 |
| Yohana Cordero under sitt tal på Medborgarplatsen i Stockholm. I bakgrunden Martin Arovén, Svensk-kubanska föreningen. |
En hyllning
till Moncadas hjältar den 26 juli
Yohana Cordero, Kubas konsul i Sverige på 26-julidagen i
Stockholm:
”Så länge som USA upprätthåller sin brutala och
folkmordsblockad mot Kuba och försök att trampa på den nationella värdigheten,
kommer vi att ha ett `Moncada´ att konfrontera”!
Så sammanfattade den unga kubanska konsuln sin hälsning till
de församlade på Medborgarplatsen i Stockholm och till den svenska opinionen.
Kuba konfronteras i dag mer än någonsin en brottslig blockad som syftar till
att svälta det kubanska folket till underkastelse och överge sin egen
nationella suveränitet och självständighet, vilket inte kommer att ske, underströk
Cordero i sitt tal som vi presenterar i sin helhet längre ner.
På mötet på Medborgarplatsen i lördags talade också Martin
Arovén som framförde Svensk-kubanska föreningens hälsning, Barbara Hagel
som läste upp den latinamerikanska föreningen Resocals hälsning samt Katarina
Fischer hälsade från ”Kubaner för Kuba”, bosatta i Sverige.
 |
| Barbara Hagel hälsade från Resocal. |
 |
| Katarina Fischer och Inti Peredo hälsade från ”Kubaner för Kuba”. |
EN HÄNDELSE SOM BEKRÄFTAR den djupa solidariteten
från det svenska folket till Kuba stod den gamle vännen Bruno Heed för,
en kamrat jag inte sett på säkert 30 år.
 |
| Bruno Heed. |
Trots att himlen öppnade sig och ett skyfall likt de tropiska
som sveper över Karibien under andra halvåret, genomfördes ännu ett år en
hyllning till de som gav sina liv för Kuba i attacken mot Moncadakasernen den
26 juli 1953 i Santiago de Cuba, förspelet till den segerrika kubanska revolutionens
seger den 1 januari 1959, en revolution som har överlevt mer än ett dussin
USA-presidenter.
D.E.
Medborgaplatsen 27 juli 2024
Yohana Cordero, Kubas konsul i Sverige och hennes tal den
27 juli, 2024 på Medborgarplatsen i Stockholm
”Den 26 juli 1953 skakades hela Kuba och Latinamerika av de
heroiska händelserna i Moncada. Attacken på Moncada-kasernerna i Santiago de
Cuba och Carlos Manuel de Cespedes i Bayamo är en av händelserna i kubansk
historia med den största patriotiska känslan och revolutionär symbolik. Denna
händelse markerade början på den väpnade kampen ledd av Fidel Castro mot
Fulgencio Batistas diktatur.
Men varför minns Kuba dessa händelser varje år?
• För det första, även om aktionen inte uppnådde sitt
omedelbara mål och resulterade i brutala mord på de flesta av de unga
deltagarna och fängslande av många andra, inklusive Fidel Castro, var det en
milstolpe som stimulerade den revolutionära rörelsen på Kuba och tände den
kubanska revolutionens låga.
• För det andra var den väpnade aktionen inte bara en aktion
mot soldater eller militärbyggnader, utan också mot orättvisorna, eländet,
analfabetismen, bristen på rättigheter och mord, som kännetecknade diktatorn
Fulgencio Batistas regering vid den tiden.
Idag, 71 år efter dessa händelser, representerar vårt `Moncada´
byggandet av ett mer rättvist, välmående och hållbart samhälle för vårt folk.
Trots svårigheterna och bristerna jobbar vi hårt och enade för att övervinna
nuvarande utmaningar och fullända vårt socialistiska system och övervinna de
aggressioner och fientligheter som vi utsätts för.
Vi kommer att fortsätta att övervinna de negativa effekterna
av USA:s brottsliga blockad, desinformationskampanjerna som försöker
misskreditera vår regering och skadorna som orsakats av inkluderingen av Kuba
på den falska och omoraliska listan över förmodade länder som sponsrar
terrorism.
Om Kuba skulle vara med på en lista borde den listan vara
över länder som sponsrar fred och solidaritet.
Vänner,
USA-imperialismens och dess lakejers fientliga politik
gentemot Kuba i mer än 60 år är felaktig och fungerar inte. Det enda den har
bevisat är att vara effektiv för att skada det kubanska folket, de som de
påstår sig ”skydda”, men som lider orättvist under tyngden av en grym och
omänsklig blockad.
Blockaden har inte bara misslyckats med sitt mål att
förändra vårt system, utan har också avslöjat den sanna naturen hos dem som
främjar den: de som prioriterar sina geopolitiska intressen framför mänskligt
välbefinnande. Istället för att bygga broar och främja förståelse, har de valt
aggression och isolering: Hur länge kommer de att förbli blinda för denna
verklighet?
Så länge som USA upprätthåller sin brutala och
folkmordsblockad mot Kuba och försök att trampa på den nationella värdigheten,
kommer vi att ha ett `Moncada´ att konfrontera”!
Yohana Cordero:
Buenas tardes a tod@s los que nos escuchan
El 26 de julio de 1953 toda Cuba y Latinoamérica se estremecieron con los heroicos sucesos del Moncada.
El asalto a los cuarteles Moncada, en Santiago de Cuba, y Carlos Manuel de Céspedes, en Bayamo, es uno de los acontecimientos de la Historia de Cuba con mayor sentimiento patriótico y simbolismo revolucionario.
Este hecho, marcó el inicio de la lucha armada encabezada por Fidel Castro contra la dictadura de Fulgencio Batista.
¿Pero por qué Cuba recuerda cada año estos acontecimientos?
• Lo primero es que a pesar de que la acción no logró su objetivo inmediato y resultó en el sangriento asesinato de la mayoría de los jóvenes participantes y en el encarcelamiento de muchos otros, incluido Fidel Castro, fue un hito que impulsó al movimiento revolucionario en Cuba y prendió la llama de la Revolución Cubana.
• Y 2do la acción armada no fue solamente contra los soldados o las edificaciones militares, sino también contra las injusticias, la miseria, el analfabetismo, la falta de derechos, y los asesinatos…, que caracterizaban al gobierno del dictador Fulgencio Batista para ese entonces.
Hoy, a 71 años de esos acontecimientos nuestro Moncada representa la construcción de una sociedad más justa, próspera y sostenible para nuestro pueblo. A pesar de las dificultades y carencias, trabajamos arduamente y unidos con el fin de superar los desafíos actuales, perfeccionando nuestro
sistema socialista y venciendo las agresiones y hostilidades de las que somos objeto.
Continuaremos sorteando los efectos negativos del criminal bloqueo estadounidense, las campañas de desinformación que buscan desacreditar a nuestro Gobierno y los daños ocasionados por la inclusión de Cuba en la espuria e inmoral lista de supuestos países patrocinadores del terrorismo.
Si Cuba debiera estar en una lista, esa lista debería ser de países patrocinadores de la paz y la solidaridad.
La política de hostilidad del imperialismo yanqui y sus lacayos hacia Cuba por más de 60 años, es errónea y no funciona. Lo único que ha demostrado es ser efectiva dañando al pueblo cubano, ese que ellos dicen “proteger”, pero que sufre injustamente bajo el peso de un bloqueo cruel e inhumano.
EL bloqueo no solo ha fracasado en su objetivo de cambiar nuestro sistema, sino que también ha revelado la verdadera naturaleza de quienes la promueven: aquellos que priorizan sus intereses geopolíticos sobre el bienestar humano. En lugar de tender puentes y promover el entendimiento, han optado por la agresión y el aislamiento: ¿Cuánto tiempo más seguirán ciegos ante esta realidad?
Mientras Estados Unidos mantenga su brutal y genocida bloqueo contra Cuba e intente pisotear la dignidad nacional, ¡tendremos un Moncada por enfrentar!
Tack så mycket
