Kubas ambassad i Washington beskjuts av en terrorist och Kuba sätts upp på USA:s ”terrorlista”!

Kubas ambassad i Washington beskjuts av en terrorist och Kuba sätts upp på USA:s ”terrorlista”!

 

TEGUCIGALPA / 2020-05-13 / Igår tisdag den 12 maj 2020, anklagade Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez Parrilla den högst märkliga tystnaden från USA-regeringen sedan terroristattacken den 30 april mot Kubas ambassad i Washington. I dag kom svaret: Kuba sätts upp på USA:s lista över länder som främjar terrorism i världen!

 

Den ansvarige för attacken mot ambassaden, som vid tillfället hyste tio tjänstemän var kuban-amerikanen Alexander Alazo Baró (42 años), som sedan 2010 lever och har uppehållstillstånd i USA, uppgav Rodriguez i en virtuell internationell presskonferens.

 

– USA:s UD (State Departement) och USA:s regering har tyvärr valt att tiga inför en så allvarlig terroristattack. Fram tills nu har det inte utfärdats något officiellt uttalande eller fördömande av denna händelse, inte ens ett avståndstagande mot terroristattacken, underströk Rodriguez.

Terroristen med tio års uppehållstillstånd i USA, Alexander Alazo Baro.

Målet var att döda

 

Den kubanske utrikesministern lovordade den lokala polisstyrkan som anlände till den diplomatiska bygganden, där perforationerna från detta krigsgevär hade trängt in i pelare och väggar i ambassaden. Men frågan är vilket motiv USA:s UD har för att bokstavligen ”ligga lågt”?

 

– USA:s UD dröjde nästan fem dagar innan de tog kontakt med de kubanska myndigheterna och för att överlämna någon information av officiell karaktär över denna allvarliga händelse, tillade Rodriguez.

 

Bilder från säkerhetskameror visar hur terroristen närmade sig ambassaden, skrek fraser och försökte antända en kubansk flagga. Därefter besköts ambassaden som är belägen mitt i USA:s huvudstad och bara några kvarter från Vita Huset, uppger RT.

 

Nyhetsbyrån uppger att terroristen hade rest ända från Pennsylvania.

 

– Målet var att fälla det som kom i hans väg, inklusive människor om dessa hade kommit i skottlinjen. Han uppgav själv att han hade intentionen att döda, hävdade den kubanske utrikesministern.

 

– Det är nödvändigt att fråga USA:s regering vilka är dess motiv för att inte uttala sig inför den allmänna opinionen!

 

Rodriguez säger att en terroristaktion som den nämnda inte kan ses skild från det aggressiva antikubanska fientliga uttalanden som Kuba ständigt utsätts för från Vita Huset och dess UD. Tvärtom, USA:s antikubanska politik stimulerar psykopatiska hatiska krafter att utlösa aktioner som den som utlöstes av den antikubanske extremisten den 30 april.

Bruno Rodriguez, Kubas utrikesminister.

USA:s klassificerar Kuba som ”terroriststat”!

Men i dag, dagen efter den kubanske utrikesministerns och den kubanska regeringens uttalade oro över sin ambassads och personals säkerhet i USA, inkluderar USA:s UD Kuba på listan över länder som påstås vägra delta i den ”antiterroristiska kampen”. På samma lista har Vita Huset placerat Iran, Syrien, Nordkorea och Venezuela.

 

Den avgörande orsaken till detta milt sagt uppseendeväckande beslut är Kubas vägran att deportera de tio fredsförhandlarna från den colombianska ELN-gerillan som sedan 2017 sitter i Havanna och väntar på att Ivan Duque ska skicka över sin delegation till Havanna.

 

Jag befann mig i Kuba i början av november och intervjuade bland annat ELN-delegationens fredsförhandlare, PABLO BELTRAN. Regeringen i Bogota hade dagarna innan krävt att den kubanska regeringen skulle deportera ELN-delegation tillbaka till Colombia. Det skulle för all framtid spoliera alla fredsinitiativ. Det är dessutom ett flagrant brott mot den överenskommelse som ELN och den föregående colombianska regeringen, Juan Manuel Santos, hade ingått med assistens av Internationella Röda Korset, som var ansvarig för förflyttningen av ELN-förhandlarna från Colombia till Kuba, samt med Norge och Kuba som länder som deltar i fredsprocessen.

ELN-delegationens chefsförhandlare, intervjuad av Dick E.

Internationella Röda Korsets uppgifter

 

I en av artiklarna i avtalet mellan den colombianska regeringen och ELN, som handlar om i händelse av att någon av parterna bryter vill bryta fredsförhandlingarna, då har Internationella Röda Korset 15 dagar på sig för att förbereda transporten tillbaka av ELN-delegationen till en plats i Colombia där den med säkerhet kan landa utan att armén attackerar den. Armén ska i den region som koordinaterna anger göra ett eldupphör under en angiven tid för att gerillans fredsförhandlare ska kunna sätta sig i säkerhet.

 

Det var samma regel som gällde när Kuba upplät sitt territorium för nästan fyra års förhandlingar när det historiska fredsavtalet mellan FARC-gerillan och den colombianska staten slutligen kunde undertecknas i november 2016. Att Ivan Duque, som 2019 bröt Colombias årliga fördömande i FN av USA:s blockad av Kuba, denna gång avstod regeringen att fördöma blockaden, bekräftade därmed att han är totalt underordnad Trumps utrikespolitik, vilket bekräftades vid invasionsförsöket mot Venezuela 3-4 maj då de 60-70 terroristerna hade förberetts på militära träningsläger i det colombianska gränslänet Guajira.

 

I intervjun med ELN-ledaren i Havanna tog jag upp frågan om Duques krav på den kubanska regeringen och Beltran bara skakade på huvudet och betecknade kravet som en bekräftelse på att den Uribe-kontrollerade Duqueregeringen saknar all vilja till att ingå ett fredsavtal med ELN.

 

Legitimt militärt mål

 

Enligt USA:s UD motiveras beslutet med att ELN tog på sig ansvaret för en attack mot den militariserade polisens kadettskola i Bogota, ett legitimt militärt mål eftersom det i första hand är polisen, som ingår som en gren i de väpnade styrkorna och inte i inrikesministeriet, som deltar i konfrontationerna i kriget i Colombia. I attacken den 19 januari 2019 dödades 22 poliser och 60 skadades. Naturligtvis blev det enorma rubriker och fördömanden i Colombia. Men samma medier rapporterar glorifierande när den colombianska arméns flyg bombar gerillaläger och dödar minst lika många eller fler. Detta sker med jämna mellanrum.

 

”Kubas vägran att produktivt engagera sig i den colombianska regeringen visar att det inte samarbetar med USA i dess arbete för att stödja Colombias ansträngningar för att säkerställa en rättvis, varaktig fred, säkerhet och möjlighet för sina människor”, uppger USA:s UD i sitt pressmeddelande.

 

Men det är ju just därför Kuba har upplåtit sitt territorium, för att freden en gång för alla ska bli varaktig i Colombia och undvika att ”folkets söner och döttrar” blir offer i oligarkins och USA:s krig i det sydamerikanska landet. Och nu straffas Havanna med den förre CIA-chefens bannbulla och blir ett namn till på USA:s lista över oförsonliga fiender som ska förgöras.

 

Att samma regim skickar drönare från sina militärbaser i Irak och mördar en till Irak inbjuden iransk general ser denna terrorregim i Washington som en högst legitim aktion.

 

”Säg mig vem din vän är och jag ska säga dig vem du är”!

 

Video: Intervju med Pablo Beltran, chefsförhandlare för ELN-gerillan i Havanna:

https://youtu.be/VuuNSgQeaZ4

Barack Obama beskådar det historiska ögonblicket när USA och Kuba återupprättar de diplomatiska förbindelserna som Trump målmedvetet och systematiskt raserar sedan han intog Vita Huset.

TRUMPS AMBASSAD-FAKE I HAVANNA

Kommer du ihåg Trumpadministrationens påstående om att diplomaterna på USA-ambassaden i Havanna torterades av ett märkligt ljud?

 

DET TOGS SOM INTÄKT att rasera de nya diplomatiska förbindelserna mellan Washington och Havanna som Barack Obama hade återupprättat med sin kubanska motsvarighet, Raul Castro den 14 augusti 2015, en historisk händelse.

Men Trump inledde med oroväckande fientliga uttalanden mot Kuba och det hela kulminerade när i princip hela ambassadpersonalen kallades hem. Förevändningen var det påstått märkliga ljudet som senare skulle ha varit ett instängt djur.

Men, som sagt, när CIA vill skapa en förevändning kallar de in sina experter i psykologisk krigföring. Nu väntar vi bara på att Trump&Pompeo, f.d. CIA-chef som skrattande inför universitetsstuderande sa att som CIA-chef eller agent så blåljög han och hans kollegor, ska bryta de diplomatiska förbindelserna med Kuba och intensifiera det ekonomiska och diplomatiska kriget mot den karibiska ön.

 

NEDANSTÅENDE ARTIKEL skrev jag den 12 augusti 2017 med anledning av ”spektaklet i Havanna”, men med en parallell; När Honduras´ störtade president och ett 50-tal av hans närmaste, som befann sig på Brasiliens ambassad i Tegucigalpa efter militärkuppen i juni 2009 varje dag och natt utsattes för en ljudtortyr för att tvinga dem att lämna ambassaden dit de hade ”bjudits in” av Brasiliens dåvarande president, Ignacio `Lula´ da Silva:

 

USA:s ”ljudtortyr” i Havanna och hyckleri på högsta nivå i militärkuppens Honduras

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2017-08-12 / När Honduras´ störtade president Manuel Zelaya på hemliga vägar från ett grannland i Centralamerika återvände till Honduras den 21 september 2009, tog han och ett 50-tal honduraner sig in på Brasiliens ambassad i Tegucigalpa, på inbjudan av ´Lula´ som då var president i Brasilien. Motivet var att på så sätt öka pressen mot kuppregimen.

 

Militären omringade ambassaden och klockan 04.00 den 22 september attackerade militären de cirka 5000 honduranerna som hade övernattat framför ambassaden. Hundratals misshandlades och slogs blodiga till marken med Wendy Avila, 22, avled av peppargasen som militären använde i attackerna.

 

Efter en vecka inledde den civila-militära diktaturen en bokstavlig akustisk tortyr via några slags radiosignaler som gjorde att få kunde sova under nätterna. Men de skarpa signalerna/pipen var hörbart för alla. Motivet var att trötta ut ”ockupanterna”. Manuel Zelaya och ett 20-tal som var kvar på ambassaden lämnade denna den 27 januari då den nye presidenten Porfirio Lobo hade kommit överens med Dominikanska Republikens president Leonel Fernandez att ge Zelaya asyl i den karibiska ön.

 

DEN HONDURANSKA MILITÄREN och polisen rustades efter militärkuppen upp av USA med alla tänkbara vapen, fordon och sofistikerad teknologisk utrustning. Uribe i Colombia tog emot den honduranska kuppregimens utsända redan efter en vecka av militärkuppen och uppgav i personliga samtal, som filtrerades av honduranerna till pressen, att han hyste ”beundran” för kuppregimen. Från Colombia skickades militära och polisiära rådgivare till Honduras för att ”fortbilda” sina honduranska kollegor.

 

Jag kan aldrig tänka mig att de kubanska myndigheterna skulle ägna sig åt något liknande, dessutom mycket mer sofistikerat än de militära gorillorna i Tegucigalpa. Det kan finnas flera hypoteser, men det blir ju bara spekulationer.

 

MEN HYCKLERIET PÅ HÖGSTA NIVÅ är symptomatiskt för jänkarna. De har sedan 2001 och 2002 torterat politiska fångar i Guantanamobasen på KUBANSKT territorium. Och den nuvarande administrationen i Vita Huset är inte främmande för att institutionalisera en än värre tortyr mot dessa människor som i flagrant brott mot den internationella rätten har arresterats, transporterats illegalt över jordklotet och befinner sig sedan 15 år utan rättslig prövning. . . i Kuba.

 

Pentagon har alla tekniska redskap för att gå till botten till varför de två tjänstemännen har fått nedsatt hörsel. Men det är förmodligen en skådeprocess och rökridå som CIA har lagt för att få förevändningar för att utmåla Kuba som ”ett hot mot USA på grund av sin närhet”. Detta argument använde Trump mot Venezuela igår, fredag, och därför utesluter han inte en ”militär lösning”.

 

Finns det inga motiv för att attackera länder som Kuba eller Venezuela, skapar CIA med lätthet förevändningarna. Är det inte det historien har lärt oss?

 

 

 

Kubanska hälsovårdskooperanter föredras av ursprungsbefolkningarna i Kanada

Många folk och regeringar i världen vänder sig i allt högre utsträckning till Kuba för att få hjälp och assistens i kampen mot coronaviruset. Den kubanska humanismen är ett mäktigt vapen mot USA:s kriminella 60-åriga blockad mot detta folk och nation i Karibien.

Kubanska hälsovårdskooperanter föredras av ursprungsbefolkningarna i Kanada

Av Dick Emanuelsson

Jerry Daniels

– Vi föredrar “den KUBANSKA MODELLEN som är preventivt förebyggande och som integrerar för att lösa problem med hälsa, säger Jerry Daniels, en av ledarna för ursprungsbefolkningarna i regionen Manitoba i Kanada.

Han citeras i en av de senaste artiklarna som Nyhetsbyrån Cubainformacion, med redaktion i Bilbao, Baskien som för två dagar sedan publicerade den intressanta nyheten om att nu vänder sig även ursprungsbefolkningarna i den ”moderna I-världen” till Kuba för att få hjälp i kampen mot Covid19.

I KANADA FINNS DET 634 indiansamhällen och dessa utgör 4,7 procent av den totala befolkningen. Kanada har kanske vid sidan av Kuba det mest avancerade och mest utbyggda sjukvårdssystemet på den amerikanska kontinenten.

Men trots det vänder sig ursprungsbefolkningarna till Kuba.

Dave Ledoux.

Dave Ledoux är en annan ledare för dessa folk:

– Den kubanska medicinens filosofi har en gemensam beröringspunkt mellan de tekniska nyheterna och den konventionella medicinen/hälsovården med modellen för traditionell medicin av våra ursprungsfolk. Så det är ett perfekt val, summerar den kanadensiske representanten för ursprungsfolken.

DÄRFÖR HAR DE TILLSTÄLLT Kubas regering en förfrågan om att skicka läkare till sina samhällen för att bekämpa virussmittan. Men inte bara det. De vill även få möjligheten att skicka representanter för sitt eget folk till den Latinamerikanska Medicinska Högskolan i Havanna, ELAM för att där utbilda sina egna läkare.

Cubainformacion å sin sida sammanfattar nyheten att om initiativet får framgång, kan det bli en ny seger i kampen för att bryta blockaden och en förstärkning av samarbetet Nord-Syd.

Våra baskiska kollegor konstaterar också med luttrad ton att den här nyheten inte är ett tema som platsar i de stora korporativa medierna.

Men det visste vi så klart, sedan långt tidigare.

Ledoux och Daniels på besök i Havanna.

Intressant om temat från, CBC på engelska:

https://www.cbc.ca/news/indigenous/coronavirus-manitoba-sco-wants-cuban-doctors-1.5511712

Så slår blockaden mot tre olika samhällssektorer i Kuba

HUGO RODRIGUEZ, lagbas på fabriken Suchel Aseo som tillverkar tvål:

– Som alla kubaner är vi vana att strida och bekämpa blockaden. Vi har inget annat val än att se framåt. Här, med eller utan bränsle och energi gör vi allt för att fabriken inte ska stanna, vilket den ej heller har gjort. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Så slår blockaden mot tre olika samhällssektorer i Kuba:

”Ner på knä ska de aldrig få oss”!

Proletärens medarbetare i Latinamerika, Dick Emanuelsson har besökt Kuba och tre arbetsplatser. Hur slår den förvärrade blockaden mot Kuba? Han har besökt provinsen Matanzas och sockerbruket Rene Fraga som sedan mars 2019 står still. Donald Trump förnekar kubanen rätten till tvål och tvättmedel till företaget Suchel Aseo och han stoppar kryssningsfartyg att angöra Havanna som har gjort att den privata restaurangen La Moneda Cubana i Gamla Havanna har förlorat 90 procent av sina gäster.

Av Dick Emanuelsson

I NOVEMBER 1990 ANLÄNDE jag till sockerbruket Mario Muñoz, ett av fyra sockerbruk som ingår i en företagskonstellation i provinsen Matanzas. Tillsammans med direktören och representanter för fackföreningen, partiet och kvinnoförbundets gick vi ut på sockerrörsfälten. Då dök den stora maskinen som hugger rören upp. Ned från hytten hoppade operatören, en brunbränd mustaschprydd arbetare och sa till direktören; ”Compañero, ya no hay una sola gota de gasolina”! Kamrat, det finns inte en droppe bensinen kvar!

Direktören verkade ha väntat på beskedet och sa lugnt:

– Säg till kamraterna att ta fram macheterna. Revolutionen ger sig inte bara för att den har trätt in i en ekonomisk specialperiod!

Då, november 1990 på sockerbruket Mario Muñoz i Matanzasprovinsen tog arbetarna fram sina machetes när bränslet tog slut i Kuba efter Sovjetunionens kollaps. Varken Bush eller Trump har kunnat knäcka det kubanska folkets motståndskraft. FOTO: DICK EMANUELSSON.

OCH SÅ BLEV DET. Sovjetunionen stod inför en kollaps och därifrån hade Kuba importerat nästan allt bränsle. Över 85 procent av Kubas utrikeshandel med Moskva rasade till nästan noll och de sovjetiska tankfartygen lyste med sin frånvaro. På Havannas gator syntes knappt en bil, däremot cyklar som hade massimporterats från Kina. Från Vita Huset, den yttersta högern till den svenska socialdemokratins främsta språkrör utbröt en euforisk glädje och de talade om ”den kubanska diktaturens snara sammanbrott”.

Hela 90-talet var en kamp för överlevnad. Kubanerna var envisa och magrade visserligen men de vägrade kasta in handduken. I januari 1999 utnämndes Hugo Chavez Frias till president i Venezuela och bröt USA:s plundring av venezuelansk olja som dess blockad av Kuba. Den ”Ekonomiska Specialperioden” i Kuba gick mot sitt slut och Revolutionen hade besegrat två USA-presidenter till.

https://youtu.be/BmgzUYZ9fc8

NU, I NOVEMBER 2019, 39 år senare återvänder Proletären till Matanzas och sockerbruket René Fraga, grundat 1845. Det ingår i samma grupp som Mario Muñoz som består av fyra sockerbruk i provinsen Matanzas.

Sedan maj-juni har USA:s ekonomiska blockad mot Kuba intensifierats och Trump har nu aktiverat artikel 3 i den förhatliga Helms-Burtonlagen, en lag som trädde i kraft 1996. USA-regeringarna har sedan det året var 6:e månad arkiverat artikel 3. Men nu har Trump trappat upp kriget mot Kuba sedan 1 maj 2019. I korthet betyder artikel 3 att de tidigare ägarna av kubansk egendom kan stämma, inte bara den kubanska staten utan även ”3:e person” utanför Kuba. Det kan vara utländska företag som till exempel Boking.com eller tyska Trivago som förmedlar rum i det kubanska hotellet Melia i Havanna.

Donald Trump och hans rådgivare har hävdat att blockaden inte drabbar den gemene kubanen. Men vad vi sett är det motsatta förhållandet.

– USA:s politik mot Kuba är en fascistisk kriminell politik, säger Nelson Dominguez. Han är medlem i kommunistpartiet och arbetar på sockerbruket René Fraga, som är beläget i kommunen Colon, 165 kilometer från Havanna.

– Ner på knä ska de aldrig få oss!

Sockerbruket Rene Fragas infart och Nelson Dominguez intervjuas.

 

Står still sedan mars 2019

I direktörens lilla kontor på andra våningen i vad som ser ut som en sliten byggbarack har en grupp av arbetare och styrelseledamöter i facket samlats. Situationen är kritisk för bruket står still på grund av både bränslebrist som behov av reparationer av det gamla bruket sedan mars 2019 då den senaste skörden bärgades.

– Som resultat av blockaden har vi ont om bränsle. Men även gödningsmedel. Priset på detta har nästan gjort det omöjligt att inhandla det i andra länder, säger Jesus Alberto Diaz Santana, direktören för sockerbruket René Fraga.

Under ett par timmar introduceras Proletären i sockerproduktionens framställning.

Trumps sanktioner slår hårt varför Rene Fraga har tagits ur drift. Det är det minsta och företagsledningen för de fyra bruken beslutade att under 2019 ska det repareras.

– All personal har sin anställning garanterad och är omplacerade på andra arbetsuppgifter och andra sockerbruk. Några tjänar mer och andra mindre på sina nya arbeten. Men ingen står utan arbete och inkomst.

Direktören för sockerburket Rene Fraga, Jesus Alberto Diaz Santana pekar på en sockercentrifug tillverkad 1981 på det svenska företaget Weibull med säte i Hässleholm. Företaget är experter på i dag moderna centrifuger. FOTO: DICK EMANUELSSON.

DET SÄGER DAYNE Tirse Gonzalez, den kvinnliga ordföranden i sockerbrukets fackförening. Hon säger att i början var det ett motstånd från arbetarna att bli omplacerade. Men efterhand löstes det upp.

– Det skapades förutsättningar för att göra denna omplacering så lite smärtsam som möjligt. Det handlade om transporter, om att inkomsterna garanterades för att familjen inte skulle bli lidande. Vi besöker våra kamrater som omplacerats till de andra sockerbruken, vi pratar med dem och hör om deras uppfattningar för att de inte ska känna sig övergivna. Facket och partiet är hela tiden lyhörda för att lösa de problem som uppstår vid en process som denna när bruket står still ett år.

DAYNE TIRSE GONZALEZ, den kvinnliga ordföranden i sockerbrukets fackförening. FOTO: DICK EMANUELSSON.

NÄR VI ANLÄNDE TILL bruket pågick svetsning och reparationer av de axlar och pjäser som maler ner sockerrören. Det är ett enormt slitage på dessa ”kvarnar” som är gjorda av speciella stållegeringar. Flera reservdelar och pjäser i maskineriet, bland dem ett speciellt kullager saknas.

– Det är omöjligt i denna stund att få tag på dem på grund av lagen Helms-Burton som inte tillåter export av denna pjäs till Kuba, säger direktör Diaz och tillägger:

– Den andra pjäsen är gjord av en särskild bronslegering som på grund av bränslebristen inte kan tillverkas just nu i Kuba på grund av att bränslet måste prioriteras inom andra områden.

En tredje pjäs, säger Diaz, är en platta och stållegering av en tjocklek på 16-20 millimeter är också en oviss fråga för den måste köpas på världsmarknaden. Dessa reservdelar och pjäser importeras till ett tredubbelt pris.

Det är stora spel som drar igång när sockerrören kommer in. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Detta hjul med sina kanter är det som bryter ned sockerrören när de kommer in och pressar ut saften som separeras. De är nu föremål för reparation och svetsning av speciella hårda legeringar. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Den stora prodktionshallen i bruket. FOTO: DICK EMANUELSSON.

DET ÄR DEN FÖRBANNELSEN med blockaden som fördyrar livet och bromsar all ekonomisk och industriell utveckling för ett land som Kuba som med sin nationella stolthet vägrar att underordna sig ett imperium som USA.

– Med Donald Trump vid makten har sanktionerna och blockaden mot vårt land förstärkts avsevärt. Med tillämpandet av Kapitel 3 i Lagen Helms-Burton höjs nivån på intensiteten i blockaden mot sockerindustrin, säger Nelson Dominguez som är ansvarig för ”la Zafra”, sockerrörshuggningen.

Den kubanska regeringen har upprepade gånger erbjudit USA en förhandlingslösning om de tidigare nationaliserade USA-egendomarna. Men USA har avvisat förslaget. I stället tar USA-administrationen detta som förevändning för att förstärka blockaden och har satt in ”jägare” som dammsuger den finansiella sektorn i jakt efter andra banker eller företag som gör transaktioner med Kuba.

PEDRO BERRIEL BALSTA som arbetar med ansvar för att generera ångan och värmen för att sockerrörsmaterian ska smälta till socker talar om att svårigheterna är stora men resignerar inte.

– Problem finns som sagt med att få fram reservdelar och de speciella pjäserna. Men kubanen är härdad och van vid att konfrontera blockaden. Vi ska finna en lösning även den här gången, ner på knä ska de aldrig få oss!

Fidel inför den stora uppgiften 1970: 10 miljoner ton i sockerörsskörden.

PROLETÄREN ÅTERVÄNDER TILL huvudstaden och dess koloniala och otroligt vackra 500-åriga pärla, det Gamla Havanna.

När kommunistpartiets samlades på sin 6:e kongress 16-19 april 2011 var den centrala punkten på dagordningen den ”Nya Ekonomiska Politiken”. Den statliga sektorn skulle minska drastiskt och möjligheter för privata företag eller enskilda ”frilansare” skulle öppnas och bistås.

Ett av de företag som öppnade är ”La Moneda Cubana”, det Kubanska Myntet med anor från 1924 då Miguel Angel Morales Menendez´ farfar startade restaurangen. Vid Grisbuktsinvasionen 1961 nationaliserades den. Men med den 6:e partikongressens riktlinjer blev det möjligt för Miguel Morales att återupprätta familjens klenod och sätta liv i de tre våningarna bara hundra meter från Havannas hamninfart.

När jag anlände i november 2011 och gjorde den första av fyra återkommande intervjuer med Morales var han lätt optimistisk inför framtiden. Denna optimism fick sin kulmen i samband med att Obama återupprättade de diplomatiska förbindelserna som avbrutits 1960 och också lättade på viseringsreglerna. Det blev ”inne” att flyga till Havanna och världsartister som Mick Jagger med gnällande fästmö sågs fara runt Havanna i de rosa taxibilarna.

I tre våningar erbjuder Miguel Angel Morales sina gäster en utsökt mat. Fram tills i maj-juni 2019 gick denna småkapitalistiska verksamhet i socialistiska Kuba på högvarv. Men blockaden och stoppet för ankring i Havanna av kryssningsfartygen i Karibien eliminerade 90 procent av Morales´ klientel. FOTO: DICK EMANUELSSON.

NÄR PROLETÄREN TAR pulsen på Morales är det en nedstämd restaurangägare vi möter.

– När Donald Trump hotade kryssningsfartygen om att förlora USA-marknaden om de angjorde Havannas hamn, förlorade jag 90 procent av våra kunder, säger han trist när vi sitter på terrassen och blickar ut över den kajplats där kryssningsfartygen lade till med det symboliska namnet; Sierra Maestra, där gerillan upprättade sitt första läger i december 1956 i kriget mot den USA-stödda Batistadiktaturen.

Han tröstar sig med att de gäster som innan juli 2019 inte fick plats på restaurangen nu kommer tillbaka.

– Men ett turistcentrum som Gamla Havanna har förlorat 50 procent av sin omsättning och många av de drabbade är som jag, Miguel Morales, privata aktörer.

Hans 60 anställda, hur har det gått för dem? undrar Proletären.

– De är kvar. Men arbetstiden är nästan halverad. Tidigare arbetade de från kl. 12.00-23.00. Nu arbetar de mellan 12.00-15.00 och 19.00-23.00.

Jag frågar Pedro, en av de anställda hur blockaden och lönen har förändrat uppehället men han svarar formellt att det är tufft men han har kvar jobbet, och det är det viktiga.

"USA var den andra marknaden av anländande turister till Kuba fram till april 2019. Under de första fyra månaderna anlände 257.000 USA-medborgare. Av dem anlände 55 procent via kryssningsfartygen vilket innebar att denna trafik ökade 48 procent jämfört med 2018. Källa: Kubas Turistministerium/EFE.

https://youtu.be/EUArWSe7Gf4

VI TAR EN TAXI som efter bränslebristens intåg vet att ta betalt efter den kapitalistiska principen tillgång och efterfrågan. Från Gamla Havanna till centrala Havanna, där företaget Suchel Aseo har sitt centrala kontor tar taxichauffören 15 dollar, eller 150 kronor för en färd som tar kanske 15-20 minuter.

Den grymma omänskliga blockaden slår inte bara mot bränsletransporterna från Venezuela till Kuba, eller svårigheterna att köpa mediciner, ett brott mot de internationella konventionerna. Blockaden hotar nu på allvar kubanernas mänskliga rätt att kunna tvätta sig och sina kläder rena.

https://youtu.be/5X0U-2NiJmU

Produkter som parfym eller deodorant, som Suchel Aseo har i sitt sortiment av 40 olika produkter kan man vara utan. Men en enkel tvål för kroppen och en tvål för att tvätta kläderna i detta heta tropiska land illustrerar den kriminella karaktären på blockaden, säger Carlos Miguel Boggiano Sánchez, direktör på företaget när Proletären slår sig ner i hans kontor.

FÖRETAGET, SOM GRUNDADES av Che Guevara när han tillträdde som industriminister i juni 1961 har 285 anställda. Av dessa har 34 omplacerats för att kunna mildra krisen, säger Boggiano i bilen när vi beger oss till fabriken som ligger i utkanten av Havanna. På långt håll ser vi bilden som är uppsatt på ingången till fabriken på Fidel och Raul Castro samt Kubas president Miguel-Diaz Cancel och orden; ”KUBA-REVOLUTION, vi fortsätter framåt”!

– Det är ett italienskt företag som fram tills för ett halvår sedan försåg oss med 16.000 ton fett från den afrikanska oljepalmen som vi producerar tvålen med. Men i år hann företaget bara leverera 3800 ton eller 23 procent av råmaterialet innan Trump gav företaget ultimatum; ”USA eller Kuba”?, fortsätter Boggiano när vi går runt på de två huvudavdelningarna i fabriken.

Han uppger att Kubas eget konsumtionsbehov av tvål är 285 miljoner enheter/tvålar. Av dessa utgör 13.000 ton tvålar för klädestvätt (märket Batey) och 23.000 ton tvålar för personer, uppdelade på tre olika ”smaker” för den personliga hygienen.

– Nu måste vi importera fettet i så kallade flexitanques som fördyrar transporten med 92 dollar per ton.

Carlos Miguel Boggiano Sánchez, direktör på företaget. FOTO: DICK EMANUELSSON.

HUGO RODRIGUEZ HAR arbetat sex år på Suchel och är lagbas för det första skiftet av tre på fabriken som går dygnet runt. Det har tillstånd att köra även mellan 11.00-13.00 då strömmen slås av på många företag för att spara bränsle.

– Som alla kubaner är vi vana att strida och bekämpa blockaden. Vi har inget annat val än att se framåt. Här, med eller utan bränsle och energi gör vi allt för att fabriken inte ska stanna, vilket den ej heller har gjort. Då söker vi efter alternativ. Men alltid framåt, inte ett steg tillbaka, sammanfattar han situationen och knyter näven när jag höjer kameran för en bild.

https://youtu.be/3eE3NlzL_RY

Fackets storväxte svarte ordförande Leonardo Blanco talar om svårigheterna men är lika beslutsam:

– Vi kämpar mot blockaden genom att slå vakt om och försvarar produktionen. Här kommer ingen arbetare att ge sig!

Av denna råvara från den afrikanska oljepalmen producerar Suchel Aseo tvål och tvättmedel för det kubanska folkets behov. Men denna mänskliga rättighet försöker Donald Trump att kväva. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Tvålen samlas upp och paketeras. FOTO: DICK EMANUELSSON.

SOM ÖVERALLT I KUBA försöker företagsledning och fackklubben att hitta lösningar som inte drabbar den anställde, och det sker framför allt genom personalomflyttningar. Även Blanco medger att det gnisslats men bägge parter försöker hitta lösningar. För här handlar det inte om antagonistiska motsättningar mellan arbete och kapital, mellan proletariat och borgarklass utan ett företag som producerar för samhällets och människornas välbefinnande.

– Den proletära internationalismen är ständigt närvarande i vårt land hos alla dem som känner sig som revolutionärer. Därför blir det också ett stort moraliskt stöd för de kubanska arbetarna när solidariteten kommer från andra länder, inte bara från facken och italienarna utan även andra folk i Latinamerika. För Kuba ger ett stort internationalistiskt stöd till andra folk, så som Fidel lärde oss.

– Varje gång när de (USA) förstärker blockaden förstärks vi på alla sätt, även om det känns i plånboken och vardagslivet. Men vi har 60 års erfarenhet av konfrontationen.

Fackklubbens ordförande Leonardo Blanco talar om svårigheterna men är lika beslutsam som sina arbetskamrater: ”Vi kämpar mot blockaden genom att slå vakt om och försvarar produktionen. Här kommer ingen arbetare att ge sig!

https://youtu.be/RJDLDRJpugc

Blockadens kalla siffror

FRÅN APRIL 2018 TILL MARS 2019 har blockaden orsakat förluster för Kuba i storleksordningen 4,33 miljarder dollar. Till nuvarande priser når de ackumulerade skadorna under nästan sex decennier av tillämpningen av denna politik upp till 138,84 miljarder dollar. Med beaktande av att dollarns värde i förhållande till guldet har försämrats på den internationella marknaden, har blockaden orsakat kvantifierbara skador för mer än 922,63 miljarder dollar.

Källa: Granma, 20 september 2019

Avianca slutar flyga på Havanna

Jag flög med det colombianska flygbolaget Avianca från Honduras till Havanna den 31 oktober 2019. Det var den sista dagen som Avianca sålde biljetter till Kuba för USA-företaget United Airlines hade då tagit kontrollen över majoriteten av aktierna. Det i sin tur betydde att Avianca nu lyder under USA-lagar där Trumps blockadpolitik träder in och förhindrar Avianca att flyga på Kuba.

D.E.