad
Española Con Cuba
(IRI-SEC).
Dokumentet nämner erfarenheterna från Ukraina och
Georgien. Minns att Modig befann sig i Georgien när han träffade
representanterna för IRI-NDI bara några dagar innan avresan till Kuba.
Stiftelsen Solidaridad Española Con Cuba
leds av Ricardo Carreras. Han är utexaminerad på George Washington-universitetet i USA och
anklagas av kubanerna för att där ha låtit sig ha rekryterats och inlett sin
tjänst hos CIA. I flera år arbetade han som “oberoende konsult” för USA-vänliga
regeringar och politiska kandidater i Latinamerika. Som kronan på verket utsågs
han till politisk samordnare på USA:s Handelskammare i Bryssel.
2005 grundade han Solidaridad Española con Cuba, SEC, med
“finansiering av sina gamla uppdragsgivare”. Han har gjort flera resor som
“turist” till Kuba där han har samordnat sitt arbete med den politiska
oppositionen.
Men de viktigaste resorna
Carrera har genomfört är till länder som bland annat Mexiko, Argentina,
Dominikanska Republiken för att rekrytera personer som bland de talrika
turistgrupperna till Kuba. IRI-dokumentet där 615.000 dollar anslås till SEC
beskriver detaljerat hur många personer bör resa och vilken utrustning de för
med sig för att fylla arbetsplanen för att störta regeringen i Havanna.
Nätverket Mexiko-Miami-Madrid
I mars 2012 anlände åtta mexikanska turister till Havanna.
Det återstod bara några dagar innan Påvens besök på Kuba. Men mexikanerna var
varken intresserade av Påven eller att ta del av Kuba som ett turistparadis.
Målet var att orsaka protester på Havannas gator under påvebesöket, sprida
flygblad och orsaka förvirring, skrev kommunistpartiets dagstidning Granma den 31 juli 2012 med anledning av Modigs
och Carromeros uppdrag på Kuba, som inträffade fem månader efter mexikanernas
planerade protester.
Fyra av mexikanerna greps och
“erkände att de hade betalats, tränats och instruerats av Orlando Gutiérrez
Boronat”, från exilorganisationen “Directorio
Democrático Cubano, i Miami för att genomföra operationen”.
De uppgav även att “chefen för
operationen i Mexiko var René Bolio Hollarán, före detta senatorssuppleant i
dåvarande regeringspertiet PAN (Partido
de Acción Nacional), med nära kopplingar till maffian i Florida”.
Vem ifrågasätter att spanjoren
Ricardo Carreras också har ett finger i spelet i rekryteringen av
mexikanerna eftersom han utgör en bricka i USA:s, IRI:s, NDI:s och CIA:s försök
att störta regeringen i Havanna?
Svensk lag skulle ge Modig två års fängelse
Sedan två år pågår det ett
projekt för att knyta samman Kuba med det sydamerikanska fastlandet. Om en
vecka, den 4 juni, kommer 118 internetkaféer öppnas över hela Kuba. En 160 mil
lång kabel mellan Venezuela och Kuba kommer att göra Kuba oberoende av USA:s
dyra satelliter som fram till den 4 juni har gett Kuba tillgång till Internet.
Denna frigörelse, som CIA med alla medel försöker förhindra, kommer innebära ytterligare en spik i den 50 år gamla blockaden.
Om Modig, Kdu och kd spelar med i detta spel som
kurirer för CIA vet bara de nämnda. Att de är politiska språkrör för samma
interventionspolitik i Kuba råder det inget tvivel om, inte ens de själva
dementerar detta även om de använder ett annat språkbruk än högerextremisterna
i Miami.
Modig sa till Idag
Världen att “Vårt politiska system är en av de mest välfungerande
demokratierna i världen, och all erfarenhet och kunskap om det systemet är
oerhört värdefull”.
Om detta ger honom rätt att påtvinga ett annat
folk hans syn på demokrati, är en annan sak. När frågorna till Modig kom in på
vad svensk lagstiftning säger om mottagande av pengar från utländsk makt, ville
han inte fortsätta intervjun.
Jens Aron Modig i Havanna. Efter tio dagar släpptes han, trots att han enligt svensk lag skulle ha dömts till två års fängelse. |
Brottsbalken (19:13) slår fast att “Den som av
främmande makt eller från utlandet av någon som handlar för att gå främmande
makt tillhanda tar emot pengar eller annan egendom för att genom utgivande
eller spridande av skrifter eller på annat sätt påverka den allmänna meningen i
en fråga som gäller någon av grunderna för rikets statsskick eller i någon angelägenhet
som har betydelse för rikets säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller
regeringen att besluta om, döms för tagande av utländskt understöd till
fängelse i högst två år.” Lag (1981:1165).
Om Sverige har en sådan glasklar lagstiftning så
varför förneka denna rätt till andra stater?
“Det är rimligt att personer och organisationer
som ekonomiskt stödjer organisationer som är uppsatta på EU:s lista över
terrororganisationer får stå till svars för det i ett rättssamhälle”.
Det säger Kd:s pressekreterare Fredrik Hardt på
min skriftliga fråga vad han anser om fängelsestraffen på 5-6 månaders fängelse
mot ett antal medlemmar från den danska organisationen Uppror. De stod som
ansvariga för insamlandet och överlämnandet av 7000 dollar till det palestinska
vänsterpartiet PLFP samt den colombianska FARC-gerillan. Pengarna gick till en
grafisk verkstad respektive en radiostation.
Exemplen Kuba, Palestina och Colombia är
intressanta för de illustrerar hur lagstiftningen kan politiseras beroende på
hur styrkeförhållandena ser ut i världen.
Å ena sidan stöder en stat och regering, som
den svenska, störtandet av en annan stat där “duttiga idioter” som Modig
helgonförklaras av sina egna och medierna som inte går på djupet kring
internationella lagar eller ens den egna författningen.
Å andra sidan fängslas solidaritetsarbetare för
att de ger sitt stöd till den folkliga kampen mot folkmordsregimen Israel och
världsmästaren i brott mot de mänskliga rättigheterna i den statliga
terrorismens Colombia.
Styrkeförhållandena i världen har onekligen
förändrats sedan Sovjetunionens kollaps för drygt 20 år sedan.
Dick
Emanuelsson
Bakgrund KIC
KIC kanaliserar i
huvudsak fem projekt varav Kuba är ett. Organisationen har en stor stab, inte
mindre än tio heltidsanställda, uppger Ylva Jansson, ekonomiskt ansvarig. Mer
vill hon inte säga mer utan hänvisar till pressekreteraren Fredrik Hardt.
Denne vill heller inte
uttala sig verbalt utan vill ha frågorna via e-post. En dag senare får jag svar
och Hardt säger att KIC disponerar och kanaliserar riksdagens partimärkta stöd
till utlandet som uppgår till 2,5 miljoner kronor för Kd. “Därutöver har KIC beviljats ytterligare 13,4
miljoner ur den konkurrensutsatta delen av PAO-stödet. Detta gäller KIC:s
arbete i ett antal afrikanska länder, skriver Hardt.
Han säger att KIC:s kubaprojekt får “en marginell del av anslagen” eftersom “organiserad oppositionell verksamhet i landet” inte existerar. Han hävdar
också att pengarna används för utgifter i Sverige.
Att KIC skulle förfoga över en icke offentlig del av
anslaget som går till kristdemokraternas kontakter på Kuba förnekar han.
Han menar också “det
är rimligt att personer och organisationer som ekonomiskt stödjer
organisationer som är uppsatta på EU:s lista över terrororganisationer får stå
till svars för det i ett rättssamhälle”, på frågan vad han anser om
fängelsestraffen som utdömdes i Danmark mot ett antal medlemmar från
organisationen Uppror som samlade in pengar till en grafisk verkstad för
palestinska PFLP samt bidrag till en radiostation för den colombianska
FARC-gerillan.
Dick E.