<7755>
Provokationer, kidnappningar och mord för att skapa kaos och terror
CENTRALAMERIKA / 060406 / Det var fortfarande mörkt när besättningen på den kubanska fiskebåten plötsligt upptäckte den tolv meter långa och snabba farkosten. Kaptenen tog kontakt med de kubanska gränstrupperna som skickade ut kustbevakningsfartyg som beordrade den främmande båten att stanna. Svaret blev en attack som nästan sänkte ett av de kubanska fartygen. Marinbefälet fattade då beslut om att besvara attacken varvid de tre personerna på farkosten skadades, en av de tre avled senare på kubanskt sjukhus.
Det var i gryningen i onsdags morse som denna händelse utspelades söder om provinsen Pinal del Rio. Två av de tre människosmugglarna är kubaner med USA-pass, utfärdade i Florida där även den snabba farkosten är registrerad. Ombord fanns 39 personer, 20 män, 12 kvinnor och sju barn, enligt den kubanska dagstidningen Granmas torsdagsedition. Identifieringen på den tredje personen som avled är fortfarande oklar.
Enligt de kubanska myndigheterna hade denna farkost trängt in på kubanskt territorialvatten flera gånger under den senaste tiden, hämtat upp människor som därefter körts till Mexiko för vidare resa till USA.
“Detta är känt från både mexikanska som kubanska medier som har uppmärksammat att människohandeln av kubaner går via Cancun och Isla Mujeres i regionen Quintana Roo (som mellanstationer) till USA, operationer i vilka fartyg med ägare av kubanskt ursprung, mexikanska fiskare, tjänstemän i denna delstat och individer från den antikubanska maffian på plats eller med förbindelser i Miami deltar”, skrev Granma.
“Dessa händelser bekräftar den oansvariga, kriminella och aggressiva politiken hos USA-regeringen mot Kuba och särskilt det avsiktliga användandet av migrationstemat mot Revolutionen”, tillade Granma.
Kidnappningen och morden i Venezuela
Nästan samtidigt som USA-farkosten trängde in på kubanskt territorium påträffades kropparna från de tre syskonen Fallou och en vuxen person, deras chaufför, i Caracas, Venezuela. De fyra hade kidnappats och därefter avrättats. Några dagar innan hade företagsledaren Sindoni kidnappats och rönt samma öde. Pang, pang! Död. Händelserna har orsakat om inte panik så bestörtning i Venezuela. Är det så här den Bolivarianska Revolutionen ska gestalta sig i framtiden? har delar av oppositionen frågat sig med en insinuerande tendensiös ton.
Två dagar tidigare satt Nicolas Maduro, ordförande för Nationalförsamlingen i Venezuela samt Iris Varela, ledande parlamentariker och Chavist, i studion hos ”Mesa Redonda”, ett populärt kubanskt dagligt debattprogram. Iris Varela redogjorde för hur den politiska högeroppositionen har gjort politiskt bankrutt men inte för den skull är utslagen. Tvärtom är den farligare än tidigare och arbetar nu efter tre linjer:
- Bojkottande av val till de parlamentariska församlingarna i Venezuela för att ge intryck att dessa inte har en legitim status.
- Försök att slå sönder det nationella territoriet genom att uppmuntra till delstatsomröstningar för att separera delstaten Zulia som har de största oljereserverna.
- Användandet av terrorn via de colombianska paramilitärerna som nu, bland annat med svenska regeringen miljonstöd, demobiliseras i Colombia och som sedan 3-4 år utnyttjas av venezuelanska land- och boskapsägare för att bekämpa jordreformen i Venezuela. Men de colombianska dödsskvadronerna finns över hela Venezuela.
Det är naturligtvis en ren spekulation att anklaga de senare för att ligga bakom morden på Sindoni och de tre syskonen. Men det dröjde bara några timmar så var hundratals venezuelaner på fötter och gick ut i demonstrationer mot regeringen Chavez som anklagades för att ha skapat ett klimat av anarki och kaos. I själva verket uppmanade inrikesminister Jessie Chacón alla att avvakta polisundersökningarna innan man dömer någon.
Målsättningen är att destabilisera
“Men det kommer mer”, skrev journalisten Martin Guédez för nyhetsbyrån ARGENPRESS.info.
– Jag är rädd att det är detta de vill ha.
Han påpekar att morden på ekonomiskt välbärgade personer nu får enorm publicitet i de medier som aktivt deltog i statskuppen mot Chavez i april 2002 medan de inte ägnar sig en sekund åt de närmare 200 morden på lantarbetarledare som fallit offer i kampen för en jordreform. Antingen handlar det om kriget som den undre världen har deklarerat sedan flera år, eller om det i Venezuela nu nar inletts en period av skräck med målsättningen att destabilisera, menar Guédez och tillägger:
– Jag kan inte nu bekräfta att företagsledare, desinformationsmedia och CIA ligger bakom dessa terrordåd. Emellertid finns det indicier som talar för det. Men jag kan visst bekräfta att demobiliserade medlemmar i de colombianska AUC (paramilitärerna), återfinns i Venezuela. De befinner sig i hjärtat av huvudstaden och alltså inte bara vid gränstrakterna där de befunnit sig i flera år. Vad kan vi förvänta oss av deras närvaro? Tror ni att de här för att odla potatis. Man måste var naiv eller rent av idiot för att inte alarmeras av deras närvaro.
Redan 1999 uttalade AUC:s förre ledare Carlos Castaño, numera “försvunnen”, att han hade sammanstrålat med 140 företagsledare och landägare i delstaterna Zulia, Tachira och Barinas för att förhandla om organiseringen av paramilitärer i Venezuela. Några år senare, den 5 maj 2004, avslöjades och greps 140 colombianska paramilitärer på en stor gård utanför Caracas fullt uniformerade och som hade rekryterats främst vid gränstrakterna. En av dess officerare hade ”demobiliserats” i förhandlingarna mellan paramilitärerna och regimen Uribe, förhandlingar som inleddes 2003.
USA:s utnötningskrig inlett?
En av de venezuelanska kuppgeneraler som hade sammanträffat med Castaño var Medina Gomez från Nationalgardet som, enligt förhör med tillfångatagna paramilitärer, hade en pott på 75 miljoner Bolivar (cirka tre miljoner dollar) för att inleda den paramilitära terrorn i Venezuela. Medina Gomez är i dag på flykt i grannlandet Colombia.
Enligt Guédez arbetar USA och oppositionen på samma recept som president Ronald Reagans och USA:s utnötningskrig mot den sandinistiska regeringen, 1979-1990. Det handlar om att utså ångest, desperation och en känsla av total maktlöshet inför en oviss och totalt osäker samhällsbild som präglas av mord, kidnappningar och kaos. Tills läget är moget för att erbjuda befolkningen en kandidat som kan ge samhällsmedborgarna lugn och säkerhet. I Nicaraguas fall utgjorde detta alternativ av änkan Violeta Chamorro. Hennes man var tidningsägaren som hade deltagit och mördats av Somozadiktaturen men tillhörde den borgerliga oppositionen som var trogen USA och kraftig motståndare till både jordreformer som andra sociala reformer i landet.
– I dag ser vi a) paramilitärer i republikens hjärta, b) en redan organiserad kampanj som utgör en opinionsmall över ”osäkerhet och gangstervälde” och c) en våg av kidnappningar och mord helt stilenligt de paramilitära gruppernas sätt att operera, understryker Guédez.
Han uppmanar Nationalförsamlingen att erbjuda befolkningen alla de till buds stående Medel för att avslöja och krossa den kontrarevolution som nu är i gryende.
– Detta krig kommer inte de reguljära institutionerna att kunna vinna. Varje bostadsområde måste genomföra en registrering av alla de som bor där och vad de gör. Varje misstänk aktivitet bör noteras och rapporteras.
* * *
De två händelserna, på Kuba och i Venezuela, är en bekräftelse för en oviss framtid. Men det är en framtid som bägge ländernas folk är medvetna om är en logisk klassisk reaktion på den politiska utvecklingen i de bägge länderna samt den enorma politiska effekt den har haft på resten av Latinamerika.
Kommer de bägge länderna att kunna stå emot det icke deklarerade kriget?
Dick Emanuelsson
